pirr i magen.

C U P  O F  P O S I T I V E | okej alla fina, såhär är det! i stället för att halvhjärtat skriva av mig på hannahellenillustrerar.webblogg.se, som faktiskt alltid varit en tillfällig adress till mig så har jag nu skapat mig en ny hemsida där jag kommer hålla till hädanefter. 


efter coffeeworld har jag varit lite förvirrad kring hur jag velat hantera min stora kärlek för fenomoent blogg. Jag visste att tiden på coffeeworld var över men jag har haft problem att finna en ny plattform och ett nytt format som känns som jag. men så, två dagar efter att ha kommit tillbaka i sverige igen så satt jag och pysslade på någonting som egentligen bara var utav kul och njutning, men som nu blivit något större. och det känns så. himla. roligt.

pirr i magen utav kreativitet, tänk att en kan få det.

på den min nya hemsida finner en två bloggar. den första är på engelska, men om du klickar in dig på IN SWEDISH så finns en på svenska också! anledningen till detta är att jag helst skriver texter om positiv psykologi, självutveckling och mindfulness på engelska eftersom det är det språket som jag studerar på, men jag älskar att leka med det svenska språket och de svenska orden, så texter om hjärtesorg och vardagsfilosofier finnes på min svenska blogg.

rörigt? ge mig gärna feedback! det vore så roligt att utveckla detta till något som inte bara fungerar magiskt för mig utan är roligt och enkelt för er också!

hur som haver, jag är stolt, pepp och glad att välkomna er in på min nya plattform och hemsida - cup of positive. (the positive cup är tydligen en kaffesort från nespresso, därav blev det kanske aningen gramatiskt förvirrande). hoppas en tycker om. http://www.cupofpositive.com/minblogg/

 

kärlek, Hannah


vid protesfabrikens stängsel - håkan hellström.

finns det något du inte kan släppa taget om, fastän du vet att du borde?

svaret på frågan har funnits i mina tankar ganska länge nu, och jag kom till min kanske sista och största insikt angående den när jag läste en fin mail-väns ord om att känna samhörighet och styrka med människor och ting som kretsar kring ens svidande förflutna, kring en svår men svunnen tid i ens liv. 

och ända sedan den där veckan har började samla mod till att säga adjö till något som har varit en stor och viktig del i mitt liv - fram till nu. del två i mitt nu så kallade tjugoplus-liv utav förändringar.

om att säga adjö. adjö till människor, och adjö till min cafévärld. 

det kan vara så så läskigt - men samtidigt så bra. när det gäller vännerna så finns det de som jag har haft så fantastiska stunder med - där och då. som vi var då. men nu finner jag att jag har utvecklats till någon som inte längre har något att hämta i dessa relationerna. 
jag har ofta känt att vissa utav de vänner jag låtit ta rum i mitt liv snarare har varit en kamp än någonting annat. det är en kamp att hålla kvar relationerna, att hålla tillbaka den jag är och att försöka visa den typen utav förståelse och acceptans kring vissa ting som personen envisar att sysselsätta sig med eller prata om. det gör inget om vi inte är så lika. men det gör väldigt mycket om vi är för olika. och precis som med kläderna i ens garderob så går saker och ting, förr eller senare sönder, en dag växer man och då passar plötsligt ingenting längre och i bland känner man sig bara inte bekväm eller trygg i hop med varandra längre. då ska man rensa. och det är läskigt. läskigt att släppa taget om något som funnits i ens liv så länge. men vet du vad det fina med att rensa är? plötsligt är garderoben luftig igen, och det finns rum för mycket mer. 

 

det finns rum för nytt. nya personer som en känner sig både betydligt mer bekväm med, till och med lyckligare med och som passar mycket bättre i ditt liv just där och då. (nu vill jag förtydliga att jag inte uppmuntrar överkonsumtion av kläder utan snarare visa att det är ens vänner och omgivning som ska vara livets flärd och juveler snarare än materiella ting.)

 

för vi lever här och vi lever nu. vem vet vad som händer i morgon? det handlar om att agera. och därför måste jag rensa. trots en viss smygande rädsla och ovisshet.

 

detsamma gäller coffeeworld.blogg.se. och åh, tiden med cofeeworld har ju sannerligen varit en stor och m-a-g-i-s-k del utav mitt liv. något som jag aldrig trodde jag skulle få vara med om har jag fått vara med om på grund utav den. en plats för texter, ord, reflektioner, vardag, frukostfavoriter, kärlekspirr, någonstans att göra av allt det smärtsamma, som krossade hjärtan, tankesnurr och ätstörningar och en plats att samla minnen och åsikter. min alldeles egen värld. min cafévärld. en tonårsdröm.

 

men plötsligt är jag tjugo plus, pluggar, bor i en ny stad men nya vänner och nya intressen. och jag som inte mått så värst bra de senaste åren, med både ätstörningarna och den depression som hemsökte mig i somras finner det ytterst viktigt att se mönstret i att den minskningen utav tid framför och vid sociala medier, och egentligen medier över huvud taget, min blogg och mina gamla vänner som flytten till skövde gav mig gjorde mig oändligt mycket lyckligare - och framförallt friskare än någonsin förut.

 

jag måste fortsätta på den vägen jag börjat vandra. ibland vill jag nästan tro att det är någon övre makt som har lett mig på den här vägen, den här resan. direkt från depression till eufori på bara ett par veckor och plötsligt ligger jag här, i samma säng som för ett halvår sedan och tackar universum (den övre makten) för att jag fick hjälp att hitta till lyckan igen.


sju lycko-nycklar i mitt liv just-nu: 

➳ min lycka handlar om mitt dagliga utövande av mindfulness - yoga och meditation.

➳ min lycka handlar om att få drömma - och få utföra. om det så är en resa som att måla en tavla,fotografera eller få vara med om ett stort äventyr.

➳ min lycka handlar om en bra bok, en god kopp te, en ny skrivbok som jag fyller från sida till sida på bara ett par veckor, att få dansa till en oändligt bra låt, gå på en långpromenad, hjälpa någon behövande över gatan eller med en extra peng i bössan, att få ärva en guldring utav mamma... - alltså, de små sakerna i livet. de små guldstjärnorna i vardagen som jag finner det så oändligt viktigt att kunna se och uppskatta.

➳ min lycka handlar om tacksamhet - att återigen kunna se och uppskatta det fina i livet, att lägga all sin fokus på det och låta bli allt som mina hjärnspöken vill att jag ska se. deras röster får ej styra mig något mer. 

➳ min lycka handlar om människorna i mitt liv - vare sig det är damen i matbutiken som alltid hälsar med det varmaste leendet du kan tänka dig så som min vän e som pirrig och leende berättar om ett stort äventyr hon ska åka på så som s som åker till budapest alldeles själv (och inspirerar mig något galet), eller som sambo-klara som springer omkring i lägenheten och sjunger opera det högsta hon eller michaela som jag åker till en regnig eftermiddag för att göra raw-bollar och dricka te.

➳ min lycka handlar om att vara ute i naturen - att känna havsvindar, se snöfall om höra fågelkvitter. om skogar, berg och små pittoreska hus på vid strandkanten. det handlar om naturens magi, att få vara och känna sig ett med den - om bara för en liten stund - samt att kunna stanna upp och vara här och nu på den mest naturliga och vackraste utav platser, utomhus.

➳ min lycka handlar om att jag ser mig själv som värdig och uppskattar mig själv, inifrån och ut, och allt jag har att erbjuda - att inte låta negativiteter förstöra kärleken jag har till mig själ, att låta min egen famn vara min egen trygghet, att låta såren jag fått genom livets alla nedgångar plåstras om utav livets alla uppgångar, och att aldrig medvetet vilja försätta mig i en situation där jag själv har plockat fram knivarna och grävt de djupa fallgroparna. jag är min egen bästa vän. min kropp, min själ och mina tankar är en enhet.


                                                                                    ▼ ▼ ▼ ▼ ▼ 

dessa sju lycko-nycklar är inte detsamma som för ett halvår sedan. eller snarare, ett år sedan då den där sommaren var väldans olycklig, om jag får vara alldeles ärlig. dessa sju lycko-nycklar är därför alla anledningar till varför min cafévärld inte längre är densamma som jag. och inte längre kommer få finnas kvar i min vardag.

