a lovely place to be- patrick o'hearn. ➳

det krävs en viss tid, sinnesro och mogenhet för att en verkligen ska känna sig motiverad till att låta något nytt få plats i sitt liv. så är det med kärlek, nya vanor, aktiviteter, det där med att börja studera, reslust. och så även med yogan.

jag fick en fråga: "snälla hannah, jag är så nyfiken på yoga. använder du videos, litteratur, ngn speciell musik, gå du på klasser eller kör du helt o hållet på ditt egna vis?" som svar har jag skrivit en liten berättelse i tre delear där jag berättar om just hur jag utövar min yoga, vad yogan betyder för mig och hur jag fann yogan för allra första början.

min yoga - del ett.



jag minns inte riktigt hur det började. yogan har alltid funnits i mina tankar och lockat mig med sitt lugn och sin spirituella approach, men det tog ett bra tag för den att gå från en idé om något jag en gång skulle vilja prova till en absolut självklarhet i mitt liv.

min mamma gick på yoga ett tag. jag minns att det var om lördagsmorgnarna. hon gick upp tidigt, åt ingen frukost utan for direkt dit för att sedan komma hem med ett nytt lugn - det var något jag vill minnas att jag kunde se i hennes ögon. och jag minns att jag tyckte det verkade vara ett så härligt, och vackert sätt att starta dagen på. men, på den tiden fanns det inte i min tanke att jag själv skulle börja. kanske var jag rädd för att mina vänner skulle tycka det var märkligt, eller så var det något med att fara i väg utan den älskade frukosten, eller så var jag bara inte mogen, hade inte sinnesron eller kände inte att jag hade tid för det.

mamma slutade att gå på yoga-lektioner efter något år. hon säger att det inte riktigt var hennes grej. och så kan det sannerligen vara. när jag hör henne prata om att vara i stallet med hästarna lyser hon med samma sprudlande lycka, och talar om just detsamma lugn som många utav mina yoga-praktiserande vänner gör. men jag kan även tänka mig att hon föll för samma problem som många utav dem vars yoga endast fick bli en viss period i deras liv - snarare än en del utav deras liv. överprestation - att jämföra sig med andra och se det som en tävling, en träning, snarare än något som helar en, inifrån och ut. det låter spirituellt, och så tycker jag att det många gånger känns också. men en får inte glömma, att yoga faktiskt är en vetenskap.

[ja, det är vetenskap! här är en bra länk: http://www.marianpapp.se/forelas.html]

jag började gå på yoga om tisdagskvällarna hösten tvåtusentretton. en gång i veckan trängdes jag och de som till störst del var mina vänners och bekantas mammor i den lilla gympasalen i min lilla by. jag minns faktiskt inte hur det kom sig att jag började, men plötsligt stod jag där på mammas gamla yoga-matta och fyllde mina lungor med yogans energi för allra, allra första gången.

jag minns det som en spirituell upplevelse. en helande upplevelse.

det var två saker som hände då, som gjorde att jag sedan skulle fortsätta. det första var att jag plötsligt såg minnen från barndomen framför mig, minnen jag aldrig sett framför mig förut. någon vidare logisk eller vetenskapligt bekräftad förklaring på det har jag inte. inte mer än att jag släppte allt - alla spänningar och negativa, snurrande och grubblande tankar - och att det kanske gjorde rum för annat, annat som inte fått plats i mitt alldeles egna universum förut. det andra var att jag blundade.


på den tiden var jag en mycket skör varelse. sårad på ord från både mig själv och andra. och jag tror att, om jag hade låtit mina ögon varit öppna den dagen skulle jag ha jämfört mig med alla andra, ge mig själv höga krav på min egen prestation och på så vis blivit fylld på så mycket negativ energi att jag inte tagit mig dit igen. rädd för mina egna elaka och negativa känslor.


