♥
den tjugosjätte juli.
nu är det slut på riktigt och det känns bra.
jag har skrivit ner alldeles för många anledningar till varför
i min sommarskrivbok som jag läser var gång ångesten smyger sig på.
utan dem är det svårt att förstå.
utan dem är det svårt att förstå.
om allt som surrar omkring mig.
sommarstugan. jag vaknar sent av röster från köket. ligger kvar. orkelös, efter veckan som innebar många långa timmars jobb
och en knut i magen. mot rutan smattrar regnet och jag undrar om det är himlen som gråter. jag skriver några rader om det som känns i skrivboken, läser lite i just-nu-boken och lyssnar på droppar som faller mod trädkronerna därutanför.
att starta vår morgon med en strandpromenad och ett dopp i det blå. åh. att äta frukost i form av nyköpta jordgubbar med familjen på altanen. att ligga i favoritstolen, ovan mjuka kuddar och läsa, läsa, läsa. att åka på utflykt och picknicka vid ett alldeles magiskt
vattenfall. det var min helg, och det gjorde mig starkare. familjen, det är nog det viktigaste jag har. ha det fint! puss
♥ ♥ ♥
det finns en sak, en alldeles särskilld sak som jag tycker lite extra om att göra när jag lever sommarstugeliv i frösakull. och det är att rulla fram mammas gamla damcykel, den hon har haft med sig ända från japan och flyga fram på vägarna. tillsammans med jenny vid min sida far vi till närmasta matbutik för att inhandla varsin tidning plus något picknickgott att har med sig till stranden. det har vi gjort ända sedan jag var liten då vi köpte gifflar, saft, singoalla och djurtidningar. låg på stranden ständigt tjatandes om att få en kanin.
under sommaren tvåtusentolv spenderade jag ovanligt mycket tid i mitt sommarparadis. allt för att peppa upp och liksom återställa mig efter en lång tids kamp mot ätstörningarna. och självklart hände det flera gånger att jag drog fram mammas gamla damcykel ur boden, precis som på samma vis som lotta på bråkmakargatan drar fram tant bergs gamla cykel och rullar vingligt fram på gatan mellan gula och röda trähus med vita knutar.
jag köper allt från modemagasin som elle och damernas värld till mina bästa inredningstidningar som retro och hus och hem samt lite bland band som books and dreams, company och lula och i bland, men väldas sällan köper jag mig en sådan där klassisk tjejtidning, som det kallas. en om kändisar, sommarens bikinis, raggningsknep och frågor och svar. generellt sätt är jag inte så värst förtjust i de där tidningarna. jag tycker de är alldeles för ofta fyllda av så-får-du-, så-blir-du-och så-gör-du-texter. som om vi alla inte redan är bra som vi är.
men i bland kommer en artikel som fångar mig och gör mig fast och förtrollad. en sådan artikel fick jag tag i då, just förra året när sommarhimlen var som blåast och solen brände på. jag åt min första giffel på hur länge som helst den sommaren, och jag tror inte jag hade gjort det om jag inte hade läst just den där, lite magiskt bra artikeln ut cosmopolitan.
under sommaren tvåtusentolv spenderade jag ovanligt mycket tid i mitt sommarparadis. allt för att peppa upp och liksom återställa mig efter en lång tids kamp mot ätstörningarna. och självklart hände det flera gånger att jag drog fram mammas gamla damcykel ur boden, precis som på samma vis som lotta på bråkmakargatan drar fram tant bergs gamla cykel och rullar vingligt fram på gatan mellan gula och röda trähus med vita knutar.
jag köper allt från modemagasin som elle och damernas värld till mina bästa inredningstidningar som retro och hus och hem samt lite bland band som books and dreams, company och lula och i bland, men väldas sällan köper jag mig en sådan där klassisk tjejtidning, som det kallas. en om kändisar, sommarens bikinis, raggningsknep och frågor och svar. generellt sätt är jag inte så värst förtjust i de där tidningarna. jag tycker de är alldeles för ofta fyllda av så-får-du-, så-blir-du-och så-gör-du-texter. som om vi alla inte redan är bra som vi är.
