om familjeliv i sommarstugan.

det är inte så som det var när jag var liten. eller så är det kanske precis så.


 
då: en humla som fastnar mellan tårna. det bränner och svider och jag skriker på mamma som kommer galloperande ner för trappen med en kopp kaffe i handen och ett ballerinakex i munnen. att ligga i hängmattan och ha en sommarklädd pappa, i blåvit-randig skjorta och trekvarts-byxor som puttar på. fortare, fortare! mamma som ropar. akta så hon inte trillar av! jag trillar av. rötterna i den slitna marken under mig gör skavsår på mina knän. jag ler. fnissar. ropar. igen, igen! en lillasyster som tar fram alla dockor och lägger upp dem på rad. jag bestämmer, för jag är störst, vem som ska vara jag. helst hon med den ljusbrua hyn och det mörka bruna håret. min syster är sig lik och väljer den blonda. i gräset leker vi. två systrar i sin egen lilla värld.


nu: fyra vuxna viljor. för varje dag blir det lite svårare att hålla i hop. jag tänker att det måste vara såhär det känns att ha varit i ett långt förhållande. man kan liksom inte låta bli att låta irritationen gå ut över någon annan. tröttheten osar i mitt huvud. jag känner att det kommer åska i dag. det enorma lågtrycket gör mig tung och allt i livet som redan känns tungt väger plötsligt mer och den ångest som fyller mig svämmar lätt över. alla får skäll. så fort någon säger det minsta fel utbrister jag en suck för mig själv. får knyta näven och fantisera att jag sparkar ner ett träd för att inte säga något dumt.

 

både min syster och min pappa är inte uppe med tuppen, om man säger så. det kan ta flera timmar innan de vaknar till liv. i bland hela dagen. framåt kvällen brukar de vara i sitt esse. då kan de springa ner till stranden och bada som tokar, sparka fotboll och spela fia med knuff ända tills ögonlocken säger ifrån. mamma, däremot är pigg som en nykläckt lärka om morgonkvisten. tillsammans handlar vi färska blåbär. violblå. smakar som himmelrike, kärlek och hav. sommar. vi köper färska frallor, froosh med smak av apelsin och lyxar till det med ett par extra många morgontidningar. mamma är hurtbulle. mamma är peppiga-pia. mamma har redan tagit ett morgondopp när jag vaknar - ovanligt tidigt - som andra person i familjen.

 

vem är jag i allt det där? inte uppe först. inte uppe sist. inte pigg som en lärka, men sitter ändå vid frukostbordet med klara öppna ögon.

efter frukost blir det ofta kaos. pappa och syster är fortfarande sega som gamla kolor. mamma är lärkan som sjunger så att hjärtat knölar i hop sig utav smärta och jag är den tickande bomben mitt emellan. ska jag explodera i dag? eller kommer jag hålla oss alla i liv och ovan ytan? jag blir lite som pusselbiten i allt det där. drar ner mamma och höjer upp de andra så gott det går. i bland är det jättebra. jag tänker ofta att utan mig hade vi nog inte kommit längre än till altanen i dag. andra dagar blir det för mycket.

 

lugna dig nu mamma, vi är alla lite trötta här.

kom igen hörrni, det är en ny solig dag! pepp! upp och hoppa! livet är i dag, här och nu!

 

jag förstår absolut att man kan hata mig för det där. men jag kan inte vara tyst. det är inte jag! jag har sedan länge fått stämpeln - eller stämplat mig själv - som pusselbiten. och om inte jag uttrycker mig så håller vi inte i hop.

 

matbutiken är ett bra exempel. när vi åker och handlar inför kvällen en regnig eftermiddag. rätt som det är är pappa borta. puts väck. instinktivt tänker jag att han är bland tidningarna. kikar i auto motor sport eller något foto-magasin. min syster är sur för något någon sa i bilen. och mamma är som mamma är, peppig och munter men också lite halvstressad för hon vill inte spendera hela eftermiddagen i en matbutik. i det läget är det som om någon har ringt 112. jag kommer till undsättning! letar upp min förvirrade pappa som får en bamsekram då han känner sig lite halvt bortglömd och övergiven borta vid fruktavdelningen (han hade inte ens hittat till tidningarna). åt min syster sätter jag i gång projekt: dvd-film. vi väljer och vrakar bland två-för-nittiontio-hyllorna och så låter jag henne bestämma så mycket som det går och hurrar henne när hon hittar solsidan säsong fyra åt mig. när det gäller mamma är det mest att hjälpa henne bestämma vad vi ska äta i kväll. i bland lyckas jag får fram en hel måltid bara genom att tyda hennes grimaser. haloumiburgare? sned min, ögon som krymper. nej. vad sägs om lax då? med pesto och fetaost? hon kniper i hop läpparna och lutar huvudet från sida till sida. kanske. vi kan väl i alla fall ha lite brie och något gott knäcke? nu ler hon. ja.