➳ en smoothie bowl jag gärna förtär efter yogan min, tillsammans med ett glas varmt citronvatten blir magen nöjd och glad. citronvatten sägs nämligen hjälpa matsmältningen! klicka här för recept.

det första jag skulle vilja lära dig som är nybörjare är att inte jämföra dig med andra när du utövar din yoga. det är så lätt att kika runt på alla andra och se hur djupt de går, och tänka att det du gör inte är bra nog. och det är inte bara dåligt för din självbild och din självkänsla - utan även för din kropp. att överanstränga sig är lätt hänt, leder och nerver kan lätt skadas eller komma i kläm.

när jag går på ett yoga-pass och ser mig omkring ser jag både de som kan gå längre ner i poserna än jag, sträcka ut bättre och har bättre balans än jag, samt de som inte alls når så långt som jag gör, som ser stela ut och som tappar balansen så fort de lyfter på lilltån. i början gav de förstnämnde personerna (de som, enligt mig var mycket bättre än jag själv) mig magont. det gick till som så att jag dömde mig själv, sa att jag var otillräcklig och gjorde hela yoga-upplevelsen mycket mer negativ. när jag såg de sistnämnda personerna (alltså de som jag ansåg mig vara mycket bättre än) blev jag i stället på mycket bättre humör. det var en "yes!"-faktor som slog in. en tävlingsinsikt, en vinnarinstinkt.

 

men, yoga handlar inte om att vinna, eller förlora. det handlar inte överhuvud taget om någon jämförbar prestation. det handlar om ditt inre. ditt lugn. när du utöver yoga tar du hand om DIG. du har ingen aning om de personer som är runt om kring dig har utövat yoga i många, många år eller om de är där för allra första gången. allt du egentligen vet, är att de är där. att du är där. och att ni tillsammans delar på den energi som finns i rummet. att jämföra sig är som att stjäla energi i från någon annan. när yes-faktorn kommer in stjäl du energi från den du anser dig vara bättre än, och när du ser dig själv som en sämre yogi än den bredvid dig så låter du den få lite utav din energi, alternativt så tar du all den existerande negativa energin i rummet, i stället för den positiva och ger både dig själv och din kropp en sämre upplevelse än vad du skulle haft om du lät bli att jämföra dig med de andra personerna i rummet.

som yoga-utövare ska du uppmärksamma din egen dagsform och lyssna på din egen röst. kanske är du inte i samma form som senast? det är okej. låt det vara okej. utför yogan med din dagsform i åtanke. om du går för långt säger kroppen till. lyssna på den rösten. det är din röst. backa lite. andas och känn hur du tar hand om dig själv för den du är. du är bra nog. vet om det. upprepa det. låt det bli ditt mantra.

fotografi: jag


Kommentarer
Postat av: Jennie

Så bra skrivet! Speciellt om att yoga inte är någon tävling. Jag tror att många (iallafall jag) jämför för ofta sig själv med andra, också i yogasammanhang.

2015-01-23 @ 22:14:32
URL: http://ineedyoutoneedmeback.devote.se
Postat av: Emilia

Har alltid varit så sugen på att börja med yoga och du fick mig ännu mer inspirerad!

2015-01-24 @ 14:45:24
URL: http://eewmiliaa.blogg.se
Postat av: Katri

åh så fint och peppande! jag var just på torsdagen den första gången i mitt liv på yoga. det var ganska tungt och alla var nog bättre än jag, men jag var bara liksom 'hejhej jag är första gången här och det är OK !!'. far kanske dit på nytt, med mitt nytt mantra som du gav mig. ♥

2015-01-24 @ 14:45:54
Postat av: Linnea

Hej! Kan du komma med några bra tips på dejter och mysiga vardagsgrejer du kan göra för din pojkvän?

2015-01-24 @ 18:00:52
Postat av: Amanda

Men åh tack. Detta förde mig nog lite närmre min egen yoga som

2015-01-25 @ 12:25:44
Postat av: Lina

Hej! Jag har en liten fråga angående vänner under högskoletiden. Nämligen hur du skaffade vänner när du flyttade till en helt ny stad helt själv för att börja högskolan? Jag förstår att du lärt känna Klara genom att ni bor ihop, men de andra? Lärde du känna dem genom skolan och så? Tacksam för svar! (Du har världens finaste blogg!) Kram.

2015-01-29 @ 06:59:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0