något nytt som väntar.

alla fina hjärtan. jag saknar er. kreativiteten är så jävla viktig för mig. så viktig att det skriker innombords när jag inte får utöva den. idéerna sprutar och jag påbörjar sakta men säkert hitta min nya väg. så, om ni vill, håll utkik. för snart kommer jag tillbaka igen. med en ny väg, och det är den verkliga hannahs ord, den här gången. ▼
 
 

vid protesfabrikens stängsel - håkan hellström.

finns det något du inte kan släppa taget om, fastän du vet att du borde?

svaret på frågan har funnits i mina tankar ganska länge nu, och jag kom till min kanske sista och största insikt angående den när jag läste en fin mail-väns ord om att känna samhörighet och styrka med människor och ting som kretsar kring ens svidande förflutna, kring en svår men svunnen tid i ens liv. 

och ända sedan den där veckan har började samla mod till att säga adjö till något som har varit en stor och viktig del i mitt liv - fram till nu. del två i mitt nu så kallade tjugoplus-liv utav förändringar.

om att säga adjö. adjö till människor, och adjö till min cafévärld. 

det kan vara så så läskigt - men samtidigt så bra. när det gäller vännerna så finns det de som jag har haft så fantastiska stunder med - där och då. som vi var då. men nu finner jag att jag har utvecklats till någon som inte längre har något att hämta i dessa relationerna. 
jag har ofta känt att vissa utav de vänner jag låtit ta rum i mitt liv snarare har varit en kamp än någonting annat. det är en kamp att hålla kvar relationerna, att hålla tillbaka den jag är och att försöka visa den typen utav förståelse och acceptans kring vissa ting som personen envisar att sysselsätta sig med eller prata om. det gör inget om vi inte är så lika. men det gör väldigt mycket om vi är för olika. och precis som med kläderna i ens garderob så går saker och ting, förr eller senare sönder, en dag växer man och då passar plötsligt ingenting längre och i bland känner man sig bara inte bekväm eller trygg i hop med varandra längre. då ska man rensa. och det är läskigt. läskigt att släppa taget om något som funnits i ens liv så länge. men vet du vad det fina med att rensa är? plötsligt är garderoben luftig igen, och det finns rum för mycket mer. 

 

det finns rum för nytt. nya personer som en känner sig både betydligt mer bekväm med, till och med lyckligare med och som passar mycket bättre i ditt liv just där och då. (nu vill jag förtydliga att jag inte uppmuntrar överkonsumtion av kläder utan snarare visa att det är ens vänner och omgivning som ska vara livets flärd och juveler snarare än materiella ting.)

 

för vi lever här och vi lever nu. vem vet vad som händer i morgon? det handlar om att agera. och därför måste jag rensa. trots en viss smygande rädsla och ovisshet.

 

detsamma gäller coffeeworld.blogg.se. och åh, tiden med cofeeworld har ju sannerligen varit en stor och m-a-g-i-s-k del utav mitt liv. något som jag aldrig trodde jag skulle få vara med om har jag fått vara med om på grund utav den. en plats för texter, ord, reflektioner, vardag, frukostfavoriter, kärlekspirr, någonstans att göra av allt det smärtsamma, som krossade hjärtan, tankesnurr och ätstörningar och en plats att samla minnen och åsikter. min alldeles egen värld. min cafévärld. en tonårsdröm.

 

men plötsligt är jag tjugo plus, pluggar, bor i en ny stad men nya vänner och nya intressen. och jag som inte mått så värst bra de senaste åren, med både ätstörningarna och den depression som hemsökte mig i somras finner det ytterst viktigt att se mönstret i att den minskningen utav tid framför och vid sociala medier, och egentligen medier över huvud taget, min blogg och mina gamla vänner som flytten till skövde gav mig gjorde mig oändligt mycket lyckligare - och framförallt friskare än någonsin förut.

 

jag måste fortsätta på den vägen jag börjat vandra. ibland vill jag nästan tro att det är någon övre makt som har lett mig på den här vägen, den här resan. direkt från depression till eufori på bara ett par veckor och plötsligt ligger jag här, i samma säng som för ett halvår sedan och tackar universum (den övre makten) för att jag fick hjälp att hitta till lyckan igen.


sju lycko-nycklar i mitt liv just-nu: 

➳ min lycka handlar om mitt dagliga utövande av mindfulness - yoga och meditation.

➳ min lycka handlar om att få drömma - och få utföra. om det så är en resa som att måla en tavla,fotografera eller få vara med om ett stort äventyr.

