om kärlekens alla kossade visioner.
nu ska ni få höra det en gång för alla. om uppbrottet, det korssade hjärtat. det som tog mig och benjamin mitt i tu. det som gjorde mig tårfylld i en veckas tid och det som gjort att det inte finns plats för fler fotografier i min mobil för anteckningarna är för många. så många, så långa.
min och benjamins kärlek är en sådan som jag aldrig kommer glömma. han var drömpojken som blev min. älskade allt med honom, han var den finaste personen i hela vida världen, snäll som få, teälskare, vackert klädd och blev aldrig trött på kramar. vi blev förälskade på vår första dejt. en höstlovsfika på ett franskt café som ledde till värmande biokyssar en kall novembernatt. det var så fint, alltiop. vi var en vintermagi, vi var stjärnorna på himlen, vi var snöfallen, vi var melodierna, vi var allt.
och även om han ångrar sig. även om jag saknar honom och även om våra stunder, allt vi gått igenom, allt vi varit med om, är magi cyklar jag ändå hem ensam en vecka senare med tårar som faller ner för kinderna. som ett monsunregn som aldrig vill ta slut.
min sommar skulle handla om jobb, jobb, jobb. tyvärr var det så. det är ju tvunget när man är som jag. arton år och dagdrömmare. fylld på framtidsvisioner och viljor i massor. benjamins sommar skulle handla om spontanitet. att vakna upp och göra precis det han kände för. kanske borde vi diskuterat våra solskensdagar innan tiden komm, vad vet jag. men dag för dag gick visionerna i kras.
jag ville boka in fina bestyr och han ville ta dagarna som de kom. diskussionerna ledde till höga röster vilket gav mig magont i dagar. bråk och ångest är det ända jag avskyr. jag sa det till dig! allt som ländes fel spottade jag ut i form av meningar och ord. åh, varför sa du aldrig till mig att du också kände den där klumpen maggropen?
en molnig dag i slutet på juli möttes vi på en äng bortom busshålsplatsen mellan oss båda. vilket datum det var har jag glömt, kanska förträngt, kanske önskat bort.
den dagen krossade han mitt hjärta, det kändes inte då men det är så jag ser det nu. fastän jag visste att det skulle hända, fastän jag förstod och fastän jag tillochmed höll med om varenda ord.
samma kväll ville han ha mig tillbaka. skickade sms till flickan som spenderat hela eftermiddagen med att fylla sig på så mycket pepp som möjligt. och plötsligt var ovissheten ett faktum. jag grät en vecka i sträck. jag hade ingen aning om någonting alls. hur sjutton vågar man ta någon tillbaka som sett en i ögonen och sagt att den inte vill ha en mer? hur vet man att det inte ska hända igen? hur vet man vad som är rätt och vad som är fel? hur vet man om man saknar att ha honom eller att ha någon? och hur urskiljer man en rädsla för kärlek mitt i en krossad kärleksvision?
vi har träffats några gånger sedan dess. varje gång har jag föbrilt försökt att förstå vad det var som känns i mig. för något har känts, jättemycket. men jag har inte vetat vad. inte tills i dag.
fem dagar sedan uppbrottet och du vill försöka igen. jag skakar ända ut i fingertopparna när jag slutligen säger nej och cyklar hem tårfylld i medvind. sedan, en styck kylig augustikväll och du lånar ut både tjocktröja och cykel och jag säger ja till att våga prova ändå. och tillslut. en molnig köpenhamnsresa där allt var kärleksmagi förutom jag och du.
jag har känner mig tagen förgivet. som om min själ inte redan är så skör att den snart går sönder. och jag har allt för länge sörjt över vad som hände med vår sommar. alla mina visioner du krossade. och alla visioner jag krossat åt dig. våra resor, våra äventyr, våra soliga stränder, våra värmande händer.
men nu är det över. på riktigt är det slut.
jag har gått vidare. och jag är lyckligare nu.
