Det är onsdag och jag har hunnit med en hel del som, till exempel mysig lunch med en mysig vän, bussprat, skaldjursmacka och dessutom en löprunda. Och på tal om löpning tänkte jag dela med mig av en fantastisk bok som verkligen ispirerat mig. Dessutom är den skriven av Haruaki Murakami, vilket är ju ett ganska bra bevis på hur bra den är.



Haruaki Murakami - Vad jag pratar om när jag pratar om löpning. Boken är en självbiografi som handlar om Haruakis år som Marathon löpare. Den är inte riktigt som hans andra böcker utan mer personlig och med mindre magiska meningar, men ändå så otroligt bra. Han blandar fina ord om Hawaiiregn och svala monsunvindar med meningar som inspirerar och fastnar djupt inne bland tankarna.



"De vet inte hur svala de ständiga monsunvindarna från nordöst gör Hawaiis sommar. De vet inte hur lycklig man blir av att kunna koppla av med läsning i avokadoträdens svala skugga eller simma i södra Stilla havets vikar om man får lust"

"Om jag känner att jag vill springa snabbt ökar jag tempot, men även om jag gör det är det bara för en kort stund. Jag försöker dra med mig den känsla av välbehag jag upplever till dagen därpå. Ungefär på samma vis som när jag skriver en roman. När det känns som om jag skulle kunna skriva ännu mer, lägger jag beslutsamt ner pennan"



Om inte han kan få en att känna suget av löpning, då är det nog ingen som kan. Puss