men i bland kommer en artikel som fångar mig och gör mig fast och förtrollad. en sådan artikel fick jag tag i då, just förra året när sommarhimlen var som blåast och solen brände på. jag åt min första giffel på hur länge som helst den sommaren, och jag tror inte jag hade gjort det om jag inte hade läst just den där, lite magiskt bra artikeln ut cosmopolitan.
den handlade om lycka. hur du bäst finner och liksom uppehåller den. först gjorde man ett test och sedan fick man reda på vilka lyckoknep som passade en själv bäst. och trots att jag fick flest c så fanns där tre olika resultat som passade så bra inpå mig att jag än i dag använder mig utav dem. under året som gått har jag ändrat lite på knepen och gjort dem till mina egna och just de tre tänkte jag dela med mig utav nu. de kommer hjälpa alla som vill få lite extra mycket lycka i livet. för att bota allt mellan ätstörningar, gråa himlar och ett brustet hjärta.
ett. tacksamhetspeppen.
ta fram en bok. en nyinhandlad dagbok som en sliten antackningsbok från lågstadiet. och skriv ner saker du är tacksam för. hur många du vill! själv gör jag det i min dagbok. dagar då jag är lite extra sorgefylld skriver jag varje kväll, men annars mest någon gång i veckan. jag börjar med att skriva "jag är tacksam för" och sedan min tacksamhet. och då tackar jag universum för allt från fantastiskt fina kommentarer och älskvärda bestyr som vänskapskramar och rosiga påslakan. detta lilla knep kommer göra så att du uppskattar det liv du lever tusen gånger mer. för visst är det lätt att glömma hur fantastiskt fint man har det? en sommarkväll som denna.
två. drömvärlden.
plocka fram den där boken igen. lägg dig ner någonstans skönt, på en sommaräng eller i en nybäddad säng. skriv ner en dröm om framtiden. det hjälper mig var gång jag är ledsen och skör. drömmen kan vara en stor en. en om att resa till andra sidan jorden, om att flytta till ett stort sommartorp vid stranden eller om att skriva en roman. den kan även vara liten, men minst lika betydelsefull för det. om att ta ett kvällsdopp med en fin vän, äta jordgubbar med mjölk till frukost eller åka till staden och unna sig den där klänningen du önskat dig så länge. en sådan här framtidsdröm kommer få dig att se att det finns så mycket mer än just det mörker som där och då tagit över dig. i stället för att se allt det omöjliga kommer du nu känna en eufori av allt det där fantastiska som faktiskt är möjligt.
plocka fram den där boken igen. lägg dig ner någonstans skönt, på en sommaräng eller i en nybäddad säng. skriv ner en dröm om framtiden. det hjälper mig var gång jag är ledsen och skör. drömmen kan vara en stor en. en om att resa till andra sidan jorden, om att flytta till ett stort sommartorp vid stranden eller om att skriva en roman. den kan även vara liten, men minst lika betydelsefull för det. om att ta ett kvällsdopp med en fin vän, äta jordgubbar med mjölk till frukost eller åka till staden och unna sig den där klänningen du önskat dig så länge. en sådan här framtidsdröm kommer få dig att se att det finns så mycket mer än just det mörker som där och då tagit över dig. i stället för att se allt det omöjliga kommer du nu känna en eufori av allt det där fantastiska som faktiskt är möjligt.
tre. att leva i nuet.
som sagt är det så himla himla lätt att underskatta livet. och jag tycker det är världsviktigt att fokusera på det som är framför dina ögon i stället för det som snurrar och surrar i din hjärna. och alldeles särskilt vitigt att tänka så är det när du känner att dagarna bara flyger förbi. dagar som i dag, då jag själv knappt han äta frukost innan jag flög upp på cyklen till jobbet mitt. men så gör jag mitt tredje lyckoknep och känner hur stenar faller från mina axlar. jag börjar med känslorna, att känna vinden i håret och solen som bränner på mina axlar. sedan lyssnar jag, på fågelkvitter, vindar som fångar träden och barn som skrattar någonstans längre bort i byn. och till sist så ser jag mig omkring. jag ser gårdarna, åkrarna, blommorna, hästarna i hagen och bilar som susar förbi. det här är som mindfullnes, som att fånga dagen. och lyckoruset som kommer när man inser hur magisk stunden är, den är obeskrivlig.
