pirr i magen.

C U P  O F  P O S I T I V E | okej alla fina, såhär är det! i stället för att halvhjärtat skriva av mig på hannahellenillustrerar.webblogg.se, som faktiskt alltid varit en tillfällig adress till mig så har jag nu skapat mig en ny hemsida där jag kommer hålla till hädanefter. 


efter coffeeworld har jag varit lite förvirrad kring hur jag velat hantera min stora kärlek för fenomoent blogg. Jag visste att tiden på coffeeworld var över men jag har haft problem att finna en ny plattform och ett nytt format som känns som jag. men så, två dagar efter att ha kommit tillbaka i sverige igen så satt jag och pysslade på någonting som egentligen bara var utav kul och njutning, men som nu blivit något större. och det känns så. himla. roligt.

pirr i magen utav kreativitet, tänk att en kan få det.

på den min nya hemsida finner en två bloggar. den första är på engelska, men om du klickar in dig på IN SWEDISH så finns en på svenska också! anledningen till detta är att jag helst skriver texter om positiv psykologi, självutveckling och mindfulness på engelska eftersom det är det språket som jag studerar på, men jag älskar att leka med det svenska språket och de svenska orden, så texter om hjärtesorg och vardagsfilosofier finnes på min svenska blogg.

rörigt? ge mig gärna feedback! det vore så roligt att utveckla detta till något som inte bara fungerar magiskt för mig utan är roligt och enkelt för er också!

hur som haver, jag är stolt, pepp och glad att välkomna er in på min nya plattform och hemsida - cup of positive. (the positive cup är tydligen en kaffesort från nespresso, därav blev det kanske aningen gramatiskt förvirrande). hoppas en tycker om. http://www.cupofpositive.com/minblogg/

 

kärlek, Hannah


med lite tid förändras allt.

fredag. på senaste tiden har jag införskaffat ett nytt favoritbestyr. ett litet ett. ett sådant en gör på tågresor, i väntan på kompisen, i plugg-pausen. och det är att kika tillbaka i arkivet, både här i min cafévärld och i mitt instagram-feed där bilder ända sedan hösten tvåtusenelva finns att drömma sig tillbaka till.


 

och det är just det jag gör. drömmer mig tillbaka. reser tillbaka. tvåtusenelva må inte vara så tokigt länge sedan, men tokigt är det så mycket som har hänt sedan dess. 

 

jag har varit väldigt olycklig, och väldigt lycklig under de där åren. nästan så himlastormande lycklig en varelse kan vara, och nästan så svidande och sorgesamt olycklig som jag någonsin skulle kunna bli. och de där veckorna, månaderna då olyckan har varit som starkast. de har jag inte riktigt vågat se tillbaka på förrän nu. nu när jag, för en tid sedan äntligen vågade kika tillbaka på de där sköra dagarna, och insåg att det var visst inte så farligt. 

smärtsamma dagar. ätstörningar. hjärtont och bråkiga relationer. hjärnspöken och demoner. de fanns där och de finns där när jag ser tillbaka. sorgen grabbar tag om mitt hjärta när jag ser på flickan som så lite tyckte om sig själv, som satte tokigt många krav på sig själv och som hellre lät sig vara till lags än att ta plats, säga hej, det här är jag, det här vill jag. jag önskar så att jag kunde krama om henne. säga hur fin jag faktiskt tycker hon är och hur mycket jag faktiskt älskar henne.

 

om jag kunde få uppfinna en uppfinning, vilken som helst med vilka resurser som helst så skulle det vara en makapär som tillåter mig att resa i tiden och krama om mig själv. liksom en bästa vän, liksom den jag önskar mig vara åt mig själv i dag.

förr kunde jag slå mig själv på kinden när negativa tankar kom upp. elakt. destruktivt. i dag klappar jag mig själv på axeln, kramar om mig själv. snällt. tacksamt. jag viskar till mig själv att jag visst är bra, tillräcklig och att jag älskar mig själv. jag är fantastisk. kanske är det min tidsmaskin. kanske är det jag som rest från tvåtusenarton till i dag för att krama mig själv. det skulle vara väldans sorligt i så fall, då det skulle betyda att jag inte älskar mig själv fullt ut i dag, att jag är destruktiv mot mig själv och att jag en dag kommer sitta där, precis som jag gör nu och se fyra år tillbaka och önska med hela mitt hjärta att jag kunde krama om mig själv och säga att jag inte behöver vara p-e-r-f-e-k-t. 

att kika i arkivet är som att resa i tiden. fotografier på mig själv från sorgliga som lyckliga dagar. med min första pojkvän, under tiden jag paddlade, när jag hade ringar under ögonen av sömnbrist och tårar i ögonvrån på grund av oändlig svidande sorg. supersmal, som att jag ska trilla i hop när som helst. mjuk, men med sorgliga ögon och tankar om otrillräcklighet. att se allt det där, att önska att jag kunde ge mig själv den varmaste utav kramr och le, litegrann för jag är faktiskt stolt över allt det där, allt jag har varit med om, tagit mig igenom. sett, gjort, sagt.
 

 

allt har på något himlastormande omtumlande ofattbart vis lett mig fram till där jag är i dag. med tända ljus i novembermörkret och en kopp grönt julté vid sidan om mig, i en lägenhet i en ny stad i sälskap av mig själv, min bästa vän, som kramar mig varje dag, tar hand om mig och - om hon så måste skrika ut det - säger jämt att jag är bra. superbra. 

 

det är så välgörande att med nya ögon se på det gamla. att någonstans inse att den ända vägen igenom är igenom. att om jag bara är vänligt mot mig själv, fortsätter leva, krama, som en pil sikta mot att en dag se tillbaka och vara lika leende som i dag så gör jag mig själv bra. 

 

med lite tid förändras allt. med lite distans och tid blir svarta minnen varma minnen. med kramar från en annan tid. med att låta pilen skjutas genom luften. lätt, enkelt, vänligt och att ständigt att ha målet, mitt eget välmående i sikte. så ser inte olyckliga dagar så olyckliga ut längre. så gör sådant som skadade inte lika ont längre. så är jag tacksam för att jag är jag, för det liv jag levt ända tills i dag, och siktar med pilen för att känna så om fyra år, när jag ser tillbaka på den här stunden. hur jag kramade om mig själv, en vinterkrispig novembermorgon och kikade ut över äppellunden.  

 

glad. att vara jag. glad i dag. med lite tid förändras allt.

ph: pinterest.com


jag tar upp kampen igen. förhoppningsvis för sista gången.

mina sjuklingsinsikter nummer två. kampen.

 

så fort jag lär mig sluta mäta all min mat med decilitermått.

så fort sommarlovet är slut och rutinerna med träning och måltider kommer tillbaka igen.

så fort jag känner mig stark nog att kunna stötta och hjälpa andra.

så fort jag börjar tredje året på gymnasiet och ser frihet som den största guldmedalj en kan tänka sig.

så fort jag ser honom på skolgården med morgonrufsiga lockar och hasselnötsbruna ögon och ett leende som är riktat mot mig.
så fort min kontakt på b.u.p. säger att nu klarar du dig nog själv.

så fort jag får chansen att skåla i vattenfyllda-vinglas med mina vänner som säger grattis, grattis, tusen grattis om och om igen.

 

så fort det där händer kallar jag mig frisk. så blixtsnabbt fort hoppar jag av kampen. för jag tänker att det finns väl inget friskare än det här nu? det finns väl inget liv helt fritt från kontroll och regler? från matrelaterad ångest och en mindre panikattack när en missar träningen?

jag blir kär i pojken med lockarna. vi blir i hop och redan efter en vecka gråter jag i carolines säng för jag är så rädd, så rädd för att någon ska komma mig nära. så rädd, så rädd för att någon ska få röra om i den så fint ihop-limmade vardag jag alldeles nyss reparerat åt mig själv så rädd, så rädd för att någon ska få veta allt om allt och se igenom mitt skinn.

 

men vi håller i hop. i åtta månader. sedan tar det slut i en park mitt emellan våra hem och jag cyklar lättad i från vår mötesplats för nu ska jag få göra fint i mitt eget liv igen. träningsdagarna ska få vara klistrade i kalendern igen. är det träningstisdag så är det. och jag kan få göra min egen frukost i stället för att någon gör den åt mig och jag får låtsas att jag blir glad fastän hela min kropp skriker nej-jag-kan-inte-äta-det-där-nej-nej-nej.

 

när vi gör slut är det augusti. det tar ett par månader utav funderingar och tankesnurr innan jag förstår att det kanske inte bara var hans fel ändå. det kanske inte bara var mig det var synd om när stressen och pressen kom över mig och jag låg gråtandes på golvet i panik och kunde inte andas för att allt gjorde så ont. kanske var det inte bara han som hade svårt att släppa sina rädslor. kanske har jag rädslor som jag inte ens själv förstår att jag har. kanske. kanske.

efter att allra käraste syster sett sorgen i mina ögon går jag till unga vuxna och pratar om kontrollen. om ångesten. om det där med att jag blir så stressad när jag inte får träna som jag vill och äta det jag vet är o-k-e-j mat. och mitt i ett utav våra samtal inser jag att jag kanske inte är frisk riktigt ännu. och vi pratar om det. och jag jobbar på det. och jag känner mig friskare. och starkare. och sedan pratar vi om kärleken och så är den lilla kampen förbi.

