< coffeeworld. -

vid protesfabrikens stängsel - håkan hellström.

finns det något du inte kan släppa taget om, fastän du vet att du borde?

svaret på frågan har funnits i mina tankar ganska länge nu, och jag kom till min kanske sista och största insikt angående den när jag läste en fin mail-väns ord om att känna samhörighet och styrka med människor och ting som kretsar kring ens svidande förflutna, kring en svår men svunnen tid i ens liv. 

och ända sedan den där veckan har började samla mod till att säga adjö till något som har varit en stor och viktig del i mitt liv - fram till nu. del två i mitt nu så kallade tjugoplus-liv utav förändringar.

om att säga adjö. adjö till människor, och adjö till min cafévärld. 

det kan vara så så läskigt - men samtidigt så bra. när det gäller vännerna så finns det de som jag har haft så fantastiska stunder med - där och då. som vi var då. men nu finner jag att jag har utvecklats till någon som inte längre har något att hämta i dessa relationerna. 
jag har ofta känt att vissa utav de vänner jag låtit ta rum i mitt liv snarare har varit en kamp än någonting annat. det är en kamp att hålla kvar relationerna, att hålla tillbaka den jag är och att försöka visa den typen utav förståelse och acceptans kring vissa ting som personen envisar att sysselsätta sig med eller prata om. det gör inget om vi inte är så lika. men det gör väldigt mycket om vi är för olika. och precis som med kläderna i ens garderob så går saker och ting, förr eller senare sönder, en dag växer man och då passar plötsligt ingenting längre och i bland känner man sig bara inte bekväm eller trygg i hop med varandra längre. då ska man rensa. och det är läskigt. läskigt att släppa taget om något som funnits i ens liv så länge. men vet du vad det fina med att rensa är? plötsligt är garderoben luftig igen, och det finns rum för mycket mer. 

 

det finns rum för nytt. nya personer som en känner sig både betydligt mer bekväm med, till och med lyckligare med och som passar mycket bättre i ditt liv just där och då. (nu vill jag förtydliga att jag inte uppmuntrar överkonsumtion av kläder utan snarare visa att det är ens vänner och omgivning som ska vara livets flärd och juveler snarare än materiella ting.)

 

för vi lever här och vi lever nu. vem vet vad som händer i morgon? det handlar om att agera. och därför måste jag rensa. trots en viss smygande rädsla och ovisshet.

 

detsamma gäller coffeeworld.blogg.se. och åh, tiden med cofeeworld har ju sannerligen varit en stor och m-a-g-i-s-k del utav mitt liv. något som jag aldrig trodde jag skulle få vara med om har jag fått vara med om på grund utav den. en plats för texter, ord, reflektioner, vardag, frukostfavoriter, kärlekspirr, någonstans att göra av allt det smärtsamma, som krossade hjärtan, tankesnurr och ätstörningar och en plats att samla minnen och åsikter. min alldeles egen värld. min cafévärld. en tonårsdröm.

 

men plötsligt är jag tjugo plus, pluggar, bor i en ny stad men nya vänner och nya intressen. och jag som inte mått så värst bra de senaste åren, med både ätstörningarna och den depression som hemsökte mig i somras finner det ytterst viktigt att se mönstret i att den minskningen utav tid framför och vid sociala medier, och egentligen medier över huvud taget, min blogg och mina gamla vänner som flytten till skövde gav mig gjorde mig oändligt mycket lyckligare - och framförallt friskare än någonsin förut.

 

jag måste fortsätta på den vägen jag börjat vandra. ibland vill jag nästan tro att det är någon övre makt som har lett mig på den här vägen, den här resan. direkt från depression till eufori på bara ett par veckor och plötsligt ligger jag här, i samma säng som för ett halvår sedan och tackar universum (den övre makten) för att jag fick hjälp att hitta till lyckan igen.


sju lycko-nycklar i mitt liv just-nu: 

➳ min lycka handlar om mitt dagliga utövande av mindfulness - yoga och meditation.

➳ min lycka handlar om att få drömma - och få utföra. om det så är en resa som att måla en tavla,fotografera eller få vara med om ett stort äventyr.

➳ min lycka handlar om en bra bok, en god kopp te, en ny skrivbok som jag fyller från sida till sida på bara ett par veckor, att få dansa till en oändligt bra låt, gå på en långpromenad, hjälpa någon behövande över gatan eller med en extra peng i bössan, att få ärva en guldring utav mamma... - alltså, de små sakerna i livet. de små guldstjärnorna i vardagen som jag finner det så oändligt viktigt att kunna se och uppskatta.

➳ min lycka handlar om tacksamhet - att återigen kunna se och uppskatta det fina i livet, att lägga all sin fokus på det och låta bli allt som mina hjärnspöken vill att jag ska se. deras röster får ej styra mig något mer. 