sommaren är kort. vi lever nu och åh, vad vi inte ska låts dessa hjärnspöken ta över våra tankar mer nu. vi ska driva bort dem, undvika dem precis som vi undviker brännmaneterna i havet, precis som vi undviker skoggssniglarna på cykelvägarna och myggorna om kvällarna. mina tre knep hjälpte mig, och hjälper mig fortfarande att hålla lyckan vid liv. särskilt såhär års. när allt är magi och man har mage att falla tårar över något som ett par plötsligt för små shorts i stället för att älska tanken på att få köpa ett par sprillans nya. jag önskar er en underbar kväll, och hoppas den bringar er lite lycka. ha det fint! puss
om kvällsfunderingar.
onsdag. i går kväll fick jag ett litet infall. ett litet behov av att prata om sånt som ni kanske har eller kommer att
filosofera kring. jag vill mest av allt att livet ska vara så fint det bara kan för både mig och för er. så välkommen
till min cafévärld, och ha det fint! puss
♥ ♥ ♥
om att vakna upp med vårpirr.
♥ i helgen har jag varit i sommarstugan för första gången i år.
och åh, jag älskar det där stället. av hela mitt hjärta. ut och in.
bäst av allt är morgnarna. frukosten på altanen, skogsbärsteet vi alltid dricker när vi är där och hallandsposten som skriver om sånt vi aldrig fått höra talas om annars. solskenet, det varma och efterlängtade och havsvinden som tillsammans med fågelkvittret utgör en vårmelodi som känns ända in i hjärtat.
och på tal om hjärtat. den här gången fick jag vakna upp bredvid honom också. det var första gången han var där. i mitt paradis.
och åh, jag älskar det där stället. av hela mitt hjärta. ut och in.
bäst av allt är morgnarna. frukosten på altanen, skogsbärsteet vi alltid dricker när vi är där och hallandsposten som skriver om sånt vi aldrig fått höra talas om annars. solskenet, det varma och efterlängtade och havsvinden som tillsammans med fågelkvittret utgör en vårmelodi som känns ända in i hjärtat.
och på tal om hjärtat. den här gången fick jag vakna upp bredvid honom också. det var första gången han var där. i mitt paradis.
på loftet i gäststugan lite längre ner på tomten sov vi. med en värmefläkt om natten som surrade oss till sömns och som jag sedan stängde av efter några timmar för det räckte liksom med värmen från hans armar virade runt min midnattsfrusna kropp.
han fick följa med på loppisäventyr tilll mina bästa secondhandbutiker, hålla min hand på samma stig, samma gata, samma strand som jag ville bli kär på när jag var liten och dagdrömmde alldeles för mycket, han fick träffa min älskade morfar och mormor och om natten pratade vi om min förbannade rädsla till att låta någon annan bli en del av det som är mitt. men nu fick han vara med på allt det där, för det finns ett vi nu. och det har det funnits i sex månader den här veckan.
och om inte detta pirrande aprilminne lugnar rädslan så vet jag inte vad.
han fick följa med på loppisäventyr tilll mina bästa secondhandbutiker, hålla min hand på samma stig, samma gata, samma strand som jag ville bli kär på när jag var liten och dagdrömmde alldeles för mycket, han fick träffa min älskade morfar och mormor och om natten pratade vi om min förbannade rädsla till att låta någon annan bli en del av det som är mitt. men nu fick han vara med på allt det där, för det finns ett vi nu. och det har det funnits i sex månader den här veckan.
och om inte detta pirrande aprilminne lugnar rädslan så vet jag inte vad.
låt mig vara ensam, låt mig segla i väg.
säg hej till mitt nya halsband!! ett betydelsefullt ett. ankaret står för min kärlek till havet, till sommarstugan i tylösand som alltid
har varit min bästa plats på jorden och hoppet, att aldirg ge upp. från accessoirze.
i veckan besökte jag frisören och kom hem med ett par centimeter kortare hår och tillfälliga lockar. det blev väldans fint! fast jag
i veckan besökte jag frisören och kom hem med ett par centimeter kortare hår och tillfälliga lockar. det blev väldans fint! fast jag
tror inte jag kommer locka det särskillt ofta. men ett himla bra kalastips är det allt!
