pirr i magen.

C U P  O F  P O S I T I V E | okej alla fina, såhär är det! i stället för att halvhjärtat skriva av mig på hannahellenillustrerar.webblogg.se, som faktiskt alltid varit en tillfällig adress till mig så har jag nu skapat mig en ny hemsida där jag kommer hålla till hädanefter. 


efter coffeeworld har jag varit lite förvirrad kring hur jag velat hantera min stora kärlek för fenomoent blogg. Jag visste att tiden på coffeeworld var över men jag har haft problem att finna en ny plattform och ett nytt format som känns som jag. men så, två dagar efter att ha kommit tillbaka i sverige igen så satt jag och pysslade på någonting som egentligen bara var utav kul och njutning, men som nu blivit något större. och det känns så. himla. roligt.

pirr i magen utav kreativitet, tänk att en kan få det.

på den min nya hemsida finner en två bloggar. den första är på engelska, men om du klickar in dig på IN SWEDISH så finns en på svenska också! anledningen till detta är att jag helst skriver texter om positiv psykologi, självutveckling och mindfulness på engelska eftersom det är det språket som jag studerar på, men jag älskar att leka med det svenska språket och de svenska orden, så texter om hjärtesorg och vardagsfilosofier finnes på min svenska blogg.

rörigt? ge mig gärna feedback! det vore så roligt att utveckla detta till något som inte bara fungerar magiskt för mig utan är roligt och enkelt för er också!

hur som haver, jag är stolt, pepp och glad att välkomna er in på min nya plattform och hemsida - cup of positive. (the positive cup är tydligen en kaffesort från nespresso, därav blev det kanske aningen gramatiskt förvirrande). hoppas en tycker om. http://www.cupofpositive.com/minblogg/

 

kärlek, Hannah


a lovely place to be- patrick o'hearn. ➳

det krävs en viss tid, sinnesro och mogenhet för att en verkligen ska känna sig motiverad till att låta något nytt få plats i sitt liv. så är det med kärlek, nya vanor, aktiviteter, det där med att börja studera, reslust. och så även med yogan.

jag fick en fråga: "snälla hannah, jag är så nyfiken på yoga. använder du videos, litteratur, ngn speciell musik, gå du på klasser eller kör du helt o hållet på ditt egna vis?" som svar har jag skrivit en liten berättelse i tre delear där jag berättar om just hur jag utövar min yoga, vad yogan betyder för mig och hur jag fann yogan för allra första början.

min yoga - del ett.



jag minns inte riktigt hur det började. yogan har alltid funnits i mina tankar och lockat mig med sitt lugn och sin spirituella approach, men det tog ett bra tag för den att gå från en idé om något jag en gång skulle vilja prova till en absolut självklarhet i mitt liv.

min mamma gick på yoga ett tag. jag minns att det var om lördagsmorgnarna. hon gick upp tidigt, åt ingen frukost utan for direkt dit för att sedan komma hem med ett nytt lugn - det var något jag vill minnas att jag kunde se i hennes ögon. och jag minns att jag tyckte det verkade vara ett så härligt, och vackert sätt att starta dagen på. men, på den tiden fanns det inte i min tanke att jag själv skulle börja. kanske var jag rädd för att mina vänner skulle tycka det var märkligt, eller så var det något med att fara i väg utan den älskade frukosten, eller så var jag bara inte mogen, hade inte sinnesron eller kände inte att jag hade tid för det.

mamma slutade att gå på yoga-lektioner efter något år. hon säger att det inte riktigt var hennes grej. och så kan det sannerligen vara. när jag hör henne prata om att vara i stallet med hästarna lyser hon med samma sprudlande lycka, och talar om just detsamma lugn som många utav mina yoga-praktiserande vänner gör. men jag kan även tänka mig att hon föll för samma problem som många utav dem vars yoga endast fick bli en viss period i deras liv - snarare än en del utav deras liv. överprestation - att jämföra sig med andra och se det som en tävling, en träning, snarare än något som helar en, inifrån och ut. det låter spirituellt, och så tycker jag att det många gånger känns också. men en får inte glömma, att yoga faktiskt är en vetenskap.