jag känner igen mig. förra sommaren var jag i samma sits. vi hade dock varit tillsammans i nästan tre år och hela det senaste året hade varit, rent ut sagt, ett helvete. såklart fanns det soliga dagar! men när man börjar tänka att "vi hade det ju bra förra lördagen alltså är det bra detta kan funka vi klarar det" så klarar man det inte. då är man redan så söndertrasad så man knappt finns längre. han gjorde slut med mig en kväll i juli och smsade några timmar senare. SMSADE. hur fan kan en förmå sig att smsa den person man just sett i ögonen och sagt: "nej jag vill inte jag är säker på detta"??? hur kan man det? jag blir så arg. men jag var svag och klart jag tog honom tillbaka. självklart. men med ens var jag lika tagen för givet som innan och varje dag varje timme var tårar. jag grät när jag var ensam och när jag var med honom, för allt var fel. tillslut, en månad senare tog vi tag i saken och gjorde slut på riktigt. en gång för alla. och även om det gjorde fruktansvärt ont och jag drömde mardrömmar i veckor och vaknade till en ännu större mardröm så har jag aldrig mått så dåligt efter vi gjorde slut som under tiden det var vi. och jag har blivit så oändligt mycket starkare och självständigare på vägen. nu har jag dock funnit kärleken igen, och det är totalt det motsatta av vad jag trodde kärlek var. nu får jag faktiskt må bra med en person, på riktigt. och det är bland det viktigaste man kan göra. man ska må bra med sig själv, för det första, men sedan om man ska vara med någon ska man må bra med den också.
jag vet att du klarar detta för du har redan gjort det svåraste: att säga nej. det kan bara bli bättre nu och snart finner du din själsliga lycka och frid igen. lyckokramar till dig Hanna. jag totalälskar din blogg och hur du skriver, och all din öppenhet. det är magi för mig. önskar att jag någon dag fick träffa dig, du fantastiska person.
ha det jättefint och ta vara på allt det ljusa - det finns ju så oändligt mycket här i världen, men också i varenda dag. och jag vet att du är expert(!!) på att finna just det.
åh, finaste Hannah. Det är både så fint och så hemskt. Önskar att jag fick vara där bredvid dig och krama om dig så hårt! hoppas peppen hjälpte, och jag finns i din mejl korg när du vill ha mig. :) <3
så sjukt imponerad av ditt sätt att fånga känslor i ord. du verkar vara precis en sån person jag önskar att jag också var.
ta hand om dig.
Du är så modig som vågade känna efter! Du är så modig som vågade både säga ja och nej. Jag är så imponerad. Wow vad många kärlekserfarenheter du måste ha nu! ^^ det är så fint att höra att du är lycklig och mår bra . Livet är inte en dans på rosor men det är så himla fint ändå.. :)
så fint skrivet! jag gjorde slut med min underbara pojkvän för ett tag sedan, av ungefär samma anledning som du. Jag gråter fortfarande trots att det gått veckor sen uppbrottet...men det blir bättre, det känner jag! jag hoppas att du mår bra nu, det förtjänar du! kram
Du är så stark Hannah!
Nu har du hösten framför dig med massor nya äventyr!
Vi ses snart!<3
Separationer är svåra.. Riktigt svåra - vems beslutet än är. Att du arbetar och kämpar med att acceptera det och inte hålla kvar i gamla tryggheter bevisar hur stark du är. Fina Hannah.
tack för att du skriver så fint, vågar dela med dig om detta och har gått vidare. kram!
åh du är bäst som vågar berätta och som vågar göra det som bara du själv vill. massa peppiga kramar till dig fina hannah! <3
Din blogg är så fantastisk, och du är så oerhört söt!
Du är så himla stark och modig. Jag beundrar dig för evigt efter att du vågat publicera denna texten.
Du är vacker, låt aldrig någon slå ner dig och massor av styrkekramar.
bästa hannah. du kommer klara det här.
Jag förstår dig.
Så fint. Jag har också blivit hjärtekrossad, flera gånger under det senaste halvåret. Av en och samma person - min bästa vän och pojkvän sedan 1,5 år tillbaka. Jag har aldrig lidit så mycket i mitt liv, ALDRIG. Han krossade mig totalt och jag är oförstående varför jag en är jag idag. Men nu är det ungefär 1 månad sedan vi avslutade det helt. Förkrossad igen. Men nu, efter en tid så mår jag så så så mycket bättre och jag är glad att det tog slut. Och helvete vad jag hatar han. Så jävla mycket. Och hans nya flickvän heter Sara, precis som jag.
