Lycka.
I onsdags var det ju min födelsedag och jag hade en sådan himla oslagbar dag. Morgonen bestod av god frukost och presentöppning med fina familjen, sedan några timmars skola och grattiskramar, hem och packa väska, härligt träningspass med mamma, byta om och göra sig finfin för middag.
Vi parkerade i stan och jag staplade ut i träklackar och tunn monkiklänning med mamma för att att det möta upp resten av familjen på resturangen. Smått besviken över att min favoritresturang hade fullbokat gick jag och funderade på vilken resturang det kunde bli. Mamma hade nämligen sagt att det skulle vara en överraskning.
"Vet du vart vi ska?" frågade mamma när jag genom kvällsmörkret gick över kullerstensgatorna. Det fanns bara en resturang på den gata vi gick emot. "Vespa?" Sa jag, med en smått frågande ton. "Du låter inte så glad?" Sa mamma då. Jag tyckte det var lite underligt med en Italienska resturang eftersom jag så sällan äter pasta och pizza men efter att ha tittat in genom fönstrerna tyckte jag att det såg så otroligt mysigt att jag tyckte att det inte gjorde mycket att favoritresuranen inte fick bli kvällens middagsplats. Alla de där tankarna gick på några sekunder och jag han inte svara på mammas fråga förrän vi var inne och ett gäng tjejer borta i hörnet avbröt mina tankar.
"Överraskning!" Tjejerna skrek och hoppade fram, jag tittade snabbt bakåt innan jag insåg att jag kände tjejerna. Varenda en av dom. Det var mina bästa vänner som hoppade fram, slog armarna om mig och skrattade glatt åt min förvånade min.
På resturangens mysigaste bord slog vi oss ner tillsammans. Mamma kramade mig adjö och jag fick sitta i mitten bland tända ljus, girlanger, smaskiga menyer och glada leenden. "Vilken chock!" Sa jag gång på gång. Jag brukar alltid lista ut sånt här. Jag vet allt alltid och ingen kan komma undan med något. Men det här hade jag ingen aning om. Visst visste jag att mina vänner var några av de finaste i universum, men inte att jag var värd en sån här uppmärksamhet. Oj.
Jag valde en pizza, quatro stragioni utan att riktigt kunna tänka och tillsammans avnjöt vi några timmars god mat och prat. Som om överraskningen inte var nog fick jag dessutom en massa fina presenter och som efteråt bjöd jag på en av dem. Choklad. Vid elva-tiden gav jag hejdå-& tack-så-jätte-mycket-kramar till alla tjejerna och vi åkte var för sig. Tessan, tjejen som har haft störst del i överraskningen följde med mig hem och efter en massa tjejsnack och leenden somnade vi bredvid varandra efter en av de bästa födelsedagarna jag har varit med om. Åh, vad jag är lycklig! Puss
Vi parkerade i stan och jag staplade ut i träklackar och tunn monkiklänning med mamma för att att det möta upp resten av familjen på resturangen. Smått besviken över att min favoritresturang hade fullbokat gick jag och funderade på vilken resturang det kunde bli. Mamma hade nämligen sagt att det skulle vara en överraskning.
"Vet du vart vi ska?" frågade mamma när jag genom kvällsmörkret gick över kullerstensgatorna. Det fanns bara en resturang på den gata vi gick emot. "Vespa?" Sa jag, med en smått frågande ton. "Du låter inte så glad?" Sa mamma då. Jag tyckte det var lite underligt med en Italienska resturang eftersom jag så sällan äter pasta och pizza men efter att ha tittat in genom fönstrerna tyckte jag att det såg så otroligt mysigt att jag tyckte att det inte gjorde mycket att favoritresuranen inte fick bli kvällens middagsplats. Alla de där tankarna gick på några sekunder och jag han inte svara på mammas fråga förrän vi var inne och ett gäng tjejer borta i hörnet avbröt mina tankar.