 

men det betyder å andra sidan inte att jag kommer sluta skriva, illustrera, fotografera och publicera. jag kommer skapa en ny virtuell värld. en ny värld där jag kan samla allt som sammanfattar den jag är i dag och där jag kan dela med mig utav både min väg till lyckan och all den lycka jag känner just här, just nu. - jag ska skapa något nytt. 

vi hörs alldeles snart igen.

hannah.

 


your protector - fleet foxes.

här om dagen pratade jag om mellanmjölkighet, om min vilja att stoppa den lilla filuren i hjärnan som säger
att hen som pratar gott om sig själv skryter, om att vägra följa en ström samt om att våga vara en stolt vegan.
idag tänker jag fortsätta på temat och själv dela med mig utav tmina styrkor! redan nu känner jag hur motigt
det är. men, nu är det minsann 2015 - ett nytt år, en tid för nya utmaningar och positiva förändringar. 

så, här kommer tio saker jag är bra på:  

Infinitely yours | via Tumblr

▼ att laga mat och baka. 

(3) Likes | Tumblr

▼ köpa julklappar. jag är heltenkelt bra på att hitta passande presenter till personer!!

Hej tisdag. | Vintageportalen

▼ inredning - att skapa mysiga oaser.
 
(81) cute | Tumblr
 
▼ att hitta på alla möjliga ting. jag har stor fantasi och alltid lätt för att komma på nya idéer.

GUUDFUUD | via Tumblr
 
▼ gröt. allra särskilt brukar min banan-och-dadelgröt vara uppskattad. samt även pepparkaks-
gröt och kardemumma-hallon-macadamia.
 
(4) Tumblr
 
▼ fotografera, jag har ett bra sinne för vad som kommer bli vackert på bild.

infinite dreams | via Tumblr
 
▼ illustrationer. jag är bra på att rita prylar och göra typsnitt. 

colours sur Tumblr

▼ hångla. enough said.
 
Indie | via Tumblr
 
▼ att skriva.
 
the trick is to keep breathing | via Tumblr
 
▼ prata - och ställa frågor. jag trivs bra i sociala situationer och jag blir lätt intresserad för människor och
är troligen därav bra på att ställa uppskattade frågor. kanske som nu, när jag vill fråga dig vad du är bra på
- och vilka är dina styrkor? stora som små, dela med dig utav dina styrkor, jag lovar att det kommer ge dig
en väldans härlig positiv boost! jag önskar er en fin helg. ha det fint! puss
                                                                                                                                                  ph: wehearit.com
 

the last goodbye - billy boyd. ▼

om en liten och alldeles älskvärd livskamrat.
för prick två veckor sedan tatuerade jag och sambo-klara oss på göteborg glassic tattoo i majorna. det var kallt och blåsigt och pirrigt och peppigt när vi båda blev märkta för livet i den lilla underbara studion med tusen tavelramar på väggarna och gardiner i vinröd sammet. jag tatuerade in en pil. en pil för att livet går frammåt, för att den enda vägen igenom är igenom, som en påminnselse om att livet flyger fram, och att det är så viktigt att vara här och nu och n-j-u-t-a av det som är. pilen är livet. ankaret är min historia. det är lite så jag tänker om mina älskade tatueringar. och så är det ju förståss en liten hyllning till älskade sagan om ringen och legolass, vilket passade väldans fint i hop med klaras tatuering på underarmen som är ett fantastiskt konstverk som huvudsakligen föreställer gandalf. åh. hon är så bra min sambo. och jag är så himla tacksam att vi gjorde det här i hop. så fint. jag älskar min lilla livs-pil. ta hand om dig, tusen kramar, och ha det fint! puss
fotografi: jag

nu när dagarna är fulla utav andra äventyr.

nuförtiden. händer det jämt så mycket pirrigheter. jag har totalt bytt ut mina intressen mot sådant som jag
alltid ä-l-s-k-a-t eller, mått bra utav men inte fått så mycket utrymme för!! som meditation, yoga, filosofier
och tankesnurr, långa promenader i höst-krispiga parker, göteborgs-visiter, skratt men nya och magiskt bra
vänner, kvällshäng på café, och så plugg, plugg, plugg. 


det där med att spendera fritid bland bloggar, instagram och andra sociala medier finns liksom inte med i
min värld längre. inte alls på samma vis hur som haver. jag har minimerat, prioriterat. och åh, vet du vad?
jag mår så h-i-m-l-a bra. bättre!! precis varför jag tror att det är så tänkte jag dela med mig utav en annan
dag, men nu tänkte jag bara berätta om var en ännu kan finna mig!! puss

▼ hannahellenjosefin.tumblr.com
 
▼ på  facebook samt instagram, om än inte så ofta. @_hannahellen
 
▼ på spotify!! har skapat mig massvis utav nya spellistor. kika in!!
 
▼ på pinterest, där även fotografiet ovan kommer i från!!


om ett tacksamhetsbrev.

den tjugoåttonde september står det på mitt pass. nittonhundranittiofyra. min födelsedag. tjugo år på jorden. 



❤ ❤ ❤ ❤

det där med att fylla år är ingenting jag tycker är så märkvärdigt egentligen. att tiden går gör mig inget mer än gott och så länge jag hinner med att stanna upp och se allt som följer med mig på vägen, så som äventyr, vänner, melodier, dofter, fina ord och fantastiska möjligheter så n-j-u-t-e-r jag sannerligen av att bli äldre. men länge har jag inte trivts med mina födelsedagar. uppmärksamhet och förväntningar. jag har mest ryckt på mina redan tunga axlar och låtit dagen sväva förbi.

 

när jag flyttade till skövde lämnade jag oändliga tyngder bakom mig. och även fast jag saknar mina favoritpersoner så finns det ingenting kvar i skåne för mig längre. jag behöver distans till allt som varit och tid att få n-j-u-t-a utav allt det där som är här. på förvånansvärt kort tid har jag lärt känna så galet många magiskt bra och fina personer och de bestyr vi hittar på tillsammans, de samtal vi har och den hjälpande hand som finns precis överalt är jag så galet galet tacksam för. det förvånar mig faktiskt hur FANTASTISKA människor det finns!!

och jag trivs så galet bra här. utbildningen är drömmen och när jag lägger vikt i meditation, bra mat, sömn, älskvärda bestyr (inkluderat caféhäng och dansanta nätter) så gör det att även gråa dagar blir soliga. jag kan inte låta bli att älska allt som händer här. allra särskilt när jag jämt blir överraskad utav de där hjälpande händerna och varma kramarna och små fina födelsedags-gester, så som en spontan present, middagar, klingande glas för min skull, en morotskaka, midnattssång och små fina lappar med pirrigt peppande budskap. det har aldrig varit så h-ä-r-l-i-g-t att leva och växa som nu. tjugo år på jorden. äntligen lite lugn och lycka i själen.  här ska jag stanna i tre år och det säker sannerligen mina axlar. det ger mig det där lugnet jag så länge letat efter.

tusen tack för alla fina gratulationer, jag är så oändligt tacksam för att så många fina personer stöttar och finns och peppar och bryr sig! från skåne till skövde och världens mest älskvärda släkt i halmstad. och alla ni fina coffeeworld-besökare som skickar små lyckorop som fyller upp hela mig. det här är ett litet tacksamhets-brev till alla er som finns omkring mig nu, när allting äntligen är bra. (bäst).

ett vykort från när jag var liten.


▲ om en önskelista.

gissa vad som händer den tjugoåttånde september?

 och nu är jag minsann ute i god tid!! om jag får drömma är det här vad jag önskar i tjugoårspresent!!

josefine jägers nya kokbok, hello green / voulspa-ljus i höstvänliga färger och dofter / halsduk, klocka och ryggsäck och från urban outfitters / skor från  & other stories / salladsskål och galgar från åhlens / poster från rifle paper / lyckta från lagerhaus
/ mugg, videung av elsa beskow / kudde elefant från svensk tenn / vintage-fåtölj i guld / shoppingtur-och-fika-dag i göteborg med mamma / rosa kudde från hm home. fast kanelbullar och kramar går också kalasbra! ta hand om er! puss
kollage av mig.

om härligheter och ärligheter.

torsdag. och jag har gjort en lista. en sommarlista! en torsdagslista! en om sånt som jag tror att du inte vet om mig. om sånt

som är ärligt, farligt och härligt. om sommaren och hur jag, hannah ellen josefin lever i den.

