om känslorna.
någon gång måste man byta lakan och cykla i väg.
jag är så trött på att vara ledsen hela tiden.
vill ju så gärna vara solig, leende och lycklig som förr.
men besvikelsen väller över mig. som en orkan, en stor våg, ett fallande träd.
svämmar över, jag blöder.
jag är ledsen för att inte ha någon att hålla om när jag fryser mitt i den sensommarkalla natten.
jag är ledsen för att ingen äter frukost i sängen med mig framför brittiska tv-serier.
jag är ledsen för att jag inte hade någon att hångla med när det var konsert och jag var euforisk.
jag är ledsen för att jag inte längre har en londonresa att drömma om, den jag skulle gjort med honom.
men mest av allt är jag ledsen för att jag lät det hålla på så länge. att jag inte gjorde slut tidigare, fastän jag var osäker, kände mig tagen för givet och hade en klump i magen.
och jag är ledsen för att jag tappade bort mig själv i allt. att jag prioriterade honom, och vårat liv tillsammans före mig själv och mitt välmående, det jag måste vara på vakt med hela tiden för att det inte ska bli så som det blev. i sommar stressade jag ihjäl mig mellan jobb och bestyr. hade alldeles för höga krav på mig själv och levde på den där ständiga ångesten att jag aldrig han med allt. att jag aldrig han med honom. jag ville så gärna att vi skulle hitta på en massa saker i hop. det brann i mig. äventyrslusten. att vi två skulle göra allt tillsammans. jag hade ju bestämt mig för det, att det skulle vara vi. vad än klumpen i magen säger.
men det var fel av mig. så fel, så fel, så fel. för här sitter jag för andra, tredje, vetintevilken vecka i sträck med huvudvärk och halsont och en kropp som inte orkar göra någonting alls.
jag hade några dagar då jag var duktig och ställde klockan på åtta, så att jag han äta frukost och duscha, fotografera och göra saker som fick mig att må bra innan halva dagen hade passerat förbi.
men efter förra veckans långa jobbdagar har jag legat i sängen och inte brytt mig om någonting annat än min kära dagbok och inspirationsletande på pinterest. och sånt är okej när man har hjärtont och mår dåligt! men någonstans måste man resa på sig. och göra något. äta, dusha och spela peppig musik. byta ut doften av sorg, borsta bort knäckebrödssmulorna som skaver och bädda sängen rosig och sval. fara till affären, köpa lite höst-teer, låna drömska böcker och lämna det onda bakom sig.
någon gång måste man byta lakan och cykla i väg.
Fin text! Det har inte gått så lång tid, det är okej att vara ledsen och titta på för mycket TV. Men självklart mår du ju bra när du byter lakan och cyklar iväg men klandra inte dig själv när du fastnar där mellan smuliga lakan framför pintrest. Kram
Helt sjukt egentligen. Gjorde själv slut av samma anledning för lite mer än en månad sedan och det suger ju liksom. Man vill så himla mycket att man glömmer bort att vara realistisk. Jag förlorade verkligen mig själv tillslut och blev tvungen att göra slut. Grät precis hela tiden första veckan och var övertygad om att jag hade gjort fel och skulle ångra mig. Trodde aldrig att det skulle kännas såhär mycket lättare efter en månad.
Hursomhelst: våga byt lakan. Det kommer verkligen kännas lättare. Hatar klyschor mer än något annat men fan, tiden är det enda och bästa läkemedlet mot hjärtesorg. Kreativitet med. Jag skriver musik och det är mitt sätt att bearbeta på. Om du tycker om foto: byt lakan och fota. Det kommer verkligen kännas lättare. Kram på dig!
Kram på dig! :)
Älskar dina texter så mycket.
så fin text, du skriver så underbart! Och allt kommer blir bra, det blir det alltid. Det kommer komma en dag då du kan se tillbaka på den här tiden, le och vara glad för att du fick uppleva det! Kram och hoppas hjärtat känns lättare snart!