➳ min lycka handlar om en bra bok, en god kopp te, en ny skrivbok som jag fyller från sida till sida på bara ett par veckor, att få dansa till en oändligt bra låt, gå på en långpromenad, hjälpa någon behövande över gatan eller med en extra peng i bössan, att få ärva en guldring utav mamma... - alltså, de små sakerna i livet. de små guldstjärnorna i vardagen som jag finner det så oändligt viktigt att kunna se och uppskatta.

➳ min lycka handlar om tacksamhet - att återigen kunna se och uppskatta det fina i livet, att lägga all sin fokus på det och låta bli allt som mina hjärnspöken vill att jag ska se. deras röster får ej styra mig något mer. 

➳ min lycka handlar om människorna i mitt liv - vare sig det är damen i matbutiken som alltid hälsar med det varmaste leendet du kan tänka dig så som min vän e som pirrig och leende berättar om ett stort äventyr hon ska åka på så som s som åker till budapest alldeles själv (och inspirerar mig något galet), eller som sambo-klara som springer omkring i lägenheten och sjunger opera det högsta hon eller michaela som jag åker till en regnig eftermiddag för att göra raw-bollar och dricka te.

➳ min lycka handlar om att vara ute i naturen - att känna havsvindar, se snöfall om höra fågelkvitter. om skogar, berg och små pittoreska hus på vid strandkanten. det handlar om naturens magi, att få vara och känna sig ett med den - om bara för en liten stund - samt att kunna stanna upp och vara här och nu på den mest naturliga och vackraste utav platser, utomhus.

➳ min lycka handlar om att jag ser mig själv som värdig och uppskattar mig själv, inifrån och ut, och allt jag har att erbjuda - att inte låta negativiteter förstöra kärleken jag har till mig själ, att låta min egen famn vara min egen trygghet, att låta såren jag fått genom livets alla nedgångar plåstras om utav livets alla uppgångar, och att aldrig medvetet vilja försätta mig i en situation där jag själv har plockat fram knivarna och grävt de djupa fallgroparna. jag är min egen bästa vän. min kropp, min själ och mina tankar är en enhet.


                                                                                    ▼ ▼ ▼ ▼ ▼ 

dessa sju lycko-nycklar är inte detsamma som för ett halvår sedan. eller snarare, ett år sedan då den där sommaren var väldans olycklig, om jag får vara alldeles ärlig. dessa sju lycko-nycklar är därför alla anledningar till varför min cafévärld inte längre är densamma som jag. och inte längre kommer få finnas kvar i min vardag.

 

men det betyder å andra sidan inte att jag kommer sluta skriva, illustrera, fotografera och publicera. jag kommer skapa en ny virtuell värld. en ny värld där jag kan samla allt som sammanfattar den jag är i dag och där jag kan dela med mig utav både min väg till lyckan och all den lycka jag känner just här, just nu. - jag ska skapa något nytt. 

vi hörs alldeles snart igen.

hannah.

 


a lovely place to be- patrick o'hearn. ➳

det krävs en viss tid, sinnesro och mogenhet för att en verkligen ska känna sig motiverad till att låta något nytt få plats i sitt liv. så är det med kärlek, nya vanor, aktiviteter, det där med att börja studera, reslust. och så även med yogan.

jag fick en fråga: "snälla hannah, jag är så nyfiken på yoga. använder du videos, litteratur, ngn speciell musik, gå du på klasser eller kör du helt o hållet på ditt egna vis?" som svar har jag skrivit en liten berättelse i tre delear där jag berättar om just hur jag utövar min yoga, vad yogan betyder för mig och hur jag fann yogan för allra första början.

min yoga - del ett.



jag minns inte riktigt hur det började. yogan har alltid funnits i mina tankar och lockat mig med sitt lugn och sin spirituella approach, men det tog ett bra tag för den att gå från en idé om något jag en gång skulle vilja prova till en absolut självklarhet i mitt liv.

min mamma gick på yoga ett tag. jag minns att det var om lördagsmorgnarna. hon gick upp tidigt, åt ingen frukost utan for direkt dit för att sedan komma hem med ett nytt lugn - det var något jag vill minnas att jag kunde se i hennes ögon. och jag minns att jag tyckte det verkade vara ett så härligt, och vackert sätt att starta dagen på. men, på den tiden fanns det inte i min tanke att jag själv skulle börja. kanske var jag rädd för att mina vänner skulle tycka det var märkligt, eller så var det något med att fara i väg utan den älskade frukosten, eller så var jag bara inte mogen, hade inte sinnesron eller kände inte att jag hade tid för det.

mamma slutade att gå på yoga-lektioner efter något år. hon säger att det inte riktigt var hennes grej. och så kan det sannerligen vara. när jag hör henne prata om att vara i stallet med hästarna lyser hon med samma sprudlande lycka, och talar om just detsamma lugn som många utav mina yoga-praktiserande vänner gör. men jag kan även tänka mig att hon föll för samma problem som många utav dem vars yoga endast fick bli en viss period i deras liv - snarare än en del utav deras liv. överprestation - att jämföra sig med andra och se det som en tävling, en träning, snarare än något som helar en, inifrån och ut. det låter spirituellt, och så tycker jag att det många gånger känns också. men en får inte glömma, att yoga faktiskt är en vetenskap.

