ingenting var roligt längre

varje dag som ett mörker, svart och bitande kallt

något att ta sig igenom, dag för dag ända tills man kommer till det man har längtat efter.
biobesöktet, tjejkvällen eller en runda på stan.

det som lyser upp vardagen och får den svarta kylan att blåsa bort.
det som funnits i mina tankar genom olidligt långa timmar.
det ända jag levde för.

vi skulle se på bio, jag och caroline.

en onsdag som kändes så ljus i tankarna men som var så mörk och kall ändå.

jag har inget minne utav vad jag åt i skolan
men jag minns att hela dagen kändes min mage ihålig och tom.

vi möttes på centralen och åkte hem till henne.

hon stekte köttbullar och jag somnade i soffan.

och varje gång jag ställde mig upp eller rörde mig för fort försvann livet för en sekund.
dagsljuset. benen vek sig och jag kunde ingenting se.

bussen till bion. det var mycket folk och vi var tvungna att stå.
när vi väl slog oss ner i salongen var jag trött som efter flera sprungna mil.

slutet av filmen minns jag alldeles tydligt. men ingenting dess för innan.
kanske sov jag eller så tittade jag men kunde bara inte se.

övernattning, sovmorgon, tunt knäcke till frukost och minimalisk lunch,
somnade framför filmmarathon och i bussen på vägen hem. energilös och kraftlös.

vad hände med den dagen jag längtat så efter? med filmen jag så länge velat se?

väl hemma fick tårarna rinna. floder forsande floder gjorde orden i mitt arbetsblock till pölar av bläck.

matlistan på vad jag fick men mest inte fick lov att äta suddades ut till ett stort blått mörker.

den orkelösa sorgen fick gråten att höras genom väggarna till mitt rum.

mammas hand på min axel, sedan en värmande famn runtomkring.
tryggheten stoppade gråten och mitt ord hördes tydligt och klart.

hjälp.

i går var det novemberonsdag igen. och precis som för ett år sedan gick jag och caroline på bio.

och jag somnade inte på soffan, jag åt middagen och skrattade och log.
såg hela filmen och minns både början och slut.

vaknade med ett leende. drömmande glad. frukostmyste med tidning och te.

och när jag i dag efter kommer hem
är jag levande och lyckligast i världen.

för nu är jag fri.