berätta, berätta, berätta.

---

26/5 skrev jag i min anteckningsbok:

"med bon ivers toner i öronen på väg hem efter bästa yogaklassen på länge. Solhälsning i solen med bara fötter i gräset under klarblå himmel. Äppelblommen över oss och sommarvind på min kind. Nu barbent på väg hem. Känner mig inte så stressad längre. Det är faktiskt inte långt kvar nu. Det sista går snabbt och för varje dag som går, varje timme, varje minut känner jag mig friare. Fri från mörkret fri till sommar och sol och brunbrända ben."

I februari flyttade jag från Åland till Göteborg, jag hade tagit studenten 9 månader tidigare och precis sagt upp mig från mina jobb för att jag ville göra något nytt.



Sen dess har jag improviserat lite, älskat Göteborg och varit så himla glad över att jag vågade flytta helt själv utan att ha någon skola eller jobb att komma till.



Nu har jag i alla fall bokat tågbiljetter hem över sommaren, och det ska bli SÅ ROLIGT att träffa alla mina vänner igen. Vi blev så otroligt nära varandra under gymnasietiden att det känns konstigt att inte umgås dagar och nätter igenom jämt. Men i sommar, då är det dags!

Min pojkvän har åkt till Siesta, vi kramades hejdå i 10 minuter. Har nu sovit en natt ensam. Två kvar. Det är jobbigt. Men gud vad jag längtar tills jag är i hans famn i igen, det kommer vara så himla bra och sommaren tillsammans med honom kommer vara ännu bättre. 2 semestrar tillsammans, mmmmm :)

Förra fredagen träffade jag pojken, pojken som jag bara har pratat i två veckor och den 25 maj bestämde vi för att träffas. Mitt hjärta slog så många slag på de sekunderna när jag satt på spårvagnen till honom. När jag gick av så satt han där i gräset, kanske fem meter bort, han var på riktigt, han är verklig. Han satt och rökte med sin svarta hatt på huvudet och barfota var han också. Han gav mig en blomma efter vi hade kramats. Tre timmar senare efter ha gått på promenad, druckit rödvin på golvet, dansat till sigur ros och pratat med fulla människor så låg vi i sängen. Vi hade planerat några dagar innan att vi skulle se på filmer som är så tjejiga som möjligt samt filmer som var så sorgliga så man satt och grät. Tyvärr hann vi inte se några av filmerna för efter två minuter av första filmen så låg han bakom mig, väldigt nära och pussade min nacke. Tre minuter senare så låg vi och hånglade hela natten, tills natten blev dag och vi hånglade.



om tre veckor befinner jag mig hos honom igen, ensam i hans lägenhet tillsammans med honom. Hela sommaren ska jag vara med honom och mitt hjärta exploderar snart av lycka och längtan efter honom. Sen blir det även hultsfred, kent, way out west, popaganda och bob hund. Hjärtat dansar vidare, åh.

I sommar ska jag leva, bara vara, och hitta tillbaka till mig själv. Känner att jag blir en helt annan person när all ångest över plugg hänger över mig. I sommar ska jag göra allt det där man aldrig hinner med annars.

Det här kommer bli första sommaren på två år som jag är singel och det känns lite avigt. Det är som att jag vill ställa mig frågan: "Hur GÖR man?" För nu blir det inte något av att umgås med honom eller hans underbara vänner, att åka till hans farmor och farfars gård, inte bada tillsammans, inte gå på sena sommarpromenader och hålla hand, inte anpassa alla planer efter honom. För nu finns det inget vi längre, utan bara ett jag.



Samtidigt så känner jag mig så glad och fri. Efter så många komplikationer som vi hade den senaste tiden är det skönt att bara kunna tänka på sig själv. För, i sommar så ska jag bara njuta. Jag ska umgås med min familj, mina vänner och kanske fara på någon festival. Och kanske så har jag chans på ett roligt jobb också. Ja, den här sommaren kanske kommer bli underbar ändå. Trots att jag tar några ensamma vinglandes steg, som en nyfödd kalv, ut i det varma okända. Jag börjar sakta lära mig att leva själv, trots smärtan som ibland infinner sig. men det är ju okej, trots allt.

I sommar ska jag njuta. Njuta av att vara ledig (förhoppningsvis) kunna gå i tunna kläder och bada. Njuta av varje sista dag innan jag lämnar mitt hem, mina vänner och min familj för att bege mig ut i världen på äventyr som utbytesstudent.