 

jag träffar ett par nya hasselnöts-ögon i slutet utav december och i början är han det absolut finaste jag någonsin mött och jag är så nykär-pirrig-förtjust-aktig att jag vill göra allt, allt, allt för att vi ska vara en enighet så länge som det bara går. tillsammans äter vi bland tända ljus mitt i natten och han lagar spagetti och köttfärssås trots att jag sagt att jag inte äter kött och vi äter ute varje helg och han som är självutnämnd hamburgar-expert steker två stora till mig och kommenterar när jag inte äter upp och jag försöker lite till och han applåderar när jag, hans ord: vågar. träningen hinner jag inte med för det tar en timma från mitt hem till hans och vi är alltid hemma hos honom för han har egen lägenhet och bor i stan och jag vill så gärna att det ska fungera så jag gör ju allt, allt, allt.

 

i slutet av februari tar det slut. jag känner mig så sviken utav honom, utav livet, utav allt att jag går hem, springer en mil och äter inte förrän jag håller på att svimma. därefter börjar projekt: göra-sig-av-med-allt-som-är-honom vilket inkluderar spellistor och parfymer men även all den där spagettin vi åt, och köttet. och de där förträngda träningsdagarna gör mig så illa till mods att jag kallar mig själv ett träningsfreak och skapar mig själv den där lilla världen igen. med regler och rutiner och att bara följa träningspersoner på instagram och bloggar. och det är roligt! peppande! jag är lycklig! och det är så himla skönt att inte tänka på hur illa han gjorde mig och i stället bara träna och känna sig supersund.

 

tills den dagen allt kommer i kapp mig. och jag börjar om precis som på hösten igen. sorgen i mina ögon går inte att blunda för. jag pratar med någon och kommer till samma insikt igen. kanske är jag inte riktigt frisk ännu.

 

och så har det hållit på. då och då kommer jag till insikt om att nej, jag kanske inte är riktigt frisk ännu men lika snabbt som jag har tagit upp kampen igen har jag lagt ner den för något annat har kommit i min väg. är det inte ett par hasselnötsbruna ögon så är det ett körkort eller en stressig jobbvecka som tar upp mitt fokus.

 

och nu är mamma och pappa är övertygade. jag ligger inte hemma med feber den nionde dagen i sträck för att jag blivit smittad utav något virus eller fått en nysning i ansiktet eller något annat som framkallar en smärre influensa. nej. jag är sjuk för att det här var det ända sättet min kropp och själ kunde få mig att stanna upp. slappna av. vila. tänk över ditt liv, din vardag, dina rutiner, dina krav, dina regler och idéer. ta hand om dig själv.

 

trots en ljuvlig sommar med stockholmsvisit och dagar i mitt sommarparadis, otaliga mängder havsdopp, grillning på stranden, loppisfynd, utflykter, hängmatteliv och biobesök så har kraven och reglerna ständigt legat grävande i bakhuvudet. och nu, när allt jag orkar göra om dagarna är att blunda och filosofera, lyssna på podcasts och variera att kika igenom instagram med ett modern family-maraton så har jag sannerligen insett att ja. det har rätt.

 

det finns en kamp att ta upp igen. jag har krigat och slagit ut många hjärnspöken genom åren, men inte alla. det finns några kvar. några som säger till mig hur jag ska leva mitt liv, hur jag ska se ut och vad jag ska och inte ska äta och hur jag ska och inte ska träna. så jag vill berätta att nu tar jag upp kampen igen. förhoppningsvis för sista gången.

 

för aldrig mer ska jag vara anledningen till min egen sorg. adlrig mer tänker jag låta demoner, monster och djävular göra mig sjuk igen.

 

det här var sista gången. 

fotografi: jag


don't give up just because things are hard.


som du kanske märkt så har jag varit ganska frånvarande i några dagar nu. jag finner inte riktigt i balans i livet och har behövt bearbeta och andas ut. än är jag inte riktigt där, men jag vet att jag snart hittar tillbaka till rutiner och livsglädje igen. puss och tack till alla fina som kommenterar och inspirerar mig varje dag här. det är lycka för mig.  ☁ ☁ 
fotografi: jag

juni, juni, juni.

mina tankeställare den här månaden / om må-bra-sommar ettpunktnoll. 



nätterna är långa och ljusa och dagarna likaså. den ända tiden är den du har och passa. vill kroppen ligga kvar i drömmarnas land några timmar till så låt den. sov ut, du behöver det.
 
när du tappar tandborsten i toalettstolen, när du skapar blåbärsfläckar på nya vita påslakan, när saker inte blir som du tänkt. skratta åt det! alla gör misstag i bland! le och säg: vad skönt, jag är mänsklig!! och du, när du och vännerna hamnar i en skratt-fest, passa på att skratta så mycket du bara kan. det, det är rena medicinen!
 
underskatta inte dofter, musik och tända ljus: slå på låtar som får dig på ditt bästa humör, tänd ljusen för att skapa en lugnare oas och unna dig en härligt hudlotion eller duschcreme. små fragment av lycka som skapar ro i själen dagen ut.
 


tänk om - tänk positivt. som fantastiska hanna och amanda pratade om i sin podcast, för en vecka sedan precis. ptl, positiv till livet! ibland är det svårt att vända, men sanningen är att det ofta handlar om hur du tar det och inte om hur du har det.
 
oroa dig inte för vad andra ska tycka eller kanske tycker om dig! du vet inte, du behöver inte veta. så varför undra? så länge du ler och är lycklig, så länge du är stolt och trygg i din tillvaro så ska det inte spela någon roll i alla fall, vad någon eventuellt viskar. 

om något känns motigt. funder på varför? kommer känslan utifrån eller inifrån? det brukar hjälpa mig att acceptera situationen och klura ut hur jag ska hantera den.
 


drömvärlden, tacksamhetspeppen och att leva i nuet. tre tips som jag vet alltid hjälper mig från mörkret ur svackan. särskilt det där om att leva här och nu. att tänka och uppskatta "hur bra du är just här och att livet inte behöver vara med än det här" kan vara din absolut bästa tanke på hela dagen.

dröm, fantisera och skapa!! låt dig vara kreativ, dagdröm fram stunder i framtiden som pirrar, fantisera om sånt som du vill uppleva och skapa genom att klippa och klistra fram kollage ur tidningar, inred ditt rum lite extra sommar-fint eller hoppa på cykeln till staden och införskaffa ett hlet nytt klädval, från topp till tå eller måla dina känslor med akvarell.

▼ lova dig själv att aldrig mer skapa regler som hindrar dig från att vara den fantastiska person du är eller göra sådant som du mår bra utav och finner älskvärt.

skriv ner dina måsten, att bocka av är superskönt. men, men, men analysera dem först! är det verkligen något du måste göra? i sommar ska du leva så kravlöst du bara kan. k-r-a-v-l-ö-s-t.



▼ våga låta dina nära och kära komma nära. det hjälper dig må bra, det utvecklar relationen och du vet ju, innerst inne att allt känns lite lättare när du sagt det högt.
 
inspireras av barfota-hannah. flickan som en sommar for till sommarstugan utan skor. "glömde visst dem hemma, vadå då? det är väl bara att köpa nya? eller gå barfota! det ordnar sig!" saker behöver inte tas svårare än så.
 
om du är rädd för att fel, om du är rädd för att misslyckas. att välja fel, att vara fel. bota rädslan genom att: ett. analysera de olika sidorna. varför är a bra? varför är b bra? två. ställ dig frågan: vad kan du förlora? och vad kan du vinna? glöm inte att rädslan för att misslyckas aldrig får vara större än viljan att lyckas. tre. baserat på ovanstående, plus din magkänsla, välj bara något. pang, sådär, nu är det bästämt. punkt! och se hur det blir. våga prova. you never know untill you try. 

överallt. det räcker nu.

nu säger jag det. ett, två, tre. jag säger det nu. nu kommer det. nej, förresten. lika bra att hålla det för mig själv. kanske vet de redan? alla vet. men då kan jag väl lika gärna låta orden komma ut? visst! eller? ett, två, tre.

le printemps | via Tumblr

2014-05-21  22.15 

jag mår bra, oftast. solen skiner på havet, det glittrar, skimmrar, kvällssolen gör himlen alldeles rosa och att gå i solkyssta ben utan gåshud ger mig lyckorus. vännerna och jag picknickar, planerar äventyr och resor och att cykla till jobbet kan i bland vara den härligaste stunden på dagen. jag älskar min cafévärld och i sängen på kvällen ler jag över att det känns omöjligt att stänga boken. sommaren är här. en efterlängtad magi och i höst väntar en pirrigt spännande framtid. 
 
musiken är viktig för mig. jag lugnar mig melissa horn och peppar mig med svensk hiphop. starka ord och starka känslor. människor som vågar säga sanningen om deras rädslor, saknader, kärlekar och sorger.
 
jag blir så lätt inspirerad utav det där. att säga som det verkligen är. även nu. egentligen vill jag sudda, sudda, sudda ut. ignorera mörka moln och fokusera på de sista solstrålarna längs horisonten. inte tänka på sånt som skapar tårar i ögonen, en klump i halsen och magont. låtsas som att det inte finns.
 
men jag vet att om jag gör det så kommer allt tillbaka och hemsöker mig ändå. mitt på den varmaste sommardag kan regnet plötsligt falla. mitt på en molnfri himmel kan det skapas åska.
 
och egentligen, jag tycker ju om regn. i bland bättre än solsken, egentligen.
 
