två dagar. jag drömde om dig.

hans blick. rakt igenom mig. som om han läste mina tankar. han går fram till mitt fönster. där ligger min gamla dagbok uppslagen med tomma, blanka och bubbliga sidor. han frågar om jag spillt i min skrivbok och jag svarar nej. sätter mig på sängen och inväntar fler ord.

- tårar? jag svarar ja och han går fram till mig med sorgsna ögon och slår sig ner bredvid på sängen.

rosiga lakan och hans hand alldeles nära min.

- boken är utan ord, gråter du så mycket att du inte kan skriva? hans ögon tränger sig in i mina som en värmande kram och bränner på hjärtat. jag skakar på huvudet.

- nej, du missförstår! jag mår bra av att gråta.

 

boken ligger alltid uppslagen i fönsterkarmen. var gång han kommer förbi. han verkar inte förstå att det är för att jag ska kunna skriva ner känslorna precis när de kommer. inte vänta och dra fram den från under huvudkudden innan jag ska sova. 

 

 

den första september skrev jag två meningar efter att dörren slått igen och den svaga doft av herrparfymen fanns kvar i min tröja:

"varför är det små bladbitar i?" han lyfte boken och små bruna btar av ett lönnlöv föll ner mot det vita trägolvet. 
"jag brukare pressa höstlöv i den förut".

 

på framsidan av boken i tjocka bokstäver:

nu drömmer hon sig inte bort längre utan lever i nuet. jag frågar honom, samtidigt som jag smeker hans nacke om han tycker att denna "hon" var bättre nu än då. han tittar på mig, djupt. kysser artigt min kind och går mot dörren.

- jag tror hon var bättre någonstans där mittemellan.

 

ett boklöv i hans höstfrusna hand. jag tittar på honom, in i hans ögon, på läpparna. röda. försöker läsa av honom. se vad han vill att jag ska göra. jag sträcker fram min hand. han öppnar den och placerar lövet i min hand. så tunt som ömtåligt. nästan som jag. 

han går till fönstret. sätter sig i karmen med dagboken i knäet. bläddrar fram den allra bubbligaste sidan och ser på mig. gröna ögon möter bruna. bruna ögon möter gröna. ur fickan trollar han fram en liten bläckpenna. den mista jag någonsin har sett.

- söt. säger jag.

- du är. mumlar han och aldrig någonsin har en bläckpennas klickande ljud låtit så fint.

 

en annan dag.  

jag vet att det är sista gången han är här nu. att jag borde utnytja tiden ännu mer. men det är en osynlig mur mellan oss. alla känslor som, likt ett rop vågar lämna min kropp studsar tillbaka. i snirkliga bokstäver har han skrivit en hjärtklappande mening på min sorgligaste sida. men jag kan inte se för mina ögon är fyllda med tårar.

dina tårar är mina pärlor.

du ska aldrig gråta tårar som inte förtjänas falla. 

för då ger du bort mina tårar till någon annan än dig själv. och du är den ända som är värd dem.

 

bläcket syddas ut av nya tårar. han har gått och jag undrar om det var så han tänkte. att mina tårar skulle göra hans ord flytande blå. 

 

när jag vaknar kan jag höra septembervinden genom mina gardiner. jag tassar långsamt bort mot fönstret. där ligger ingen uppslagen dagbok. och hans ansikte är inget jag minns. det ända som finns kvar är den värme som håller om mig på natten. när jag blundar och somnar igen. finns inga drömmar kvar.

text: jag / bild: weheartit

Du är så himla duktig. Ta vara på din förmåga att skriva för oj vad du kan! Du berör mig varje gång!

Du skriver så fint att det gör ont i hjärtat.

tusan vad bra!

Otroligt vackert.

Så fantastiskt vackert. Har fått gåshud på armarna. Åh.

vartenda mening, ord, känns i hjärtat. Åh så fint du skriver

Åhh!

Åh så himla himla fint!

Herregud vad vackert skrivet! Om du någon gång i framtiden skulle få för dig att skriva en novellsamling med sådana här berättelser kan jag lova dig att jag skulle köpa den och jag skulle läsa varje berättelse med klappande hjärta för de fina orden, den hade fått ligga i fönsterkarmen men inte för att gråta i.

Snälla rara, skriv en bok! Jag skulle köpa varenda en! Du ger mig så himla mycket inspiration till att fotografera! Varje mening spelas upp i mitt huvud, jag förvandlar dina meningar till foton i mitt huvud. Vackert.

Du sätter himla fina ord på verkligheten

kan inte du skriva en bok? bara en enkel kort bok.
har varit små deppig och inte alls sett framemot familjemiddagen vi ska på ikväll. men dina texter lyser upp allting kan man säga. nu känns det plötsligt enklare att börja klä sig och gå iväg på den där middagen. tack hannah

så himla fint!

så fint!

Åh så himla fint! Det finaste jag läst på riktigt länge! Du är så himla bra på att skriva!

Så otroligt vackert skrivet.

Du skriver så himlahimla vackert. Vill bara läsa fler texter av dig.

Så bra!

gud vad fint skrivet!

Du skriver så himla fint. Älskar att läsa dina texter! De får mig alltid att känna något speciellt. Kram!

Hannah, du är så himla duktig! Skriv en bok full med fina noveller. Jag skulle definitivt köpa den. läsa ut den och läsa om den flera gånger.

Du borde fylla boken med dina fina bilder också, även om den här var från weheartit. du är du en höjdare på att fota.

hjälp vad fint du skriver, fantastiskt vackert. Gick in på din blogg nu efter att jag följt dig på instagram ett tag. Blev verkligen tagen och har suttit i säkert en timma och tittat o läst. Och fler timmar kommer det bli, helt klart min nya favvoblogg. Så mysig och fin :)