i bland behövs lite ensamhet för att må bra igen. några tårar. några timmar med mig själv. det där med att låta någon annan vara
en del av den, ensamheten och att våga lita på kärlekens varma lyckorus kan vara så himla himla svårt. men nu när jag äntligen vågar. då är det nog bland det finaste jag vet. vad får dig att må bra? berätta! och ha det fint! puss
för livet ska ju vara fint.
något som gör mig lika lycklig som sorgefylld är era mail. de med berättelser om en klurig vardag när tankar om mat och kropp förföljer er vart ni än går och nedvärderande tankar om era utseenden stoppar er från att leva livet fullt ut. jag har också varit där, och i bland kommer ätstörningsdjävulen tillbaka och hemsöker mig. men det jag har lärt på min resa, det nu snart ett och ett halft år långa är fem tips som jag vill dela med mig utav nu. fem viktiga tankeställare som alltid hjälper mig glömma det svåra och fokuser på det som är fint.
1. följer du träningsbloggar? fitinspo och liknande på tumblr och instagram? läser du hälsotidningar? gör inte det. sluta följa, göm och glöm allt. börja i stället följa bloggar/instagram/tumblr som gör dig glad. jag älskar öta djur som @bunnymama på instagram och köper gärna heminredningstidningar att inspireras utav. allt detta i stället för sådant som fixerar kring mat och träning.
varför? kan man undra. men dina hjärnspöken kommer från någonstans, eller hur? det är oftast från andra. själv kan jag inte riktigt läsa hälsotidningar utan att själv börja mixtra med min kost. jag inbillade mig ett tag att jag hade ett stort intresse för kost och träning men i själva verket är det inte alls så. jag har bara himla svårt att hålla mig borta. därför tvingar jag mig själv att köpa inredningsmagasin samt följa söta kaniner och helgalna hundar på instagram. och i slutändan blir jag bara lyckligare utav det!
2. brukar du planera när du ska äta och vad? räknar du timmars mellanrum mellan dina mål och skriver du upp vad du ska äta? sluta då med det och försök i stället vara spontan. gå fram till kylskåpet när du är hungrig och känn efter vad du är sugen på. försök att äta när du känner att du är hungrig och inte när du tycker att du borde äta. det är viktigt att släppa kontrollbehovet eftersom det ofta är en av anledningarna till problemet. jag hade själv ett väldigt stort kontrollbehov, och har fortfarande. men jag insåg snart att man behöver verkligen inte planera vad man ska äta, att det bara ökar se snurrande tankarna ännu mer! dessutom det faktiskt mycket roligare att vara spontan!
3. sök hjälp. det kan kännas hur fel och jobbigt som helst men det är himla viktigt. för du behöver inte leva med ett problem. det finns hjälp och den är bra. ring till ungdomsmotagningen, berätta om dina problem och att du vill/borde få hjälp. det är ett stort steg, men inget kan gå fel!
4. försök att sluta tänka på mat. det tar en större plats i huvudet än vad du tror och det är det som spökar mest. skriv ner några saker du kan tänka på i stället. som "hur ser min drömresa ut?", "vad skulle jag tycka om att jobba med om tio år?", "vilka är egentligen mina bästa tv-program?" och "om jag skulle vinna fem miljoner - vad skulle jag göra då?". så fort du börjar tänka på mat så ta fram din lista. ställ några frågor till dig själv och jobba med att försöka svara på dem. du kommer snart se hur mycket tid du faktiskt lagt ner på mattankar och hur mycket annat fint du kan tänka på i stället! det bästa av allt är att du dessutom kommer lära känna dig själv mycket bättre genom detta! genom att utmana mig själv med nya tankar har jag fått så mycket mer lättare att leva. och dessutom känner jag mig själv tusen gånger bättre än för sexton månader sedan.
