mer om era vackraste kärlekssagor.

del tre. 

 

♥  ♥  ♥  ♥  ♥  ♥  ♥

 

han var den viktigaste människan i mitt liv, men det fanns ett problem och det var jag. i ett år var han min. nakna nätter, promenad i natten då vi stod och dansade i en korsning, kyssar, frukostar, lektioner i skolan då allt jag gjorde var att stirra på honom och han på mig, värmen, pirret. men jag räckte inte till för att dämpa min ångest och jag blev hans börda istället för lättnad. skratt i natten blev till tårar och nu är vi ett "vi" som är ifrån varandra.

jag kunde inte vara med med honom även fast jag inte klarade mig utan honom. men jag ångrar ingenting. cch han har lärt mig så mycket, om livet och om mig själv. det bästa med kärleken är att vara kär. hur förjävligt det än är när det tar slut så är det så värt det. påret med honom var det värsta men bästa i mitt liv. en upplevelse som hette duga och kanske var vi inte rätt för varandra, men fan va kära vi var. och det är jag så glad över.

 

såg två personer på segway för ett tag sedan. helt plötsligt stannade dom för att pussas. ståendes på varsin segway. dog så gulligt det var.

 

när jag vaknar mitt på dagen, med gårdagens smink utsmetad i ansiktet och de ihoptrasslade håret som igår var i fina lockar, han ligger och tittar på mig, suckar och säger "fan vad du är vacker".

 

när vi va ute och jag plötsligt kände hans armar om mig, hans mun mot sidan av min nacke. kände hur han kramade om mig riktigt hårt som för att bevisa (kanske mest för sig själv) att det i alla fall kunde vara vi just då.

 

jag tycker lätt att man glömmer bort att det finns olika sorters kärlek. så när inte den ena kärleken existerar, så finns det förmodligen kärlek från ett annat håll. mellan djur och dess ägare, en speciell plats och en person eller helt enkelt två personer emellan.

 

att stå på en festival i sommarvärmen med den man älskar. ett av de banden man längtat mest efter att få se ska vilken minut som helst upp på scenen. min pojkvän, som står bakom mig, vänder mig helt om så att vi står med våra ansikten mot varandra. han lägger ena handen på min kind, ler och säger sedan "jag älskar dig" för första gången i vårt förhållande. den närheten, glädjen och kärleken som spreds där och som varade under hela festivalen är obeskrivlig.

 

det var ett stort folkhav men min blick fastnade på honom och jag kunde inte slita den. han var det vackraste jag någonsin sett. han presenterade sig som adam och allt om ordet olycka var i ett annat universum. jag låg uppe hela natten och försökte förgäves att hitta honom på facebook, allt jag hade att ut gå var skola, stad och adamadamadam. efter fyra timmar hade han svarat på min förfrågan och i 427 dagar var han min och jag var hans.

 

för två år sedan träffade jag min flickvän. trodde aldrig att jag kunde älska då alla killar jag mött liksom någonsin kännts så himla fel. men när hon klev in genom portarna till teaterlektionen för första gången visste jag att hon skulle förändra allt. och det gjorde hon! jag älskar henne otroligt mycket.

 

jag bodde ungefär 100 mil från min pojkvän och när han en dag skrev att han skulle flytta hem fylldes hela jag av en känsla av värme. världens finaste människa flyttar hem för mig, offrar sig för mig. nu är vi ute på en tågluff tillsammans, och åh det är romantiskt.

 

han hade varit bortrest under en vecka och jag hade varit helt vilse utan honom. när jag kom ut till busshållsplatsen efter skolan står det är välkänt ansikte och väntar, som en överraskning tar han med mig in till staden. går med mig till mitt favorit cafe utan att jag behöver säga något, kan min beställning utan och innantill. han var pojken som var så himla nervös men stolt presenterade mig för hans föräldrar som hans flicka. jag tyckter om att höra det, att vara hans. att känna tryggheten av att han ville ha mig och bryr sig, är stolt. det är det viktigaste för mig, honom och tryggheten han ger mig.

 

första gången vi träffades. var så nervös att jag höll på att dö, men så fort jag såg honom blev allt bra. på natten körde han mig hem, vi höll handen medans vi lyssnade på håkan och mumford and sons och väl hemma i min by gav han mig en godnattkyss och sa att jag var fin.

 

något av det bästa är att det faktiskt känns okej att förlora sig själv för att sedan hitta sin andra halva hos någon annan. och pirret i magen och ömsesidigheten. det är det finaste ju.

att alltid ha någon som intesserar sig över hur min dag har varit. någon som vill att jag skall gå på insidan av trottoaren och inte för nära trafiken, för att han är rädd om mig. någon som alltid stiger upp och kokar saffran-te på nätterna jag inte kan sova. någon som jämt säger hur vacker jag är, speciellt alla gånger då jag känner mig hopplös och låg. ågon som vill lära mig saker, och vill att jag skall lära honom allt ointressant, som alla finlands presidenter eller planeternas position i solsystemet. eller kanske hur man knyter en pålstek. så känns min kärlek.

 

jag bor 80 mil från min kärlek, flyttade ifrån honom i somras. det bästa med kärleken är att den är så stark. trots att vi gått från att gå i samma klass så bor vi nu 80 mil ifrån varandra och håller fortfarande ihop. när vi träffas är det underbart. jag förlorar mig i hans kyssar, kramar och doften som jag älskar. vi får äntligen somna i varandras armar igen, jag får godnattpussar på pannan och han viskar in i mitt hår att jag är det finaste han vet. hans kyssar är det finaste jag vet.

 

hur vi låg i min säng och lyssnade till tonerna av en låt vid namn "ta det lugnt med mig" och började gapskratta eftersom de orden inte stämde in alls på oss. och så kramarna och kyssarna därefter, hur han fick mig att känna mig levande, glad och lycklig. så perfekt.

 

jag ryser av välbehag på ett underbart sätt som inte går att beskriva när han kysser mig i nacken och jag kan inte sluta gråta, det är söndag och han ska åka hem igen, efter bara två korta dagar tillsammans. vi bor nästan 50 min ifrån varandra och träffas bara varannan eller var tredje helg, och när jag ligger där och gråter undrar jag hur jag har stått ut med all denna hemska saknad i snart två år. sen tänker jag, detta är verkligen kärlek, att stå ut med så mycket sorg för att bara få träffas några dagar i månaden, när de dagarna är de mest underbara du varit med om och du inte kan tänka dig ett liv utan honom.

 

 ♥  ♥  ♥  ♥  ♥  ♥  ♥

ph: weheartit.com

åh så vackert!

Fint!

alltid lika fint! kärleken är verkligen fint. vill du kanske göra en lista på allt som är dig kärt och gör dig alldeles pirrig? skulle vara super fint att läsa!

Haha det är ju jag som skrivit den sista och det ska ju vara 50 mil och inte min, haha!

så fint!

♥

Dessa listor är cirka det absolut bästa jag vet.