The thing is.
Jag vill egentligen berätta allt, allt, allt. Skriva av mig varendaste ord, varendaste lyckorus, varendaste svårighet. Men känslan innom mig har länge varit nej, jag kan bara inte. För någonstans mellan de kyliga vintervindarna, när jag går i mina egna tankar, funderar och drömmer, på väg hem från skolan och de sekunderna efter att jag har slagit mig ner framför datorn i hopp om att kunna låta fingrarna flyga över tangentbordet (och låta alla mina känslor bli till ord) så händer det något som gör att allt säger stop. Och plötsligt finns det inget mer än förrvirrade tankar och darriga händer som inte kan sätta ett finger på någonting.
Men jag känner att det blir bättre nu. Snart. Det måste det bli i alla fall. Jag lovar att försöka berätta, lite, lite varje dag. Puss från mig.
Ps. En måndasglåt som passar bra in på mina tankegångar just nu. Här.
har en blogg som ingen vet om. det är skönt för då kan jag skriva om allt hemligt.
Fint, det låter som mig. Det måste, måste ju ut. Någongång
så äre ibland!
Om du inte vill skriva av dig på din blogg så kan du skriva det i ett Word-dokument och spara för att när du sen mår bättre eller sämre tittat på det och fortsätta skriva om det behövs.
Enig med kommentaren over, et word-dokument er fint:) Og så kan du poste det på bloggen senere, etter en stund, hvis du føler for det.
kram
sv: hej! tack så mycket! jag ska helt klart kolla upp det... vad jag vet nu är det så att Leila ska göra ett nytt julprogram med start den 30 nov...
ska kolla upp lite mer och göra ett inlägg om det!
kika tillbaka senare! ;) ha det fint