➳ min lycka handlar om människorna i mitt liv - vare sig det är damen i matbutiken som alltid hälsar med det varmaste leendet du kan tänka dig så som min vän e som pirrig och leende berättar om ett stort äventyr hon ska åka på så som s som åker till budapest alldeles själv (och inspirerar mig något galet), eller som sambo-klara som springer omkring i lägenheten och sjunger opera det högsta hon eller michaela som jag åker till en regnig eftermiddag för att göra raw-bollar och dricka te.

➳ min lycka handlar om att vara ute i naturen - att känna havsvindar, se snöfall om höra fågelkvitter. om skogar, berg och små pittoreska hus på vid strandkanten. det handlar om naturens magi, att få vara och känna sig ett med den - om bara för en liten stund - samt att kunna stanna upp och vara här och nu på den mest naturliga och vackraste utav platser, utomhus.

➳ min lycka handlar om att jag ser mig själv som värdig och uppskattar mig själv, inifrån och ut, och allt jag har att erbjuda - att inte låta negativiteter förstöra kärleken jag har till mig själ, att låta min egen famn vara min egen trygghet, att låta såren jag fått genom livets alla nedgångar plåstras om utav livets alla uppgångar, och att aldrig medvetet vilja försätta mig i en situation där jag själv har plockat fram knivarna och grävt de djupa fallgroparna. jag är min egen bästa vän. min kropp, min själ och mina tankar är en enhet.


                                                                                    ▼ ▼ ▼ ▼ ▼ 

dessa sju lycko-nycklar är inte detsamma som för ett halvår sedan. eller snarare, ett år sedan då den där sommaren var väldans olycklig, om jag får vara alldeles ärlig. dessa sju lycko-nycklar är därför alla anledningar till varför min cafévärld inte längre är densamma som jag. och inte längre kommer få finnas kvar i min vardag.

 

men det betyder å andra sidan inte att jag kommer sluta skriva, illustrera, fotografera och publicera. jag kommer skapa en ny virtuell värld. en ny värld där jag kan samla allt som sammanfattar den jag är i dag och där jag kan dela med mig utav både min väg till lyckan och all den lycka jag känner just här, just nu. - jag ska skapa något nytt. 

vi hörs alldeles snart igen.

hannah.

 


a lovely place to be- patrick o'hearn. ➳

det krävs en viss tid, sinnesro och mogenhet för att en verkligen ska känna sig motiverad till att låta något nytt få plats i sitt liv. så är det med kärlek, nya vanor, aktiviteter, det där med att börja studera, reslust. och så även med yogan.

jag fick en fråga: "snälla hannah, jag är så nyfiken på yoga. använder du videos, litteratur, ngn speciell musik, gå du på klasser eller kör du helt o hållet på ditt egna vis?" som svar har jag skrivit en liten berättelse i tre delear där jag berättar om just hur jag utövar min yoga, vad yogan betyder för mig och hur jag fann yogan för allra första början.

min yoga - del ett.



jag minns inte riktigt hur det började. yogan har alltid funnits i mina tankar och lockat mig med sitt lugn och sin spirituella approach, men det tog ett bra tag för den att gå från en idé om något jag en gång skulle vilja prova till en absolut självklarhet i mitt liv.

min mamma gick på yoga ett tag. jag minns att det var om lördagsmorgnarna. hon gick upp tidigt, åt ingen frukost utan for direkt dit för att sedan komma hem med ett nytt lugn - det var något jag vill minnas att jag kunde se i hennes ögon. och jag minns att jag tyckte det verkade vara ett så härligt, och vackert sätt att starta dagen på. men, på den tiden fanns det inte i min tanke att jag själv skulle börja. kanske var jag rädd för att mina vänner skulle tycka det var märkligt, eller så var det något med att fara i väg utan den älskade frukosten, eller så var jag bara inte mogen, hade inte sinnesron eller kände inte att jag hade tid för det.

mamma slutade att gå på yoga-lektioner efter något år. hon säger att det inte riktigt var hennes grej. och så kan det sannerligen vara. när jag hör henne prata om att vara i stallet med hästarna lyser hon med samma sprudlande lycka, och talar om just detsamma lugn som många utav mina yoga-praktiserande vänner gör. men jag kan även tänka mig att hon föll för samma problem som många utav dem vars yoga endast fick bli en viss period i deras liv - snarare än en del utav deras liv. överprestation - att jämföra sig med andra och se det som en tävling, en träning, snarare än något som helar en, inifrån och ut. det låter spirituellt, och så tycker jag att det många gånger känns också. men en får inte glömma, att yoga faktiskt är en vetenskap.

