men allra finast var kyssarna mellan skratten.
vi cyklade till havet. benjamin och jag. slog oss ner på en plats där vinden inte kunde nå oss. en med både solnedgång, havsutsikt och prästkragar. benjamn, som hade varit hemma en stund innan mig hade skapat en världsgod, och inte minst vacker fruktsallad. honungsmelon, cantaloupe, vindruvor, jordgubbar och kokos. kalas!
i stället för musik lyssnar vi på vågorna. och vi glömmer bort att spela alla kortpel jag har tagit med för vi har så mycket annat att prata om i stället. ett par kyssar mellan skratten och du frågar hela tiden om jag fryser och jag får gömma mina frusna ben mellan dina. där och då kan jag inte sluta tänka på mitt femtonåriga jag som drömde om en kärlek att spendera sommarkvällar med...
tänk om jag visste då att det skulle bli så som i drömmarna, att det skulle bli så fint. för även om hjärnspöken i bland talar om för mig hur läskigt det är att ha någon annan så nära, så tätt inpå, som vet så mycket om mig, som varje dag räknar mina leverfläckar och som får ha tålamod med mig när allt blir kaos så är det även bland det absolut finaste som finns.
Grattis till er, ni är så fina ihop!
Åh! Finaste ni.
Så fint :)
så himla fint
så himla vackert hanna
jag känner igen det du beskriver, allt! att vara kär är så vackert och så glädjerikt, det är livet och lyckan och allt blandat. Så fint. Jag hoppas du har många liknande år framför dig med din raring :)
Finaste jag läst på länge. Himla vackert
åh, vad fina ni är
Fina ni är :)
Hallå! Jag tokgillar din blogg och dina foton och har länkat dig i ett inlägg som en utav mina "top tre" bloggar jag läser och inspireras mest utav. Kika gärna in, kram. :)
(Upptäckte att jag kanske kommenterade på fel inlägg innan, hehe).
jag fällde några tårar när jag läste det här. så vackert. du är verkligen en lycklig person. det syns i dina ord. jag är glad för din skull. jag är olyckligt kär och önskar att jag hade det som du och benjamin.