 

i bland blir jag alldeles utmattad av att hjälpa till. särkilt om jag märker att jag mer stör och irriterar än att hjälpa och limma ihop. men jag vet inget annat. jag kan inte låta bli att vara tyst.

 

i tre dagar har det åskat och regnat om vartannat. lågtrycket har gjort mig alldeles galen och jag har fått för mig att någon har ringt 112 nästan jämt. utryckning. syrener, syrener. blinkande lampor och en stor kall vattenslang mot elden. det har sällan hjälpt. i bland är det som om jag försökt släcka en eld som inte finns och i stället skapat en översvämning och i bland är det som om jag har tagit tändvätska i stället för vatten. eldlågor ända upp till skyn. i värsta fall har jag blivit den som stått kvar i tårar. känt mig övergiven och alldeles ensam. en ensam polis utskälld för att hon har gjort fel. gripit fel person. nu ångrar hon sig men det går inte att få något ogjort. och hon är ju fortfarande polis. så det ända hon kan göra är att ta nya tag och fortsätta bekämpa ondska. bekämpa eld.

 

i de stunderna har jag tänkt att nej. nu ger jag upp! nu säger jag upp mig, flyttar till någon solig ö och detoxar själen i tre dagar. inga ord kommer ni höra från mig! jag ska hålla tyst. hålla snattran. hålla käft. så kan ni klara er bäst ni vill. ni behöver ändå inte mig tydligen. med en klump i halsen gick jag faktiskt in för att vara tyst här om dagen. jag tänkte att nu ska jag väl få insikten att de klarar sig alldeles utmärkt utan mig och att jag har lekt räddningstjänst i onödan. resultatet? de bråkar. de löser det. det går bra. men det går långsamt. de diskuterar planer. de bestämmer sig för något. men det går långsamt. efter frukost tar det liksom en halv dag för dem att både bli sams och göra planer för dagen.

 

när jag pusslar sitter vi sams och redo i bilen klockan tolv. nu blir det äventyr! sjunger jag. sedan kanske det kommer in ett lågtryck och tändvätskan är farligt nära elden. men om det inte är det, då har vi en sagolik dag framför oss!

när de pusslar är dagen inte i gång förrän tre-fyra. och om det är lågtryck spelar det ingen roll för jag har ändå hållit mig för mig själv hela dagen och vant mig vid att inte göra väsen av mina tankar. det blir en monoton dag. vågrät, fast spegelbland. fin men förglömlig.

 

jag inser då att jag inte pusslar för deras skull. inte bara. jag är fröken-pusselbit för min skull. det är jag som vill att vi ska komma i gång tidigt! det är jag som vill att vi ska SNÄLLA KOMMA TILL SKÅTT NÅGON GÅNG FÖR TUSAN OCH INTE BARA SITTA HÄR OCH GLO. det är jag som vill vara med, styra och ställa, limma och pussla, spruta vatten och sätta handklovar.

 

i dag är det fjärde dagen lågtryck i rad. jag är en tickande bomb med tändvätska i handen. livsfarlig. men lycklig med vetskapen om att när jag går och lägger mig i kväll summeras inte dagen som en monotom och förglömlig. den summeras som en hujedamig-bergochdahlbana, med vågor som skvalpar åt alla möjliga håll, skrattanfall och tårar och äventyr som gör att när vi vaknar nästa morgon är mamma en sjungande lärka, pappa och syster med ögonlocken på glänt och jag, beroende på väder och vind är en pusselbit som väntar på att rycka in. ring 112 så kommer jag bums. och så går dagen runt igen. jag är äventyret. jag är pusselbiten. jag är den som sätter hela familjen på berg och dalbanan igen. och det är väl himla roligt? upp och hoppa! livet är i dag, här och nu!

fotografi: jag


vi är som vilda blommor och barfotabarn.

tisdag. och så är jag i skåne igen. hemma från min sista semestervecka i mitt paradis. och åh, jag saknar det redan något o-ä-n-
d-l-i-g-t!! men, jag måste också säga att det är väldans skönt att vara tillbaka bland frysdiskarna i matbutiken igen. en dag till i trettio-graders-sol varvat med lågtryck delux hade nog gjort mig alldeles galen. sprängt huvudet i tusen bitar minst.
 

