om ett ljust januarimörker.
och var gång mina dagar kommer känns lite extra mörka ska jag tänka tillbaka på det här lovet, på känslorna, fotografierna och melodierna. lyckorus tusen gånger om. nu tänkte jag dela med mig utav något annat som lyser upp i januarimörkret.
nämnligen en favoritfrukost!! enkel, kalasgod och extra fin med mitt bästa porslin. och jag börjar med en kopp grönt te.
på ett prickigt fat äter jag apelsinklyftor och ett grovt, mjukt, underbart gott bröd med ost och gurka.
i skålen har jag fil och pauluns galet goda granola toppat med blåbär, hallon, mandlar, russin och tranbär.
en himla bra start på dagen, speciellt tillsammans med poddpromenad, fotograferande och att pyssla den där spellistan. när håkan hellström och benjamin francis leftwich blandas med diclosure och the bishops kan det väl inte bli annat än kalasbra!! tusen tack
har du några planer att plugga ?:)
åh vad fint, längtar redan tillbaks till lovet! mina favoritlåtar är monicas vals, farfars vals och sakta vi går genom stan(med monica zetterlund), jag vet vilken dy hon varit i, en midsommarnattsdröm, kom igen lena och fri tillslut(med håkan hellström), she and him-låtarna, och come night med sibille attar de värmer i vintermörkret! kram
tipstips! din blogg är inte lika bra som innan, känns som något fattas numera. känns som du skriver för att tillfredsställa läsaren, istället för att skriva precis så som du känner för.
Lykke li är bra, dance dance dance får mig att längta efter vår.
Maria mena är fantastisk!
förresten! om du inte redan upptäckt hurricane love måste du lägga till dem på listan din! Så oändigt njutbart och fantastiskt!!
Fantastiskt ljus i bilderna.
Hej Hannah, tack för en så otroligt mysig och fin blogg! Har följt dig ett bra tag nu och känner att det är dags att skriva en första kommentar och tacka för de mysiga lässtunderna och bilderna man hittar här! :)
Jag tycker att du har så kloka tankar och svar så tänkte även ställa en liten fråga till dig. Hoppas du orkar läsa det här hehe.
Det handlar om kärlek och pojkar. Jag är 18 år, och har aldrig haft en pojkvän. När jag var yngre trodde jag att det var fel på mig eftersom att "alla" hade någon utom jag. Men nu vet jag att det inte är så och jag har med åren börjat tycka mer om mig själv och att vara ensam. Älskar att vara för mig själv eller hemma med familjen, men samtidigt tänker jag ofta på kärlek och drömmer om en sådan där härlig som i filmerna. Känner mig så redo, men har inte hittat rätt person ännu. Mitt största problem och anledningen till detta tror jag är att jag oftast är väldigt blyg när det kommer till killar och kärlek. Detta verkar göra att killen tror att jag inte är intresserad eller bara tycker att jag är konstig. Jag tycker det är så svårt att ta första steget och visa en kille att man är intresserad och skulle gärna se att han gör det. Men samtidigt vet jag att om jag inte gör någonting så kanske det inte blir någonting heller. Därför har jag försökt peppa mig själv till att våga ta kontakt och så vidare, men det blir ändå fel när jag väl gör det. Har du några tips på hur man ska tänka när man känner sig sådär ensam vissa dagar? Finns det något jag kan tänka när jag blir sådär blyg och känner mig dum? Vad kan jag göra för att inte hela tiden gå och tänka på det här? Kärleken kommer ju när man minst anar, brukar alla säga så jag borde ju sluta tänka på den... Men det är ju svårt eftersom jag längtar efter att få känna pirr i magen och sådant som jag aldrig upplevt på riktigt ännu. Hur skulle du gjort? Kram :)
så mumsigt det ser ut! :)
åh så fint inlägg! ser supergott ut!
ååh du har så fin blogg, og bildene dine er så nydelige
Hej fina Hannah, min favoritbloggare!
Jag har en fråga till dig som du kanske kan skriva någonting om. Om inte så får detta vara en avlastningskommentar.
Det är så att jag har gått min första gymnasietermin på en skola som är väldigt bra. Klassen är också en bra klass, men tyvärr är jag nog den person som inte riktigt knytit ann till någon. Jag kan prata med alla i klassen men vi umgås inte efteråt vilket många andra gör. När jag gick på konsert tillsammans med en från klassen och hennes vänner förklarade hon varför jag var med med att jag inte hade någon annan att gå med…
Jag delar inte intressen med mina klasskamrater, är olik dem och vi vill inte göra samma saker på fritiden, vilket känns synd eftersom det var något jag önskade av gymnasiet.
Förutom att detta stjäl energi på flera plan har det uppstått ett dilemma: snart har vi friluftsdag och det finns flera aktiviteter att välja mellan. De flesta kommer att välja en dagslång skidresa, men konceptet med ridlektion och vacker promenad låter mycket roligare i mina öron. Det känns som att det är betydligt mer jag. Men frågan är om det går bra att välja någonting som ingen annan man känner väljer? Tyvärr låter det både våghalsat och skamligt. Det är liksom lättare att välja skidresan då eftersom det är ett val som sticker ut mindre och där jag förmodligen sticker ut mindre, även om jag varit på sådana förut och verkligen tycker att det andra låter roligare i sig.
Kram