 
▲ jag stannar alltid vid tidningshyllan. ett vackert magasin med pirrande innehåll är som smågodis för mig, fast att jag bara får välja en bit, i stället för att fylla en hel påse. jag vill oftast ha en med fint papper, och oftast ska innehållet vara fyllt av små men fylliga bitar att smaska på en solig eftermiddag på stranden. helst en arikel om psykologi, att förändra ett sätt att tänka eller en krönika som gnäller lite svagt på konsumtionssamhället, patriarkatet eller perfektionismen som ständigt trycker ner. gärna också lite mode. stil och kläder och inredning. sådant att sukta efter. smultronprydda kuddvar och pudderrosa sjömnasklänningar faller mig kalasbra i smaken. gärna lite relations-krisp också, och recept-tugg och någon intressant arikel om någon att se upp till. som mia skäringer, exempelvis.

 

▲ jag älskar mia skäringer. har lyssnat på hennes sommarprat, kikat på snart alla avsnitt utav solsidan (de flesta tre-fyra gånger) samt hennes egna program, mia på grötö och läst hennes bok, dyngkåt och hur jävla helig som helst som jag ä-l-s-k-a-r. hon är så klok, smart, fräck, härlig, vågad, fin och självklar. dessutom är hon född i vågens tecken, precis som jag och verkar ha lika mycket känslostormar i sitt hjärta som jag i mitt.

 

▲ jag har fastnat för tidningen mama. två nummer har jag köpt och läst i sommar. jag har tyckt om recepten, inredningen, att läsa om magdalena graf och nassim al fakir. att lägga mina tankar i något annat än en nitton-snart-tjugo-årings tankesnurr. att slippa så-blir-du-artiklarna och hälso-peppen som bara gör mig ännu mera kropps-och-kost-förvirrad. att finna fina barnnamn och skriva ner dem och drömma om mitt familjeboende, hur många barn jag och min kärlek ska ha och om jag ska gifta mig - vilket porslin ska jag servera tårtan i, och om jag ens ska ha en tårta. jag tror jag ska ha kanelbullar med ljus i. randiga ljus.

 

▲ jag gick in i väggen i början utav sommaren. det där med att ta körkort blev alldeles för mycket för mig. för hårt. för intensivt. för fokuserat. och jag lovar att, om jag inte hade tagit körkortet den där onsdagen i juni. då hade jag nog gett up. förhoppningsvis bara körkortet. men kanske lite annat också. så djupt faller jag när jag faller. och det gör ont att erkänna, men det är viktigt att förstå att vem som helst kan drabbas utav för mycket krav, press och stress. akta er, snälla, fina, underbara ni. mörkret är bara fint när man sett solen sakta gå ner. inte när du vaknar en morgon och allt bara är svart. pang boom. trots att det ska bli den varmaste, klaraste och soligaste dagen i juni.

 

▲ jag har intresseanmält mig till cirka femton studentlägenheter i skövde. snart flyttar jag dit. den första sepetmber börjar skolan och två veckor innan dess säger jag upp mig från matbutiken och packar i hop. det kommer nog bli jättejobbigt. det är redan ganska tufft. och jag vet inte riktigt varför, egentligen. för det ska bli så himla skönt att komma bort. från staden där jag hänger, från byn där jag bor, från alla små samhällen jag tvingas besöka i väntan på bussar och tåg som ska ta mig därifrån. från bekanta ansikten från mellanstadiet som fortfarande gör mig arg och sårad och fylld av frustation. (inte över hur de behandlade mig, utan över hur de behandlade andra. fy.) det ska bli skönt att få vara med om något alldeles nytt. att jag inte har någon som helst aning om vad som ska hända framöver pirrar. det känns bara kalasroligt, egentligen! samtidigt som jag märker så väldans tydligt hur snabbt jag blivit vuxen. körkort. egen lägenhet. eget liv. egen framtid. jag är inte längre flickan som bara äter chokladen på magnum-glassarna och ger resten till pappa som målar mig med vaniljpinnen som om det var en pensel. jag är inte längre flickan som ror ut i en mörkgrön gummibåt i mormor och morfars sjö, ligger där och dagdrömmer om att jag ska stå på stora scener och sjunga när jag blir stor. jag är inte längre flickan som håller sin bästa kompis hand när hon besöker närmaste köpcenter för att julklappshoppa. jag är snart tjugo. närmare att vara mamman som mular min dotter med glass än att själv vara en dotter. pirrigt, läskigt, fint.  

fotografi: jag


en sommardag åtta år senare. en dagdröm.

en varm och solig dag. brännande het. huden glittrar liksom sandkornen och havet speglar precis allt som flyter där ovan. på varsin handduk på stranden ligger vi. glansiga. solen skapar svett på våra pannor. pärlor. rinnande ner längs våra ryggar och armar. det känns som om något kryper på en. det kliar lite. och jag skakar mitt ben för att ta bort det djur som inte finns. efter en sval vindpust kommer den överväldigande värmen igen. och snart bildas nya pärlor. pärlor som kryper. jag skakar benet igen, och igen.

 

jag ligger på mage. du ligger på rygg. våra armar längs sidorna. våra fötter gräver i sanden. mitt lillfinger mot din tumme. hakar fast i varandra. jag vill komma dig nära. men det får räcka såhär. för nu.

 

jag kikar upp och kisar upp mot sanddynorna. mellan solens glittrande strålar ser jag nyponbuskar och parasoll, blå-vit-randiga solstolar och halvnakna barn som skrattandes springer efter sina pappor. vad jag hör när jag blundar och lyssnar är skratt och glada skrik, vågskvalp och då och då hörs ett brus av den svala vinden som så härligt svalkande skyndar förbi.

 

jag kikar på dig. jag kikar på dina solkyssta axlar och dina fylliga läppar. rosa, med en liten vit fläck från solstiftet i vänstra mungipan. min mungipa. allt med dig tillhör mig. varenda fläck, varenda vrå. alla dina pärlor, från topp till tå.

(5) Tumblr

 

jag låter huvudet vila mot handduken igen. blundar och lyssnar ett slag. två ljusa röster promenerar förbi oss. de pratar högre än vad jag tror att de tror. den ena beklagar sig, den andra håller uppmuntrande med. om kärlek. hur fan man ska hitta någon vettig tills man är trettio och vill skapa familj? svar: tio år är lång tid, tio år är kort tid.

 

själv är jag tjugoåtta nu. men minns lika klart som dagens alldeles spegelblanka saltvattenshav hur jag tänkte då. åtta år sedan. en tjugo-åring med visset och slitet tonårshjärta som aldrig slutar sakna, längta, undra och tänka. jag försökte låta bli men hade alltid trettio som målpunkt. det var då jag skulle ha familj och barn med namn som viggo och eira, eller charlie och rose. de skulle ha varsin kånken på ryggen i olika färger och så skulle de gå hand i hand till dagis i deras prickiga gummistövlar. jag skulle bo med min kärlek i en vit villa vid hallands kust. upprustad. elsa billgren-inspirerad med vintage-porslin och färgglada filtar på en vitmålad köksbänk på terassen. i ekar och björkar skulle jag hänga hängmattor och hemmasnickrade gungor. en stor matplats skulle ligga på en kulle, med utsikt över ett spegelblankt hav. lika blankt som i dag.

 

jag hade drömmar om hur livet skulle te sig fram tills dess. vad jag skulle vara med om. resor och studier och hångel och oförglömligheter. mitt liv skulle vara kryddat utav framgångar och karriärer vid det här laget. jag skulle bli sångartist och äntligen våga sjunga lika högt som jag gjorde hemma i vardagsrummet. jag skulle sälja illustrationer och göra tryck på tekoppar som sedan skulle säljas på nätet. egen webbshop. hemmasnickrad. kan själv. en karriär vars pusselbitar skulle vara hittade nu. även om jag visste att jag säkerligen skulle ha vänt på några felaktiga så tänkte jag att när åren kröp mot tjugonio så skulle jag knappt ha några pusselbitar kvar att finna. och om jag mot förmodan skulle ha det, så skulle jag i alla fall veta var de finns.

 

jag väcks ur mina dagdrömmar när solen går i moln. det blir genast mycket svalare. himla skönt men samtidigt stressande. snälla sol kom tillbaks. jag drömmer här, jag är inte klar!

vissa saker förändras aldrig. ända sedan jag var tio-tolv år har jag dagdrömt mig genom livet. legat precis såhär med tårna i sanden och filosoferat fram visioner om hur livet ska bli, vad jag vill vara med om och vilka stordåd som skulle få alla att utropa: wow, titta på henne, wow.