så jag tänkte säga som det är nu. ut, ut, ut med det onda. så kanske jag kan lägga undan pennan sedan och känna mig lite lättare. lite friare. lite mera mänsklig. 
 
det finns två saker som gör vattenfall på mina kinder ikväll. svårigheter. kanske känner du igen dig? kanske har du också ont? kanske kan vi alla känna oss lite mer mänskliga ett tag, kramas och bara lova varandra att allt kommer bli bra? efter regn kommer solsken, så som det alltid brukar göra. 
 
ett. jag är ännu inte frisk. mina ätstörningsdjävular har ännu inte lämnat mig. de har gömt sig i små regler, visioner och idéer om hur allt ska och borde vara, hur jag ska och borde vara. jag har så himla lätt för att bestämma mig för hur min kost och mitt liv ska se ut. begränsningar har aldrig varit något jag har haft svårt för. och det är mitt stora problem. jag kan liksom inte tro att det är sant att en kan leva precis hur en vill, träna hur mycket eller lite en vill, äta vad en vill. jag älskar den jag är, här och nu. och det känns visserligen kalasfint, men att ständigt gå omkring och vara rädd för att tappa eller gå upp i vikt. att vakna upp i morgon och inte längre känna mig värdig och fin. det är en mardröm jag är rädd ska bli verklighet. en mardröm som gör att jag begränsar mig, sätter upp regler och lever livet med höga krav. bara för att kontrollera. bara för att jag ska vara säker på att jag tycker om mig själv i morgon också. 

två. när mitt tjugofjorton började hade jag gett mitt hjärta till en annan. till han som vi alla kallade för j. jag ville så gärna att en relation skulle kännas på riktigt. jag ville känna den där tryggheten till någon, pirrande kärleken, förälskelsen, det-kommer-alltid-vara-vi-elden som alla pratade om. mitt ex och jag hade haft det fint i hop, åh, verkligen, men jag var aldrig riktigt kär. inga lågor, bara några enstaka första-dejten-gnistor. 

så när jag träffade någon ny, någon som sa att han älskade mig redan på femte träffen. då släppte jag allt och kastade mig in. gjorde allt för honom. glömde bort mig själv. jag vill kalla relationen destruktiv. för, jag har aldrig kännt mig så illa behandlad utav någon som jag gör av honom. saker han sa, saker han gjorde, saker han fick mig att känna. jag var aldrig trygg, pirret komm bara från visionen om vilken saga vi skulle vara när det jobbiga var över.jag var rädd för att göra slut efter så kort tid. rädd för att känna mig misslyckad. 

men så tog det slut ändå. och sakta men säkert insåg jag hur allt egentligen var. och smutsen på mina fingrar som inte syns, blåmärkena som är genomskinliga och ärren som sitter inuti har jag ännu kvar.
 
jag älskar mig. jag älskar mitt liv. jag kramar mig. jag kramar mina vänner. jag har framtidsdrömmar och minnen som bringar lyckorus. musik som får mig att dansa och böcker som får mig att drömma. värmen i rykande kopp te om eftermiddagen och styrkan i att unna mig själv en nybakad kanelbulle. 
 
i söndags, hos farmor, överst på bokhyllan. där stod fyra fotografier utav mig. hannah fem, tio, fjorton och nitton år på jorden. jag tycker så himla mycket om den flickan. jag ler så att jag nästan spricker. lyckorus och tacksamhet så att jag brinner. elden, ni vet? elden. men jag gråter också. för flickan. för att bakom leendet göms självdestruktiva tankar. att aldrig känna sig tillräcklig. det är som en tävling jag alltid haft mot mig själv. och vinner, det gör jag när jag är perfekt och komplett. 

aldrig nöjd.
aldrig bra nog.
aldrig perfekt.
aldrig tillräcklig.
aldrig värd att luta mig tillbaka, andas och bara vara. bara vara hannah.
 
men nu.

jag såg guldramarna skina liksom de fyra flickornas leenden. jag såg hur allra käraste farmor såg på mig med tacksamma ögon efter en världsmysig morsdag. jag såg hur hon tyckte jag fin jag var, hur fin jag är.

det är så konstigt hur ditt största hot kan vara du själv.

jag skäms för att jag har försatt mig i sådana elenden som nu hemsöker mig. hur jag lät honom behandla mig, hur jag lät samhällsideal och andras åsikter komma nära mig. men nu, från och med nu ska jag våga släppa kontroller och regler och låta bli att måla en bild utav den jag är som jag inte kan leva upp till.
 
det räcker nu. överallt. det räcker nu! det räcker med att alltid vilja bli mer smal och samtidigt få snyggare kurvor, att sitta så lite som möjligt vid datorn och samtidigt hålla sig uppdaterad bland alla sociala medier, att alltid äta hälsosamt men samtidigt visa att en kan unna sig i bland. det räcker med krav. det räcker med borden. det räcker med att alltid sträva efter något som man inte har!
 
flickan ville vara perfekt. hon kunde inte se saker med klara ögon. hon vågade inte lämna honom, hon vågade inte släppa kraven. men här sitter flickan nu och har fått nog. precis som elden i mig brinner till att krossa sådana tydliga elendigheter som rasism och ojämställdhet brinner nu elden till att krossa kraven. till att luta sig tillbaka och, precis som jag vill låta alla människor vara precis som de är vill jag låta mig vara den jag är. 

det räcker nu. det räcker för mig och om du, om du känner igen dig i mina ord. skrik ut över solnedgången. över det vackra, skimmrande, glittrande, skrik ut över det rosa och molnfria. och låt mörkret komma och var inte rädd. du står där med dig själv hannah, och det är det bästa sälskapet du har. var snäll mot dig själv. 

överallt. det räcker nu! var snäll mot dig själv.
ph: weheartit.com
 

bit för bit.

▼  ▼  ▼  ▼  ▼  ▼  ▼  ▼  ▼  

det är i mörkret jag blöder

det är i mörkret jag går sönder

slits

bit för bit

mellan viljor och måsten

mellan allt som jag har varit och den jag ska bli

mellan hjärtont och förvirring

mellan hopp och rädsla

för framtiden

jag älskar att tänka på den

men ska det verkligen gå så bra som jag jämt säger att det ska

ska det verkligen ordna sig till slut

ska verkligen allt bli bra

 

kommer jag lära mig äta och träna normalt och inte låta det gå åt fel håll

kommer jag kunna hålla hjärnspöken borta

kommer jag låta bli att alltid sträva mot perfektion

kommer jag sluta fälla tårar över det lilla och blunda för det stora

kommer jag finna någon riktig kärlek tillslut

 

jag sitter i köket med michaela, en så sagolikt bra vän

vi pratar om kärleken

vi båda suktar båda efter den

och jag har mött kärleken

men förlorat den alldeles för snabbt igen

eller rättare sagt har den tagits i från mig

 

ett ord ett ryck

slut och så var allt borta

slut och så gick jag hem igen

 

vi pratar om framtiden

och om hur kärleken kommer vara i den

michaela tror på den

magin

att kunna säga ärligt att det för alltid kommer vara vi

men jag

fastän mamma och pappa fortfarande verkar pirriga

och morfar plus mormor är det finaste som finns

så tror inte jag att det har med mig och göra

jag har förlorat hoppet

jag har funnit rädlsan

jag ser alldeles för skevt nu

jag måste lära mig hur

hur jag tar mig upp ur mörkret

som finns med mig även på dan

i bland lyser solen ner mot mig

och jag glömmer allt det onda

och fokuserar på det fina

 

men djupt där inne finns det kvar

 

rädslan om att vara alldeles för fel en dag

 

jag ringer psykologen

tänker att nej

jag måste få riktig hjälp nu

måste få prata ut

 

bokar tid fastän jag ångrar mig

dagarna tickar på

och jag ångrar mig när solen skiner

vill springa dit bums

när mörkret faller på

 

så ringer telefonen

mitt i den soligaste utav marsdagar

rösten säger att hon är sjuk

det blir inget besök den här veckan

 

och det gör ingetning då

för se så fint solen strålar

se så fin jag är i min klänning

och känn så stark jag är när jag springer min sista kilometer hem

hem tillsammans med solen

 

timmarna går

dagen tickar på

plötsligt är det kväll

mörkt ute

mörkt inne

 

spotify spelar våra låtar

jag väljer att inte pausa

lyssnar och känner hur luften går ur mig

problemet är inte saknad

problemet är inte du

problemet är jag

jag var inte älskad

jag vill ingen ha

jag är den som gjorde allt för att vara den perfekta

även då gör ingen så mycket fel som jag

 

tjugotvånollnoll

ligger i mörkret

vill mest somna och drömma

drömma om en annan dag

när jag har kärleken i min hand

ler åt allt som ordnat sig så bra

men så vaknar jag
morgonminuter

och solstrålar genom en spetsgardin

och tolv timmars möjligheter framför mina ögon

 

men inom mig finns ett mörker

jag har förlorat hoppet

jag har funnit rädlsan

jag ser alldeles för skevt nu

jag måste lära mig hur

hur jag tar mig upp ur mörkret

som finns med mig även på dan

 

i bland lyser solen ner mot mig

och jag glömmer allt det onda

och fokuserar på det fina

 

men djupt där inne finns det kvar

 

rädslan om att vara alldeles för fel en dag

 

det är i mörkret jag blöder

det är i mörkret jag går sönder

slits

bit för bit

▲  ▲  ▲  ▲  ▲  ▲  ▲  ▲  ▲  ▲

kvällsord. av mig. 


och våren, jag lovar att ta hand om den.

onsdag.  och jag har haft ett så oändligt välbehövligt och mysigt dygn. att pluggfika med en saknad favorit på biblioteket i några timmar, för att sedan fara hem till elsa och elvira och spendera kvällen med middag, mat och en väldans massa prat och låta mina morgontimmar fördrivas på café med skriveri och en mangosmoothie. så bra, så bra, så älskvärt bra.


nu tänkte jag berätta om morgonstund från här om dagen. tänkte att det var på tiden att byta ut frukostgröten mot något nytt!!


i fönsterkarmen, där ljuset lyser som mest och våren syns som mest drack jag kung markattas gröna té. tycker det är ett utmärkt morgon-te. särskitl med citronsmak om man tycker det passar bra!!