åh det gör ont att läsa. men jag försöker tänka när livet är förjävligt och orättvist; att allt ändå händer av en anledning. det brukar underlätta att tänka så. sök efter det positiva som kommer ur detta; vilken sorts insikt du kom till och hur mycket starkare du är efter att tagit dig igenom detta. gläd dig åt stunderna som fick dig att skratta och lé och tänk att det andra som nu i efterhand gör mer ont än någonsin är du som vet vad du vill, och visste det hela tiden. bara att du inte visste det då. du kommer igenom detta, och jag vet att hur förjävla dåligt man än mår så blir det bättre. det bästa är ju som att du gör - bearbeta genom text och låta känslorna få ta plats. det är viktigt att inte förtränga något utan acceptera det man känner. kramar på dig fina tjej <3
fint hannah <3 puss på dig!
Åh hannah. Det är okej att inte resa på sig riktigt än. Det är okej att ligga i sängen hela dagarna och inte göra något vettigt alls. När hjärtat är trasigt finns det inga tidsbegränsningar, inga rätt eller fel. Låt det ta den tid du behöver. Tryck inte ner alla jobbiga känslor långt, långt i bröstet för att ersätta dem med en form av lycka som inte är äkta. Känslorna kommer ändå upp till ytan tids nog.
Tiden läker alla sår. Så klyschigt men så himla sant. Och under tiden är det bara att gråta, ligga i sängen hela dagarna, lyssna på musik som hjälper dig med tankarna och värken i bröstet, kolla på serier som du mår bra av, umgås med vänner, låta dem få dig att känna lycka för stunden osv. Leva ut hjärtesorgen.
Allt kommer att bli bra Hannah. Du är så stark och klok och bra. All kärlek till dig! Kram <3
Du är så vansinnigt stark Hannah! Kämpa på. Något jag brukar göra när jag tappat bort mig själv är att hämta min anteckningsbok, rita en bild av mig och sedan skriva pratbubblor med saker jag tycker om. Tex vintage, vegetariskt, Harry Potter, böcker som är nötta i kanten osv.
Styrkekramar!
lovar att digt soliga leende oh lyckliga du kikar fram snart igen. för, det är den människan som du är. Hannah med lyckoruset!! inga sår läker helt utan plåster, låt dig vara ledsen oh låt tiden läka dina sår. för det är precis vad dom behöver.
åh fina fina hannah. det blir bättre!
Du är fantastisk ♥
åh, finaste Hannah. det är så svårt med det där, kärleken. du får gärna skicka ett mejl om du vill prata mer. vill gärna hjälpa dig som du gör med mig. sprida lite glädje.
Du skriver så bar! Men det är viktigt att låta sig själv vara ledsen, och att känna igen gränsen mellan när man är redo att stiga upp och gå vidare och när man kräver det av sig själv för snabbt är svår att hitta. Sorgen kommer och gå bort och komma tillbaka ett par gånger innan den försvinner helt tror jag.
Jag är nästintill lycklig, det hade jag aldrig trott i början av året när min pojkvän gjorde slut med mig. Men jag hade också dendär klumpen i magen och jag ångrar så att jag inte gjorde något åt det tidigare.
Men samtidigt känner jag som du, det hade varit värmande att ha någon bredvid sig såhär nu i sensommarn.
Men det tycker jag kan få vänta ett tag till! Satsa på vänner, umgås med dem! De fyller ut alla tomrum inom en. Till slut kommer du nå en punkt när du är fullkomligt lycklig och orkar ta an dig alla bestyr!
Det kommer. Lyckan kommer tillbaka när man som minst anar det. Du ska då se att den snart knackar på dörren och säger hej igen.
stor kram till dig! <3 det kommer bli bättre, du fixar det, det vet vi för du har fixat så mycket redan.
Så fruktansvärt bra skrivet! Verkligen!! (Går igenom samma grej och det blir bra till slut)Kramar!
♥
Det är OK att må skit ibland, för ett litet tag, utan att vilja göra någonting. Du kommer kunna ta dig ur svackan för eller senare. Jag tror att så länga man inte börja låta dom "jobbiga" känslorna bli en vana så att dom sen inte släpper taget. Kram
Ingen kan skriva en blogg som du, så ärligt, så ledset, så glatt men ändå så peppande och inspirerande. Jag älskar därför att läsa dina texter. Styrkekramar till dig, det blir bättre även om man inte tror det för stunden! <3
