veckan därefter hände det som vände upp och ner på hela min värd. vid det här laget var måltiderna allt mindre och mindre. min energi hade tagit slut. jag levde på indiskas hasselnötskaffe för att överleva vardagen som blev allt svårare och svårare att orka med. en kväll som jag hade längtat så efter var då jag och caroline gick på bio och sov över på familjens hotel. men jag orkade inte njuta ens då. dagen efter åt jag mina medtagna knäckebröd till frukost och somnade framför filmmaraton. när jag komm hem i tårar tog jag och mamma beslutet om att en förändring var ett måste.

 

några dagar senare besökte jag skolsköterskan och skolsystern. gick därifrån med goda råd och skakiga besked. samma vecka åkte jag och caroline till nyköping för att besöka vår finaste cajsa. vi åkte till stockholm, drack kvällsté och tog igen saknad tid. vad som pågick i mitt liv hade de bara aningar om. i en mataffär, en sen lördagskväll brast jag i gråt. tack mina fina vänner för att ni tog upp det jag inte vågade prata om. dagen efter hade jag det sorgligaste men samtidigt skönaste samtalet i mitt liv. och jag log hela vägen hem.