[ja, det är vetenskap! här är en bra länk: http://www.marianpapp.se/forelas.html]

jag började gå på yoga om tisdagskvällarna hösten tvåtusentretton. en gång i veckan trängdes jag och de som till störst del var mina vänners och bekantas mammor i den lilla gympasalen i min lilla by. jag minns faktiskt inte hur det kom sig att jag började, men plötsligt stod jag där på mammas gamla yoga-matta och fyllde mina lungor med yogans energi för allra, allra första gången.

jag minns det som en spirituell upplevelse. en helande upplevelse.

det var två saker som hände då, som gjorde att jag sedan skulle fortsätta. det första var att jag plötsligt såg minnen från barndomen framför mig, minnen jag aldrig sett framför mig förut. någon vidare logisk eller vetenskapligt bekräftad förklaring på det har jag inte. inte mer än att jag släppte allt - alla spänningar och negativa, snurrande och grubblande tankar - och att det kanske gjorde rum för annat, annat som inte fått plats i mitt alldeles egna universum förut. det andra var att jag blundade.


på den tiden var jag en mycket skör varelse. sårad på ord från både mig själv och andra. och jag tror att, om jag hade låtit mina ögon varit öppna den dagen skulle jag ha jämfört mig med alla andra, ge mig själv höga krav på min egen prestation och på så vis blivit fylld på så mycket negativ energi att jag inte tagit mig dit igen. rädd för mina egna elaka och negativa känslor.


➳ en smoothie bowl jag gärna förtär efter yogan min, tillsammans med ett glas varmt citronvatten blir magen nöjd och glad. citronvatten sägs nämligen hjälpa matsmältningen! klicka här för recept.

det första jag skulle vilja lära dig som är nybörjare är att inte jämföra dig med andra när du utövar din yoga. det är så lätt att kika runt på alla andra och se hur djupt de går, och tänka att det du gör inte är bra nog. och det är inte bara dåligt för din självbild och din självkänsla - utan även för din kropp. att överanstränga sig är lätt hänt, leder och nerver kan lätt skadas eller komma i kläm.

när jag går på ett yoga-pass och ser mig omkring ser jag både de som kan gå längre ner i poserna än jag, sträcka ut bättre och har bättre balans än jag, samt de som inte alls når så långt som jag gör, som ser stela ut och som tappar balansen så fort de lyfter på lilltån. i början gav de förstnämnde personerna (de som, enligt mig var mycket bättre än jag själv) mig magont. det gick till som så att jag dömde mig själv, sa att jag var otillräcklig och gjorde hela yoga-upplevelsen mycket mer negativ. när jag såg de sistnämnda personerna (alltså de som jag ansåg mig vara mycket bättre än) blev jag i stället på mycket bättre humör. det var en "yes!"-faktor som slog in. en tävlingsinsikt, en vinnarinstinkt.

 

men, yoga handlar inte om att vinna, eller förlora. det handlar inte överhuvud taget om någon jämförbar prestation. det handlar om ditt inre. ditt lugn. när du utöver yoga tar du hand om DIG. du har ingen aning om de personer som är runt om kring dig har utövat yoga i många, många år eller om de är där för allra första gången. allt du egentligen vet, är att de är där. att du är där. och att ni tillsammans delar på den energi som finns i rummet. att jämföra sig är som att stjäla energi i från någon annan. när yes-faktorn kommer in stjäl du energi från den du anser dig vara bättre än, och när du ser dig själv som en sämre yogi än den bredvid dig så låter du den få lite utav din energi, alternativt så tar du all den existerande negativa energin i rummet, i stället för den positiva och ger både dig själv och din kropp en sämre upplevelse än vad du skulle haft om du lät bli att jämföra dig med de andra personerna i rummet.

som yoga-utövare ska du uppmärksamma din egen dagsform och lyssna på din egen röst. kanske är du inte i samma form som senast? det är okej. låt det vara okej. utför yogan med din dagsform i åtanke. om du går för långt säger kroppen till. lyssna på den rösten. det är din röst. backa lite. andas och känn hur du tar hand om dig själv för den du är. du är bra nog. vet om det. upprepa det. låt det bli ditt mantra.

fotografi: jag


the wolves & the ravens - rouge valley.

jag hade en så himla fin kväll i går. det var min allra sista kväll i skåne innan jag for tillbaka till skövde igen för att starta en ny termin på högskolan. mamma och syster var på egna äventyr på varsitt håll, så jag och pappa tog vara på egentiden och for in till lund, åt indiskt, gick en promenad och for sedan hem, kokade stora kannan te och kikade på den här inspirerande filmen:

Понравившиеся посты | TumblrUntitledwalter mittyThe secret life of Walter Mitty♥

the secret life of walter mitty. en film med och producerad utav ben stiller. med music av fantastiska josé
gonsalez dessutom! den här filmen har jag längtat länge, länge efter att få berätta för er om. jag tycker så
himla mycket om den. så snygg, smart och bra. och vacker.