 

jag drömmer alltså ännu. tjugoåtta år. jättevuxen i en tolvårings ögon men ännu barnsligt glad för fantasier och filosofier. i stället för att fantisera om hur jag skulle springa in i mitt livs kärlek så funderar jag nu i stället på vilka som blir mina nästa steg i jobbet, hur jag ska överraska de jag älskar och vad jag ska servera i det där caféet jag ännu inte startat men som en dag, i viljans namn ska bli mitt.

 

välkommen till smultronstigen.

öppet-tider: 09.00-20.30 varje dag, hela sommaren.

raw food, ekologiskt och vegetariskt.

missa inte vår populära rödbetskaka eller morfars kanelbullar.

luncherbjudande: chevre-rödbetor-valnötter-honugs-toast/ broccoli-paj/ vegansallad, nittiofem kronor. fairtrade kaffe eller lokalt producerat ekologiskt té från särdahls kvarn ingår. 

sitt på vår uteservering om du vill. vimplar i pastellfärger och ljusslingor som tänds när dagen börjar skymma. inomhus finns det gustavianska soffor att slå sig ner vid och bord byggda utav träpallar målade i vitaste vitt. allt serveras ur porslin jag funnit på myrorna, förutom tallrikarna som är från rörstrand och bestick som är från ikea.

 

i högtalarna: norah jones, melissa horn, alice babs, bon iver, talest man on earth och joni mitchell om dagarna.

 

på kvällarna har vi live-band. i bland är det jag som sjunger.

 

jag önskar att jag kunde skicka ett brev. ett brev till mitt tjugo-åriga jag. säga till henne att lägga av med allt det där som tar så oändligt mycket på hennes själ. kraven hon sätter upp för sig själv, framtiden som hon vänt till något stressande i stället för pirrande, ångesten som hon låter trycka ner henne. jag vet inte om hon skulle må bättre utav det, kanske gör det saken värre. för hon var allt bra dum. som inte älskade livet. som i bland till och med önskade bort det. men jag skulle vilja berätta för henne om vad jag gör nu. och hur det känns. så hon förstår att det inte krävs stordåd för att känna genomhärlig lycka i själen. så hon förstår att även om allting inte blir som hon tänkt sig, framtidsdrömmarna som en sommarlunch en söndag så kan allting kännas fint ändå. jag önska hon visste att bara för att topparna var höga som behövde inte dalarna vara så oändligt låga. precis som att jag är min egen lyckas smed är jag också skaparen utav min egen väg. och jag behöver inte gå ner för alla berg och falla ner i alla gropar. det finns ett sätt att ha ankaret ovan ytan också. det finns genvägar. det finns knep som gör att även fast det är så otroligt läskigt, kallt och mörkt kan livet kännas brännande varmt och soligt glittrande ändå.

 

jag skulle vilja berätta för henne att jag har sprungit på flera kärlekar. som tjugo-åring kunde jag till stundom känna mig så ofantligt förvirrad att jag inte visste om det var tjejer eller killar jag tyckte om. men sedan dess har jag gett både kyssar till en tjej med kort blont hår, blommig fyrtiotalsklänning och värmande armar som till en pojke med hästsvans, tatuerat bröst och seglarskjortor ärvda av hans gamla sjökapten till morfar, och jag har älskat båda. tyckt det var mitt livs bästa människor, personer, äventyr, läppar.

 

att jag i dag ligger med just denne solkyssta hand i min har inte med vad som gömmer sig under badkläderna att göra. utan att vi var en del utav det under som infinner sig när två personer träffas under just rätt tidpunkt och finner varandra som de absolut vackraste och mest fantastiska människor de någonsin skådat. det är inte ödet. det är inte slumpen. det är bara kärlek och sommar och kyssar och trygghet och visst, några dalar men inte lika starka som alla toppar.

 

jag skulle vilja berätta för henne om examen. att det inte var precis så att jag var tvärsäker på vad jag ville vid det laget. att det inte heller var så att jag redan hade hunnit starta det där egna företaget eller att jag ägnat alla mina lediga eftermiddagar och söndagar under studieåren till att lära mig alla ackord på den nu ännu existerande men otroligt slitna gitarr som ligger i baksätet på min kärleks bil. jag var lika förvirrad och överväldigad över min ålder när jag var tjugotre och hade tagit kandidatexamen som vid tjugo och påbörjade mitt första år på högskolan i skövde. men skillnaden var att jag inte lät det ta så hårt på mig. jag hade lärt mig att rycka på axlarna, jag hade lärt mig att ovissheten var lite utav meningen med livet. och att allt vore hemskt tråkigt om saker och ting redan var förutspått.

 

och de där eftermiddagarna. och söndagarna. de var inte förgäves bortslösade. nej. minsann. inte ett endaste dugg. jag hade fikat, och dansat och hånglat och skrivit och fotograferat och läst och åkt på utflykt och jobbat och rest och faktiskt tagit små men säkra kliv upp för karriärstegen. jag visste det inte då, men nu. mitt i den där stegen vet jag att det inte var utan vissa kreativt sprudlande och spontana eftermiddagar som jag hamnade där jag är i dag.

 

jag önskar att hon på-riktigt kunde förstå att det alltid kommer finnas de som är värst. och att det bor oräkneliga miljarder människor på jorden och att det är fullkomligt omöjligt att finna mindre än miljoner som är lite bättre på något hon vill bli bra på. sjunger vackrare, skriver finare, läser snabbare, lyssnar bättre, pratar högre, smalare ben, fylligare läppar, tydligare kurvor, snabbare, starkare, bättre på att ta vara på sina dagar, bättre på att vara produktiv, bättre på att ta hand om sig själv. men att, trots att det finns miljarders miljarders människor på vår jord så finns det ingen, ingen, ingen, ingen som är som precis som hon. och att det är det som betyder något. det är det som förändrar allt.

 

jag skulle vilja berätta för henne om var jag är i dag. att det kanske inte är med så många efterenheter hon önskat eller trott, så stora karriärs-kliv och så säkra framtidsplaner som jag ligger här och ler över livet. att det kanske inte är med flera utgivna romaner, ett tiotal hyllade föreläsningar, ett femtiotal slutsålda konserter och med ett barn i magen och en stor vit lägenhet, med kakelugn, breda fönsterkarmar, stora bokhyllor och ett schack-rutigt köksgolv i min bästa stad som jag inte kan sluta le när jag tänker på att vara precis tjugoåtta år gammal, eller ung. eller så kanske det är så. jag kanske har uppfyllt många utav mina dagdrömmar, jag kanske väntar en viggo, eller eira, charlie eller rose. jag kanske just nu vilar upp mig efter en sen kväll med konsert inför tusen-talet dansande människor, eller en release-fest för min andra bok, eller ett natt-tåg från en föreläsning i göteborg som gav många världsviktiga insikter hos mina många lyssnare. men att det inte spelar någon roll. det inte är det som skapar mitt leende.

 

för det är livet i sig som pirrar. det oförutsigbara som kommer varje dag. de små spontana telefonsamtalen från mina nära och älskade, de impulsiva besluten om att köpa en tidning och kanelbulle och slå sig ner i hängmattan eller att packa en matsäck och bege sig till stranden, de saltvattenssmakande kyssarna som jag alldeles snart ska få smaka utav kärleken som ligger alldeles tätt tätt intill mig och mumlar något om en vacker segelbåt vid horisonten, den svala vinden, den varma sanden, det spegelblanka havet och de små, trygga, fniss-framkallande och kära dagdrömmarna som varje dag får mig att sakna, längta, undra och tänka efter annat, efter mer, efter stordåd och karriärs-kliv.

 

allt det där skulle jag vilja säga henne, allt det där skulle jag vilja berätta i ett brev. vitt papper, en bläckpenna, ett frimärke med årets kändaste svensk på. ett frimärke med mig på? posta, skicka, vänta på svar.

 

men jag kan inte. och kanske är det lika bra. att fortsätta leva med dagdrömmar, förhoppningar och små fragment utav önskan till en annan dag. för om hon skulle få det där brevet, om hon skulle läsa och höra om en solig strand och ett spegelblankt hav.

 

då kanske hon inte skulle ligga här och vara precis sådär hjärtklappande lycklig över sitt tjugoåtta-åriga jag.