5. fyll din mobil med bra och lycklig musik! när du är ensam, som på väg till skolan, hemma i rummet eller i bussen så sätt i gång din peppigaste spellista och känn vardagsglädjen komma. låt den lyckligaste låten du vet göra dig glad. det är lätt att underskatta musikens kunskaper men åh, jag blir så galet glad av rolig och peppande musik!
det här var mina fem bästa tips för att bota ångest, vardagssorg och ätstörningar av alla slag. även fast jag i stort sätt kan kalla mig frisk nu så får jag i bland ta hjälp av mina tips och för att komma upp ur grpopen jag i bland faller i. för livet ska ju vara fint. och varenda punkt ovan har varit till min hjälp de där dagarna. jag hoppas den kan vara till er också. om inte får nu såklart alltid maila mig. alltid. ha det fint! puss
när tusenskönorna blommar.
tisdag. och fastän jag har feber och ligger obekvämt med knäckebrödssmulor mellan lakanen har jag det ganska fint ändå. för jag dricker mitt bästa te från clipper, ett vitt med hallonsmak, lyssnar på marsmusik och känner hur solens strålar fyller hela mig med lycka. åh, nu ska jag se på ännu ett avsnitt av glee och sova lite till. ha det fint! puss
sanningen om tvåtusentolv.
för precis ett år sedan erkände jag sanningen. sanningen om ätstörningarna och djävulen som åt upp mig innifrån. sannigen om att jag var dag fick kämpa med att få i mig någon mat, få i mig enegri så jag orkade leva. orkade vilja leva. det var allt livet handlade om. sedan dess har jag klättrat upp för ett berg och i dag är jag så himla himla nära toppen.
men jag är inte riktigt där ännu.
för det har ju faktiskt bara gått ett år. så det är okej om det känns klurigt i bland.
ibland känner jag tvivel. ibland blir jag ledsen och skör. för när vinterns minusgrader förfryser mig och tankarna förföljer mig är det lätt att för en sekund bli svag.
men jag kämpar på. fokuserar på finheter, det är det jag gör bäst och fäller en tår i bland för att det är så himla vemodigt alltihop,
för det har ju faktiskt bara gått ett år. så det är okej att det känns klurigt i bland.
jag besöker inte längre besöker bup, jag har inte längre en diagnos och jag bär inte längre på en ständig rädsla. varken för panikångest eller min ätstörningsdjävul.
och trots att jag har gråtit mer än någonsin förut, trots att jag har känt mer smärta än aldrig förr, trots att jag har stått på kanten av klippan redo att falla
så har tvåtusentolv varit det absolut bästa året i mitt nu arton år långa liv.
det förändrade mig. från någon ledsen till någon glad, från någon jag avskyr till någon jag älskar. det gjorde mig starkare, klokare och tusen gånger lyckligare. kanske vackrare också, just för det.
jag har en pojkvän nu, någon jag älskar. och det hade nog inte gått så fint om jag inte lärt mig att älska hannah först. och älska livet hon lever.
ni som läser, vem ni än är: tusen tack för era ord, ert stöd genom allt som varit så galet svårt. och tack för att ni påpekar allt som är fint, för att ni berättar saker när jag ber er och mailar mig. att hjälpa andra hjälper mig. ni peppar och inspirerar mig att peppa tillbaka.
så, med ett aningen vemodigt leende på läpparna säger jag adjö till tvåtusen tolv. året jag aldrig glömmer.
gott nytt år på er! puss
om något att minnas.
när man stressar förmycket bryts man ner. det är livsfarligt för min del. all ork försvinner och allt jag gör är att slumra bland tunga lakan. det var min dag i dag. man måste komma i håg att ta hand om sig själv. take care. och ha det fint. puss
ord från ett dagboksblad.
Han gömmer sig i dina tankar.
Väntar på något.
Väntar på en sekund.
En stund av svaghet.
Han ropar, vill stoppa dig, vill att du ska göra som han vill.
För han bestämmer. Och har alltid rätt.
Det tror du i alla fall.
För det känns så skönt när du gör som han säger.
Tills den dagen du får det bekräftat.
Han är en djävul.