[ja, det är vetenskap! här är en bra länk: http://www.marianpapp.se/forelas.html]

jag började gå på yoga om tisdagskvällarna hösten tvåtusentretton. en gång i veckan trängdes jag och de som till störst del var mina vänners och bekantas mammor i den lilla gympasalen i min lilla by. jag minns faktiskt inte hur det kom sig att jag började, men plötsligt stod jag där på mammas gamla yoga-matta och fyllde mina lungor med yogans energi för allra, allra första gången.

jag minns det som en spirituell upplevelse. en helande upplevelse.

det var två saker som hände då, som gjorde att jag sedan skulle fortsätta. det första var att jag plötsligt såg minnen från barndomen framför mig, minnen jag aldrig sett framför mig förut. någon vidare logisk eller vetenskapligt bekräftad förklaring på det har jag inte. inte mer än att jag släppte allt - alla spänningar och negativa, snurrande och grubblande tankar - och att det kanske gjorde rum för annat, annat som inte fått plats i mitt alldeles egna universum förut. det andra var att jag blundade.


på den tiden var jag en mycket skör varelse. sårad på ord från både mig själv och andra. och jag tror att, om jag hade låtit mina ögon varit öppna den dagen skulle jag ha jämfört mig med alla andra, ge mig själv höga krav på min egen prestation och på så vis blivit fylld på så mycket negativ energi att jag inte tagit mig dit igen. rädd för mina egna elaka och negativa känslor.


➳ en smoothie bowl jag gärna förtär efter yogan min, tillsammans med ett glas varmt citronvatten blir magen nöjd och glad. citronvatten sägs nämligen hjälpa matsmältningen! klicka här för recept.

det första jag skulle vilja lära dig som är nybörjare är att inte jämföra dig med andra när du utövar din yoga. det är så lätt att kika runt på alla andra och se hur djupt de går, och tänka att det du gör inte är bra nog. och det är inte bara dåligt för din självbild och din självkänsla - utan även för din kropp. att överanstränga sig är lätt hänt, leder och nerver kan lätt skadas eller komma i kläm.

när jag går på ett yoga-pass och ser mig omkring ser jag både de som kan gå längre ner i poserna än jag, sträcka ut bättre och har bättre balans än jag, samt de som inte alls når så långt som jag gör, som ser stela ut och som tappar balansen så fort de lyfter på lilltån. i början gav de förstnämnde personerna (de som, enligt mig var mycket bättre än jag själv) mig magont. det gick till som så att jag dömde mig själv, sa att jag var otillräcklig och gjorde hela yoga-upplevelsen mycket mer negativ. när jag såg de sistnämnda personerna (alltså de som jag ansåg mig vara mycket bättre än) blev jag i stället på mycket bättre humör. det var en "yes!"-faktor som slog in. en tävlingsinsikt, en vinnarinstinkt.

 

men, yoga handlar inte om att vinna, eller förlora. det handlar inte överhuvud taget om någon jämförbar prestation. det handlar om ditt inre. ditt lugn. när du utöver yoga tar du hand om DIG. du har ingen aning om de personer som är runt om kring dig har utövat yoga i många, många år eller om de är där för allra första gången. allt du egentligen vet, är att de är där. att du är där. och att ni tillsammans delar på den energi som finns i rummet. att jämföra sig är som att stjäla energi i från någon annan. när yes-faktorn kommer in stjäl du energi från den du anser dig vara bättre än, och när du ser dig själv som en sämre yogi än den bredvid dig så låter du den få lite utav din energi, alternativt så tar du all den existerande negativa energin i rummet, i stället för den positiva och ger både dig själv och din kropp en sämre upplevelse än vad du skulle haft om du lät bli att jämföra dig med de andra personerna i rummet.

som yoga-utövare ska du uppmärksamma din egen dagsform och lyssna på din egen röst. kanske är du inte i samma form som senast? det är okej. låt det vara okej. utför yogan med din dagsform i åtanke. om du går för långt säger kroppen till. lyssna på den rösten. det är din röst. backa lite. andas och känn hur du tar hand om dig själv för den du är. du är bra nog. vet om det. upprepa det. låt det bli ditt mantra.

fotografi: jag


the wolves & the ravens - rouge valley.

jag hade en så himla fin kväll i går. det var min allra sista kväll i skåne innan jag for tillbaka till skövde igen för att starta en ny termin på högskolan. mamma och syster var på egna äventyr på varsitt håll, så jag och pappa tog vara på egentiden och for in till lund, åt indiskt, gick en promenad och for sedan hem, kokade stora kannan te och kikade på den här inspirerande filmen:

Понравившиеся посты | TumblrUntitledwalter mittyThe secret life of Walter Mitty♥

the secret life of walter mitty. en film med och producerad utav ben stiller. med music av fantastiska josé
gonsalez dessutom! den här filmen har jag längtat länge, länge efter att få berätta för er om. jag tycker så
himla mycket om den. så snygg, smart och bra. och vacker.