 

jag vänder mig om och kysser dina läppar. jag kan ännu känna smaken utav jordgubbarna vi åt för några timmar sedan. och smultron. och hallon. och himmel. och hav. du kysser mig tillbaka. drar bort en lock från min kind och viskar pirrigt, lyckligt. så oändligt fint. du är min. du är min. 

och så vänder jag mig om igen. blundar. filosoferar. reser tillbaka till dagdrömmen. jag står på en stor scen under en puderrosa solnedgång och spanar ut över tusen-talet ropande människor med leenden och glitterögon. allt ljus på mig. gitarren i högerhanden. tindrande glitterögon gång på gång. nämar mig microfonen, säger hej och sjunger en alldeles egen skriven sång. 

texten får ej kopieras/ fråga mig först.


jag känner hur allt vänder nu.

onsdag. det finns inget enkelt sätt att beskriva de senaste veckornas frånvaro här. det finns bara svåra ord och fumliga känslor, mörker och hopplösa tårar. länge har jag sökt efter något som kan hjälpa mig, upp ovan ytan. något som får mig att se solen på riktigt och en horisont av hopp, känna spår utav äkta lyckorus och meningen med allt. och i dag hände det.  

och alltså åh. tänk att den här fjompen äntligen har tagit körkort!! ni som följt mig ett tag vet hur jobbigt det har varit för mig. resan från första sidan i teoriboken till dagens efterlängtade ord. grattis! godkänd! körkort!! och jag känner hur allt vänder nu. snart är jag tillbaka. starkare än någonsin!! tusen tack för allt underbart stöd. puss
fotografi: jag

don't give up just because things are hard.


som du kanske märkt så har jag varit ganska frånvarande i några dagar nu. jag finner inte riktigt i balans i livet och har behövt bearbeta och andas ut. än är jag inte riktigt där, men jag vet att jag snart hittar tillbaka till rutiner och livsglädje igen. puss och tack till alla fina som kommenterar och inspirerar mig varje dag här. det är lycka för mig.  ☁ ☁ 
fotografi: jag

om olivträdet.

det kan vara så lätt att tro att allt är möjligt. 
att man är stark och kan krossa allt, allt, allt.
 
men även det starkaste trädet kan falla. förr eller senare. när du går ut för att hämta tidningen på lördagsmorgonen ligger det där. snett över garaget, en gren in i tvättstugan och en annan i bilrutan. stora starka träd faller hårt. krossar mer än de själva.



2014-06-05
 
jag vet inte hur stark jag är. på träningspassen kan jag sparka ner alla ätstörningsdjävular och onda andar. där är min energi är på topp. ingenting känns omöjligt. allting är möjligt. jag kan gå på stan en dag och känna mig finast, starkast och bäst i hela vida världen. en ny klänning, mörkt läppstift, sommarlockar och silvana imam i mina kritvita hörlurar. blickar på mig. silvana sjunger. "jag svär på min mamma jag ska ge dem vad de tål". power.
 
när jag tänker på de där stunderna kan jag enkelt börja lova och peppa att jag är det absolut stadigaste och starkaste trädet som finns. med guldiga oliver, solmogna och med klargröna blad utan ett ända maskhål. eller ett körsbärsträd. med dyrbara japanska blommor. tuff och puderrosa. 
 
men så finns det andra stunder. andra dagar. andra nätter. det är som att jag blivt alldeles skör på en millimetersekund. du vaknar upp och kliver ut i trädgården. suckar, utan att tappa hakan eller kaffekoppen. "nu igen." du ropar in till familjen, att det lilla nyplanterade trädet har fallit igen. 
 
det som stod så stadigt alldeles nyss.
 
det finns andra stunder. andra dagar. andra nätter. då jag sovit förlite och frukosten min blev inte alls så god som tänkt. då kunderna i matbutiken är stressade och anklagande, då han hemsöker min näthinna och illamåendet står mig upp i halsen igen. då jag helt plötsligt och så väldans tydligt kan känna mina höfter och ångesten för att de gamla, slitna levis-shortsen inte längre passar mig, fastän de aldrig riktigt gjort det ändå. "jag vara bara inte gjord för dessa dar" sjunger håkan och jag sjunger med. blundar. låter gråten komma liksom droppar från en mörk himmel. storm. åska i själen. motvinden fångar mig. jag faller.
 
i bland är det svårt att sätta fingret på precis varför stormar bildas. särskilt när solen sken så himla varmt och klart för bara någon minut sedan. men jag tänker att ofta är det på grund av bråk. negativa gråa moln mot positiva glittrande strålar. varje dag händer det där inom mig. ett innerligt bråk mellann två röster. vissa dagar är jag stark och kan tränga igenom, eller i alla fall ignorera de mörka molnen av ren tankekraft. andra dagar är det en sådan evendelig motvind att jag snart inte ens orkar stå. faller. kanske krossas någon tunn och sliten gren också.
 
jag ser det framför mig lite såhär: en stressad familj, fem barn och tre bilar. sju husdjur, ett stort hus och en liten tomt. de lever livet hektiskt och har liksom glömt att ta hand om trädgården under vintern. ni vet, den långa kalla känslostormande vintern som varade ända till april? kanske har andra trampat i den också, rabatten, skyndat sig förbi genom ett gäng sköra olivträd på väg därifrån och knäckt några grenar på vägen. 
våren kom som en chock. helt plötsligt var det nya aktiviteter i familjer, matcher på helgerna och nya jobbscheman som styr över vardagarna. plötsligt är det den femte juni, grönskande sommartider. semester väntar runt hörnet och även om alla hoppas på solsken vet vi att det svenska vädret bjuder på en hel del regn också. sommarregn. ett väder jag egentligen älskar eftersom det finns plats för väldans mycket melankoli, tankegrubbel och tusen koppar te.
 
familjen är jag och olivträdet är mitt inre. vintern har varit lång, våren har gått flygande fort och nu är det plötsligt juni. jag har suttit på mitt bästa café hela dagen och mött både solsken och ett stormande regn som fick mig att flytta in från uteserveringen. läst bok, ätit lunch, kikat i kalendern och planerat sommaren. inspirera och filosofera. känt både lyckorus och ångest, melankoli och eufori. solstrålar och brakande åska.
 
i sommar ska jag plantera om. inga andra måsten eller borden finns. livet är fint, precis som det är. med familjen, karriären, husdjuren, de tre bilarna och det stora huset jag inrett alldeles själv. men trädgården, rabatten, är bortglömd. någon har brutit grenarna på mitt olivträd och trampat för hårt i jorden. jag vill vattna, odla nytt, rensa ogräs, men låta prästkragarna vara kvar. 
 
det är min sommar-plan. det är mitt projekt. det är vad stormen och solglimtarna talat om för mig i dag. 
fotografi: jag 

nu ska vi bli bästisar och bundisar allihopa.

onsdag. och i väntan på att datorn min ska vilja mig väl så kan jag inte besvara några mail. tyvärr. vilket himla krångel!! men solen strålar och himlen är blå så jag tänker låta tekniken vara i fred och slå mig ner på altanen, med skrivblocket och en kopp fläder-te och andas bort stressen i bröstet. men först ska jag berätta om något nytt, nytt, nytt!!



hej facebook!!
 
för att snabbare kunna besvara dina fantasitska och åh-så-viktiga mail.
för att enklare kunna besvara frågor som de i kommentarsfältet.
för att kunna prata! med dig, dig, och dig! för vi verkar vara så lika allihopa och jag tror vi skulle ha himla roligt i hop!! och inte minst utbyta massvis med kloka ord.
för att tipsa dig och få tips tillbaka om viktigheter och sånt som är fint.
för att prata om sånt som feminism, ätstörningar, det där med kärlek, frukostar och annat som är typiskt oss.

...så har jag skapat mig alldeles egen facebooksida!! https://www.facebook.com/hannahellencoffeeworld heter den. klicka dig in, säg hej och, om du inte har fått svar på ett mail eller en kommentar så skriv i mitt feed eller skicka mig ett meddelande. tänk vad roligt det här skulle kunna bli! tusen kramar och ha det fint! puss
illustration: jag

ellen ellen ellen.

fredag. och i dag vankas många långa timmars jobb. men förvånande nog känner jag mig faktiskt väldans peppad! kanske var det gårdagens raw-lunch med saknade elin? kanske att jag fått så otroligt många fina mail? kanske att solen skiner? kanske att det är fredag? nu tänkte jag bjuda lite på vad som snurrar i mina tanke-moln. här vankas tio ting om mig:

 
▼ jag tuggar inte tuggummi. slutade med det för några år sedan efter att ha nått gränsen att vilja stoppa in sju åt gången varje gång. tuggummi är nämnligen inte så himla gott efter ett tag men den goda stunden tyckte jag varade längre med sju i munnen. men det är ju varken ekonomsikt eller särskilt bra för mina stackars käkar så då slutade jag med det. 
 