Walter MittyWalter MittyWalter MittyLife, my life | via Tumblr

walter mitty (ben stiller) är en sann dagdrömmare som ofta fastnar i fantasier om romantik, allra särskilt
om kollegan cheryl, som han är hemligt förälskad i, och äventyr, så som fantastiska resor och  storartade
hjältedåd. men aldrig har han rest på riktigt, eller uppfyllt någon utav sina dagdrömmar.

Walter MittyWalterI can't really talk right now. I'm on my way to a volcano. | via TumblrUntitled
 
så, en dag kommer ödet i kapp. hans jobb hotas och plötsligt är det dags för walter mitty att samla all sitt
mod och ge sig iväg på sitt livs äventyr. och det kanske är därför jag tycker så mycket om den här filmen.
för äventyren, modet och alla drömmarna som blir sanna. pluss hur all min äventyrslust pirrar när jag ser
de häftiga platserna han besöker. 

jag har sannerligen oändligt mycket wanderlust i hela kroppen, i bland så mycket att jag inte vet var jag
ska ta vägen! delar utav mig drömmer om ett fint äventyr, men andra delar tror jag bara drömmer om en
flyktväg. men från vad? en får inte glömma att för varje resa en åker på finns det alltid en hemresa - och
om inte, om du stannar där så kommer känslorna alltid i kapp såsmåningom. och i stället för att fortsätta
fly, kanske det för dig bättre om du stannar upp för ett tag. meditera för att koppla bort rädslor och finna
lugn och sedan, därefter skriva ner alla rädslor, alla tankar och finna svaret på frågan. varför flyr jag?  ✈
så att nästa gång du drömmer om en resa, är det för det du vill komma till något, och fly i från.

ps. glöm inte lyssna på filmens soundtrack!! här.  
                                                                                                                                              ph: weheartit.com

saeglópur - sigur ros.

jag tänker våga
allt
ingen kan stoppa 
den som älskar
ingen kan älska
den som stoppar
jag tänker våga
allt
 
  ▼ ▼ ▼ ▼
 

your protector - fleet foxes.

här om dagen pratade jag om mellanmjölkighet, om min vilja att stoppa den lilla filuren i hjärnan som säger
att hen som pratar gott om sig själv skryter, om att vägra följa en ström samt om att våga vara en stolt vegan.
idag tänker jag fortsätta på temat och själv dela med mig utav tmina styrkor! redan nu känner jag hur motigt
det är. men, nu är det minsann 2015 - ett nytt år, en tid för nya utmaningar och positiva förändringar. 

så, här kommer tio saker jag är bra på:  

Infinitely yours | via Tumblr

▼ att laga mat och baka. 

(3) Likes | Tumblr

▼ köpa julklappar. jag är heltenkelt bra på att hitta passande presenter till personer!!

Hej tisdag. | Vintageportalen

▼ inredning - att skapa mysiga oaser.
 
(81) cute | Tumblr
 
▼ att hitta på alla möjliga ting. jag har stor fantasi och alltid lätt för att komma på nya idéer.

GUUDFUUD | via Tumblr
 
▼ gröt. allra särskilt brukar min banan-och-dadelgröt vara uppskattad. samt även pepparkaks-
gröt och kardemumma-hallon-macadamia.
 
(4) Tumblr
 
▼ fotografera, jag har ett bra sinne för vad som kommer bli vackert på bild.

infinite dreams | via Tumblr
 
▼ illustrationer. jag är bra på att rita prylar och göra typsnitt. 

colours sur Tumblr

▼ hångla. enough said.
 
Indie | via Tumblr
 
▼ att skriva.
 
the trick is to keep breathing | via Tumblr
 
▼ prata - och ställa frågor. jag trivs bra i sociala situationer och jag blir lätt intresserad för människor och
är troligen därav bra på att ställa uppskattade frågor. kanske som nu, när jag vill fråga dig vad du är bra på
- och vilka är dina styrkor? stora som små, dela med dig utav dina styrkor, jag lovar att det kommer ge dig
en väldans härlig positiv boost! jag önskar er en fin helg. ha det fint! puss
                                                                                                                                                  ph: wehearit.com
 

i gave it all - aquilo. ▼


 
tjugohundrafjorton. två tatueringar, från vegetarian till vegan, från matbutiken till högskolan, från dal till topp. vilket år. med dessa vykort lämnar jag inte bara året utan även min cafévärld som den var. jag är så magiskt tacksam för allt den här bloggen har gett mig. men det finns inte lika mycket tid, energi eller ens lust för dagliga uppdateringar längre. kanske blir det någon text här och där, fotografier från en resa. eller så dyker det upp massvis här igen med ny energi. men det blir aldrig som förut. jag lever så mycket nu. och jag lever för min skull. och jag tror jag måste få göra det ett tag till. tack. 

åh. tvåtusenfemton. här kommer jag.

enya - may it be [lord of the rings soundtrack].

om mellanmjölk och rebeller.


i högskolan i skövde finns det en fantastisk förrening som heter SAC - sveriges akademiska coacher. SAC ordnar föreläsningar och fester, ger oss studenter på psykologisk coach programmet möjlighet att träffa alumner samt möjlighet att på olika vis öva på våra coaching-kunskaper genom olika tillställningar, event och övningar. en utav de övningarna är coach-talks, ett event som brukar hållas någon gång i månaden, oftast med olika teman såsom "förberedd ett tal", "improvisationskväll" eller "ta med dig ditt bästa minne från höstterminen". senast var temat styrkor; en skulle göra sig medveten om sina styrkor och ta med sig dem till coachtalks för att sedan berätta om dem.
 
själv sitter jag som ledamot i styrelsen i SAC, och när vi satt på det möte då temat togs upp knöt det sig lite i magen. styrkor. ska jag berätta om mina styrkor? mina styrkor? 

sedan det mötet har jag upptäckt hur g-a-l-e-t, så kallat mellanmjölkig jag är. det är helt otroligt. så fort någon har berättat mycket om sig själv, särskilt om vad hen är bra på så har en liten filur i min hjärna sagt till mig att hen skryter, och jag har jämt fått säga till att nej det gör hen inte alls!! jag vet inte vad det här kommer i från, min mellanmjölkighet. det är samma sak när det kommer till att älska ordet lagom, att inte känna för att ta ut svängarna eller riktigt följa mina drömmar då det är alldeles lite annorlunda. det är så lätt att följa en ström och vara till lags. och även om jag alltid varit bra på att göra min egen grej så har jag sällan gjort det helhjärtat, och sällan har jag tillåtit mig vara stolt över det. utan snarare gömt det. hoppats på att ingen ser. samma sak gäller med att vara vegan, egentligen. det är så lätt att vara det halvhjärtat och tänka att en inte orkar vara omständig när en är på middag hos köttätare. att det är lättare att äta en köttbit då och då för att en inte orkar diskutera eller bråka, inte orkar vara enstöring och sticka ut, få blickar och synas som någon rebell i fina släkten där alla sitter och åh:ar över den griljerade grisrumpan (ursäkta språket, jag vill bara poängtera att det faktiskt är en del utav en used-to-be levande varelse de förtär). 

att vara vegan är sannerligen något alldeles radikalt för köttätare. det är så annorlunda och ovant att de inte förstår ur en ens kan bli mätt om dagarna. i sverige äter vi - och har alltid ätit kött med brunsås till potatisen och druckigt ett glas mellanmjölk till middagen, så varför inte nu? ni vet nog vad svaret skulle kunna vara på den här frågan. det finns många och självklara svar, enligt mig. (varning för känsliga läsare:) som att vi människor har förstört industrin till exempel, och genomodifierar våra stackars hönor och tvingar in tusentals kossor i trånga utrymmen och samlar övergödda grisar i trånga burar tills dem en dag slaktas levande och ska få bli det du har på din talrik där. 
men en behöver inte vara så radikal i ens ord. det räcker egentligen med att säga att industrin inte är som den en gång har varit, eller att nämna att vi kanske har blivit smartare med åren. men i stället så säger många ingenting. jag sa ingenting. jag gömde att jag var vegan och hoppades på att ingen skulle se.

tills den dagen då min kära SAC-kollega tog upp temat styrkor på vårat styrelsemöte och jag insåg hur förbaskat mellanmjölkig jag faktiskt var, och särkerligen fortfarande är till viss del.

jag vill inte vara mellanmjölkig. jag vill inte flyta med en ström. jag är så o-ä-n-d-l-i-g-t trött på att vara till lags. jag vill vara stolt. jag vill veta om mina styrkor och arbeta med dem. jag vill gå min egen väg - färdas genom min egen ström. och hellre uppmuntra likasinnade än oroa mig för att inte passa in bland oliktänkande. 
 
jag är stolt vegan i dag. jag gömmer inte det. om någon frågar så försöker jag svara. jag vill ej förstöra deras aptit, jag vill behandla dem som de borde behandla mig (alltså acceptera varandras olikheter och vara öppen för en inspirerande diskussion, snarare än att ifrågasätta och bli rädd, frustrerad och arg) men jag svarar på deras frågor, äter min medhavde grönkålspaj och saltgurkaiställetförsill-sallad och kanske åh:ar jag lite extra högt när jag dricker mitt glas mandelmjölk.

bara för att få vara lite rebell. ♛ och ps. den älskvärda bilden ovan visar just vilken rebell jag är. 
ph: pinterest.com

merry christmas baby - otis redding.

❅  ❅  ❅  ❅  ❅  ❅ 

❅  ❅  ❅  ❅  ❅  ❅ 

god morgon!! vill mest säga hej, önska en fantastisk fin och god jul och skänka tusen kramar till alla. den tjugofjärde december är sannerligen en världsmyisg dag, men så är det bara en dag. det finns så många ensamma hjärtan och frusna själar ute i landet i dag. människor som inte har det lika varmt och guld-och-röd-glittrigt som du och jag. jag ber dig att skänka lite extra värme till dem i dag, lägga en extra tanke. ta hand om er, sjung och le och kramas och åh. ha det fint! puss 
 

run rudoplph run - chuck berry.

så är jag på väg. traskar över kullerstensgatorna i skövde, förbi torgets stora julgran, den sista snöfläcken och caféerna som inte vaknat än. jag har tre väskor med mig, en rullväska, min kånken och en stor påse fylld med klappar. ser bort mot tiggarna, funderar lite på vad som skulle hända om jag gav alla mina klappar till dem. sedan gå jag vidare. klockan närmar sig nio. lördagsmorgon. decembermorgon. och tio minuter senare ser jag mitt tåg rulla in på stationen och snart är jag på väg till lund igen. hejdå skövde för i år. hej familjemys, julfirande, kärlek och nostalgi.

jag skulle kunna skriva tusentals ord och rader om tvåtusen femton. kanske ännu fler om jag bara fokuserar på denna fantastiska hösttermin. min första i skövde. att flytta hemifrån till en ny stad, att börja plugga, att träffa massvis utav nya vänner, att hitta på en massa äventyr och fina bestyr med dem och att lägga allt mitt fokus på sådant som får mig att må så bra som möjligt. som min relativt nyutvecklade och självklara kärlek till vegan-kost, meditation och yoga exempelvis. allt det här har gett mig så mycket. jag mår bättre än någonsin nu. och jag vet inte om det är egentiden, eller c-vitamintillskotten, att studera hjärnan, medvetandet och positiv psykolog eller mindfullness-projektet. men pusselbitarna har fallit på plats. och även om det ständigt tillkommer nya bitar så är det ett väldans komplett pussel. och jag lutar mig tillbaka och ser ut genom tågfönstrett där jag sitter i skrivande stund och ler. glittrande sol och frostbitna skogar som blir till åkrar när tåget passerar hallandsgränsen. magiskt, är det inte? hur lycklig en hösttermin i skövde kan göra en.  ❤


ps. en har väl inte missat att, medan min frånvara känns så när som på ekande här så finns jag allt mer ofta på tumblr, där jag sammlar veckans mest inspirerande vykort? här: http://hannahellenjosefin.tumblr.com. så finns jag även på min facebooksida: http://www.facebook.com/hannahellencoffeeworld/ där jag öppnar en lucka i min hemmasnickrade julkalender var dag framt ill jul!! vi ses fina ni. ❤ ❤ 

christmas must be tonight - bahamas.

den artonde december. och här kommer ett litet julfilm-tips! samma film som jag själv tänker återgå att
kika på, så snart mitt te kokat klart och alla ljusen i rummet är tända. fint med film-mys. fint med egentid.
fint med skratt. två dagar kvar, sedan far jag till skåne över julen. och åh, jag längtar.

mina bästa julfilmer:

UntitledElf ❤️Elf (2003) Quote (About favorite, gif, happy, holidays, smile, smilling)

                                                                     ❅  ❅  ❅  ❅  ❅
 
nummer ett: elf 
 
när buddy bara var ett spädbarn kröp han utav misstag in i tomtens säck och reste med honom hela vägen
tillbaka till nordpolen där han upptäcktes, blev adopterad och uppfostrad som vilken nisse som helst. efter
många år får buddy reda på att nordpolen inte är hans sanna hem, och ger sig i väg för att finna sin rikiga
familj, i new york där allting är nytt och spännande för den nu fullvuxna buddy hobbs! fylld med äventyr,
romantik och, framförallt en ofantlig mängd skratt!! tips, tips!
 
