När söndagstankarna snurrar.
Men ätstörningarna är allt jag tänker på just nu. Det är det viktigaste i mitt liv, mitt fokus, min glädje, min smärta och min framtid. Och varje gång jag tänker att nu, nu ska jag skriva så finner jag mig själv med orden längtan och plötsligt sitter jag framför texter som börjar fint med längtan efter sommar, brunbrända ben, blåmärken och saltvattenshår men som avslutas med "om jag någonsin blir lycklig igen...".
Jag har varit himlans naiv. Naiv som trodde att jag, på bara ett par månader skulle lyckas bli fri och normal igen. Att jag skulle slippa den där bufféetårarna och den överjävliga panikångesten, slippa frusenheten och att det ibland svartnar framför ögonen. Men riktigt så fort har det inte gått. Och det kommer antagligen dröja några månader till innan jag kan känna mig trygg kring maten, vart jag än är.
Det är en kompliserad historia egentligen. Men det gå åt så himla himla mycket tid och tankar åt det och ibland kan det kännas så mycket bättre att få dela med mig. Så jag har beslutat mig för att våga. Våga skriva mer och våga skriva här. Långa texter till bara några ord. Om saker som glädjen och smärtan, listorna om längtan och om drömmarna, och de där novellerna jag hållt för mig själv. Jag vågar för att jag vill och för att jag vet att jag kan.
Från och med nu.
Du är modig Hannah. Jag ser fram emot att läsa det du kommer skriva!
Åh, ätstörningar ger mig panik! Det är en så hemsk hemsk sjukdom som känns så onödig, framkallad av människor och omgivningen. Det. är. så. sjukt.
Fint att du försöker skriva om det i alla fall, jag håller alla tummar för dig! Hoppas du blir glad igen snart. Hittade precis din blogg för övrigt, gillar vad jag ser.
Du är en Stark 17 åring! önskar att jag var lika stark som du är,då jag var 17. Det gör mycket att få skriva av sig, det hjälper en i en viss process. Kommer fortsätta läsa din blogg och håller tummarna för dig! Kram
du är modig (och duktig på skrivandet). puss!
Jag känner igen dom där blickarna, tomheten i dom. Det gör så himla ont att se dom.
Hjärtat, du KAN - och du KOMMER att fixa det här. Du KOMMER att bli lycklig igen. Ingen lycka är konstant, men den kommer att komma, precis som den kommer att gå och sedan komma igen. Du är vacker, precis som du är. Och vi är så många som är så glada att du är just den du är - för du är en fantastisk tjej och en underbar vän. Glöm inte det!
Ser fram emot att läsa det du kommer skriva. Ätstörningar är så hemskt. Och jag själv har gått igenom/går igenom en hel del inom det.. Det är så hemskt!
Känner igen det där om dom tomma blickarna man får. Man vet inte hur man ska tyda dom och dom smärtar..
Kramar.
åh, du skriver otroligt bra, du beskriver hur det är för de som inte har någon aning. som jag t.ex.
Jag trodde först att det bara var att man inte ville gå upp i vikt och så, jag förstod ju att man mådde dåligt, men du får mig att ungefär förstå tankarna osv. Du är himla fin måste jag också tillägga, hoppas du vet det <3 du är modig som skriver om det
Det låter som du är starkare än vad du tror! Även om jag aldrig haft någon ätstörning så har jag varit ganska besatt av min vikt ett tag. Jag vet att det inte ens är i närheten av det du går igenom!
Fortsätt att skriva! Jag skriver också om mina känslor osv. i min blogg och det är lite läskigt när man inte riktigt vet hur många eller vem som läser. Men det är bra att få ut det. Och precis som ovanstående kommentarer lyder så KAN du klara detta, eller rättare sagt det KOMMER du göra.
Ge aldrig upp! :)
EN MASSA STYRKEKRAMAR!!
Åh önskar jag kunde ge dig en stärkande kram för att ge dig all den kraft du skulle behöva!!
Du är stark och du kommer klara det här, tänk bara positivt och kämpa!! Du kommer vinna över det här fina du!<3
detta var riktigt, riktigt starkt gjort. Jag har själv kämpat mycket med kosten. Fick ätstörningar som gjorde att jag slutade äta i en mycket tidig ålder. Jag var perfektionist (kammade mina matt-fransar så att de var spikraka) och hade min bild av den perfekta kroppen. Det är alltid mycket starka känslor inblandade. Jag blir fortfarande arg varje gång jag ser kvinnan som var skolsköterska och tvingade upp mig på vågen en gång i veckan. Min inställning till mat är inte normal. Numera tvångsäter jag. Om du får bra hjälp, ta vara på den! Lägg dig på en jämn nivå. Det är inte hur mycket du äter nu i början, som det handlar om, utan hela din inställning.
Du är långt ifrån ensam!
kramar!
Åh, vad duktig du är på att skriva! Trillade precis in på din blogg och är så glad att jag gjorde det. Du verkar vara en sån himla stark tjej, så himla vågat och bra av dig att bestämma sig för att dela med sig av det allra svåraste här på bloggen. Kram på dig!
Du är extremt duktig på att skriva! Ville bara säga det. Och du är väldigt modig som vågar skriva såntdär, sådär. Puss och kram till dig!
HEJA!! Modigt och Starkt! Vi står bakom dig
Du är fin du.
Detta var så starkt att läsa, så starkt av dig.
Jag har haft så många vänner som fallit dit, som blivit lite fångna i sig själva.
En vän till mig har just nu ätstörningar och jag är oroliga, vi gör så gott vi kan. Men detta var bra att läsa. Du är stark.