om mig, morfar, vulkanutbrott och nötkross.

mormor har ett trädgårdsland. till höger, nere vid skön ligger det. där växer det gräslök, persillia, dill, jodgubbar och de rödaste utav smultron, som jag och min syster alltid brukade gå och plocka i smyg. vi var alltid barfota och fötterma blev alldeles lortiga av den mjuka planteringsjorden.

 

när det var dags att gå in fick vi bada fötterna i sjön. i bland gick vi ut på grannens något vingliga brygga, slog oss ner längst ut och dinglade med fötterna i det eftermiddagsvarma vattnet, och i bland ballanserade vi ut på de stora stenbumlingarna som låg där bredvid, och stod på ett ben i taget för att kunna doppa fötterna. just vid de där stenbumlingarna fanns det ofta små grodyngel som simmade omkring. vi brukade springa bort till morfar i garaget och låna en hink som vi sedan fyllde med vatten, en liten sten och en dekorativ vildvuxen blomma där alla yngel sedan fick bo. vi hittade på namn för dem, varenda en och delade upp dem mellan oss. han är min och hon är din, hon är min och han är din. vad för namn vi döpte grodorna till minns jag inte, men jag minns att leka med dem och få ett alldeles eget litet grodyngel var bland det bästa jag visste.

 

 

om kvällarna såg vi på film eller tv. vi tyckte allra bäst om cartoon network för där visade de tom och jerry. det bästa med att titta på det var att morfar alltid ville vara med. han skrattade och log brett och jag blev alltid lila varm på lycka. när vi blev lite äldre kunde vi även titta på stefan och krister-komedier och det tyckte morfar var ännu roligare. än i dag är morfars, min syster och mina skratt stunder till dessa buskisfilmer bland det mest glädjegivande jag vet.

 

i bland bjöd morfar på popcorn med jättemycket salt. det var nästan alltid för mycket men om han någon gång lät någon annan salta tyckte jag inte det smakade lika bra. det där extra saltet hörde liksom till. i bland kan jag tänka att det är detta som gör att mitt sjutton-snart-arton-åriga jag alltid uppskattar lite extra salt, fast inte uppskattar popcorn så värst.

 

när de varma skålarna, vi fick nämligen en var,  komm fram så brukade vi alltid se på film. barnen i bullerbyn, beppes godnattsaga, pinoccio, dumbo och linnea i målarens trädgård är de filmer jag minns vi tittade extra många gånger på och åh. jag somnade aldrig så gott som till en film.

 

jag älskade att vara hos min mormor och morfar. vi badade i sjön om dagarna, rodde roddbåt ut till de små öarna som fanns i sjön och lekte att det var en hemlig plats. en plats för bara oss. i bland åkte vi till ullared och handlade mat på gekås. när vi hade handlat klart så bjöd morfar oss alltid på skummbananer, för det är bland det bästa han vet eller så köpte vi mjukglass med extra mycket strössel på. även när vi var i stan köpte vi mjukglass. när jag är i halmstad ser jag att än i dag står glassvagnen kvar på stortorget och gör trötta barn lyckliga med extra mycket strössel. det godaste var att få halva glassen doppad i tuttifrutti och andra halvan doppad i nötkross. jag åt glass så de räckte för hela mitt liv de där dagarna. inte undra på att jag inte alls blir glass sugen nu förtiden. men att ta med mig mina små-kusiner dit, de ska jag göra, och åh, vad de ska få äta. en stor mjukglass i strut, med extra mycket strössel. tuttifrutti på ena halvan och nötkross på den andra.

 

efter några sommrar blev jag för gammal för att vara hos mormor och morfar på loven. jag skulle, eller så trodde jag bara att jag villa klara mig själv. tonnårsförrvirringen började och tog liksom inte slut. det byggdes ett berg av oförklarliga ting och tillslut blev berget en vulkan och för ett halvår sedan blev det ett utbrott som inte helt har slutat. men, i takt med att tampot saktats ner har jag även blivit en mer lugn person som förstår - som verkligen vill se - det fina i livet.

 

när jag bad mamma beskriva mig med ett ord sa hon sofistikerad. jag förstod inte riktigt vad hon menade men sedan så sökte jag i en trasig gammal uppslagsbok och läste: världsvan och elegant, bra på att/vill gärna se det fina i livet. 


jag älskar allt som är fint. och mina sommardagar som liten hos mormor och morfar är bland det finaste jag vet. det ser jag nu. (och det hade jag inte gjort utan vulkanen.)

 fotografi: jag

Kommentarer
Postat av: Helena

så himla, himla fint! Och sofistikerat. Kram♥

2012-07-03 @ 23:21:51
URL: http://helenaantecknar.blogg.se
Postat av: Maria

Du borde skriva en bok, full med dessa små berättelser ur ditt liv. Det blir nog en fin bok. :)

2012-07-03 @ 23:31:16
URL: http://iia.webblogg.se
Postat av: Benedikte

Åh, du skriver verkligen så himla fint! Med en stark känsla i orden!

2012-07-03 @ 23:35:34
URL: http://benedikte.blogg.se
Postat av: Cissi Par

Så enormt fint <3

2012-07-03 @ 23:41:43
URL: http://cissipar.blogg.se
Postat av: Lena

Åh, så himla fint, Hannah!

2012-07-04 @ 09:30:03
URL: http://midnightcity.blogg.se
Postat av: Martina

Känner igen mig så mycket. Väldigt, väldigt fint skrivet Hannah!

2012-07-04 @ 10:15:26
URL: http://martinav.blogg.se
Postat av: Olga

Fantastiskt fint! Som alltid!

2012-07-04 @ 11:19:37
URL: http://beyondthis.blogg.se
Postat av: Julia

Åh, så fint!! Du skriver så otroligt bra!

2012-07-04 @ 13:29:15
URL: http://meandmytwinsister.blogg.se
Postat av: frida

ååh så himla himla fint!!

2012-07-04 @ 17:16:10
URL: http://varhimlen.blogg.se
Postat av: Mary

Väldigt fint skrivet!

2012-07-04 @ 23:54:38
URL: http://mymary.blogg.se
Postat av: Nathalie

jättefint skrivet åh!

2012-07-05 @ 22:15:39
Postat av: HaNzA

Åh! Gud va fint ! Jag blir nästan tårögd !! Så otroligt underbart ! :)

2012-07-09 @ 22:42:39
URL: http://Hanza.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0