Sanningen om tvåtusenelva.
Det är bara det att det känns så himla sorgligt alltihop.
Januari och vintern kom med en månads feber och när våren slog in slog också ångesten och besvikelsen till och jag beslöt mig för att jag inte längre skulle se ut som jag gjorde. Jag gick ner några kilon och längtade mest bort från vardagen och vipps kom sommaren som bjöd på en del guldkorn men också på en del kamp. Jag har haft ätstörningar i flera år och i sommras var det i huvudet på mig hela tiden. Så när hösten kom beslutade jag mig också för att på riktigt ändra mig och mitt liv. En lista med mat som jag inte fick äta och på två månader förvandlades det som börjat som en ofarlig diet till ett anorektiskt beteende. Blek, grå, benig och olycklig. Det var det jag fick utav detta och november blev en kamp för lyckan igen.
December har gått så himla himla fort men det har nog varit den bästa månaden i år, men samtidigt också den sorgligaste. Då jag gråtit som bäst och mått som sämst. Men jag har levt för lyckan och tack vare en världsbäst familj, otroliga vänner och allt det fina som december och julen (som är bland det bästa jag vet) kommit med har gjort att jag faktiskt i dag inte känner någon ångest för det jag har blivit. Jag ångrar inte att jag har blivit sjuk. Att ha blivit förstörd. Det är hemskt och det är sorgligt. Att gråta varenda dag, att inte kunna njuta utav mat och att känna hopplösheten. Men jag vet att det gör mig bättre, på alla sätt och vis. Och framförallt starkare. Så plötsligt är klockan sex. Firandet börjar en halvtimma och jag känner det nu.
Jag är redo för 2012, det år då jag ska bli lycklig - på riktigt.
Ps. Att få skriva ner detta innan det nya året börjar är himla viktigt för mig och känns, faktiskt också så himla skönt. Men till er som först fått reda på denna sanningen nu vill jag bara säga förlåt och tack. Förlåt för att jag inte tagit tid att berätta det förrän nu och tack, för det fina stöd ni har varit fastän ni inget visste.
Gott nytt år på er! Puss
Så himla modigt av dit att skriva ner detta. Puss<3
Men fina, fina Hannah! Du är så himla fin och du behöver inte förändra dig!!
Jag vet att jag inte står så nära dig och så men jag önskar ändå att du sagt något, för allt känns så lättare när man pratar med någon som förstår.
Jag har mer och mer förstått att du har lidit av ätstörningar desto längre tid jag har läst din blogg. Jag vet själv hur det är, anorexi, bulimi och UNS är det värsta som finns, och ingen som inte har haft kan förstå hur det är. Jag finns här om du vill prata eller bara skriva av dig någon gång <3 Största kramarna!
Vad modig du är som vågar skriva detta. Jag vet hur det är själv då jag själv lider av någonting som heter ortorexi. Ungefär lika hemskt tyvärr. Men jag hoppas att du mår bättre och kan bli lycklig till slut. Alla förtjänar att vara lyckliga.
Samma har hänt med mig tyvärr... Men nu i december har jag tagit tag i det själv. När man börjar tänka på nytt igen försvinner nästan ångesten. Skaffa en rutin i vardagen typ att träna några gånger i veckan och liksom håll dig till mat som känns pfrlig och börja sakta äta de andra grejjerna också. Det blir bättre snart! Jag hoppas också för ett bättre år. Jag skönt in i en djup depression, som en dvala. Jag ville inte äta, träna eller vara social. Bara sova. Jag fick liksom en kick av att inte äta. Tänk på andra saker än bara mat. Ångesten är och var det värsta för mig. Tro mig att du inte är ensam. Gott nytt år på dig:) jag förstår precis vad du menar.
<3
<3 jag hoppas att det här året blir ett härligt och superfint år för dig Hannah.
Det var lite läskigt, för när jag läst dina inlägg har jag nästan anat det.. Jag menar, man ser det så lätt när man själv har ätstörningar.. Minns du mig? Från Elins brunch? Du är jättesöt och härlig och du är bra som du är. Tvivla aldrig på dig själv. 2012 blir ett bra år, Hannah, det kan bara bli bättre! Förresten så har du det finaste namnet jag vet, Hanna med h på slutet. Kram!
fina du. vad du är modig.
jag har kunnat ana men inte varit säker på om du varit sjuk eller inte, men hållit tummarna för att du inte varit det. För det är förjävlig, jag har själv varit där och är nästan fri nu. Jag lovar dig att även om det är svinjobbigt så blir det så himlans bra sen, att kunna och orka vara glad för det mesta är guld värt!
Kram på dig <3
Åh, jag förstog att det var så. Jag förstår verkligen hur jobbigt du har det, jag har nu varit inlagd i några veckor för anorexi, så jag förstår kampen. 2011 har varit ett riktigt tufft år, men jag tycker verkligen att du är så stark som vågar berätta!
Många kramar <3
Jeg har lest bloggen din lenge nå, og du virkelig virkelig som en herlig jente! Du er sterk som skriver om hva du har opplevd, og det gjør vondt inni meg å lese det du skriver, for jeg kjenner følelsen, og vil virkelig ikke at noen andre skal ha det så vondt. Jeg har vært gjennom det samme selv, og vet hvor hard kampen er, hvor vanskelig tider kan være. Men stå på Hannah, det kommer til å gå bra! Håper 2012 blir et bra år, et år hvor du merker at ting blir bedre.
Jeg kommer til å fortsette å lese bloggen din så lenge du skriver, for du er flink, utrolig flink!
åh vilken fin blogg du har, den ska jag genast följa!
Vad stark du är!! Ingen ska behöva genomgå något så hemskt!! Vi är många som tror på dig att du kan komma ur det!!! Något som också är skönt att veta, det är att om man bara vill någonting så är 50% av jobbet redan klart!
<3
himla modig du är. och stark.
Älskade käraste, du är så modig. Du är så bra och så himla duig på alla sätt och vis, detta blir det bästa året någonsin sockertopp <3
åh, hannah. som så många andra redan nämnt, så har jag också kunnat ana det. när vi fikade nu december, och redan innan topshop, så såg du betydligt magrare ut än när vi träffades i våras.. men vet du vad? du har kommit en lång bit på vägen bara genom att erkänna problemet för dig själv och ännu mer, skriva det här. du vet vad du måste göra och du tror på en bättre framtid. och bara man vill och hoppas så går allt. du är en så fin människa hannah och du får inte låta något dra ner dig. du förtjänar, precis som alla andra, att vara lycklig. tusen kramar till dig<3
å, fina, lilla flicka vad jag blev ledsen nu. dumma, dumma sjukdom. finns inget värre. du är så himla söt och fantastiskt begåvad både vad det kommer till foto och att skriva, lova mig att inte slösa bort det på en dumdumdum sjukdom. jag håller alla tummar jag har för att du ska bli frisk nu direkt allrahelst. så se till att vinna kampen nu, sötafina. finns här om du vill prata!
åh, fina, fina du! du är så stark och modig. <3