jag saknar morgondopp med mamma och frukost på altanen, i form av vattenmelon, knäcke och soyayoghurt plus nektarin och bananpengar och valnötter. allt serverat i ett blåvitt vintage-porslin. 


här ovan syns två vykort från en utflyktsdag. det första visar mig i väntan på familjen. jag är förövrigt iklädd en ny klännings-kärlek från beyond retro som jag måste få skryta mer om snart. vykort två är från ett café i falkenberg som vi besökte!
 

en annan dag cyklade jag, pappa och allra käraste syster en lång omväg till en hamn inte så långt från stugan där vi bor. vi har visseligen havet bara ett par hundra meter i från oss men vi tänkte att lite omväxling är alltid bra! 
 

och det var det, minsann! vi badade bland klippor och fikade chokladbollar, eller rättare sagt så fikade jag en styck chokladboll och de andra åt glassbåtar. hela dagen spenderade vi där bland klipporna och båtarna. det var så fint.
 

efter en dag på stranden hamnar jag alltid här. på altanen, solkysst och spanar på läskande drinkar i ett nytt magasin. 

efter att ha huggit mig själv i handen kunde inte jag bada under resterande dag. så jag och mamma fick kika på när syster och pappa tog kvällsdopp. men det var alldeles världsmysigt det med. särskilt i hop med sommarfin musik. 
 

en frukost och jag på väg hem från matbutiken. kom på ett himla roligt sätt att åka långboard på. klicka på bilden så får du se!!
 

hannah ellen josefin i favoritläppstift från isadora, favoritbrillor från lindex och en ompysslad hand. 
 

bland det bästa jag vet är de morgnar då vi tar varsin cykel till matbutiken, mamma och jag, för att handla frallor, frukost och morgontidning. typiskt sommar.
 

solskysst och sliten. jag är så väldans lättpåvärkad utav väder och vind. förmycket värme eller ett ovanligt lågt lågtryck gör mig irriterad, trött, ångestfylld och känslosam. en sval kväll vid havet är precis vad jag behöver efter en sådan dag.

 i hop med jenny, skåklart. allra käraste lillasyster. 
 

en annan solskensdag for vi till några klippor längst bort på tylösand där det är extra fint att snorkla.så det gjorde familjen min medan jag tog ett snabbt dopp för att sedan vila handen och läsa mia skäringer på en sval sten.
 

söndag och vi åkte till heagård och fikade!! eller snarare, jouice:ade. färskpressat med smak avannanas, lime och ingefära. 
 
mumma kardemumma gånger tusen!! sedan åkte vi vidar på äventyr till mormor och morfar där jag, på tal om jouice fick mig
en råsaftcentrifug! här ska det minsann göras joicer i evigheters tid. en utmärkt flyttpresent inför skövde!! och dagen därpå for
jag hem från mitt bästa ställe på jorden. här hemma väntade både värmeslag och en hejdundrande ångest men någonstans även viktiga insiker och en efterlängtad ro. ro i själen. allt kommer bli bra. andas. godnatt. ha det fint! puss

om bubbliga lyckorus i stockholm.

söndag. och gissa var jag befinner mig? jo! sommarstugan! i fredags kväll anlände jag med tåg direkt från stockholm till mitt älskade halmstad och här ska jag stanna i ungefär en vecka för solkyssar, loppisturer, fikastunder, havsdopp, kusinvitamingos och annat som jag tycker så mycket om och har längtat så oändligt mycket efter!!


men innan det äventyret börjar ska jag avsluta ett annat. min tredagarsvisit i stockholm hos världens bästa michaela!!
 

dag ett. onsdag! jag anlände med tåg om eftermiddagen och vi gick genast ut i soliga staden, genom gamla stan och ner mot vattnett där vi satt och pratade lite i kapp.


efter en stund fortsatte vi vår tur genom staden och för att sedan slå oss ned för en fikapaus på fantastiska jouiceverket. ska du till sthlm? gå dit för bövelen! där finns det nämnligen ett hav av smoothies och jouicer i himmelska kombinationer.
 