[ja, det är vetenskap! här är en bra länk: http://www.marianpapp.se/forelas.html]

jag började gå på yoga om tisdagskvällarna hösten tvåtusentretton. en gång i veckan trängdes jag och de som till störst del var mina vänners och bekantas mammor i den lilla gympasalen i min lilla by. jag minns faktiskt inte hur det kom sig att jag började, men plötsligt stod jag där på mammas gamla yoga-matta och fyllde mina lungor med yogans energi för allra, allra första gången.

jag minns det som en spirituell upplevelse. en helande upplevelse.

det var två saker som hände då, som gjorde att jag sedan skulle fortsätta. det första var att jag plötsligt såg minnen från barndomen framför mig, minnen jag aldrig sett framför mig förut. någon vidare logisk eller vetenskapligt bekräftad förklaring på det har jag inte. inte mer än att jag släppte allt - alla spänningar och negativa, snurrande och grubblande tankar - och att det kanske gjorde rum för annat, annat som inte fått plats i mitt alldeles egna universum förut. det andra var att jag blundade.


på den tiden var jag en mycket skör varelse. sårad på ord från både mig själv och andra. och jag tror att, om jag hade låtit mina ögon varit öppna den dagen skulle jag ha jämfört mig med alla andra, ge mig själv höga krav på min egen prestation och på så vis blivit fylld på så mycket negativ energi att jag inte tagit mig dit igen. rädd för mina egna elaka och negativa känslor.


➳ en smoothie bowl jag gärna förtär efter yogan min, tillsammans med ett glas varmt citronvatten blir magen nöjd och glad. citronvatten sägs nämligen hjälpa matsmältningen! klicka här för recept.

det första jag skulle vilja lära dig som är nybörjare är att inte jämföra dig med andra när du utövar din yoga. det är så lätt att kika runt på alla andra och se hur djupt de går, och tänka att det du gör inte är bra nog. och det är inte bara dåligt för din självbild och din självkänsla - utan även för din kropp. att överanstränga sig är lätt hänt, leder och nerver kan lätt skadas eller komma i kläm.

när jag går på ett yoga-pass och ser mig omkring ser jag både de som kan gå längre ner i poserna än jag, sträcka ut bättre och har bättre balans än jag, samt de som inte alls når så långt som jag gör, som ser stela ut och som tappar balansen så fort de lyfter på lilltån. i början gav de förstnämnde personerna (de som, enligt mig var mycket bättre än jag själv) mig magont. det gick till som så att jag dömde mig själv, sa att jag var otillräcklig och gjorde hela yoga-upplevelsen mycket mer negativ. när jag såg de sistnämnda personerna (alltså de som jag ansåg mig vara mycket bättre än) blev jag i stället på mycket bättre humör. det var en "yes!"-faktor som slog in. en tävlingsinsikt, en vinnarinstinkt.

 

men, yoga handlar inte om att vinna, eller förlora. det handlar inte överhuvud taget om någon jämförbar prestation. det handlar om ditt inre. ditt lugn. när du utöver yoga tar du hand om DIG. du har ingen aning om de personer som är runt om kring dig har utövat yoga i många, många år eller om de är där för allra första gången. allt du egentligen vet, är att de är där. att du är där. och att ni tillsammans delar på den energi som finns i rummet. att jämföra sig är som att stjäla energi i från någon annan. när yes-faktorn kommer in stjäl du energi från den du anser dig vara bättre än, och när du ser dig själv som en sämre yogi än den bredvid dig så låter du den få lite utav din energi, alternativt så tar du all den existerande negativa energin i rummet, i stället för den positiva och ger både dig själv och din kropp en sämre upplevelse än vad du skulle haft om du lät bli att jämföra dig med de andra personerna i rummet.

som yoga-utövare ska du uppmärksamma din egen dagsform och lyssna på din egen röst. kanske är du inte i samma form som senast? det är okej. låt det vara okej. utför yogan med din dagsform i åtanke. om du går för långt säger kroppen till. lyssna på den rösten. det är din röst. backa lite. andas och känn hur du tar hand om dig själv för den du är. du är bra nog. vet om det. upprepa det. låt det bli ditt mantra.

fotografi: jag


run rudoplph run - chuck berry.

så är jag på väg. traskar över kullerstensgatorna i skövde, förbi torgets stora julgran, den sista snöfläcken och caféerna som inte vaknat än. jag har tre väskor med mig, en rullväska, min kånken och en stor påse fylld med klappar. ser bort mot tiggarna, funderar lite på vad som skulle hända om jag gav alla mina klappar till dem. sedan gå jag vidare. klockan närmar sig nio. lördagsmorgon. decembermorgon. och tio minuter senare ser jag mitt tåg rulla in på stationen och snart är jag på väg till lund igen. hejdå skövde för i år. hej familjemys, julfirande, kärlek och nostalgi.