Walter MittyWalter MittyWalter MittyLife, my life | via Tumblr

walter mitty (ben stiller) är en sann dagdrömmare som ofta fastnar i fantasier om romantik, allra särskilt
om kollegan cheryl, som han är hemligt förälskad i, och äventyr, så som fantastiska resor och  storartade
hjältedåd. men aldrig har han rest på riktigt, eller uppfyllt någon utav sina dagdrömmar.

Walter MittyWalterI can't really talk right now. I'm on my way to a volcano. | via TumblrUntitled
 
så, en dag kommer ödet i kapp. hans jobb hotas och plötsligt är det dags för walter mitty att samla all sitt
mod och ge sig iväg på sitt livs äventyr. och det kanske är därför jag tycker så mycket om den här filmen.
för äventyren, modet och alla drömmarna som blir sanna. pluss hur all min äventyrslust pirrar när jag ser
de häftiga platserna han besöker. 

jag har sannerligen oändligt mycket wanderlust i hela kroppen, i bland så mycket att jag inte vet var jag
ska ta vägen! delar utav mig drömmer om ett fint äventyr, men andra delar tror jag bara drömmer om en
flyktväg. men från vad? en får inte glömma att för varje resa en åker på finns det alltid en hemresa - och
om inte, om du stannar där så kommer känslorna alltid i kapp såsmåningom. och i stället för att fortsätta
fly, kanske det för dig bättre om du stannar upp för ett tag. meditera för att koppla bort rädslor och finna
lugn och sedan, därefter skriva ner alla rädslor, alla tankar och finna svaret på frågan. varför flyr jag?  ✈
så att nästa gång du drömmer om en resa, är det för det du vill komma till något, och fly i från.

ps. glöm inte lyssna på filmens soundtrack!! här.  
                                                                                                                                              ph: weheartit.com

saeglópur - sigur ros.

jag tänker våga
allt
ingen kan stoppa 
den som älskar
ingen kan älska
den som stoppar
jag tänker våga
allt
 
  ▼ ▼ ▼ ▼
 

your protector - fleet foxes.

här om dagen pratade jag om mellanmjölkighet, om min vilja att stoppa den lilla filuren i hjärnan som säger
att hen som pratar gott om sig själv skryter, om att vägra följa en ström samt om att våga vara en stolt vegan.
idag tänker jag fortsätta på temat och själv dela med mig utav tmina styrkor! redan nu känner jag hur motigt
det är. men, nu är det minsann 2015 - ett nytt år, en tid för nya utmaningar och positiva förändringar. 

så, här kommer tio saker jag är bra på:  

Infinitely yours | via Tumblr

▼ att laga mat och baka. 

(3) Likes | Tumblr

▼ köpa julklappar. jag är heltenkelt bra på att hitta passande presenter till personer!!

Hej tisdag. | Vintageportalen

▼ inredning - att skapa mysiga oaser.
 
(81) cute | Tumblr
 
▼ att hitta på alla möjliga ting. jag har stor fantasi och alltid lätt för att komma på nya idéer.

GUUDFUUD | via Tumblr
 
▼ gröt. allra särskilt brukar min banan-och-dadelgröt vara uppskattad. samt även pepparkaks-
gröt och kardemumma-hallon-macadamia.
 
(4) Tumblr
 
▼ fotografera, jag har ett bra sinne för vad som kommer bli vackert på bild.

infinite dreams | via Tumblr
 
▼ illustrationer. jag är bra på att rita prylar och göra typsnitt. 

colours sur Tumblr

▼ hångla. enough said.
 
Indie | via Tumblr
 
▼ att skriva.
 
the trick is to keep breathing | via Tumblr
 
▼ prata - och ställa frågor. jag trivs bra i sociala situationer och jag blir lätt intresserad för människor och
är troligen därav bra på att ställa uppskattade frågor. kanske som nu, när jag vill fråga dig vad du är bra på
- och vilka är dina styrkor? stora som små, dela med dig utav dina styrkor, jag lovar att det kommer ge dig
en väldans härlig positiv boost! jag önskar er en fin helg. ha det fint! puss
                                                                                                                                                  ph: wehearit.com
 

i gave it all - aquilo. ▼


 
tjugohundrafjorton. två tatueringar, från vegetarian till vegan, från matbutiken till högskolan, från dal till topp. vilket år. med dessa vykort lämnar jag inte bara året utan även min cafévärld som den var. jag är så magiskt tacksam för allt den här bloggen har gett mig. men det finns inte lika mycket tid, energi eller ens lust för dagliga uppdateringar längre. kanske blir det någon text här och där, fotografier från en resa. eller så dyker det upp massvis här igen med ny energi. men det blir aldrig som förut. jag lever så mycket nu. och jag lever för min skull. och jag tror jag måste få göra det ett tag till. tack. 

åh. tvåtusenfemton. här kommer jag.

RSS 2.0