Första sommaren utan mitt ex efter två år, men kanske med en annan. Vem vet. Jag ska i alla fall njuta av att kunna göra precis det jag vill, umgås med mina kompisar spontant och bara vara jag. Det ska jag göra, ta hand om mig själv, må bra och bara vara. Och om jag har turen med mig och det blir jag och den andra, så kommer jag vara superlycklig. Att känne hela kroppen pirra av lycka. Det vill jag den här sommaren.



Sedan vill jag känna att jag är bra, att det är okej att vara lycklig. Att det är okej att jag är jag. Och den här killen får mig att känna så, han får mig att känna alla de saker som jag har saknat i mitt liv. Åh vad jag är kär!

Gud vad härligt!! :D



Jag ska åka uppåt landet till Norge och vandra bland berg och dalar och tälta, bara njuta av livet!



Kram

I sommar ska jag åka till Rom med bästa mamma och bara äta massa pasta och pizza och se kolosseum och såna grejer. Kommer bli så himla kul! Så ska jag också se Timbuktu och Svenska björnstammen och förhopningsvis några andra live!

Hoppas även på lite sommarförälskelse och varma kyssar. Eller snarare hoppas jag att min nuvarande förälskelse skulle öppna sina ögon och se hur mycket jag vill ha honom.

Njuta och framförallt leva som om dagen vore den sista. Alltså tänja på gränserna och göra allt som är lite förbjudet.

det är kanske inget om sommaren, men jag har lagt ut en novell på min blogg, min första. om du vill får du kolla på den och säga vad du tycker. för du är ju så bra på sånt!

I sommar kommer jag för första gången besöka min fina pojkes hemstad. Han flyttade hit för att plugga och nu ska jag flytta till hans hem. Hör här. Hans hem är venedig. VENEDIG. Jag och mina drömmars pojke kommer bo på en vindsvåning 100 meter från marcusplatsen. Jag dör.

Jag kommer arbeta i en affär där de säljer block och pennor. Han kommer arbeta på ett museum. Jag ska i sommar starta mitt drömliv. ÅHÅHÅHHÅHÅHÅÅHÅHÅH.

Jag vet att det är vågat. Jag har aldrig varit i Venedig innan, men jag älskar verkligen honom av hela mitt hjärta och jag känner att detta är det jag har väntat på. Ursäkta, men jag ska bara gå och dö av lycka nu.

Jag slutar nian och i sommar ska jag bara leva livet innan gymnasiet börjar. Festa, grillkvällar och viktigast av allt: ska vara med pojken jag tycker så mycket om. Han är snart min, tror jag, för häromdagen sa han att han tyckte om mig. Jag är lyckligast just nu, 2 veckor kvar tills mitt liv börjar.

We heart it är ju ingen bildkälla.

Jag ska dansa, dricka lagom med alkohol och bara njuta av att den svenska sommaren är bättre än något annat.

Jag ska arbeta fyra veckor på sjukhuset i sommar. På avdelningen där man tar hand om människors hjärtan.

Att man helt plötsligt får så mycket mer tid till att läsa.

Om två veckor tar jag studenten. Fram till dess ska jag leva, leva, leva. Dansa till solen går upp, äta frukost på en filt med finaste vännerna och prata om framtiden. Jag planerar att fortsätta sommaren likadant, utan måsten och med solstrålar i ansiktet.

jag tar studenten imorgon och är bara så himla pepp och glad (och också hemskt vemodig förstås)!

Vackert inlägg med vackra kommentarer.

Denna sommar ska bli den bästa sommaren. Om mindre än två veckor är jag på Hultsfred och jag tror snart att jag spricker av längtan. Sedan lämnar jag denna ångestfyllda stad och far hem till västkusten där jag ska doppa fötterna i havet, pussa på kattungarna som just nu sparkar i min katts mage och spendera tid med mina saknade vänner. När det blir Augusti fyller jag arton och firar med att åka till Kroatien en vecka med min fina vän, och när sommaren tar sina sista andetag åker jag och min syster till Stockholm för att se Coldplay. Jag har nog aldrig längtat såhär mycket till sommaren.

Jag tar studenten om 12 dagar, kan knappt förstå det. Veckorna och dagarna går så himla fort, åh. Den här sommaren kommer bli bra, jag och min pojkvän får snart vår lägenhet. Så himla underbart.

MIn sommar kommer inte kännas som någon tidigare. Det blir den första sommaren av total frihet. Om en vecka börjar livet, om en vecka är det upp till mig vad som väntar härnäst. Jag kan knappt vänta på att skolan ska ta slut, känner mig så färdig och så redo och så rädd. Den sjunde juni behöver bara infinna sig och sen är jag på väg!