åh, att jag är född i vågens tecken märkte vi sannerligen när jag skulle besluta mig för vilken jag skulle ta. men tillslut blev det en med dadlar, cashew, mandel och havssalt. låter kanske lite galet, men den var s-u-p-e-r-g-o-d!!
 

sedan fortsatte vi vår tur genom staden och förbi söders fina gator. ska du bo i stockholm så ska du bo där, tänker jag. så galet många fina små hak och härliga butiker. älskar!!


efter att ha gått ett slag hamnade vi här. på skinnaviksberget!! alldeles sagolikt vackert.


kanske bland de finaste vyer jag någonsin skådat. fast åh, det kanske beror lite på sälskapet och solskenet också.
 

här slog vi oss ner med vårt pick och pack och lapade sol, pratade och hade det bubbligt fint!!


och finaste bästa mimmi hade tagit med en kalasfin måltid till oss. minipizzor och en supergod sallad med mozzarella, tomat samt valnötter. tror knappats jag varit med om en bättre picknick. 


utsikt. pirr och pepp. "tänk att jag är här, tänk att jag är här! med min bästa vänn mitt i sommaren." wow.


och michaela hade med sig vårt absoluta favoritvin. perfect day rose! alldeles utmärkt för sommarens alla solskenskvällar ska jag säga dig. tips, tips gånger tusen!!


saker vi pratar om: kärlek, att flytta hemifrån, om att vara en social introvert, elsa billgren och framtidsdrömmar.


naturgodis är kanske ett måste för en kväll som denna. du vet ju att det är min bästa godhet. och godhet är förövrigt som godis fast inte godis för jag tycker mest om naturgodis. kanske borde jag ha en ordlista för alla mina påhittade ord? klokt.
 

så började solen sakta gå ner över oss. det här var verkligen magi. 

vi spelade pepplåtar och sjöng med och tjuvkikade på första-dejten-par och bromance-pojkar tills vi fick ont i rumpan utav de hårda klipporna och började traska hem till michaela. en sådan sagolikt fin dag. åh! och fler skulle det bli! men nu tillbaka till verkligheten. det vill sänga hängmattan och de sista sidorna i stjärnor utan svindel. ha det fint! puss
fotografi: jag

om långa timmar på le pain quotidien.

söndag. och nu vankas snart några timmars jobb och därefter ska jag träffa j och hitta på fina bestyr, som egentligen inte spelar någon roll eftersom varenda sekund i hans sälskap är värme och skratt och lyckorus. kär, det är precis vad jag är. men nu tänkte
jag prata om en annan förälskelse, nämligen paris, paris, paris. åh!! tänk att jag man falla så för en stad.

eftersom det ändå var en semester vi var på så skyndade vi aldrig oss upp om morgonkvisten. i stället drömde vi fram till tio-elva och åt brunch. vi hade två ställen vi jämt gick till, och det ena, min favorit heter le pain quotidien.
 
här finns det en himla massa mer att välja på än på ett vanlig café där det mest är croissants och jouice som gäller. lyckorus fick
jag när orden bio och organic dök upp. ekologiskt!! sånt älskar jag. 

mamma och pappa valde en klassisk frukostmeny som inehöll sånt som jouice, ägg, marmelad, hembakat bröd och stora frasiga croissants som också de var alldeles nygjorda. jag smakade lite utav brödet. supergott!!
 
vi satt i flera timmar och diskuterade sådant som franska ord, woody allen-filmer och vad vi allra helst ville hitta på under resan.
 
en liten varning: le pain quotidien är ett väldans populärt ställe och var gång vi var där fick vi vänta en stund på ledigt bord. 
 
jag tog pauser från diskussionerna för att läsa ut min bok, sörpla te och plugga franska i min ordbok. klädde mig i bästa monki-skjortan och skönaste vinrdöa tröjan från abercrombie and fitch dagen till ära.
 
min frukost bestod utav gröt gjord på helt bovete, toppat med banan, pekannötter och agave sirap och en kvist citronmeliss. 
 
plus en kopp chai masala! här är ett tjuvkik på menyn. nästa gång måste jag prova banana split detox, verkar galet gott!!
 
jennys frukost såg också himla god ut. naturell, krämig yoghurt varvat med ekologisk granola och på toppen en fruktsallad med kiwi, granatäpple, melon och annans. måste smaka minst lika himmelskt som det er ut!!
 
just detta cafée ligger på 8/20 rue des archives men, söker du finner du inte bara fler ställen i paris utan även fler ställen i världen som serverar ekologsika frukostar i finurligt porslin och heter le pain quotiden! ett paristips alltså. nu är det dags för min söndag
att börja. med regn som soundtrack och kyliga vindar tror jag det kommer bli en supermysig dag. ha det fint! puss

notre dame och shakespeare and co.

onsdag. och åh, äntligen är det dags att drömma tillbaka till paris. de första fotografierna är här, och det pirrar i hela mig när jag
ser dem! som nämnt tog paris verkligen mig med storm och tanken på att det finns massvis utav saker jag inte upplevt med och
i staden ännu gör mig fylld på lyckorus. museum, butiker, parker, vyer. jag måste alltså fara dit snart igen!!
 