jag skulle kunna skriva tusentals ord och rader om tvåtusen femton. kanske ännu fler om jag bara fokuserar på denna fantastiska hösttermin. min första i skövde. att flytta hemifrån till en ny stad, att börja plugga, att träffa massvis utav nya vänner, att hitta på en massa äventyr och fina bestyr med dem och att lägga allt mitt fokus på sådant som får mig att må så bra som möjligt. som min relativt nyutvecklade och självklara kärlek till vegan-kost, meditation och yoga exempelvis. allt det här har gett mig så mycket. jag mår bättre än någonsin nu. och jag vet inte om det är egentiden, eller c-vitamintillskotten, att studera hjärnan, medvetandet och positiv psykolog eller mindfullness-projektet. men pusselbitarna har fallit på plats. och även om det ständigt tillkommer nya bitar så är det ett väldans komplett pussel. och jag lutar mig tillbaka och ser ut genom tågfönstrett där jag sitter i skrivande stund och ler. glittrande sol och frostbitna skogar som blir till åkrar när tåget passerar hallandsgränsen. magiskt, är det inte? hur lycklig en hösttermin i skövde kan göra en.  ❤


ps. en har väl inte missat att, medan min frånvara känns så när som på ekande här så finns jag allt mer ofta på tumblr, där jag sammlar veckans mest inspirerande vykort? här: http://hannahellenjosefin.tumblr.com. så finns jag även på min facebooksida: http://www.facebook.com/hannahellencoffeeworld/ där jag öppnar en lucka i min hemmasnickrade julkalender var dag framt ill jul!! vi ses fina ni. ❤ ❤ 

om mindfulness-projektet.

mindfulness. att finna närvaro i alla sina särskilda, och icke särskilda stunder. jag har länge varit intresserad utav det. länge utövat det. men också har jag länge underskattat det. 



☁ ☁ ☁ ☁ 

jag har sannerligen varit med om en riktig berg-och-dalbana i år. ett hejdundrande äventyr. ett innerligt äventyr. som började i destruktiv relation, en underbar rawsome vår, att ta körkort och slita ut sig för sista gången, och i och med detta låta alla monster hemsöka innan jag faller tungt ner i sängen för en tre veckor lång influensa. feber och förkylning, det är minsann ett tecken på att en inte levt hälsosamt om kroppen säger i från på det viset.

så flyttade jag hit. till skövde. där hösten är krispigare än aldrig förr. det är som magi var gång jag går igenom parken mellan staden och skolan. gula löv på träd som alldeles snart kommer bli sådär vackert november-kala. regndroppar mot kinden. friskhet i luften och jag som går och nynnar på favoritmelodier som lika gärna kan vara ben howard-lugna som energifyllda while she sleeps.

här finns de kanske mest fantastiska människorna jag någonsin träffat. som har, liksom jag varit med om hejdundrande äventyr. vare sig de har tagit sig igenom otroligt tuffa personliga, innerliga resor eller har färdats över asien med knappa ryggsäcken så inspirerar varenda historia mig mer än vad något annat någonsin har gjort. här finns människor som tänker samma tankar som jag, eller som bara accepterar mina tankar. som ser medvetenhet som en självklarhet och som sitter tysta bredvid varandra i meditationsrummet, som går i armkrok påväg till yogan eller som bara vill hänga, skratta, kramas, stötta och finnas där - här och nu för varandra på ett helt galet magiskt vis.

 

jag studerar lycka, medvetenhet, vad som händer i hjärnan när olika psykiska ting sker och hur en tar sig från negativa cirkulationer till positiva stigar. och det, i hop med dessa magiska människor, i hop med att jag själv fick de där tre veckorna med feber innan flytten, då jag kunde reflektera och analysera mitt tidigare krav-fyllda liv så har jag blivit lyckligare än någonsin. och även om det som hänt hemsöker mig i bland i form av minnen, rädslor och negativa tankar så inspireras jag och lär mig varje dag nya sätt att ta till vara på min nyfunna lycka och fortsätta gå på den där positiva stigen.

 

så, mindfulness. jag har som nämnt länge utövat det. stått mitt i det spegelblanka tylösands-havet om sommaren och andats, doftat, känt, lyssnat och tittat. varit alldeles här och nu. gått på yoga om tisdagskvällarna och tagit tysta minuter, med många långa djupa andetag både innan och efter. tagit milslånga tanke-promenader där bara fågelkvitter, havsbrus och vinden varit mitt soundtrack. men aldrig har jag erkänt hur viktigt och välgörande det faktiskt är med mindfulness. jag är en sann dagdrömmare, och fastän det inte alls är tystnaden som just mindfulness handlar om så har tanken på att inte låta tankarna snurra, grubbla, florera avskräckt mig. jag vill drömma. allra helst jämt. men jag märker också att det där med att aldrig vara närvarande har sina små kluriga brister.