▼ när jag bildat familj vill jag bo vid kusten någonstans utanför halmstad. kanske vid ringenäs, eller frösakull där min sommarstuga är. alldeles vid havet, vid lugnet. jag vill rusta upp ett gammalt torp, röda hus med vita knutar och stor trädgård med björkar, ekar och havsutsikt mellan nyponbuskarna. hängmatta, att odla mina egna grönsaker och kryddor och en fläckig katt som heter pussel, eller madicken. 
 
▼ jag har storlek fyrtioett i skor. i bland även fyrtiotvå. och det är tur, tänker jag för om jag hade haft en mer "vanlig" skostorlek skulle jag nog inte ha några pengar alls. för jag älskar visst skor!! träningsskor som vardagssneakers och mina älskade gubbskor. vill ha allt i alla färger!! åh.

▼  HSP1. highly sensitive person. det är jag det. både på så vis att jag kan fälla tårar på grund av en vacker stämning som att jag är lättkänslig för dofter, vibbar, stämningar, oaser och melodier. det är klurigt, jobbigt i bland men fint då jag kan finna lyckorus i de allra minsta små ting.
 
▼  vad jag önskar mig allra helst just nu är en juicecentrifug, ett busskortsfodral med pippi långstrump på och lite mer tid. tid för kreativitet, pyssel i trädgården och yoga.  

▼ just nu går jag mest jämt omkring med håret uppsatt i en sned hästsvans mitt på huvudet. tycker om att känna se lite vild ut. som en trollunge, som jag brukade kallas av kanot-pojkarna förr.
 
▼ undrar när det kommer en disney-film där en prinsessa faller för en prinsessa? eller som slutar med att en prins kysser en prins? himla underligt att vi föds in en sådan hetronormativ värld när det är så moraliskt självklart att man ska få älska vem man vill. tycker ni inte?
 
▼ under en kläd-bytar-dag med allra käraste syster fick jag låtsas-ärva hennes gamla kånken. alltså låna, på obestämd tid. den är vinröd och precis lagom sliten och nu är vi bästa vänner. hänger vareviga dag. 
 
▼ bland det bästa jag vet i hela vida världen är flera-timmar-llånga cafébesök med vännerna mina. prat, prat, prat, pepp, ätbart och favoritdrycker. det är det jag lägger mest pengar på, skulle jag tro. och åh, så oändligt värt!!

▼ är just nu frälst i yoga och rawfood och inkluderar gärna lite utav varje i min vardag. älskar att känna hur bra kroppen mår utav mycket grönt och hur lugn jag kan bli i själen utav en krigar-pose och väl vald musik. i bland blir det havsbris och i bland blood orange. älskvärt, hur som haver!!
 
ps. ellen (rubriken) är mitt andranamn.

om världens finaste lilla ankare.

fredag. och i bland stämmer liksom ingenting. jag lyckas inte hinna med att-göra-listan, jag hinner inte övningsköra en endaste dag men hinner ångesta allihopa, jag hinner inte med favoritviljor som att klippa kollage med allra käraste syster, träffa saknade vänner för lunch, spela på gitarren jag nyligen dammat av och kroppen min, den är helt plötsligt alldeles ur balans.


ungefär såhär har jag sett ut de senaste dagarna. lycklig och tankspridd om vartannat. så typsikt mig!! hur som haver är det en alldeles särsklit underbar fantastisk magisk älskvärd sak som hänt mig. onsdag eftermiddag i lund, klockan fyra, utanför hand-och-hjärta-studion, med lisa miskovsky i öronen och bardomsminnen i tankarna, pirrigare än på en lång lång tid. 
 

knappt en timma senare gick jag därifrån med världens finaste ankare. tatuerad på vänstra handleden. och åh, som jag älskar den!! och jag gjorde den för min skull, för det här är min tid, det här är mitt liv och jag fäller nästintill tårar när jag tänker på
den trettonåriga, osäkra hannah som började rita ankaren på handleden för att aldrig glömma hoppet.
 

och det kunde inte varit en mer passande tid än i mitt sista tonnår. singel och, trots veckans känslomässiga berg-och-dalbana lyckligare och mer självsäker på länge, kanske någonsin!! när jag ändå är inne på visa-och-berätta-spåret tänkte jag passa på
att nämna att jag gått och blivit med jeans också. boyfriend-jeans, som de så lustigt kallas. så himla sköna!!

hm, trehundranittionio kronor. tips, tips!! passar superfint i hop med min nya tröja, också hm samt ringarna som jag tidigare hurrat för. plus vinröda naglar och läppar som vanligt! tänk att jag skulle gå och bli med tatuering. och tänk att jag dessutom skulle införskaffa ett par jeans igen! förändringarna bubblar i mig, men samtidigt kommer jag aldrig sluta vara hannah, med
sina dagdrömmar, kärlek för te, sportigheten och majas alfabet. jag önskar er en världsfin fredag! puss

om sånt som får mitt hjärta att slå dubbla slag.

alla hjärtans dag. ingen vanlig fredag alltså!! i dag ska jag jobba fram till eftermiddag och sedan vankas en fin kväll men jonathan. men den här dagen handlar inte bara om att vara ett par. för åh, jag har firat många hjärtansdagar för mig själv genom åren och lärt mig att allt handlar egentligen om självaste hjärtat. att ta hand om det, och ge den sånt som får den att må som finast. 



♥ och här kommer därför en lista på sånt som får mitt hjärta att slå dubbla slag. sånt som ger mig värme och lyckorus och kanske inspirerar det dig lite grann att finna något fint att ge ditt hjärta i dag!! 
 
♥ när jag finner en låt som jag inte kan göra något annat att dansa till, då ler jag ända in i mitt sköra lilla hjärta. som hitten - those dancing days eller trying to be cool - pheonix. lyckorus!!
 
♥ mina egentider om kvällarna då jag efter en lång dag kopplar av framför serier med en kopp green almond te och skålen fylld med frukt, nötter och torkad mango. mumma!!
 
♥ vissa dagar, då jag är ledig eller kanske inte jobbar förrän på eftermiddagen åker jag in med mamma till stan om morgonen. hon släpper av mig vid centralen och så går jag, med musik i öronen och en fullpackad kånken på ryggen och slår mig ner på coffeebreak på sankt petri kyrkogata och frukostar, skriver noveller och har favoritmelodier i öronen. eminent bra, mysig och produktiv egentid, och inte minst god! särkilt om du beställer tranbärsscones och mangosmothie. 

 
 
♥ jag fullkomligt älskar friskis och svettis gympa-pass. allra särskilt när det är en bra blandning musik, mina favorit-rörelser och peppande sällskap runtomkring. då flyger jag genom timman och ler hela kvällen ut. endorfiner är något jag underskattar alldeles för mycket. 
 
♥ att upptäcka en ny butik som jag vet att jag kommer besöka tusen gånger om. det kan vara allt frånl nya små secondhand-favoriter till utvalda matbutiker så som astrid och aporna i malmö som har all typ av mat jag tycker är superspännande!! men mest lyckorus får jag utav att upptäcka ett nytt café. det kan ge mig pirr i flera veckor. åh.
 
♥ nu, när jag varit sjukling så väldans länge har mitt absolut bästa bestyr varit att krypa ner i sängen, med mjukaste filten och datorn i knäet. lyssnar på podcasts och scrollar, scrollar, scrollar igenom pinterest. faller, faller, faller för sådant som tatueringar, tusentals ringar, svarta klänningar med kragar och vegetariska vardagsrecept. det mådde sannerligen min slitna kropp guldigt utav.
 