Och då älskar du honom inte längre.
om söndagskänslorna.
i bland känns det som om jag har glömt något. som om mitt halva hjärta saknas ungefär. just så känns det i dag. energin ligger gömd tillsammans med livslyckan och kärleken, kvar är en skör själ. i kväll ska jag ta hand om den. att äta frukostmat till alla måltider, titta på serier, läsa och bädda ner sig bland mjuka lakan är just det vad söndag handlar om. sålänge, kan inte ni berätta
om era helgbestyr för mig? vore en sådan himla bra kvällsläsning. ha det fint! puss
september nitton.
charlie bland rosiga lakan.
de senaste dagarna har jag glömt allt som var så viktigt att komma i håg.
det som jag alltid säger till andra att de inte får glömma.
och det slår mig hur lätt det kan gå, från berg till dal, som start till mål
och så ligger jag där under rosiga lakan
gömmer mig för allt som är världen
som om den var grym och gjorde ont
jag förstod det först nu, att jag blundade för det vackra
det rosiga och det enkla, för det fina
mina ögon är öppna nu och jag ser
det finns så himla mycket mer, så himla mycket mer.
om höstsol bland kastanjer och septemberlöv.
i dag gick jag och min syster en höstpromenad i skogen. pratade om tankar, de som är så svåra att få styr på. jag har lärt mig att
när jag mår som finast är både mina psykiska, fysiska och mentala nivåer på topp. och när något känns fel så är det ofta en nivå som har sjunkit. jag känner mig stark fysiskt och psykiskt men svag mentalt. då, plötsligt förstår jag varför måndagstankarna snurrar så väldans fort. då förstår jag att det är okej. och jag svävar på lätta moln igen. ha det fint! puss
om förvirrande höstkänslor.
godmorgon. vissa dagar är känslosamma. det kan vara dagar som i går. fina dagar, där allt flyter på och lyckorusen förgyller min höstkalla kropp med värme. men så, när jag tar steget in i mitt rum faller jag. kanske sover jag för lite, kanske tänker jag för mycket. vad vet jag. kanske är det bara så att jag är tonnåring. troligtvis det.
ovan syns i alla fall något som gör alldeles leende utav höstpepp. en ny och så otroligt fin väska, som även den köptes på accessorize (länk) i köpenhamn. är totalt förälskad. ha det fint! puss
om kvällsord och söndagsfotografier.
ett år har gått på ett ungefär. jag kan känna höstvindarna som jag kände dom då. saker som påminner mig. dushtvålen som doftar kakao. frökexen jag brukade baka. höstjackan och inneskorna till träningen. och det är svårt. för det är den där drogen, att ha en liten hemlighet som ingen vet om, som lockar. men jag är stark. och fylld med nya minnen. sommarminnen. sådana som ger lyckorus. som ett telefonnummer i snirkliga bokstäver på en papperslapp om natten. eller nattbad med en bästa vän i ett nytt land. och det är sådana minnen jag tar fram. när mörkret smyger sig på och sakerna jag kände då. lockar mig igen.
söndag i septeber, när allt och ingenting händer. molly-myser, lyssnar på the smiths och dricker te. puss, godnatt.
tankar om en ny tid.
något som alltid får det att pirra till i maggropen är att tänka på framtiden. det är som en skräckblandad förtjusning som samtidigt
är så himla spännande att filosofera kring att jag liksom inte kan sluta le när jag tänker på stora, vita lägneheter med kakelugn, spänande media-jobb, resor och äventyr, en kanin i knät när jag sitter fönsterkarmen och blickar ut över min nya stad. nästa år
tar jag studenten. sedan är det sommar och efter det så börjar min nya tid. jag har funderat länge på vad jag skulle vilja göra då
och vilka drömvärldar jag än hamnar i så slutar det alltid med london. jag tänker åka till london.
det är okej att göra ingenting.
onsdag. i min värld och i min vardag försöker jag fokusera på sådant som är fint. som loppisfynd, goda frukostar, blommiga klänningar och cafébesök. men i bland räcker inte orken till att åka på loppisäventyr och laga de där kalas-frukostarna som blir
så bra på bild. när orken tar slut så stannar jag hemma. gör en vanlig vaniljyoghurt-och-ostsmörgås-frukost och tar på mig något som jag tycker att jag egentligen alltid har på mig. och i bland hamnar jag på en vanlig cafékedja och dricker en vanlig svart kaffe i vit pappmugg. jag vill berätta att de dagarna finns. att det är okej att stanna hemma och göra ingenting. men också att jag, trots allt
vet att jag mår som bäst av att göra sådant som jag tycker är fint.