åh, vad jag älskar att blanda porslin såhär!! muminmugg och muminsked, glas från indiska och kopp plus tallrik från rörstrads gröna anna-serie. så är både brickan och duken från second hand. emmaus i halmstad är mina bästa köks-fynd-affär.
 

i glaset provar jag en ny smak proviva. mangostan plus gul kiwi. gott, men inte min favorit. 


i koppen från rörstrand, som jag använder som skål finns det soya yoghurt, renee violtaires bovete chrunch samt och bara bär-sylten från finneröja med smak av mango och havtron. en, faktiskt kalasgod smak-kombination!! 

och på tallriken finns det skivor av grönt äpple, ett knäcke med ost, ruccola, tomat samt några macadamia-nötter. nu tänker jag ta vara på dagen genom att göra sådant som jag mår bra utav, och sådant som jag tycker om innan det är dags för jobb. exempelvis sånt som att skriva om det som känns och planera vårpirriga bestyr till helgen. njut, le och ha det fint! puss

om sista dosen stress-botar-tips.

onsdag. och åh vad roligt att det är fler än jag som hurrar för att vi gör februari-ut till hjärtats månad!! det känns verkligen himla bra att sätta hjärtat i första hand. för trots att sådant som förkylningar och den enorma tröttheten efter tio-tiommars-jobb attackerar så är det så enkelt som att göra något utav era följande stress-botar tips för att le brett och varmt igen!! del tre. 
 
 
☁ först och främst! listor, listor, listor. jag skriver ned allt som gör mig stressad på olika listor så jag slipper hålla allt i mitt huvud. utan mina listor skulle jag till och med bli stressad av att försöka komma ihåg allt jag är stressad över. sen hjälper det mig otroligt mycket är att träna. känslan av att åka ned till hallen där jag tränar gymnastik och verkligen kunna släppa allt utanför dörren. att träffa alla underbara lagkamrater och glömma bort allt som oroar och stressar en för några timmar.
 
☁ när stressen tar över huvudet och hjärnapökena kommer krypande skriver jag en lista över saker som behöver göras och avsätter en timme till viktiga läxor och annat nödvändigt. när jag tagit mig igenom timmen med hjälp av favoritvinylen, en kopp te, mysigaste pyjamasen och kanske en frukt som energi, ringer jag upp min närmaste och vackraste vän som bor på andra sidan sverige. vi pratar av oss om allt som annars äter upp hjärnan och avslutar med att planera något för nästa gång vi ni ska ses. sen tar jag en varm dusch och spenderar några minuter med att kanske plocka på rummet, kryssa för de grejer jag hunnit med på min lista och sist men inte minst skriver jag ned dagens höjdpunkt på en svart pappersbit och lägger ned den i min lyckoburk. sen lägger jag mig tidigt och ägnar jag all min uppmärksamhet åt drömmarna.
 
☁ jag har alltid varit en sådan som blir uppstressad alldeles för lätt, oroar mig för allt och ingenting, samt sätter för höga krav och plötligt så har en enorm klump av ångest byggts upp inom mig. men det senaste året har det blivit bättre, jag har liksom lärt mig hantera det bättre - och faktiskt knåpat ihop en liten lista som jag går igenom varje gång jag känner stress eller växande oro. hursomhelst, så innefattar listan enkla saker som att äta en god, mysig frukost och dricka en varm kopp te. ägna en stund åt att läsa. lyssna på podcast (tror det är bra att höra andra människors syn på saker och ting ibland). ta en promenad. unna sig något fint; oavsett om det är en ny tesort eller en gosig tröja. sedan tror jag också att det är så himla viktigt att liksom bara bestämma sig. sänka kraven, sätta gränser och göra plats åt saker man tycker om. det mår i alla fall jag bättre av.
 
☁ när stressen framkallas sakta men säkert börjar min kropp isolera sig från solen och årstiden som syns bakom mina gardiner. för att ta mig upp ur sängen, klä på mig kläder som jag trivs i och börja ta tag i saker som behövs - läser jag en bok eller gör mig en god middag. helst gör jag soppor med två avokadomackor, det känns som det börjar bli en standard under vintertidens mörker. jag tänker att den här färglada soppan som jag nu skedar i mig kommer få mina dagar framåt att bli bra, jag kommer att klappa mig på axeln och ge beröm för allt jag gör, för allt jag håller på med och orkar med. annars finner jag böcker som min främsta verklighetsflykt, då behöver man inte göra mer än att sitta där man känner sig trygg och läsa texten som finns framför en. man behöver inte oroa sig för allt som finns framför en ger en själv en avkopplande stund och den tar med den på så många olika resor och äventyr. ibland befinner jag mig i andra världskriget tillsammans med boktjuven och springer för livet eller så är jag med amor i jag ringer mina bröder och vi springer längs stockholmsgator efter vi har tagit en polis mellan benen och sagt: jag ville väl det. det är det som får min stress att avta, att åka iväg på en verklighetsflykt eller laga goda soppor i färgglada färger.
 
☁ antingen lyssnar jag på musik och skriver ner alla mina tacksamheter, precis som du har tipsat om. annars sätter jag på musik på mobilen och lyssnar i hörlurarna istället och går en promenad. för åh så skönt det är med frisk luft och annat att tänka på när man blir för stressad.
 
☁ är jag känner stressen komma till mig tar jag gärna och gör något gott och fint ätbart till mig. det kan vara en skål med turkisk yoghurt, frukt, bär och nötter. eller en skål med havregrynsgröt toppat med något gott. sedan sätter jag på min spellista med favoriterna som håkan, oskar linnros och veronica maggio.
 
☁ jag har precis kommit hem från min allra bästa och mest känslosamma resa jag någonsin har gjort. jag har volontärarbetat i kenya på ett barnenhem vilket har resulterar i att jag har kommit efter en hel del i skolan. dock var resan helt klart värt det, alla gånger om. så fantastiskt. men vad som får mig att stöta bort den klumpen i magen jag annars har är att sätta mig i mitt rum, helt ensam tillsammans med may it be-enya och titta tillbaka på alla fina bilder jag tog i kenya. allas leenden, den knasiga miljön och hela kenya-feelingen får mig att för en sekund glömma vad all stress innebär. det är som mitt huvud och mina tankar förflyttas dit, vilket gör att jag mer än en gång om dagen kollar på alla mina 2039 bilder.
 
☁ stress är det värsta jag vet men tyvärr något jag upplever alldeles för ofta. när jag har så mycket att göra och är supderduperstressad blir jag alldeles passiv och får inget gjort. då brukar städa upp på mitt skrivbord (för det speglar alltid hur jag mår, stökigt skrivbord = tanketrassel) och sedan skriver jag en lista på allt som måste göras. jag skriver alltid den listan så fint jag kan, mest för att det blir så mycket roligare att titta på den då. listan blir alltså som ett slags schema. efter det går jag och gör en kopp te, sätter på min bästa pluggspelista (som innehåller massor av filmmusik från sagan om Ringen, harry potter och narnia) och sedan sätter jag mig ned med min första grej på listan. för att inte bara pluggapluggaplugga belönar jag mig själv med små pauser efter ett tag (brukar ofta sätta alarmet på mobilen på en viss tid och när det ringer så pausar jag). under dessa pauser brukar jag spela piano, kolla bloggar, göra mer te, prata lite med någon familjemedlem, gå en snabb promenad eller fota till exempel. när det är mycket att göra kan man ju inte annat än att ta tag i det. men då är det viktigt att också verkligen berömma sig själv när man har klarat av allt och de veckor som det är lugnare se till att hitta på roliga saker.
 
☁ jag tar mig tiden att träna. och tar tillräcligt mycket tid för att jag inte ska behöva stressa utan rejält tilltagen tid både för själva träningen, strecha och duscha och äta något gott efteråt. sen blir det en ensam löpning i tempot som känns bäst för dagen, använder tiden till att tänka igenom saker om det behövs eller bara andas och röra på kroppen. när jag kommer hem igen är jag alltid mycket mindre stressad och mår BRA!
 
