Ett beslut kommer att komma mot mig, innan natten. En förändring som i framtiden mer än nu kommer kännas som en stor vänding i livet. Jag är bara exalterad. Längtar efter en lättnad, då jag har så mycket tyngd på mina axlar. Det är coronatider, jag blev smittad för flera veckor sedan. Aldrig testat men jag vet att det var corona. Men ofarligt. När jag återgick till jobbet kom insikten om att jag absolut inte trivdes där. Tiden då det var en kreativ frihet är förbi. Nu finns det bara borden och måsten, och jag längtar efter något nytt. Kariärsdrömmar och drömmar om en framtid med A bor i mig nu. Det är så knasigt att jag en gång i denna blogg, för många år sedan uttryckte min längtan efter att öppna ett eget kafé. Och tänk att det blev så. Jord är en vacker och mycket omtyckt plats. Jag vill sluta på topp och inte i utbrändhet. Lord knows att jag har varit utbränd förut. När motivation och kul försvinner förvinner också orken. Tänk en sommar av ledighet, av fötter i sanden, grilla på bakgården, solnedgångar och jordgubbar. Efter tre år känner jag starkare för det än för något annat. 

Nu, A lagar mat och jag inväntar svar. Lägenheten är storstädad och vårljuset gör Arwens päls brännhet där hon ligger på fönsterkarmen. Tänk om jag visste 2014 att jag inte bara skulle öppna ett kafé utan också bo i en sekelskiftslägenhet, med katt och en underbar sambo. Jag skattar mig lycklig. Lycklig för att denna bloggen fanns och för de människor som läste den. En oförglömlig tid. Kanske precis som den tid som är nu. Vem vet vart man är och vad man känner, sex år senare.