Åh vad härligt det låter!! Har länge velat åka till just Kroatien, verkar vara så fint där bara :)

Jag ska också till kroatien, om 9 dagar! :) har aldrig varit där .. så det bli sååå spännande att få se ett nytt land! :p

på sommaren får jag hänga med honom flera veckor i rad. Redan när jag var fem var det det jag längtade mest efter. Flera veckor av badande, glassätande, cyklande, luftgevärsskjutande och skogspromenader. Det är sommar.

kom precis hem från siesta. jag har kramat folk från bästa urban cone, dansat till maskinen och haft det bäst.

Hej! ville egenltligen bara skicka iväg en liten kommentar om att vi verkar väldigt lika. Alla bilder på din blogg är fantastiska, och du verkar ha en största önskan om att njuta av livet till fullo igen.

kanske pratar jag bara om mig, men jag tror att du också känner så.

Har själv haft/har en ätstörning. även om man äter normalt och så finns ju tankarna där. går också på bup-samtal. raderade också bloggar och brände upp mina hälsotidningar i vintras.



jag tror det som hjälpt mig mest var att få prata om det. Och att det senaste veckorna verkligen inte döma mig så. Antar att du är rätt hård mot din spegelbild med... Men sanningen är ju att ingen är perfekt och att alla är vackra på sitt vis. och att det är insidan som räknas. plus att alla dessa mat/träningsbekymmer bara stoppar dig att leva och njuta PÅ RIKTIGT.



am i right? hell yeah!



krya! <3

Det är snart sommarlov och det händer mycket roligt och det är roligt. Men jag är fortfarande SÅ JÄVLA LEDSEN. Pga äckelskolan. Jag älskar egentligen skolan och är jätteduktig och lär mig massor, men får ingeningenting för det. Hatar betyg, känner mig dum i huvudet. Och nu sitter jag och gråter för att jag inte fick VG på fysikprovet. Finns det någon som gråter lika mycket som jag? Gråter varje gång jag får tillbaka ett prov, eller varje gång jag ska lämna in en labbrapport. Grät i en månad när jag inte fick MVG i svenska A, svenskan som är det enda ämne jag känner mig smart i. Vem är jag ens?



Men okej, något lite somrigare kanske. Jag ska åka jättemycket longboard, bada så mycket att jag tröttnar, umgås med mina finaste vänner och supa mig full och hångla med finaste killen. Jag ska dansa även fast jag hatar att dansa, jag ska skratta och inte ägna en tanke åt skoljäveln. Bara en vecka kvar nu!!!!

Här sitter jag och på sommarjobbet, andra dagen och läser allas fina sommarplaner medan jag själv känner att sommaren inte alls kom passligt. Jobb. Sommarjobb. Första riktiga. Så otroligt tråkigt. Så höga förväntningar. Sån besvikelse. Ska mitt halva sommarlov gå till detta? Ångrar mig. Vill springa omkring på stan, äta glass, sova tills klockan visar mitt på dagen, sola och bli brun, träffa Honom, nån jag redan har i kikaren men inte hinner lära känna. Istället sitter jag ensam instängd i en kiosk i Göteborg och dör av ensamheten. Uttråkheten. Varför tog jag jobbet? Människor köper glass och sätter sig i solen, jag säljer glassen och sitter inne. Och läser era fina kommentarer och har lust att springa. Bort, bort bort. Springa mot det riktiga sommarlovet. Sommarlovet med friheten.

Stadens mest populära kör hade sin sista konsert i helgen. När de sjöng "Nu grönskar det" i fyra olika stämmor var jag nära till tårar. Himlar vad fint det var!

Jag har precis fått upp ögonen för en väldans söt kille. Vi har precis varit på samma resa och jag kunde inte riktigt hålla mig borta från att titta lite på honom i smyg, medans jag hoppades att ingen såg. Ibland tittade han på mig också, men feg som jag är vände jag bort blicken. Jag kunde inte riktigt låta bli att fantisera om att de en dag ska bli vi. Det pirrar redan så där härligt i magen. Till hösten börjar vi i samma skola, jag längtar redan...

Men innan dess ska jag njuta av sommaren!

förra sommaren lärde jag känna världens bästa kille som jag av en ren slump stötte på överallt och hela tiden under förra årets skolavslutningskväll.

nu, snart ett år senare, är han det finaste jag vet och jag är så kär och känner så mycket att jag bryter ihop hela tiden. och i torsdagsnatt satt jag i gräset på campingområdet på siestafestivalen, omringad utav flera tusen personer, och kunde inte tänka på annat än honom när han var i andra sidan luren och ville att jag skulle säga precis vad jag tänkte på.

"jag vill bara lägga mig ner på marken och dö så kär som jag är i dig" sa jag och så pirrade det i exakt hela kroppen.

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: