När man är ute och springer.
skrevs den sjunde maj, lördag klockan tolv och trettiofyra.



Det går fortare i bland och i bland tappar jag stegen, men det blir aldrig jobbigt för jag kan vägen nu. Kor råmar på andra sidan hagen och mjölksyra blandas med lyckorus i magen. Vill stäcka upp armarna i luften och gör det lite grann, tar ett skutt rakt upp och fångar björklöv med min vänster arm. Hej lördag, kom med mig.

Drömmer om sommar och allt det jag så gärna vill göra, pizza kvällar, kvällsdopp och en massa dans. Jag tror nog att det har en chans. Hoppas på äventyr och nya bestyr, att något kommer och förändrar allt.
Hamnar längs med havet där det doftar päronglass och salt. Tar mig tillbaka till sommarlivet lite till.

Väcks ur min dagdrömm av lukten av girllat. Barn skriker och skrattar utanför en villa bredvid. De pratar om vänner som ska följa med dem hem, kan vi inte få leka och bada i poolen sen? Jag ler och önskar att jag visste lika lite om ett tånnorsliv.

Lyssnar på veronica maggios låtar från förr och tänker på hur gammalt allt är, som mina kläder i garderoben och blåmerkena på låren. Och att jag inte längre drömmer om att vara kär. Är nästan hemma nu och redo för att börja om lite grann. Men aldrig nog för att bli någon annan.