elva vykort från allra första dagen då vi besökte notre dame, locks of love-bron och himmelriket för bokälskare: shakespeare and co. jag höll jenny under armen och blev pirrig när en fransman satt vid bron och spelade klassiska melodier. det var som i en film och det är just på grund av att det inte är film, utan verklighet som gör allt så otroligt magiskt. innan sömnen tänkte jag pyssla lite med årets första spellista. har du några fler favoritmelodier att dela med dig utav? ha det fint! puss

och tänkte att nu vill jag tatuera in ett eiffeltorn.

måndag. och dagens summering utav min vecka är en aningen annorlunda en. den här gången är det nämnligen bara vykort från paris och alla mina bästa bestyr under resan!! det var en alldeles otroligt underbar resa förresten. aldrig förr har jag blivit så tagen med storm utav en stad som denna. allting föll liksom på plats där. livet. lyckan. hjärtat.


flyget gick tidigt om månagsmorgonen och redan klockan elva var vi framme på hotellet för att checka in, spana på hotellrummet samt lämna våra tunga väskor. sedan gick vi på lunch-jakt och hamnade på cafe metro. ett jättemysigt ställe mitt på saint-germain.
 

dag två började på mitt kanske bästa frukost-ställe i paris. le pain quotidien. här åt jag gröt med banan och pekannötter, drack chai masala och bläddrade i min nya lilla franska handbok som jag införskaffat dagen innan.
 
här köpte jag den! på det lilla bok-paradiset shakespear and company, som synts i flera filmer härifrån. exempelvis i en utav mina bästa woody allen-filmer: midnatt i paris. det var verkligen magiskt att kika på alla böcker med sagolika omslag, finna minst tjugo att inföskaffa och höra pianospel från ovanvåningen.


så blev det kväll och nyårsafton! jag klädde mig i sammet och guldhalsband och log konstant utav fem fina anledningar. att vara med min familj, att vara kär, att vara i paris, att vara tackam för året som gått och igen, att vara i älskade!! paris. 
 

dagen efter nyår åt vi brunch på favoritfrukostställe nummer två, café panis. jag åt croque provencale, alltså ett kalasgott levainbröd med tomat, mozzarella och basilika. sedan gick vi förbi den glittriga gatan på vykort två. jag har fått höra att det var någonstans där galenskaperna hände som inspirerade sweeney todd-musikalen. läskigt!
 

sedan begav vi oss till montmartre och jag sprang pirrig i trapporna upp mot sacré coeur för att spana på utsikten som var så galet vacker!! som taget ur en film. åh! det är nästan så att jag fäller tårar nu när jag tänker tillbaka på hur fantastiskt det var. vykort två visar mig och jenny dagen till ära.
 

den näst sista dagen besökte vi eiffeltornet, triumph bågen och camps elysse, som är paris största shoppingata!! där finns butiker som nike, zara, ralph lauren, louis vuitton, kusmi tea och så ladurée som hade så långa köer att det fick räcka med fönstershopping. vykor två visar veckans andra frukost på café panis. mumma kardemumma!
 

eiffeltornet sedd från bron samt på nära håll. även här var det galet långa köer så jag tänkte att nej, upp får jag åka nästa gång! för hit, till allra käraste paris tänker jag absolut åka fler gånger. hjärta.
 

så blev det den femte och sista dagen. det firades med en lång och underbart god frukost på le pain quotidien då jag smakade deras ekologsika granola med soyamjölk, åt en hazelnut-and-raisin-flute och delade en fruktsallad med jenny. efter några timmar i marais åkte vi, något för tidigt till flygplatsen. vilket var skönt för då kunde jag vila mina ben som ömmade något oändligt efter alla dagars långa promenader. en oförglömlig resa, en oförglömlig stad. och mer vykort kommer snart!! ha det fint! puss

ett brev från paris.

Toothpaste Love | via Tumblr
 
om jag vann en miljon skulle jag flytta till paris. kalla mig fotograf men i hemlighet spendera långa timmar på café och skriva noveler och drömma om en framgång likt jk rowling. jag skulle plugga franska på egen hand, studera i boken jag fann på shakespear and company och i bland bara promenera runt för att lyssna på språket. 
jag har en svart liten katt som älskar att vara inomhus och sitta på balkongen men aldrig vill gå ut. i bland försvinner hon och jag blir orolig men efter en stund visar det sig att hon hoppat över ett hustak till någon granne för att ligga i famnen och se på tv någon annan stans ett slag.
 