♥ och på tal om podcast. jag älskar kvällsklubben främst av tre anledningar. ett. jag har fått höra ofta att jag pratar som astrid och det är så himla roligt och lite värmande att höra någon med samma blandband av dialekter som jag!! två. de sätter ord på sådant som man sällan finner ord på och pratar som sådant som en så lätt har glömt bort. så som the sims-koder, att alla som ville vara lite speciella valde franska i skolan och drack trocadero och att det fanns en period då alla införskaffade kameror och gick ut i skogen och hade photoshoots. och nummer tre är att jag skrattar så mycket att jag inte vet vart jag ska vända blicken där jag står bland alla människor på busshållsplatsen, vilket gör allt ännu roligare och ännu mer lyckorusigt. tips, tips!!
 
 
♥ den där dagen i veckan då jag bestämt att det är jag som ska laga mat till familjen. jag väljer noga ut ett  recept som får magen att kurra och står länge och fixar och känner mig lite som en utav de tävlande mästerkockarna ungefär, med tidspress och fler kastruller i gång. vilket faktiskt bara är superroligt!! särskilt eftersom jag vet att snart kommer vi alla sitta där, bland de tända ljusen i vardagsrummet och smaka utav måltiden. underbart.
 
♥ när vänner ringer och skriver bara för att prata av sig, berätta om sprillans nya livshändelser och vill boka pluggfikor. det är så ofantliget värmande och leende-framkallande! och det är det som faktiskt har lärt mig att så fort något kalasfint händer ska jag berätta för mina vänner! och inte hålla det undan i tron om att jag är i vägen. jag älskar ju själv att höra allt som är nytt och lyckligt! det är ett litet nyårslöfte jag har.
 
♥ i tisdags var allting mest bara sorgefyllt. för så kan det bli när hjärnan stänger av under körlektionen och tårar rinner hos psykologen. och sådan sorg lämnar inte bröstet så väldans lätt. och då, när mamma kommer in i rummet mitt, kramar om mig och säger hur stolt hon är, över all min kamp och över den jag blivit. då lättar allt, och jag flyger nästan fjäderlätt igen. 
 
♥ att köpa mig en liten vardagspresent till mig själv. som de där fina ringarna jag fann på hm, eller den där nya barabär-marmeladen jag smakade på gröten i morse, eller att skänka en hundralapp till greenpeace, eller nya vita underkläder som jag vet kommer bli sådär grå efter tusen tvättar men jag tänker att jag är värd dem ändå. inte på tok för dyra grejer, men sannerligen hjärtvärmande.

 
♥ och slutligen måste jag säga några ord om honom. han som, när vi äntligen ses, och jag är på väg att frysa mig sönder, kysser mig hårt med händerna runt min hals, lägger ena armen om mig och vinglar fram cykeln med den handra till den lilla restaurangen där han bjuder mig på thai och får en helt vanlig söndagskväll att kännas som den bästa kvällen i livet.
 
♥ han som alltid har och mer och mer för varje dag fått mig att känna som jag är mitt bästa jag. att det liksom är så väldans fantastiskt!! att jag är just jag. 
 
♥ han som är med på alla mina listor om viljor för tvåtusenfjorton. om det så är spontana resor som vårvindar, sommarnätter, höstvisioner eller den där juletiden jag aldrig slutar älska. och det känns så himla fint att en annars så singeltrygg filur som jag kan känna så starkt för att vara med någon så mycket jag gör nu. 
 
♥ han som jag älskar att lära känna, som jag älskar att vakna upp bredvid, vara nära, vara kära, vara i hop med. han som jag älskar, och kan säga så fastän det darrar lite i nerverna ändå. alltså åh, jag är så himla kär i min jonathan. 
 
fotografi: jag 

om vykort på hannah ellen josefin.

torsdag.  och efter en efterlängtad sovmorgon gör jag mig såsmåningom redo för en lång dags jobb. än dunkar huvudvärken men snödropparna i rabatterna, plusgraderna och vårvindarna gör mig piggare än på länge! men nu till något annat. att jag är supertokig
i instagram tokig, det är det många som vet men fint är det mina vänner också knäpper vykort på våra äventyr!! 
 

här är två fotografier som bästa olga har tagit på mig!! det första är från när vi tog en lång-fika på sorl i slutet på augusti förra året och det andra är från våren och första dagen vi träffades efter många konversationer via instagram och våra bloggar. är så oändligt glad att ha lärt känna henne! så himla bra, peppig och mysig vän!!
 

dessa två vykort är från min göteborgsvisist i höstas då jag hälsade på anna. jag kommer aldrig glömma hur vi vandrade på hagas kullerstensgator, lunchade på en-deli-haga och julpeppade först av alla med film och farbror frost-te.
 

elsas bild från då vi åt en februarilunch i hop för precis ett år sedan, om jag inte har alldeles fel. vi satt på coffeebreak och åt galet stora mackor med brie och soltorkade tomater och pratade i kapp. så fint, så fint.
 

sommaren tvåtusentolv var jag i spanien med caroline. blev brunbränd, läste en bok om dagen och drack hemgjord sangira.

här är två fotografier från min födelsedagsbrunch!! fyllde nitton och slog på stort. ostar, bröd, kanelbullar, pålägg, frukt i massor, nötter, pankakor, ägg, yoghurt och te, såklart. första fotografiet är jennys och det andra har sandra tagit.


här är jag av olga från vår köpenhamnsvisit i november förra året. tycker denna bilden symboliserar mig himlans mycket, allra särskilt eftersom det är en påse nötter som jag knaprar på och att jag bär mina bästa plagg. underbar dag!!
 

way out west!! även dessa är olgas! det var verkligen den bästa festival-dagen någonsin!!
 

min syster har kanske det finaste insagram-kontot som finns. @jennyerikamatilda heter hon där. kika!! vykort ett är från en lunch på tomatens hus i somras och nummer två är från vår fina pickninck, bara ett par veckor tidigare. hjärta.
 

jennys fotografi på mig när jag tog studenten!! tårfylld och leende med kaniner, nallar, blommor, skyltar och ett mumin-troll runt halsen. pepp!! det var verkligen en jättefin dag, med sin ovanliga mängd dans, dryck och visselpipor.
 

sommaren tvåtusentolv!! cajsa knäppte ett vykort på mig och caroline från vår helsingborgsvisit, och elsa tog kort på mig när jag peppade att åka tube för första gången i mitt liv!! den sistnmämnda dagen är nog en utav mina bästa dagar från den sommaren.
 

i våras fotograferade mina gamla klasskompisar robin och josefine mig i en paviljong i lund och i höstas tog jag en långpromenad med bästa michaela genom skogar, över kullar, ner för backar och upp på utkiksplatser.
 

ett två år gammalt vykort. sommar och solbrun och lunch-pepp på café kungsgatan i malmö. 
 
och sist, men inte minst. jennys vykort på mig från ett äventyr i lund i julas och så jag utanför shakespeare and company. i paris!! den bästa resan i mitt liv. nu skulle jag vilja höra lite om vilka instagramkonton som är dina bästa? eller kanske har du en alldeles egen att tips mig om? jag önskar allt från inredningsdrömmar till knasiga katter! ha det fint! puss

varm, varm, varm.

tisdag. och utan att jag riktigt tänkt på det har det dykt upp supermånga nya namn i mitt kommentarsfält på
senaste tiden. och vem du än är, var du än bor och hur väl du än känner till mig tänkte jag att det vore himla
passande med en lista till om-mig-kategortin! och tusen tack för alla fina ord, blir så väldans varm och glad!
här kommer cirka trettiosju saker och ting som jag älskar, älskar, älskar:

Jordgubbar

paris. favortistaden nummer ett som jag föll handlöst för redan första dagen på min visit.

R-earrange | via Tumblr

porslin. just nu samlar jag på swedish grace efter att ha blivit färdig med mumin, mon amie och lite smått
och gott från gröna anna och royal design. 

Håkan Hellström Fans

gå på konserter och bestivaler som way out west, allra särskilt om det är håkan som spelar.
 
Untitled | via Tumblr

min cafévärld. www.coffeeworld.blogg.se. att skriva här varje dag förgyller hela mig.

Indie | via Tumblr
 
köpenhamn. favoritstaden nummer två som jag har den lyckliga turen att bo så nära.
 
freckled face
 
varenda en utav harry potter filmerna. en slags nostalgikärlek, och egentligen så har filmerna precis allt jag
önskar. romantik, spänning, lite blod, lite kyssar och en massa fantasi. andra filmer jag älskar är: det mesta
av woody allen samt franska favoriten små vita lögner.

goodmorningnyc
 
frukost! en favoritmåltid som inte bara smakar kalas utan även är den som är finast för ögat också. mumma
kardemumma. och bästa frukosten? det måsta nog vara havregrynsgröt ändå. eller pankakor! åh.