Jag är där just nu, jag försöker känna efter ordentligt hur jag egentligen känner. Och jag har insett att det kommer ta slut, det kommer inte vara vi två längre. Och att läsa den här texten får mig att känna att det är okej. Det kommer göra ont, men världen kommer inte gå under. Du är stark, och jag hoppas att jag också kommer kunna vara det.
blir nästan tårögd. sättet du skriver på,alla känslorna som finns i orden! wow!
och måste säga att du är så galet stark som kan skriva om detta redan! och modig det är du med!
1000 kramar till dej!
herregud.. detta hände mig förra sommaren. men han gjorde slut med mig för att han varit otrogen mot mig. jag, blind av förälskelse, ville ge honom en till chans. men han sa att det var slut, via sms. jag var så arg och besviken, och jag ringde honom mitt i natten och skrek på honom sedan grät vi ikapp. jag sa åt honom att han inte får göra såhär, man gör bara inte så. man får inte någon att falla, för att sedan sparka på hen. det är bara inte okej.
jag fick honom att gå med på att ses. jag åkte till honom tidigt på morgonen, eftersom att han skulle till skolan. jag inser nu att han borde åkt till mig, men någonting inne i mig hoppas på att han ändå skulle försöka kämpa för oss.
men det var ju slut, och jag grät i telefon med mamma och min bästa vän. struntade i bussen. gick och gick utan att veta var. så besviken.
han återkom sedan, två gånger. jag gav honom chanser båda gångerna, men det kändes hela tiden som att han tog mig för givet. sen sa jag bara hejdå, jag orkar inte dig mer.
du är så stark som sa nej. jag önskar att jag också gjort det, det enda jag tänkte på var att jag mådde bra med honom. tack för att du skrev det här, det känns som att jag blev litelite starkare.
kram.
Jag blir alldeles tårögd av att läsa detta. Främst på grund av att jag själv är så nära att känna slutet.
<3
Du är så himla bra & klok Hannah!
Så himla fint skrivet.
Säger som någon här ovanför i kommentarsfältet, att du vågade säga både ja och nej och följa ditt hjärtas inre röst. Helt otroligt modig du är Hannah! Tusen kramar på dig, detta känns nog både bra och dålig. Men du ska se att du klarar detta. <3
fineste og kloke Hannah, du er sterk! Alt skal bli så himla bra til slutt.
När jag började läsa din blogg så fick jag reda på att du hade den finaste pojken.
Du är värd en pojke som älskar dig i oändlig tid,förhållanden tar nästan alltid slut och du är unga arton år.
Jag vill komma och krama dig,jag vill komma och hålla om dig.
Ge dig en kopp te,komma med en froosh,jag vill ge dig allt det fina.
Ta med dig på utflykt,komma med alla fina saker och ge dig dom för att trösta.
Jag blir så ledsen av att höra vad som hänt,fina Hannah det kommer komma en pojke som du kommer älska. Kärleken är inte slut.
Jag kan inte förstå hur klok en människa kan vara, du är den finaste och klokaste jag vet. Du får mig verkligen att förstå att ibland måste man säga nej trots att hjärtat skriker och ibland måste man testa om och se vad det leder till. Tusen miljoners varma vän kramar till dig. Finafinafina Hannah. Det kommer alltid att sluta bra. Det är blir bra tillslut. Det blir det alltid. Kramar och lycka till dig <3
så fint. vill säga massa fina ord till dig, men det känns som att allt redan är sagt.
kramar till dig.
Jag förstår precis hur det känns. Jag var nästan i exakt samma situationen för nästan två år sedan. Det var hemskt till en början att inte ha någon som man kunde pussa eller krama på. Men jag insåg senare att jag är så ung och har hela livet framför mig, jag insåg saker som var ljusare och att det fanns så mycket möjligheter! Min mormor sa alltid att det viktigaste när man har ett förhållande är att efter om det tar slut att man står på egna ben. Och jag måste säga att det tror jag du fixar, så stark och full av inspiration som du har. Så klarar du det här, du står på egna ben och du sprider så otroligt mycket glädje i bloggen. Du klarar dig. <3
<3
Åh så himla fint skrivit! Du är så stark och fin och modig. Önskar att jag var lite mer som du.
Skickar tusen styrkekramar
du är helt otrolig. och du skriver så otroligt fint. all världens kramar din väg <3
Åh, finaste hannah. Så hjärtskärande att läsa.. samtidigt som jag beundrar stort hur du lyckas forma känslor i ord så.
Jag skickar tusentals mentala styrkekramar till dig!!