j skulle få följa med om han ville. jag skulle locka med fotbollsbiljetter och en ny gitarr och så skulle han hitta något distansjobb att pyssla med därifrån. kanske med filmer olika företag. filmer från stadens gator och jämförelser mellan olika arbetarklasser eller bara en snutt när vi sitter på café pani och jag dricker svart te ur skavda koppar och en frasig croissant serveras till bordet brevid. 
 
mina berättelser som jag skulle skriva handlar om hur par argumenterar på restaurangerna, hur glas klingar och merci, merci vad de tackar när servitricerna bjuder på gratisjouice. de handlar om ungdommar som träffas vid seine om kvällen, ger varandra blyga kärleksförklaringar och smygdricker fastän föräldrarna säger non, non, non. de handlar om vad som försiggås på en tunnelbana mellan saint-german och montmartre och hur en liten flicka gråter av lycka när hon finner sin borttappade vante. de ska handla om hur jag kär jag är när vi går förbi eiffeltornet en natt i paris och det faller regn och vi kastar våra paraplyer och dricker vin vid seine.

ph: weheartit.com

om minusgradiga vykort.

här följer lite vykort från en härlig, klurig, fin och förkyld resa till obertauern i österrike. den började med ett vemod över en jul
som sprungit i väg och den slutade med nyårslycka och pojkvänssaknad. vilket är himlans fint! jag kan inte låta bli att önska snö
här hemma också. för att vakna upp med ett snöfall utanför fönstret är ju bland det vackraste jag vet.

älskade mamma i sin bubbelgumms-jacka. kalasfin!
 
min kånken som är så ultimat bra att fylla med kamera, nötmix, kortlek och diverse extraplagg för kyliga vindar.
 
är jag ledsen så finns det få saker som gör mig på spralligt glad som busiga kusinvitaminer.
 
magiskt vackert. 
 
jag bar flätor mest hela tiden. 

och föll på knä framför bergstoppar. att åka skidor är verkligen det bästa jag vet och, åh, vad jag önskar att det fanns mer tid för sådana här resor!
 
åt goulasch-soppa till lunch ungefär varje dag!
 
sista åket i bländande solsken. nu tänker jag krypa ner under täcket bredvid benjamin, se på brittiska kriminalserier och prata drömmar om tvåtusentretton. ha det fint! puss

om det sista av oktober tvåtusentolv.

och plötsligt är det november. jag känner genom hela kroppen att det här kommer bli en alldeles magisk månad. det är nu vi skär i pumpan, skapar värmande soppa och rostar kärnorna. det är nu vi sakta men säkert spelar julmusik och köper pysselmagasin. det är nu kroppen pirrar och känslorna bubblar fram. 


men innan vi börjar med november så tar vi en titt på det sista som hänt i oktober, genom min instagram där ni finner mig som hannahstone_. här är en solig morgon med goda grötfrukosten och tågfärd till skolan.


på bussarna har det mest sett ut såhär. strålande oktobersol och bokläsning. har förövrigt mest klätt mig i vinrött nästan varje dag genom månaden. alltså, bästa höstfärgen.
 

frusna eftermiddagar med kattgos och mellanmål i klädd gosigaste plaggen. vet inte vad jag skulle göra utan mina kära pyjamasbyxor. 
 

jag dricker té och filosoferar. känslor som bubblar och stress som framkallar tårar. åh, det är så otroligt skönt och välbehövligt
att ha höstlov nu. ni anar inte.
 

en annan dag promenerade jag till saluhallen för en lunch med mamma på nya, franska och alldeles fantastiska les alles. åt spenatsoppa med ägg och makrill vilket var kalasgott en kylig höstdag! 
 

på mina turer i stan har jag funnit en bok som garanterat kommer med på årets jul-önskellitsta. bilderboksretro med utdrag ur barnböcker från 50-, 60- och 70-tal! eftersom jag läste mycket ärvda böcker som liten känner jag igen det mesta. åh, kära nostalgi. en annan dag var det stundentmöss-provning i skolan. jag och emilia (hjärta dig) var glada och peppade! 
 

och så var det dags för resa! jag packade mina bästa höstklänningar och åkte med pappa tidigt lördag morgon mot kastrup flygplats. köpte bästa lunchen i form av starbucks-yoghurt med fruktsallad och smörgås. 
 

i venedig var det översvämmning. vi fick låna stövlar av hotellet och spenderade våra dagar vandrandes runt i staden. charmades över fina butiker och konditorier, rosa husfasader och glada människor på översvämmande uteserveringar. jag blev förälskad i staden. även fast det var himlans blött och till-tårar-kallt.
 

dagen därpå tog vi hyrbilen till huset i kroatien där solen plötsligt tittade fram. jag trivde fint på uteserveringen med en kopp
varmt i handen och ett oändligt hav som utsikt.
 
äventyrade gjorde vi också! bland annat till pula och det colosseum som fanns där. fotade ungefär tusen bilder på resan och mer av det ska ni få se. men nu ska jag njuta av en ledig och alldeles underbar fredag. ha det fint! puss 
fotografi: jag

om vykort från venedig.


från flygplatsen var vi tvugna att ta en liten båttaxi för att komma till hotellet. när jag klev av och såg de stora, slita husfasaderna 
i pastelliga färger var det som att träda in i en disney film. åh, som jag tycker om vendedig. gondoler som åker genom kanalerna som aldrig tycks ta slut och hur kärleksfullt allt är. det mysiga hotellets utsikt över vatten och hustak. vi hade oturen att komma på samma dag som en översvämmning. och det var blött, ruggigt och kallt men samtidigt ett himlans fint äventyr. efter två dagar
åkte vi (jag och pappa) till huset i kroatien, men det tar vi en annan gång. jag är hemma! har ni haft det fint? puss

när jag var i kroatien och drömde alldeles för mycket.


Kroatien. Balkongfrukost i långkläning och ruffsigt hår. Bläddrar i tidningar och drickar dubbla
koppar kaffe till havsbris och fiskmåsskri.

Gick ut på en liten joggingtur med Martin, pappas bror alltså. Avslutade rundan med ett dopp i havet.
Satt länge på klippan, dagdrömde och filosoferade innan jag gick hem för att duscha och
torka mig i solen med en gammal vintage-tonnårsbok på balkongen.



Att äta en något för liten lunch och  promenera bland pastellfärgade hus och
rosenbuskar klädd i min bästa nya byxdress.


Vi åkte på utflykt till Porec. Vi som är jag, pappa och Martin.


Och jag blir förälskad i en butik med sjömanskepsar och mösser av olika slag. Skepp o hoj!

Utsikten från ett café och ett plommon, som aldrig smakat så gott som där och då.
[bilder: jag]

om egyptenlivet och makadi bay.

Nu tänkte jag visa er lite bilder från egypten genom min mobilkameras synvinkel! Eftersom vi bode på en resort och inte äventyrade så värst mycket så tänkte jag inte berätta om mina bestyr dag för dag utan i stället visa det bästa från resan. Så, varsågoda! Puss


En lycklig men bränd Hannah efter aningen för många timmar i sol utan skyddsfaktor. Hade mest ont överallt men minns så väl lyckan jag kände när jag tog bilden. Havsbrus, egyptenvindar och mina bästa personer runtomkring mig. Livet liksom. På bild två syns en sallad med grönsaker, oliver och calamari (bläckfisk) från det bufféeställe vi alltidåt luncha på. Gott!


Här är ett par bilder från första dagen då vi vandrade runt på området för att se vilket fint paradis vi skulle spendera våra kommande dagar på. Här är min familj, mamma, syster och pappa. Minns att jag tänkte hur himla fint det var att äntligen få gå barbent för första gången på evigheter.


Pappa lycklig med gratis-glass och jag i en ny baddräckt från hm och avklippta levis-shorts. Åh, barbent.


Vi kunde antingen spendera våra soltimmar sola vid polkanten eller i något jag kallade för en "bunker" vid stranden. Även om jag, med min brända hud tyckte att det var alladeles för salt i havet så trivdes jag bäst på stranden. Under ett tunnt parasoll av strån låg jag bredvid min syster, spelade kort, läste megabra böcker och lyssnade på Kings Of Convience medan jag tänkte på hur fint allt är. Trots allt. Åh.


En favoritklädsel bestående av skjortan från monki, solglasögonen från hm och nya blommiga shorts från assecorize. På bild två syns en av de böcker jag läste på resan. Kapitulera omdelbart eller dö. Kan vara något av det bästa jag läst alltså. Magsik men tragisk ungefär.


På området fanns ett flertal olika restauranger men redan första kvällen fick vi en kvällsfavorit. En thairesturang precis lagom långt från där vårt rum. Vi åt där tre gånger den veckan och alla gånger tog jag kyckling me cashewnötter. En Favorit alltså.


Solskenslycka. Bland det bästa jag visste under dessa dagar var att spendera mina timmar med en bra bok och ett gäng åh-så-goda apelsinklytfor. Det godaste jag åt i egypten var dessa fantastiskt goda citrusfrukter, det slår allt.


Frukostfotografier gånger två. Yoghurt, frukt, bröd med olika pålägg, fruktröror, dadlar, äggröra och pankakor var bland annat det som fanns på menyn. Bäst med en kopp kaffe till. I morgonsol. Älskvärt.


Blåa flippflopp och ännu en egyptenklädsel. Det där med att kunna bära en byxdress och ett par solglasögon utan att frysa det minsta är något av det jag saknar mest. Så underbart bara.


Ännu en lunch, och jag. Det där med maten gick förövrigt himlans bra. Jobbigast blev det under bufféerna men jag lärde mig väldigt snabbt att behärska panik-känslorna och nu när jag kommit hem känner jag verkligen hur mycket resan har lärt mig. Jag vågar mycket mer nu och det käns så himla himla bra!


Mamma i solstol och pappa lycklig över den fantastiska snorklingen. Med tanke påden jobbiga höst och vinter jag har haft så passade denna resan otroligt bra in i mitt liv. Just därför är det min bästa resa någonsin. Jag har kommit ett stort steg närmre att bli fri från mina ätstörningar och jag har lärt mig att trivas med mig själv, att acceptera och känna att jag är värd. Aldrig någonsin har jag känt så mycket lyckorus som jag känner när när jag spelar den här låten och tänker tillbaka på resan, åh. Ha det fint! Puss
[ph: by me]

om att vara på väg.

En liten text jag skrev på planet.

 

Tumblr_m1xm2xtn3r1r0i9t4o1_500_large

 

Var gång jag reser känns det som om jag är på väg mot mer än bara en destination. Ett land. En plats. En semester.
Och var gång jag kommer hem från en resa känner jag mig som ny. Vet inte riktigt hur det kommer sig egentligen, att jag tillåter mig själv förändras så som jag gör. Kanske är det så att jag inte känner mig tillräcklig som jag är?

 

Det där påståendet kan nog, vid närmare eftertanke stämma för hur jag än vrider och vänder på det så tycks jag aldrig räcka till. Aldrig tillräcklig för mig själv.
För den ända jag egentligen – konstant – försöker tillfredsställa, räcka till för och imponera på är mig själv. Hannah och det som lever inom henne.

 

Det är bara för min egen skull som jag slutade beslutade mig för att gå ner i vikt och sluta äta. Allt för att kunna acceptera mig själv bättre. Det var bara för min egen skull som jag pressade mig själv för att hela tiden vara på topp.

Hannah, det är inte okej att du har gått upp två kilo, säger jag konstant till mig själv, även fast läkaren sa till mig att jag nästan var tvungen till det, att det var bra för min egen hälsas skull och att kanske så borde jag öka ytterligare två kilon till. Är inte detta underligt? Varför känns två hälsosamma kilon så himla fel?

 

Jag inser nu att jag verkligen måste ändra på det sättet jag ser på mig själv snarare än på de där sakerna som mitt inre talar om för mig, som att de där två kilona är en katastrof snarare än ett glädjerop.

 

Och nu sitter jag här. På planet. På väg. På resa. I väskan ligger mina bästa sommarkläder som ska smickra mig under den kommande veckan och runt om mig sitter min familj som jag kan vara mitt absoluta jag med. Jag kommer mötas av solens strålar, havets salta vatten och Egyptens varma doft. Allt känns, egentligen hur bra som helst och - just därför, just nu – inser jag vad det jag är på väg mot. Vad det är för ”ny” sida av mig som jag ska ta med mig hem.
Acceptans. Självkänsla. Självförtroende.

 

Inga fler dumma tankar om kilon hit eller dit, inga fler begränsningar på grund av ingenting. Jag räcker till! Jag är bra! Så himla svåra ord att säga men ändå så himla viktiga. Jag är vacker! Jag är värd! Dessa ord ska jag säga till mig själv. Varje dag. För nu tänker jag tillåta mig själv att vara glad. Jag är på väg.

[bildkälla]


declaration of dependence - soundtrack till mitt lov.

Jag är hemma från mitt livs bästa resa.



Att läsa världsbra böcker, bli inspirerad och
skriva ord om havsbrus och egyptenvindar i ett slitet anteckningsblock.



Att äta långa frukostar i morgonsolen och
skratta med de bästa jag vet.



Att bära svala favoritplagg och känna sig fin.



Att höra Kings Of Convenience - Peacetime Resistance
och känna lyckorus i takt med att vågorna rullar in.



Att springa omkring med brunbrända bren och gång på gång känna sommarvibbar och solskensvärme.
Åh, jag är hemma från mitt livs bästa resa.
[ph: jag]

RSS 2.0