 

tidigare i år, när jag slagit mig ner på bussen för att fara hem till byn från en lång fikastund i staden med en fin vän så har jag kommit på mig själv med att jag inte varit där, på cafeet. min kropp var där, men inte min tanke. den var hela tiden någon annan stans.

 

kanske var den hemma vid datorn och förbered ett blogginlägg. eller så var den på kassa-jobbet i matbutiken, redan nästa dag. eller så vilade den på ett annat par i en annan del utav caféet.

vad äter dom för något? vad äter jag? det där såg godare ut, det måste jag beställa nästa gång. eller så kan jag laga det i kväll! och så ska jag skriva brev, och så borde jag sortera garderoben. kanske ska jag läsa lite också?

 

och precis sådär snurrar tankarna på. jag sitter alltså mitt emot en utav mina allra käraste favoritpersoner, och fikar. men mina tankar är på en helt annan plats. en annan planet.

 

mitt tålamod har också länge varit lite klurigt. i och med att jag så gärna låter mina tankar sväva i väg så har jag allt för ofta hamnat i en ny idé, en ny tanke, om ett annat bestyr, om vad jag ska göra härnäst, vilket gör att det jag gör just där och då - vare sig det är att läsa en bok, som att se en film, som att sy ett plagg eller ta en lugn promenad har känts trist, för jag har redan gjort klart det där i tankarna, och är redan inne i nästa ting.

 

begreppet "att vara här och nu" kan säkerligen låta fjompigt för många. men här, i min stad, i mig, i den krets jag spenderar min tid vid är det uppskattat och givande, och inte minst v-i-k-t-i-g-t. det är många som utövar det, inte bara i min klass, här tycks det ha samlats väldans många medvetna människor som alla insett vikten i just nuet.

 

dokumentären mindfulness - i närvarons kraft på tv4play, som jag, efter en väns rekommendation nyligen kikat på var nog den sista insikt jag behövde för att verkligen förstå att jag länge underskattat vikten i att utöva mindfulness. att låta tankesnurret ta en paus. att våga träna upp tålamod. att vara här och nu.

så nu tänkte jag påbörja ett litet projekt. ett mindfullness-projekt.

 

i dokumentären nämns fyra olika verktyg, eller grundövningar (maria ryd heter kvinnan, hon är vetenskapsjournalist och doktor i medicinsk vetenskap) som en kan tillämpa för att utöva mindfulness; kroppsskanning, yoga (medvetna rörelser), andningsankaret (medveten andning) och slutligen tyst meditation, där du övar på att bevittna, inte utesluta tankeflödet i hjärnan, att iaktta de tankar som kommer och går utan att döma innehållet i dem.

 

"jag märker ofta att jag är otålig att komma till nästa viktiga sak, därmed går jag miste om nuet på grund av min otålighet". så säger jan kabat-zinn som är professor i medicin och var den man som införde begreppet mindfulness på sjuttiotalet. låter inte det precis som de klurigheter jag nämnde ovan? jo, minsann. och även fast jag, genom mina stilla stunder i tylösands-havet, kvällsyogan och tysta minuter blivit väldans mycket bättre så vet jag att det finns en bit kvar att gå. jag vill kunna vara mer här och nu, och njuta utav de fina stunderna jag upplever, i stället för att drömma mig vidare till nästa jämt, och uppleva ett härligt "flow" i det jag pysslar med för stunden och inte tappa tålamodet alldeles för snabbt.

 

så nu tänkte jag utöva mindfulness varje dag genom att utföra någon utav de fyra grundövningarna, i minst tio minuter om dagen, precis som maria ryd, i dokumentären rekommenderade.

 

jag vet att det här kommer förändra mig. och jag tänker att det vore intressant för dig, som läser att få veta om hur det förändrar mig, vad som händer och vad jag upplever. som ett levande experiment. som ett tydligt bevis för att det här verkligen fungerar, för att vetenskapen visar rätt. så jag gör en liten kategori i menyn. mindfulness-projektet.

 

och det pirrar i hela kroppen när jag tänker på att jag, en dag kommer kunna vara precis där, i lugnet, uppleva flow och känna av ett bättre tålamod.

 

vara här

och vara nu.

fotografi: jag


RSS 2.0