☁ när jag har en ångesttryckande och stressande känsla i bröstet brukar jag titta ut genom fönstret och säga till mig själv: andas in, andas ut några gånger. sen sätter jag på min favoritlirare på spotify med lugn jazz från 60-talet blandat med håkan hellströms lugna låtar. åh, bara ljudet av hans röst lugnar alla tankesnurr och all ångest. när listan snurrar igång brukar jag sätta mig bekvämt och dröma mig bort. antingen ligger jag i min säng innanför spetsdraperierna som mamma och jag satte upp i somras, eller så sätter jag mig på mitt favoritställe i min lilla by och låter vinden som är det ända som kommer in där bland trädkronorna leka med mitt blonda hår. och just då, nät jag har det som allra bäst brukar jag drömma. jag drömmer om allt som får mitt hjärta att pirra. så som fina vintagedrömmar, framtiden, sommaren, alla de där materiella sakerna som man får lyckopirr av och mitt drömhus och hur det ska se ut där inne. sen tar jag en taking-care-dag som du brukar säga. då tar jag en lång dusch och unnar mig massa bra produkter, sätter på mig min mysiga tjocktröja med jultema, lägger mig på min säng, sätter på en bra ljudbok eller en mysig feel-good film som man bli så varm i hjärtat av och då plötsligt hoppar katten upp hos mig. min lilla katt med den mjukaste pälsen i världen! sen ligger jag där och tänker att livet är vackert ändå.
 
☁ när stressen blir som en ångest klump i magen brukar jag skriva. jag skriver i min dagbok allt som stressar mig för att då kunna släppa det i tanken. ett annat alternativ är att prata om det med någon man tycker om. genom att berätta eller uttrycka vad som känns jobbigt blir det genast lite mindre tungt inom mig.
 
☁ när stressen och ångesten vrålar som ett oväder under revbenen tar jag fram en liten blå porslinsburk som jag fått ta hem från sommarstugan. i den har jag samlat varje fint ord, varje vacker komplimang som givits mig. så när det känns som allra värst öppnar jag burken och läser så många lappar som det krävs för att ångesten ska försvinna.
 
☁ vad jag gör när den där otäcka stressen övertar hela mig och ångesten börjar stiga genom hela kroppen är att starta min bästa spotifylista. jag lyssnar på låtar efter olika känslor och när den värsta stressen börjar näbba bjuder jag in mina två fina systrar på mitt rum. där spenderar vi resterande del av dagen med tända ljus, fina konversationer och kanske startar vi någon mysig film. kanske läser vi varsin tidning, eller kanske ligger vi bara på rad i min säng och låter musiken göra underverk för stressade själar. men vad jag gör är helt enkelt att spendera tid med min familj, med de som känner mig allra bäst och som även är dem som bäst vet hur de ska få mig lugn och harmonisk. älskade familj.
 
☁ när jag är väldigt stressad och ångestfylld brukar jag alltid tända en massa ljus och koka upp lite gott te och ta min favoritbok, eller egentligen vilken bra bok som helst, och bara läser. det brukar alltid funka! dedan är ett varmt bad inte så dumt det heller!
 
☁ när jag blir stressad skriver jag listor där jag skriver upp det jag prioriterar; vad som är viktigt och borde göras nu och det som är mindre viktigt och kan göras senare. det är så skönt att sedan få stryka över någonting ur listan. om det till exempel är skolan som stressar försöker jag att göra annat än bara läsa kurslitteratur och skriva essäer. jag tar vinterpromenader med musik i öronen, ser på fina tv-serier som "girls", tränar, bakar, träffar vänner, läser romaner, lackar naglarna. jag tycker det är viktigt att varva alla måsten som bidrar till stress med roliga saker
ph: weheartit.com 

mer utav era bästa stress-botar tips.

onsdag. och jag är ännu sjukling. får smått krupp på att ligga stilla såhär jämt och hoppas på att få fara till sommarstugan i kväll och vila upp mig där i morgon i stället. hur som haver är jag på bättringsvägen och tack vare gårdagens pepp-tips kan jag le igen. och nu är det dags för ännu mera tips!! nämligen era stress-botar-tips från lyckolotteriet, så magiskt bra!! del två,

Pitseleh

☁ när stressen tar över och allt man vill är att försvinna, vill jag helst vara ensam hemma, sätta på min favorit spellista ute i vardags rummet på högsta volym. dansa, sjunga och bara glömma allt för ett tag! det är den härligaste känslan tycker jag, där ensam i mitt hus där ingen kan döma mig. det är bara jag och musiken.
 
☁ när jag är stressad (vilket tyvärr händer väldigt ofta) sätter jag på min spellista med låtar som har texter som peppar. jag kollar in min peppvägg som jag knåpat ihop (finns på bloggen) för dagar då man behöver extra uppmuntran. på väggen finns foton på personer jag älskar massor och vykort från lagerhaus med texter som hjälper mig att inse att det kommer bättre dagar. jag här även uppe små lappar med bibelord, eftersom jag är kristen så är det något som lugnar ner mig. ord från Gud nerskrivet i hans bok, som säger att han har omsorg om mig och att han har en plan och en tanke för mig. det gör mig lugn. och att också tänka att det jag är stressad över inte är hela världen om det inte funkar. kanske är det ett inlämningsarbete, då tänker jag att jorden går inte under om jag inte får högsta betyg på detta. livet är så mycket mer! och sen så kikar jag gärna in här på din blogg för att på stressiga dagar få mer inspiration till att göra livet finare. 
 
☁ mitt bästa sätt att stoppa ångesten är att dra på högsta volym på musiken, och jag menar verkligen bamsehögt, och dansa tills svetten rinner. det kan vara hur fult som helst, jag har faktiskt märkt att man blir ännu gladare då. jag brukar dansa i mitt rum, bästa dansgolvet ju! jag mår alltid bra när jag dansar. pepp pepp!
 
☁ ringa en kompis, ta en dusch, gå en kort promenad (viktigast att bryta det man gör, inte att ta en lång promenad), lyssna på podcast (gärna i kombination med matlagning), titta i lådor och hitta gamla prylar, lyssna på musik.
 
☁ då jag känner att jag är stressad eller deppig så brukar jag gå ner till havet med mina hörlurar som stänger in mig i en liten egen värld och sjunga rakt ut, högt & tydligt, vilket jag aldrig gör annars. veronica maggio i öronen är som dans på rosor för mig! om det gäller plugg så brukar jag göra en kopp söderté, sätta mig ner och ta fram de läxor jag har och göra alla tills de är klara. detta funkar kanske inte för alla, men för mig är det en sån skön känsla att få allt undanröjt. annars hjälper det alltid att dra till gymmet, då jag får rensa alla tankar och tänker på något annat i en timme. peppelipepppepp! 

☁ att stoppa stressen tror jag hjälper att skriva upp allt du behöver göra, det som stressar dig. ta det som går snabbast att göra för att avsluta med det som tar längs tid. genom att avsluta något gör att du blir motiverar att fortsätta. ta pauser, ät. andas och ta det lugnt.
 
☁ att tänka på alla de vackra tingen i livet, sätta på bästa peppmusiken och ta en promenad som ger endorfinrus i hela kroppen. akulle detta inte fungera så skriver jag ett litet sms till en vän jag allt för sällan kontaktar, men som trots min bristande förmåga att söka mig till människor alltid finns där. fast ibland finns det dagar då dessa metoder inte verkar, då låter jag serier värma det frusna hjärtat och tanken att det är en ny dag imorgon ta vid. att ta en paus är kanske det bästa en kan göra och släppa tankarna på det där eländigt jobbiga.
 
☁ kring julen 2012 mådde jag som sämst i livet. men början på ett nytt år gav mig hopp! jag började göra saker som jag alltid velat göra, kom in i rutiner och inte brytt mig om saker som jag alltid har oroat mig för. jag blev lycklig och nöjd med mig själv och sommaren blev underbar! men sedan när skolan började sjönk allt igen. betyg skulle sättas, beslut skulle göras osv. jag har alltid varit rädd för att gråta. jag har varit orolig om vad folk skulle tycka om mig. men jag har låtit mig själv börja gråta när som helst. I skolan, tåg, biografer. och jag mår faktiskt bättre av det. om du mår dåligt och har en massa ont inombords, sätt på en låt som gör dig rörd och tänk på saker som gör dig ont.och sen bara gråt. tårarna du fäller är tecken på din sårbarhet som rinner ut ur dig. efteråt mår du lite bättre, vilket är framgång! jag rekommenderar något att äta efteråt eller göra något som du tycker är superkul!
 
☁ jag går sista året på gymnasiet, och stressar mer än någonsin. Allt från skolarbeten till framtidsplaner. men med det nya året så jag har börjat "tvinga" mig själv att läsa ett kapitel ur min bok varje kväll. jag kryper ner en halvtimma tidigare än vanligt, och läser några sidor. när jag var mindre läste jag hela tiden, men med tiden så har skolan tagit upp mer och mer av min vakna tid, vilket resulterade till 4 lästa böcker förra året.. nu är den bästa tiden på dygnet när jag får krypa ner i sängen och släppa alla tankar för en stund. just nu läser jag The fault in our stars av john green. en himla fin bok!

☁ när jag känner mig stressad, vilket är rätt ofta, har jag lärt mig att titta på saker som får mig att må bra. det kan vara bloggar som sprider glädje och lyckorus, instagrams som inspirerar, gamla, sparade sms jag printscreenat eller citatbilder på tumblr eller weheartit.
ph: weheartit.com

om era stress-botar-tips.

fredag. och nu är det äntligen, äntligen dags för den första delen utav era stress-botar-tips från lyckolotteriet!! visst hade jag läst några tips förut, men nu, när jag slog mig ner för att bläddra igenom allihop så blev jag alldeles tårögd. varenda kommentar innehöll så magiskt fina, kloka och bra tips och jag ville mest ropa ut att åh! vad jag älskar er alla så!! del ett.