                                                                                                                                            ph: weheartit.com

the last goodbye - billy boyd. ▼

om en liten och alldeles älskvärd livskamrat.
för prick två veckor sedan tatuerade jag och sambo-klara oss på göteborg glassic tattoo i majorna. det var kallt och blåsigt och pirrigt och peppigt när vi båda blev märkta för livet i den lilla underbara studion med tusen tavelramar på väggarna och gardiner i vinröd sammet. jag tatuerade in en pil. en pil för att livet går frammåt, för att den enda vägen igenom är igenom, som en påminnselse om att livet flyger fram, och att det är så viktigt att vara här och nu och n-j-u-t-a av det som är. pilen är livet. ankaret är min historia. det är lite så jag tänker om mina älskade tatueringar. och så är det ju förståss en liten hyllning till älskade sagan om ringen och legolass, vilket passade väldans fint i hop med klaras tatuering på underarmen som är ett fantastiskt konstverk som huvudsakligen föreställer gandalf. åh. hon är så bra min sambo. och jag är så himla tacksam att vi gjorde det här i hop. så fint. jag älskar min lilla livs-pil. ta hand om dig, tusen kramar, och ha det fint! puss
fotografi: jag

christmas wish - she & him. ▼

onsdag. och tänk, vad tiden går! plötsligt är det den tionde december. snart jul!! snart ledighet! det ska bli väldans fint, faktiskt. men just nu, här och nu, snurrar livet på med julté, plugg, och lunchmöte efter lunchmöte med sveriges akademiska coacher var styrelse som jag nu sitter med som ledamot i. himla mycket att göra, men så är det fantastiskt roligt också!! 


men med tanke på att jag är så väl insatt i skolan och sveriges akademsika coacher så hinner jag inte med så mycket annat. som att fotografera, exempelvis! därför tänkte jag i dag dela med mig utav bestyr från en annan jul. tvåtusentretton rättare exakt. då jag bodde i ett rum som såg ut som ovan och spelade samma favorit-lp som nu. 


jag var glad, som alltid när det är december, vintervindar, tända ljus och jul, jul, strålande jul precis överallt! åh, fast en annan anledning till leendet kan även vara den kånken som jag fick utav mina kusinvitaminer i tidig julklapp/sen födelsedagspresent. har använt den varje dag sedan dess. älskar!!
 

dagens vykort är nästan alla från julafton tvåtusentretton. en julafton som började med kanel-gröt, clementin, te och säkerligen
en pepparkaka eller fem. sedan, efter det sista avsnitt utav julkallendern (mysteriet på greveholm) packade vi i hop alla klappar som låg uppradade under granen och hoppade in i bilen och for till älskade mormor och morfar.
 

och såhär såg jag ut dagen till ära! betydligt kortare hår än nu ser jag. i skrivande stund mäter jag det ner till naveln min, ni ska få se!! mitt klädval bestod utav halsband från hm och klänning från zara. 
 

vykort ett visar morfar och mormors uterum, där julmaten alltid står prydligt uppradad under den vita duken. i år ska jag också bidra til julbordet, minsann! vykort två visar dagen efter julafton. då går en omkring i pyjamas och raggsockar hela dagen, äter långfrukost, ser på harry potter och bläddrar i inspirerande vinter-magasin.
 
så var julafton hos morfar och mormor slut och jag for hem för ännu mera julmysigheter i form av brunch-dejter, tusen koppar
te framför julfilmer, promenader, födelsedagsfirande och så en parisresa över nyår som jag ännu blir alldeles pirrig av att tänka på! så galet fin resa. så galet fin jul. och nu vankas ännu en. en annorlunde en. en underbar en!! kärlek 

skating - vince guaraldi trio.

 
 
glad första advent!! det här är minsann ett förinställt inlägg, då jag i skrivande stund (fredag) alldeles snart ska gå mot tåget för en pirrigt peppigt underbart bra göteborgsvisit för att sedan fara till halmstad över helgen. mormor och morfar och det årliga pepparkaksbaket är det som vankas!! åh, jag längtar efter min de, familj och kusinvitaminer världsmycket i skrivande stund så det ska bli f-a-n-t-a-s-t-i-s-k-t minst sagt att få träffa dem alla igen. 

vad gör du i dag? den första advent. smakar du på julen? umgås du med familjen? unnar du dig efterlängtad egentid? vilken julmusik spelar du? berätta, så gör vi en alldeles superjulig lista i hop!! och ha det fint! puss
fotografi: jag

med lite tid förändras allt.

fredag. på senaste tiden har jag införskaffat ett nytt favoritbestyr. ett litet ett. ett sådant en gör på tågresor, i väntan på kompisen, i plugg-pausen. och det är att kika tillbaka i arkivet, både här i min cafévärld och i mitt instagram-feed där bilder ända sedan hösten tvåtusenelva finns att drömma sig tillbaka till.


