Det är inte över förrän det är över (it's not over untill it's over).

Dricker té och inser alla groparna i vägen som jag trodde var så perfekt, rak och fin.

För jag vet att jag inte kommer klara av att känna trygghetern, charmen och den varma doften sådär nära igen.

Speciellt om den samtidigt är så långt bort.

Alla minnen sitter som klister. Han var min närhet och fick mig att känna som aldrig förr. Men jag villl inte ha honom, det är jag nästan säker på.

För han är så ung-och-dum av sig och gör mig uppochner. Och jag kan inte se vad han tänker.

Sanning eller lögn? Jag har aldrig förstått det där.

Men om han någonsin kommer nära kommer jag inte stå ut. Och då kan ingen vara säker.

Och jag är över honom bara för att det inte fans något att komma över.

Men djupt innom mig. Där gör det så. himla. ont.

Att han är precis som då. Och jag kan inte låta bli. Att hatälska honom.

bild av mig

Fint skrivet, känner igen mig som tusan.

så vackert du skriver, så fin blogg har du också.

jättefint