*0* cool :* | via Tumblr
☁ när stressen är för påtaglig och karusellen snurrar för fort för att jag ska hinna av tar jag mitt pick och pack och tar bussen till lantstället. där är internetuppkopplingen smärtsamt långsam, det finns knappt täckning och storstadsbullret är långt borta. där går jag skogspromenader, läser böcker och tittar på filmer jag aldrig tar mig tid till att se annars. där kan jag lära mig andas igen.
 
☁ när jag blir stressad brukar jag sätta på min bästa spellista, skriva upp allt jag behöver göra i en lista och försöka planera upp allt, samtidigt som jag dricker mitt absoluta favoritté (grönt med vaniljsmak) och tuggar på fruktsallad. jag tycker också om att kika på olika inspirationssidor, såsom bloggar, weheartit eller pinterest.
 
☁ året 2013 var det tyngsta och mest stressfulla jag någonsin varit med om, därför har jag lärt mig olika sätt att bli av med onda tankarna och stressen som fyller min kropp. det finns några sätt för mig att glömma bort stressen. en grej jag älskar, är att med hörlurar och min lugnaste spellista i öronen gå på en runda för att kolla genom alla mina favorit loppisar och secondhandbutiker,fynda fina ting, helst gamla klänningar eller kjolar som är så vackra, men som behöver sys in eller upp föratt de ska sitta så fint som möjligt på mig. när jag får känna lyckoruset av att hitta något så underbart fint bland alla gamla kläder och bortglömda skatter glömmer jag bort all stress i världen. det låter kanske ytligt jag vet, men jag älskar att omge mig själv med fina ting. älskar även att fantisera om vem som använt mina fynd innan mig. 

☁ mitt alldeles bästa sätt att bli av med stressen, vad den än beror på, är följande. jag skaffade ett par år sedan en gammal världskarta. på baksidan av den har jag skrivit, (och fortsätter skriva så länge det ryms) en lista på allt som gör mig glad. där står t.ex "att bli pillad i håret", "doften av kardemumma", och "att höra hanna skratta". varje gång jag läser genom min lista kan jag inte stoppa lyckan från att fylla hela mig, hur ledsen jag än varit.
 
☁ stressen ligger som ett grytlock över bröstet när jag har för många måsten på en och samma gång. jag blir arg, irriterad och lättstött. och inte kan jag få någonting gjort. Men när jag sitter där vid skrivbordet och gråter utan att veta varför, det är då min mamma brukar komma med en ostmacka och varmchoklad. sedan så sitter hon där bakom mig på min säng och håller på med sitt och till ljudet av tidningsbläddrande lättar det tryckande locket. men när mamma inte räcker till så skiter man i alla måsten och rädslor, sätter sig på ett plan och sticker till frankrike för ett år. lämnar all hemsk stress, växer som människa och bara njuter av att höra franska och äta bröd dagarna i ända. det gjorde jag och än har jag lite stresslöstid kvar,
 
☁ jag känner mig stressad ganska ofta över ganska mycket, och jag tror inte helt att jag funnit något bra sätt för att ta bort den än. istället har jag nog ett par olika sätt att handskas med den när den kommer smygande och tar tag i hjärtat. ibland, när stressen är på riktigt och jag behöver få gjort vad det än är jag stressar mig över, brukar jag be pappa köpa med sig en liten godispåse (eller vad man nu än gillar) hem som jag kan ha medan jag t.ex. pluggar. allt känns plötsligt lite lättare då och det blir både som en tröst och belöning på samma gång. andra gånger för att lugna ned mig tar jag ett långt prat med min mamma där jag klagar över allt som jag tycker är jobbigt och plötsligt inser jag att det bara blivit till en stor klump i mitt huvud och hjärtat känns en aningen lättare efteråt. ibland tar jag en paus från det stressiga och låter mitt sinne och själ uppslukas av någonting annat för en kort stund. som ett varmt bad, en bra tidning, en promenad i friska luften eller att baka goda chokladmuffins. 
och ibland, ibland inser jag bara att jag inte orkar och då skiter jag i allt och bäddar ned mig i sängen och kollar på bra serier hela kvällen och låter mig ta hand om det stressiga en annan dag när jag har lite mer ork.
 
☁ när livet är lite sådär dystert och inget går som det riktigt ska, brukar jag först plugga in hörlurarna i öronen och sätt på en bra podcast. aamtidigt som jag lyssna på något behagligt försöker jag faktiskt sova en timme eller två för att återfå min kraft igen. när det sedan är dags för att vakna, är jag sprudlande glad igen och känner mig alltid så himla produktiv.

☁ i skolan kan det kännas särskilt mycket med bara några få minuter mellan lektionerna och krav på prestation konstant i flera timmar. när det känns jobbigt brukar jag och min kompis snabba oss lite på lunchen så att vi hinner gå till skolans fik och köpa te. sedan lägger vi oss i någon soffa med benen intrasslade i varandra med varsin lur i öronen och lyssnar på håkan och tar det lugnt ett tag.
 
☁ när benen springer åt olika håll och när allt känns trassligt och stressigt finns det en sak som jag vet brukar få mig på bättre humör! jag brukar krypa ner bland svala lakan i sängen med en nostalgisk barnbok och sakta läsa och bläddra igenom de fina bilderna. att kika på någon nostalgisk film eller tv-serie som exempelvis saltkråkan, madicken eller barnen i bullerbyn fungerar minst lika bra och hjälper att dämpa stressen!! alltså, nostalgi är mitt tips!
 
☁ när jag är stressad brukar jag ringa mormor, för hon är bäst på att säga kloka saker och få en att inse att man inte behöver vara smartast, snabbast och snyggast jämt. och hon har ju ett helt liv bakom sig med många erfarenheter om hur man klarar vardagen och hur det var innan mobilhetsens tid. så försök tänka på att du behöver faktiskt inte stressa så mycket. vi stressar så mycket i onödan, brukar mormor säga. lämna twitter och insta ett tag och njut av livet som det är med kompisar och familj och mormor etc!

ph: weheartit.com

om att älska sig själv.

lördag. för två dagar sedan spelade jag spontant in en video som förhoppningsvis både kan hjälpa och inspirera och, framförallt peppa!! här pratar jag mest om att älska sig själv, tips och ord från en bussresa i gbg-regn. 
 
 



♥ ett par rättelser bara:

om ätstörningar och det där om att ha en alltid ha ovanligt stor del fokus på mat menar jag att jag alltid kommer behöva vara på min vakt och att det kommer ta en väldans lång tid innnan jag vågar släppa all kontroll. mina tips, de som jag delar med er om hur man botar sånt som mat-tankar har hjälpt mig hur mycket som helst men de fungerar inte utan vilja, och jag är nog lite för rädd för att vilja släppa varenda litet fragment av ätstörningen. men jag mår bra, äter bra och är för det mesta superglad!

om att festa, jag förvred mig nog lite där. för jag tycker det kan vara kalas med klubb och dans och ett glas vin med vänner! men, det ska kännas rätt. jag dricker inte mycket, dansar inte till vad som helst, var som helst. är nog lite för kär i mina tekoppar för att någonsin bli en partypingla. och det är det jag accepterat, och lärt mig tycka om! (fastän inte alla kan förstå det.) 


min alldeles egna oktoberpepp.

onsdag. jag får ofta höra komplimanger om mitt ex. om hur fina vi var i hop och hur snäll han var. och även om jag tackar så gör det så himla himla ont eftersom det ingen vet är att under det sista månaderna tillsammans mådde jag så pass mycket sämre att mina hjärnspöken kom tillbaka. och det kanske inte var alldeles hans fel, men han påminner mig om det. 
 
sedan dess har saker och ting inte varit de enklaste. jag älskar mig själv, och det liv jag lever. men ni vet det där lugnet i själen som är så himla skönt? borta med vinden, borta med honom. ätstörningarnas rötter sitter kvar, likaså perfektionismens grunder, kontrollbehovet, hypokondrin och rädslorna. det brukade vara snälla och inte störa mig men i somras bubblade alltihopa upp till ytan. och det är först när jag är singel igen, som jag förstår att de faktiskt var på grund av kärleken.
 
många vet om min sköra själ. men inte var det är som gjort den till glas. men så i dag, känns det som att det är dags att vara sann. inte bara mot er som läser det här utan mot mig själv. jag kan inte längre ignorera. jag måste få ut allt. för det är ju så, att första steg i rätt riktning är att säga det högt.



i tre månader har jag behövt peppa mig själv något alldeles extra. lyssnat mycket på podcasts om sånt som ångest och pratat en hel del med mamma, coachen som hjälper mig med det lilla som det stora. nu är det den sextonde oktober. och jag är starkare och lyckligare än på så himla länge. och jag tror minsann att jag kommer minnas den här hösten som tiden då jag växte. min tid med ätstörningar, för ett par år sedan var första steget och kanske är det här andra. 
 
jag tackar jobbet, att le mot kunder och få leenden tillbaka ger mig oändligt mycket glädje och att ha ett stort ansvar gör mig mycket mer självsäker, varje dag. jag tackar vännerna. bruncherna, middagarna, promenaderna, cafébesöken och peppsamtalen. får så vidunderligt mycket lyckorus varenda gång! jag tackar familjen, mamma, pappa, allra käraste syster och katterna som ständigt skänker enorm trygghet, må-bra-känsla och mysfaktor.
 