Milly

att fotografera. och redigera! älskar, älskar, älskar. 

infusiones

caféhäng med mina favoritpersoner. om vi så dricker te eller äter brunch spelar ingen roll!! bara ett eminent
sälskap i mysig miljö och bra melodier i högtalarna så lever jag i ett bubbligt lyckorus.

Take these broken wings and learn to fly

vinylskivor. allra särskilt bon iver. annat jag lyssnar på finnes bland mina spellistor här.

junk of the heart

att promenera i ett krispigt vinterland.

Wait. For. Something.

känslan av att ha läst en riktigt bra bok. eller bara att köpa en fin bok för omslagets skull. pirrigt peppigt!!
 
Intoxicate My Mind
 
kanelbullar, nötter, choklad, raw-bars och ungefär all typ av frukt. det är mitt bästa godis! annars äter jag
gärna vegetariskt, soppor med nybakat bröd och marokanskt. 
 
wish you were here

annat jag älskar: att skriva, juletider, min nya kånken, caféer, äventyr och resor, kyssar, puderrosa och guld,
fina citat, inredningsfynd, kläder och stil, att skapa, att umgås med mina favoritpersoner, musik!! att sjunga
högt, kusmi almond green tea och mycket annat som vi sparar till en annan dag, en annan lista, ett annat rus.
vad älskar du? berätta! tusen kramar och ha det fint! puss
                                                                                                                                            ph: weheartit.com

min alldeles egna oktoberpepp.

onsdag. jag får ofta höra komplimanger om mitt ex. om hur fina vi var i hop och hur snäll han var. och även om jag tackar så gör det så himla himla ont eftersom det ingen vet är att under det sista månaderna tillsammans mådde jag så pass mycket sämre att mina hjärnspöken kom tillbaka. och det kanske inte var alldeles hans fel, men han påminner mig om det. 
 
sedan dess har saker och ting inte varit de enklaste. jag älskar mig själv, och det liv jag lever. men ni vet det där lugnet i själen som är så himla skönt? borta med vinden, borta med honom. ätstörningarnas rötter sitter kvar, likaså perfektionismens grunder, kontrollbehovet, hypokondrin och rädslorna. det brukade vara snälla och inte störa mig men i somras bubblade alltihopa upp till ytan. och det är först när jag är singel igen, som jag förstår att de faktiskt var på grund av kärleken.
 
många vet om min sköra själ. men inte var det är som gjort den till glas. men så i dag, känns det som att det är dags att vara sann. inte bara mot er som läser det här utan mot mig själv. jag kan inte längre ignorera. jag måste få ut allt. för det är ju så, att första steg i rätt riktning är att säga det högt.



i tre månader har jag behövt peppa mig själv något alldeles extra. lyssnat mycket på podcasts om sånt som ångest och pratat en hel del med mamma, coachen som hjälper mig med det lilla som det stora. nu är det den sextonde oktober. och jag är starkare och lyckligare än på så himla länge. och jag tror minsann att jag kommer minnas den här hösten som tiden då jag växte. min tid med ätstörningar, för ett par år sedan var första steget och kanske är det här andra. 
 
jag tackar jobbet, att le mot kunder och få leenden tillbaka ger mig oändligt mycket glädje och att ha ett stort ansvar gör mig mycket mer självsäker, varje dag. jag tackar vännerna. bruncherna, middagarna, promenaderna, cafébesöken och peppsamtalen. får så vidunderligt mycket lyckorus varenda gång! jag tackar familjen, mamma, pappa, allra käraste syster och katterna som ständigt skänker enorm trygghet, må-bra-känsla och mysfaktor.
 
och så tackar jag mig själv och alla de där små knep jag lärt mig genom åren, som jag håller kvar vid och som gör att jag inte längre kan eller vill falla så lågt. tacksamhetspeppen, drömvärlden och att leva-i-nuet, mina fem tips mot ätstörningar och min alldeles nya oktoberpepp, tre små saker, som jag tänker berätta om nu!
 
 
ett. om en liten present. ofta när jag införskaffar något tänker jag mer på behovet än på att jag faktiskt ger mig själv något fint. tänker mest att den här kjolen ska jag ha då och till det där, i stället för att ge mig själv en tanke-kram och säga varsågod, du förtjänar något alldeles extra fint! här om dagen gick jag in på min kanske bästa butik i lund, tehuset java och köpte den superfina plåtburken på bilderna ovan. vet inte vad jag ska ha den till alls förutom att den ska stå på mitt skrivbord och se sådär guldglimrande och rosigt fin ut. men jag ville ha den, jag behöve lite pepp och tänk så sprudlande jag var när jag skuttade ut därifrån med min lilla påse i handen!! 
 
två. om en podcastmani. ända sedan jag upptäckte fenomenet podcast har jag varit som besatt, och när jag upptäckte fredagspodden med systrarna hannah och amanda blev jag plötsligt beroende. och åh, vilken enorm vardagspepp! allra särskilt deras första avsnitt, med teman som kroppsideal, ångest och när det är dags att lämna har gett mig så himla bra tankeställare och insikter. fredagspodden är min absolut bästa podcast någonsin, och kanske känner ni inte detsamma som jag när ni lyssnar själva men det är hela grejen med att låta andras ord, reflektioner och tankesnurr inspirera och öppna sina sinnen som ger en så himla bra pepp en onsdag som denna. 
 
tre. om att våga prata. jag har aldrig riktigt öppnat upp mig om mina känslor och jobbigheter för någon. ens för min famijl. när saker och ting känts snurriga har jag mest hållt det för mig själv tills jag mått bättre och berättat i efterhand om ledsamheterna. men nu, i höst har jag krossat alla fasader, murar och stenhårda betongväggar och sagt som det är. mamma, i mitt huvud har jag skapat ett kaos av jobbiga tankar och nu vet jag inte hur jag ska rensa och städa ur dem. har du tid att hjälpa? så sätter vi oss i sängen och jag skriver ner alla ämnen som gör ont, tar en sak i sänder och plötsligt har en timma gått och jag är fjäderlätt. så väldans mycket mer värt än att varje dag lägga negativiteter på hög för att sedan en dag explodera utav kaos. 
 
med dessa ord hoppas jag på två saker. ett, att jag slipper höra hur himla snäll han var och hur eminenta vi var i hop för nu är vi inte i hop längre. och två, att ni som är sköra och har en klump sorg i bröstet inspireras till att peppa och prata och uppleva den finaste höst ni någonsin varit med om! tusen kramar och ha det fint! puss
fotografi: jag 

om nittonårsdagsbestyren.

söndag. och tusen, tusen tack! åh, ni anar nog inte hur mycket hjärtepirr och breda leenden alla era fina gratulationer sände mig i
går!! jag hoppas så att ni vet hur fina ni är. och på tal om finheter så fick jag både vara med om och dessutom få så himla mycket
på min dag! och allt började med en frukost i vardagsrummet, med sprakande brasa och lugnande belodier i bakgrunden. 

öppnade paket, åt kalasmycket godheter och drack mitt bästa te innan vi gjorde oss i orndning och for i väg. vi åkte till halmstad
och emmaus där jag införskaffade tre söta äggkoppar plus en superhöstig och senapsgul tröja. lite retro, på sätt och vis. älskar!! sedan åt vi broccolisoppa på spis & deli för att sedan stanna till på life-butiken och köpa lördagsgodiset jag kanske är ensam om
att älska. chokladdoppat, raw-bite som smakar äppelpaj och kravodlad, ekologisk hampachoklad. mumma kardemumma!!


klockan tre rullade bilen upp på uppfarten till mormor och morfars hus. är så förälskad i dem, deras hem och allt där som doftar barndom! morfar hade bakat kanelbullar och i takt med att vi smaskade och sörplade på kaffe och te öppnade jag mina presenter. älskade precis allt!! sedan kom mina kusinvitaminer och tillsammans har vi spenderat tjugofyra timmar i hop med god mat, spel,
prat och så en magisk skogspromenad. jag som, i ärlighetens namn aldrig riktigt varit bekväm med att fira min födelsedag kände
i år ingenting annat än lyckorus, lyckorus, lyckorus! åh. nu ska jag kika lite på mina paket. ha det fint! puss


Tidigare inlägg
RSS 2.0