några rader om kärlek.
jag är den som har haft någons varma hand i min genom en eftermiddagskylig stad
som har fått kyssar mot en röd husvägg i sommarregn
som har berättat för någon att jag kanske tycker om honom ändå
som undrat om han känt detsamma
men jag är samtidigt den som aldrig blir kär
som fäller tårar i rädslan för förändring
som ångrar mig när vi går där tätt i hop på vägen hem från stranden
som redan efter bekräftelsen funderar på hur jag ska säga att jag inte längre vill
jag är den som tar hans hand omkring mig när filmen är fin
som river sönder bordsduken av nervositet för att han är så himla intressant
som alltid har varit först med att ha kontakt med honom de andra pratar om
som drömmer om hans armar i biomörkret
men jag är samtidigt den som ger upp när jag inte får något svar
som blundar när det pirrar i magen
som vännerna tar allvarliga samtal med för de tror att man är rädd för kärlek
som innerst inne vet att de har rätt
jag har lärt mig att steg ett i problemlösningar
är att erkänna dem för sig själv.
tänk att man kan vara rädd för något som ska vara så fint.
finaste.
Känner nog igen mig lite allt för väl i denna text
och du skriver så himla fint!
Hannah, jeg vet så godt hva du mener! men jeg vet at en gang, en gang blir plutselig rädslan borte uten at du rekker å tenke over det. for det er han som gjør det, han som er annerledes enn alle andre, han som bare er kjærlighet. en gang finner du nok han. kram :)
Jag känner igen mig mycket, väldigt fint och bra skrivet!
Känner igen mig jättemycket i det du skrivit, var livrädd för första kyssen, och när jag träffar någon som jag pratar med som verkar så intressant - någon som sedan vill träffas ensam, bara han och jag, brukar jag skygga undan och inte våga bara för att nervositets-klumpen i magen ligger där och spökar.. Men efter att ha trotsat nervositeten någon gång så vill man göra det igen, bara för att det många gånger leder till något bra!
har du skrivit det där själv? Så himla vackert!
Så underbart. skriv en bok. full med dina dikter och tankar. så att ingen snor dem från din finfina blogg.
så himla fint och shit vad jag känner igen mig!