och så tackar jag mig själv och alla de där små knep jag lärt mig genom åren, som jag håller kvar vid och som gör att jag inte längre kan eller vill falla så lågt. tacksamhetspeppen, drömvärlden och att leva-i-nuet, mina fem tips mot ätstörningar och min alldeles nya oktoberpepp, tre små saker, som jag tänker berätta om nu!
 
 
ett. om en liten present. ofta när jag införskaffar något tänker jag mer på behovet än på att jag faktiskt ger mig själv något fint. tänker mest att den här kjolen ska jag ha då och till det där, i stället för att ge mig själv en tanke-kram och säga varsågod, du förtjänar något alldeles extra fint! här om dagen gick jag in på min kanske bästa butik i lund, tehuset java och köpte den superfina plåtburken på bilderna ovan. vet inte vad jag ska ha den till alls förutom att den ska stå på mitt skrivbord och se sådär guldglimrande och rosigt fin ut. men jag ville ha den, jag behöve lite pepp och tänk så sprudlande jag var när jag skuttade ut därifrån med min lilla påse i handen!! 
 
två. om en podcastmani. ända sedan jag upptäckte fenomenet podcast har jag varit som besatt, och när jag upptäckte fredagspodden med systrarna hannah och amanda blev jag plötsligt beroende. och åh, vilken enorm vardagspepp! allra särskilt deras första avsnitt, med teman som kroppsideal, ångest och när det är dags att lämna har gett mig så himla bra tankeställare och insikter. fredagspodden är min absolut bästa podcast någonsin, och kanske känner ni inte detsamma som jag när ni lyssnar själva men det är hela grejen med att låta andras ord, reflektioner och tankesnurr inspirera och öppna sina sinnen som ger en så himla bra pepp en onsdag som denna. 
 
tre. om att våga prata. jag har aldrig riktigt öppnat upp mig om mina känslor och jobbigheter för någon. ens för min famijl. när saker och ting känts snurriga har jag mest hållt det för mig själv tills jag mått bättre och berättat i efterhand om ledsamheterna. men nu, i höst har jag krossat alla fasader, murar och stenhårda betongväggar och sagt som det är. mamma, i mitt huvud har jag skapat ett kaos av jobbiga tankar och nu vet jag inte hur jag ska rensa och städa ur dem. har du tid att hjälpa? så sätter vi oss i sängen och jag skriver ner alla ämnen som gör ont, tar en sak i sänder och plötsligt har en timma gått och jag är fjäderlätt. så väldans mycket mer värt än att varje dag lägga negativiteter på hög för att sedan en dag explodera utav kaos. 
 
med dessa ord hoppas jag på två saker. ett, att jag slipper höra hur himla snäll han var och hur eminenta vi var i hop för nu är vi inte i hop längre. och två, att ni som är sköra och har en klump sorg i bröstet inspireras till att peppa och prata och uppleva den finaste höst ni någonsin varit med om! tusen kramar och ha det fint! puss
fotografi: jag 

och du sa att du inte har gett upp på oss.

söndag.  och trots en alldeles underbar dag så ömmar det fortfarande i hjärtat. därför har jag samlat i hop
allt det som gör mig lycklig. ju mer pepp desto bättre. ju fler solstrålar desto mer värme. här är en lista på
ting, bestyr och annat fint som får mig att må bra.

你好情人

gå til en favoritbutik och unna dig något alldeles särskilt fint. som i mitt fall då jag köpte en makalöst skön
och lite småt galen klänning. en sådan man vill dansa i. ni ska få se. 

gör en lista med bara låtar som får dig att le. och om någon melodi någonsin ger dig magont? ta genast bort
den! i skrivande stund håller jag på med min egen samling peppande toner. tipsa mig gärna!!

lyssna på sommarprat och möblera om lite i rummet. fixa fint. själv har jag gjort bokhyllan till en tehylla och
tänker sätta upp vykort ovanför sängen. 
 
fashion is art | via Tumblr

måla akvarell och lyssna på gamla åttiotalshits på vinyl. eller tallest man on earth. hans melodier räddar mig
från allt. och att måla, åh. varje penseldrag är en känsla. varge färg är ett humör. 
 
gå en långpromenad. gärna i sälskap av en bok, en vän, den där spellistan eller kanske husdjuret. jag älskar
att känna svala sommarvinden mot min hud, solstrålarna mot ryggen och inte lyssna på någonting annat än
fiskmåsar och barnaskratt.
 
ta stora djupa, långa andetag. in genom näsan, ut geno munnen. om och om igen.
 
(14) indie | Tumblr
 
be vänner och familj ta med dig på äventyr. som konserter, festivaler, tivoli, restaurangbesök, strandhäng,
festligheter och annat som byter snurrande tankar mot leenden.

cykla till havet och ta ett dopp. ensam. bara havsbrus och kanske, kanske ett lyckorus. plus om det regnar.
det är en så väldans skön och frigörande känsla.  
 
fotografera kvällssolen. 

miau.

skapa dig en mysig oas. tänd ljus, lägg dig i sängen bland mjuka lakan och skriv i ditt bästa skrivblock om
allt som känns. och, slutligen en må-bra-lista som denna!

köp dig en inspirerande specialtidning. kanske books and dreams, retro, elle mat och vin eller hus och hem 
exempelvis. eller varför inte öka vardagslyxen med lula eller company. åh, de brukar få mig på fint humör!!
 
kramas, kramas, kramas. så mycket det går. tusen gånger om!!

Tumblr

laga middag och bjud hem en vänn att prata av dig med. det känns så peppande att ha ett bord uppdukat med
godsaker som man lagat alldeles själv! och som belöning av vännen får jag prata av mig om allt som ger mig
magont och tårar. himlans skönt.

fördriv några timmar med en bra film eller serie. här om dagen såg jag och syster på amelie från montmartre
och om morgnarna tycker jag om att ta en nostalgitripp. vi på saltkråkan och lotta på bråkmakargatan är mina
sommarfavoriter. 
 
och det var det. femton stycken tips räknar jag till. ting som får mig att överleva när för många frågor snurrar
i mitt huvud och hjärtat slår alldeles för fort. livet är fint, du är fin - ta vara på det! puss
 
                                                                                                                                                ph: weheartit.com 

♥ ♥ ♥

det finns en sak, en alldeles särskilld sak som jag tycker lite extra om att göra när jag lever sommarstugeliv i frösakull. och det är att rulla fram mammas gamla damcykel, den hon har haft med sig ända från japan och flyga fram på vägarna. tillsammans med jenny vid min sida far vi till närmasta matbutik för att inhandla varsin tidning plus något picknickgott att har med sig till stranden. det har vi gjort ända sedan jag var liten då vi köpte gifflar, saft, singoalla och djurtidningar. låg på stranden ständigt tjatandes om att få en kanin.

under sommaren tvåtusentolv spenderade jag ovanligt mycket tid i mitt sommarparadis. allt för att peppa upp och liksom återställa mig efter en lång tids kamp mot ätstörningarna. och självklart hände det flera gånger att jag drog fram mammas gamla damcykel ur boden, precis som på samma vis som lotta på bråkmakargatan drar fram tant bergs gamla cykel och rullar vingligt fram på gatan mellan gula och röda trähus med vita knutar.

jag köper allt från modemagasin som elle och damernas värld till mina bästa inredningstidningar som retro och hus och hem samt lite bland band som books and dreams, company och lula och i bland, men väldas sällan köper jag mig en sådan där klassisk tjejtidning, som det kallas. en om kändisar, sommarens bikinis, raggningsknep och frågor och svar. generellt sätt är jag inte så värst förtjust i de där tidningarna. jag tycker de är alldeles för ofta fyllda av så-får-du-, så-blir-du-och så-gör-du-texter. som om vi alla inte redan är bra som vi är.

men i bland kommer en artikel som fångar mig och gör mig fast och förtrollad. en sådan artikel fick jag tag i då, just förra året när sommarhimlen var som blåast och solen brände på. jag åt min första giffel på hur länge som helst den sommaren, och jag tror inte jag hade gjort det om jag inte hade läst just den där, lite magiskt bra artikeln ut cosmopolitan.
 
den handlade om lycka. hur du bäst finner och liksom uppehåller den. först gjorde man ett test och sedan fick man reda på vilka lyckoknep som passade en själv bäst. och trots att jag fick flest c så fanns där tre olika resultat som passade så bra inpå mig att jag än i dag använder mig utav dem. under året som gått har jag ändrat lite på knepen och gjort dem till mina egna och just de tre tänkte jag dela med mig utav nu. de kommer hjälpa alla som vill få lite extra mycket lycka i livet. för att bota allt mellan ätstörningar, gråa himlar och ett brustet hjärta. 

