fumliga ord om din bästa vän.
”jag är hemma!”. mina ord. jag slängde av mig mina sommarsolblekta converse och gick in i köket. de
hade handlat mat, köpt de där tomaterna jag tycker så mycket om och stekte halloumi som osade
en svagt doft av smör. jag drog upp handduken från min slitna tygpåse och drog ur den invirade bikinin.
sandkorn föll mot ek-golvet och jag suckade trött. sa att jag dammsugar upp det senare och
mamma svarade att det inte var någon fara.
hon frågade hur det var fatt. sa att jag såg trött ut. och jag kände hur luften sakta gick ur mig.
”det är jag” svarade jag och gav henne en kram.
kände salt i ögonvrån.
jag gick ut. hängde upp mina våta badkläder och den fuktiga handduken på altanräcket. andades in
kvällsluften. det regnade nu. små svala droppar mot mitt ansikte. ner längs mina kinder. plötsligt
blev dem fler och fler. från himlen föll ett sommarregn men från mina ögon rann det en flod.
någonstans mellan lunchdejter med saknade personer, festivalliv som var bättre än någonsin,
barnvaktardagar och stadsäventyr med fina vänner har jag glömt bort att andas. det fina och fantastiska
med alla mina bestyr har först sjunkit in några dagar efteråt och när jag tidigare i veckan kom hem gick all
luft ur mina lungor och kom inte tillbaka.
så, de senaste dagarna har jag bara varit med mig själv. gjort sådant som gör mig glad och fokuserat på att
andas in och ut. lite sånt här till exempel:
ätit vattenmelon, mest för att det är så himlans gott. plus att de är en kalasgod ingrediens i
lunchsalladen. åh.
lyssnat på favoritmusiken och ångrat lite att jag inte köpte mig en bon iver-lp på way out west.
skrivit inspirationslistor på sådant som jag skulle vilja göra någon gång i livet. som att köpa mig
en egen kanin. kanske får den vara vit med rosa nos och heta snö. bo i min lägenhet och sitta
med mig i fönsterkarmen när jag ritar av ett regnigt göteborg. kanske.
spanat bland filmer och trailers på sf.se och tänkt att åh, jag skulle nog vilja gå och se L.O.L
igen. den var ju så fin. förvånansvärt fin.
legat på en filt i trädgården och på sängen i mitt rum. skrivit dagbok och brev, läst bok och
gamla sommarnummer av favorittidningarna. eller bara dagdrömmt bort några timmar.
samt ätit långa frukostar med nyplockade bär från trädgården. det finns nog inget godare.
det är så himla viktigt att ta hand om sig själv. för vipps ligger du där med tårarna för kinderna och
somnar på två sekunder av utmatthet. det är så himla lätt att glöma bort att den ända person som
kommer följa dig hela livet är du själv. ta hand om dig. var din bästa vän. snälla ni.
och ha en fantastiskt fin lördagskväll, för det är ni banne mig värda. puss
Så fint.
Jättefint, verkligen. Kram!
Åh så fint! Du skriver alltid så bra. Sånt som berör och ord som dröjer kvar inne i en. Långt efteråt. Kramar till dig!
Så fint. Du är en stor inspiration för mig, och för så många andra skulle jag tro.
Och LOL är så himla fin den med!
LOL, älskar den filmen.
Du lyckas verkligen med att tycka om sig själv!
Så himla fint! Och LOL är bra fint den med, den enda filmen som jag har gått och sett två gånger på bio. Ångrar mig inte ett dugg.
va fint du skriver. jättefint.
Du skriver så himla fint! Man blir verkligen inspirerad av dina texter!
Du skriver så himla fint! Man blir verkligen inspirerad av dina texter!
Så fina ord från en så fin människa! <3
Fantastiskt fint skrivet, som alltid!
Åh,du skriver så fint! Känner igen mig så himla mycket och blir så inspirerad av dina fina texter.
det är så sant som du skriver, den enda vi har i slutändan är ju oss själva. tack för en inspirerande text!
Vad underbart att du skrev det här inlägget. Jag kände nämligen precis såhär i fredags. Jag hade inte en tanke på att det kunde ha varit livet som hann i kapp mig.
Så fint det var att läsa om din sommar. Jag ska nog också skriva en inspirationslista.
halloumiiiiii mmmm.
jaa så sant, man ska behandla sej själv som sin bästa vän!