...som att äta ett kalasgott mellanmål till exempel. här med banan-och äppelbitar, en klick keso, lite kanel, en näve russin och
trokade bär samt lite solrosfrön. ta hand om er och ha det fint! puss
fumliga ord om din bästa vän.
”jag är hemma!”. mina ord. jag slängde av mig mina sommarsolblekta converse och gick in i köket. de
hade handlat mat, köpt de där tomaterna jag tycker så mycket om och stekte halloumi som osade
en svagt doft av smör. jag drog upp handduken från min slitna tygpåse och drog ur den invirade bikinin.
sandkorn föll mot ek-golvet och jag suckade trött. sa att jag dammsugar upp det senare och
mamma svarade att det inte var någon fara.
hon frågade hur det var fatt. sa att jag såg trött ut. och jag kände hur luften sakta gick ur mig.
”det är jag” svarade jag och gav henne en kram.
kände salt i ögonvrån.
jag gick ut. hängde upp mina våta badkläder och den fuktiga handduken på altanräcket. andades in
kvällsluften. det regnade nu. små svala droppar mot mitt ansikte. ner längs mina kinder. plötsligt
blev dem fler och fler. från himlen föll ett sommarregn men från mina ögon rann det en flod.
någonstans mellan lunchdejter med saknade personer, festivalliv som var bättre än någonsin,
barnvaktardagar och stadsäventyr med fina vänner har jag glömt bort att andas. det fina och fantastiska
med alla mina bestyr har först sjunkit in några dagar efteråt och när jag tidigare i veckan kom hem gick all
luft ur mina lungor och kom inte tillbaka.
så, de senaste dagarna har jag bara varit med mig själv. gjort sådant som gör mig glad och fokuserat på att
andas in och ut. lite sånt här till exempel:
ätit vattenmelon, mest för att det är så himlans gott. plus att de är en kalasgod ingrediens i
lunchsalladen. åh.
lyssnat på favoritmusiken och ångrat lite att jag inte köpte mig en bon iver-lp på way out west.
skrivit inspirationslistor på sådant som jag skulle vilja göra någon gång i livet. som att köpa mig
en egen kanin. kanske får den vara vit med rosa nos och heta snö. bo i min lägenhet och sitta
med mig i fönsterkarmen när jag ritar av ett regnigt göteborg. kanske.
spanat bland filmer och trailers på sf.se och tänkt att åh, jag skulle nog vilja gå och se L.O.L
igen. den var ju så fin. förvånansvärt fin.
legat på en filt i trädgården och på sängen i mitt rum. skrivit dagbok och brev, läst bok och
gamla sommarnummer av favorittidningarna. eller bara dagdrömmt bort några timmar.
samt ätit långa frukostar med nyplockade bär från trädgården. det finns nog inget godare.
det är så himla viktigt att ta hand om sig själv. för vipps ligger du där med tårarna för kinderna och
somnar på två sekunder av utmatthet. det är så himla lätt att glöma bort att den ända person som
kommer följa dig hela livet är du själv. ta hand om dig. var din bästa vän. snälla ni.
och ha en fantastiskt fin lördagskväll, för det är ni banne mig värda. puss
dunk, dunk, dunk om igen.
har ni någonsin känt känslan av att känna för mycket?
"evry now and then a special feeling comes along". ungefär så.
hörde orden nyss i en trailer för någon tonnårsfilm om lycklig kärlek på sextiotalet
och jag var liksom tvungen att skriva ner orden på papper
för att det kändes så sant. kärlek som hat, olycka, besvikelse, glädje och ångest.
jag känner något. hjärtat dunkar, dunk, dunk, dunk.
trycker jag handen mot bröstet känner jag pulsen slå.
några tårar i ögonvrån som jag inte vet var de gör där.
jag brukar bli beskriven när trårarna rinner. tänker att nej, jag ska vara glad.
livet är ju fint. så. himla. fint.
slår på några peppande favoritlåtar och önskar bort alla problem som samvetet trollat fram.
kanske är det dags att låta mig vara. acceptera.
det är okej att känna för mycket.
det är okej att inte bry sig om sådant man borde och i stället göra ingenting.
every now and then.
läsa gamla astrid lindgren-böcker och tugga choklad och dyra jordgubbar
på en onsdag bara för att det känns fint.
a special feeling comes along.