 

och det är just det jag gör. drömmer mig tillbaka. reser tillbaka. tvåtusenelva må inte vara så tokigt länge sedan, men tokigt är det så mycket som har hänt sedan dess. 

 

jag har varit väldigt olycklig, och väldigt lycklig under de där åren. nästan så himlastormande lycklig en varelse kan vara, och nästan så svidande och sorgesamt olycklig som jag någonsin skulle kunna bli. och de där veckorna, månaderna då olyckan har varit som starkast. de har jag inte riktigt vågat se tillbaka på förrän nu. nu när jag, för en tid sedan äntligen vågade kika tillbaka på de där sköra dagarna, och insåg att det var visst inte så farligt. 

smärtsamma dagar. ätstörningar. hjärtont och bråkiga relationer. hjärnspöken och demoner. de fanns där och de finns där när jag ser tillbaka. sorgen grabbar tag om mitt hjärta när jag ser på flickan som så lite tyckte om sig själv, som satte tokigt många krav på sig själv och som hellre lät sig vara till lags än att ta plats, säga hej, det här är jag, det här vill jag. jag önskar så att jag kunde krama om henne. säga hur fin jag faktiskt tycker hon är och hur mycket jag faktiskt älskar henne.

 

om jag kunde få uppfinna en uppfinning, vilken som helst med vilka resurser som helst så skulle det vara en makapär som tillåter mig att resa i tiden och krama om mig själv. liksom en bästa vän, liksom den jag önskar mig vara åt mig själv i dag.

förr kunde jag slå mig själv på kinden när negativa tankar kom upp. elakt. destruktivt. i dag klappar jag mig själv på axeln, kramar om mig själv. snällt. tacksamt. jag viskar till mig själv att jag visst är bra, tillräcklig och att jag älskar mig själv. jag är fantastisk. kanske är det min tidsmaskin. kanske är det jag som rest från tvåtusenarton till i dag för att krama mig själv. det skulle vara väldans sorligt i så fall, då det skulle betyda att jag inte älskar mig själv fullt ut i dag, att jag är destruktiv mot mig själv och att jag en dag kommer sitta där, precis som jag gör nu och se fyra år tillbaka och önska med hela mitt hjärta att jag kunde krama om mig själv och säga att jag inte behöver vara p-e-r-f-e-k-t. 

att kika i arkivet är som att resa i tiden. fotografier på mig själv från sorgliga som lyckliga dagar. med min första pojkvän, under tiden jag paddlade, när jag hade ringar under ögonen av sömnbrist och tårar i ögonvrån på grund av oändlig svidande sorg. supersmal, som att jag ska trilla i hop när som helst. mjuk, men med sorgliga ögon och tankar om otrillräcklighet. att se allt det där, att önska att jag kunde ge mig själv den varmaste utav kramr och le, litegrann för jag är faktiskt stolt över allt det där, allt jag har varit med om, tagit mig igenom. sett, gjort, sagt.
 

 

allt har på något himlastormande omtumlande ofattbart vis lett mig fram till där jag är i dag. med tända ljus i novembermörkret och en kopp grönt julté vid sidan om mig, i en lägenhet i en ny stad i sälskap av mig själv, min bästa vän, som kramar mig varje dag, tar hand om mig och - om hon så måste skrika ut det - säger jämt att jag är bra. superbra. 

 

det är så välgörande att med nya ögon se på det gamla. att någonstans inse att den ända vägen igenom är igenom. att om jag bara är vänligt mot mig själv, fortsätter leva, krama, som en pil sikta mot att en dag se tillbaka och vara lika leende som i dag så gör jag mig själv bra. 

 

med lite tid förändras allt. med lite distans och tid blir svarta minnen varma minnen. med kramar från en annan tid. med att låta pilen skjutas genom luften. lätt, enkelt, vänligt och att ständigt att ha målet, mitt eget välmående i sikte. så ser inte olyckliga dagar så olyckliga ut längre. så gör sådant som skadade inte lika ont längre. så är jag tacksam för att jag är jag, för det liv jag levt ända tills i dag, och siktar med pilen för att känna så om fyra år, när jag ser tillbaka på den här stunden. hur jag kramade om mig själv, en vinterkrispig novembermorgon och kikade ut över äppellunden.  

 

glad. att vara jag. glad i dag. med lite tid förändras allt.

ph: pinterest.com