On The Run | via Tumblr
 
ett. tacksamhetspeppen.
 
ta fram en bok. en nyinhandlad dagbok som en sliten antackningsbok från lågstadiet. och skriv ner saker du är tacksam för. hur många du vill! själv gör jag det i min dagbok. dagar då jag är lite extra sorgefylld skriver jag varje kväll, men annars mest någon gång i veckan. jag börjar med att skriva "jag är tacksam för" och sedan min tacksamhet. och då tackar jag universum för allt från fantastiskt fina kommentarer och älskvärda bestyr som vänskapskramar och rosiga påslakan. detta lilla knep kommer göra så att du uppskattar det liv du lever tusen gånger mer. för visst är det lätt att glömma hur fantastiskt fint man har det? en sommarkväll som denna.
 
två. drömvärlden.

plocka fram den där boken igen. lägg dig ner någonstans skönt, på en sommaräng eller i en nybäddad säng. skriv ner en dröm om framtiden. det hjälper mig var gång jag är ledsen och skör. drömmen kan vara en stor en. en om att resa till andra sidan jorden, om att flytta till ett stort sommartorp vid stranden eller om att skriva en roman. den kan även vara liten, men minst lika betydelsefull för det. om att ta ett kvällsdopp med en fin vän, äta jordgubbar med mjölk till frukost eller åka till staden och unna sig den där klänningen du önskat dig så länge. en sådan här framtidsdröm kommer få dig att se att det finns så mycket mer än just det mörker som där och då tagit över dig. i stället för att se allt det omöjliga kommer du nu känna en eufori av allt det där fantastiska som faktiskt är möjligt.
 
tre. att leva i nuet.
 
som sagt är det så himla himla lätt att underskatta livet. och jag tycker det är världsviktigt att fokusera på det som är framför dina ögon i stället för det som snurrar och surrar i din hjärna. och alldeles särskilt vitigt att tänka så är det när du känner att dagarna bara flyger förbi. dagar som i dag, då jag själv knappt han äta frukost innan jag flög upp på cyklen till jobbet mitt. men så gör jag mitt tredje lyckoknep och känner hur stenar faller från mina axlar. jag börjar med känslorna, att känna vinden i håret och solen som bränner på mina axlar. sedan lyssnar jag, på fågelkvitter, vindar som fångar träden och barn som skrattar någonstans längre bort i byn. och till sist så ser jag mig omkring. jag ser gårdarna, åkrarna, blommorna, hästarna i hagen och bilar som susar förbi. det här är som mindfullnes, som att fånga dagen. och lyckoruset som kommer när man inser hur magisk stunden är, den är obeskrivlig.
 
sommaren är kort. vi lever nu och åh, vad vi inte ska låts dessa hjärnspöken ta över våra tankar mer nu. vi ska driva bort dem, undvika dem precis som vi undviker brännmaneterna i havet, precis som vi undviker skoggssniglarna på cykelvägarna och myggorna om kvällarna. mina tre knep hjälpte mig, och hjälper mig fortfarande att hålla lyckan vid liv. särskilt såhär års. när allt är magi och man har mage att falla tårar över något som ett par plötsligt för små shorts i stället för att älska tanken på att få köpa ett par sprillans nya. jag önskar er en underbar kväll, och hoppas den bringar er lite lycka. ha det fint! puss

ph: weheartit.com

för det var så skönt att få berätta om allt det som känns.

del 4.
  
 
tisdag. i går spelade jag in del fyra i min så kallade miniserie om sånt som är viktigt. här tar jag upp temat vänner och
ätstörningar och blandar mina bästa råd med egna berättelser. vill du ser mer från serien? kika här.  snälla, ta hand om
er denna mysiga junikväll, ha det fint! puss  
                                                                                                                                                        besök mig på vimeo.

äntligen på väg.

en novell om de första vårvindarna och att finna lyckan igen.

Large

blommorna blommar, träden knastrar, fåglarna kvittrar och glasen klingar. det är vår nu. det syns överallt. på balkongerna, där vänner sitter och smuttar billigt rosévin ur pappersförpackningar, i parkerna där skolklasser äter valnötssallader från salladsbaren och låter solstrålarna värma sina nakna armar, på uteserveringarna där barnfamiljer smakar polka-och päronglass och pratglada gäng dricker tusen koppar kaffe till toner av efterlängtad dansmusik.

de små klackarna på hennes skor hörs på kullerstenarna där hon går. sakta genom stan för att fördriva tid. hon ser upp mot himlarna. långt borta, alldeles ovanför domkyrkan syns ett stort grått moln som är på väg bort. om hon tittar bakom sig, ser hon solen, den är på väg mot henne och hon känner hur den värmer i ryggen. det är en trygg känsla på något vis. 

ovanför är himlen nästintill molnfri. bara några små tussar skymtar, lite här och där.

hon går förbi ett stort skyltfönster. i spegelbilden ser hon sig själv. hon ser de tunna svarta strumpbyxorna, de är första gången hon har dem i år, den smalrandiga femtiotalsklänningen i hallonrött och vitt och skorna, svarta lackade med ett smalt spänne över fötterna. jackan hänger över väskan hon har på axeln och solglasögonen vilar snyggt på näsan. hon känner sig så fin.

så börjar en favoritlåt spelas i öronen.

solen står i blom, marken täcks av ljungfrudom, och nu hänger det på varje kvist en solskensoptimist.

och för första gången på länge känner hon hur lyckoruset sprider sig genom kroppen. det liksom strålar. från tårna hela vägen upp till hjärtat. 

efter att bara ha vandrat på smala kullerstensgator, med pastellfärgade husfasader och grönskande klätterväxter längs portarna styr hon nu stegen mot parken. och där ser hon bänken som är henne så bekant. det är skugga över den, och tio elva tolv grå duvor har tagit över varenda millimeter. och även om hennes värld känns så mycket ljusare nu, minns hon vinternätterna som om det var i går. på bänken, där hon väntade på mammas samtal. när hon väntade på att få åka hem.

 

det grå hade tagit över henne. besvikelsen. proven hon aldrig fick tillräckligt bra betyg på, rekordtiderna på löpturerna hon aldrig slog, de vackra tjejernas kläder som hon aldrig var lika fin i. sorgen, maten som hon aldrig vågade få i sig och dagarna som blev dimmigare och dimmigare och kroppen som blev tunnare och tunnare. 

”provrumsspeglar ljuger om de säger att du inte duger.” 
”ett betyg sitter inte i din panna, det sitter på ett papper och det ska du komma i håg.”

tänk att tre små meningar från läkaren kunde göra en sådan skillnad. tänk att hon, med författardrömmarna inte ens själv kunde få fram de där orden. och vilket bevis det är, egentligen, på att allt blev så himla fel. så himla himla fel.

hon ser upp på himlen igen. solen tycks vara närmare henne nu, molntussarna har blivit färre och det där regnmolnet syns nästan inte till.

hon kikar på klockan. bakom visarna är det ett ankare. ett tecken på hopp. hon ska alltid bära med sig det. hon ska alltid minnas det svåra, berget hon besteg och hjärnspöket som hon besegrade. och hon ska aldrig glömma bort vikten av att ta hand om sig själv, det fina med att ha favoritmusik i öronen och att våga vara sig själv för att livet är för kort för något annat. livet är för kort för att struntasi för att man vill ha smala överarmar och tighta jeans för att se ut som alla andra. 

klockan har precis slagit två. det har inte gått tre timmar sedan sist hon åt. men magen kurrar nu. hon vet att regler är sånt som håller livet tillbaka. men ändå, känns det svårt att gå fri. men så börjar refrängen på låten i hörlurarna och hon kan inte låta bli att le.

”livet är fint, du är fin, ta vara på det!”

äpplet är precis sådär klargrönt, krispigt och saftigt som hon vill att det ska vara. det smakar som luften. vår. 

snart är hon framme. på torget står en tant och en farbror och säljer blommor. tulpaner, rosor och germini i buketter, hennes favoritblommor. det gamla paret håller varandra i handen och pekar mot solen. ser varandra i ögonen och ler. hon byter två guldpengar mot en bukett ljusrosa tulpaner och skickar sitt bredaste leende till paret. det är kärlek, säger de och även om hon inte riktigt förstår vad de syftar på känner hon hur lyckoruset sprids genom kroppen. 

väl framme vid parkeringsplatsen vinkar mamma. hon kramar om henne, ger henne komplimanger för klänningen och tio kindpussar för buketten. bilen rullar hemåt och så är det helg. i tankarna snurrar funderingarna kring vad för bestyr hon vill bjuda sig själv på och om det finns någon film hon vill se. men hon blir avbruten. mamma snurrar på volymknappen på radion och så sjunger de med till låten som ger henne liv.

äntligen på väg, luften bor i mina steg och himlen smakar som en jordgubbspaj en solig dag i maj.

livet är fint nu.

ph: weheartit.com

om att kriga mot hjärnspöken.

i dag delar jag med mig utav mina bästa tips mot ätstörningsdjävular och hjärnspöken.

del 3.
 
 
ps. som sagt, min mail krånglar men det ska vara fixat absolut senast i morgon. jag finns alltid här, vare 
sig du vill dela med dig av tips, trix, hjärtesorg, hjärnspöken, problem eller ja, vad som helst egentligen! hannah.9409@hotmail.com. ha det fint! puss
 

om sånt som är viktigt.

den här gången pratar jag om min historia, och hur fint livet blev tillslut.
 
del 2.
 
 
ps. kommentera gärna nedan om du har delat med dig av en egen berättelse eller kanske vill dela med dig här och nu.
tillsammans är vi starka! tusen tack för allt stöd. ha det fint! puss
 

om ätstörningar.

det här är så himla himla läskigt. men samtidigt så himla himla viktigt. 

del 1.
 
 
ps. jag hör att jag inte låter som mig själv. förklaringen är en förkylning som gör mig hes och att jag lyssnat på
podcasts hela dagen som gör mig sådär dialekt-förrvirrad som jag kan bli. ber om ursäkt för detta. ha det fint! puss
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0