Nu ligger jag förhoppnigsvis på en strand, med solglasögon på och en bok i min hand. Här kommer en novell som jag skrev för ungefär ett år sedan. Tycker himlans bra om den och jag hoppas att ni tycker det med. Ha det fint! Puss

Alldeles ensama satt vi båda två och drack kaffe samtidigt som vi försökte förtränga ensamheten. Vi var inga ensamma typer, inte jag i falla fall. Bara två personer från två olika världar som satt och beklagade sig över att sj aldrig kunde förstå att det varje år kommer det ett litet snöfall då och då.

Med ett kardemumma-kryddat kaffe i min hand lutade jag mitt huvud mot fönstret och blickade ut över gatorna. När jag hade sett varenda millimeter och drömt om varenda person på de där gatorna lät jag i stället min blick vila över människorna, inne på cafféet. Jag funderade på vad dom gjorde där så sent, hur de var och vad de brukade göra på helger. Min blick seglade över den muffinsätande folkmassan och plötsligt i mitt funderande såg jag något eller snarare någon som fick mig att stanna till med blicken. Brunt hår i en uppvikt mössa, stor svart jacka och en halsduk virad mer gånger än vad de nog skulle. Jag började drömma mig bort.

Han såg ut att vara en sån mysig kille som, precis som jag hade lika lite emot en fest som en myskväll framför en film. Han var säkert som jag. Allt för många gånger har jag sett pojkar och män med ögon djupa och drömmt mig bort och tänkt ut hur han var och att han säkert var den, den som jag.
Så som alla gånger innan ville jag prata med honom, fråga vem han är och vad han gjorde här, alldeles ensam nästan mitt i natten.

För varje tanke och drömm tyckte jag mer och mer om honom. Patetiskt på sitt vis men jag kunde inte låta bli. Plötsligt och så oväntat reste han sig upp och bröt min dröm. Drog väskan över huvudet och drog ner mössan något. Han tittade på mig, jag tittade på honom, han tittade ner, jag tittade bort. Jag försökte hålla blickarna i styr och inte titta förmycket. Ville inte vara en sån som glor.
Han satt långt i från och jag satt närmast ingången så det var så enkelt för honom att göra det som han gjorde.
En lapp! En blick, ett leende, ett nummer, en text..

D måste ha det här, du måste sedan skriva, eller ringa. Jag har tittat på dig från det att jag kom hit tills nu.
Jag såg att någon tittade på mig. Blev så glad att det var du.

ett rus, en kick.