"Överraskning!" Tjejerna skrek och hoppade fram, jag tittade snabbt bakåt innan jag insåg att jag kände tjejerna. Varenda en av dom. Det var mina bästa vänner som hoppade fram, slog armarna om mig och skrattade glatt åt min förvånade min.
På resturangens mysigaste bord slog vi oss ner tillsammans. Mamma kramade mig adjö och jag fick sitta i mitten bland tända ljus, girlanger, smaskiga menyer och glada leenden. "Vilken chock!" Sa jag gång på gång. Jag brukar alltid lista ut sånt här. Jag vet allt alltid och ingen kan komma undan med något. Men det här hade jag ingen aning om. Visst visste jag att mina vänner var några av de finaste i universum, men inte att jag var värd en sån här uppmärksamhet. Oj.
Jag valde en pizza, quatro stragioni utan att riktigt kunna tänka och tillsammans avnjöt vi några timmars god mat och prat. Som om överraskningen inte var nog fick jag dessutom en massa fina presenter och som efteråt bjöd jag på en av dem. Choklad. Vid elva-tiden gav jag hejdå-& tack-så-jätte-mycket-kramar till alla tjejerna och vi åkte var för sig. Tessan, tjejen som har haft störst del i överraskningen följde med mig hem och efter en massa tjejsnack och leenden somnade vi bredvid varandra efter en av de bästa födelsedagarna jag har varit med om. Åh, vad jag är lycklig! Puss
music in motion.
Del ett.
Mitt i min förkyldningslördag fann jag en spellista med länge bortglömda låtar. Flera av dem framkallade skaratt och lyckorus, andra tårar och en klump i magen. Jag tänkte nu dela med mig av de låtar som tillsammans med ett minne känns som starkast för mig. Kanske har ni något eget minne till låtarna? Enjoy och ha en fin lördagskväll. Puss
Joe Brooks - Dating Game Hösten 2008, jag hade min första blogg. Hannahstone.devote.se och var den första i skolan på högklackade kängor, stickad magtröja och högmidjade kjolar. Tog dagens outfitbilder, kunde inte leva utan min systemkamera och min gitarr.
Erik Hassle - Hurtful Vintern 08/09. Samma blogg fast mer press. Minns alla gånger jag och bästa vännerna tog oss in till stan bara för att fika och jag ville inte ha någonting. Best bara för att. Hur jag sedan fortsatte att skippa måltider och grät för att folk kallade mig wannabe för att jag inspirerades så av favoritbloggarna.
Jason Reeves - Photographs and Memories Alla Jason Reeves låtar påminner egentligen om två stunder. Men, denna låten påminner lite speciellt om när jag var på skidresa i frankrike, våren 2009. Jag och min vän Linnea låg i vårat lilla sovrum och pratade om dumma pojkar, kärleksdrömmar och hur fint det vore att resa med sin pojkvän. Eller hur fint det egentligen vore att ha en pojkvän över huvud taget.
Jason Reeves - The End Den här påminner mig nästan bara om när jag, hösten 2009 hade berättat för honom att jag tyckte om honom och hur han sagt att han tyckte om mig med. När han slog på min favoritlåt och hur jag blev alldeles varm i kroppen. Fint att tänka på även om det aldrig riktigt blev vi.
Joe Brooks - Superman Låten jag lärde mig spela på piano och sedan bytade flickord mot pojkord när jag tänkte på honom.
Coldplay - Fix You Tillbaka lite, till sommaren 2009. Jag var i stockholm för första gången och skulle, tillsammans med Linnea och våra mammor se Coldplay live. Jag minns glädjen och rysningarna från när hela publiken ställde sig upp och sjöng med till Fix You med tändare mot skyn. Åh!
Owl City - Fireflies Vintern/åren 2010. Jag letade efter borttappat självförtroende, sökte till gymnasiet och träffade killar jag egentligen inte tyckte om. Var på klassresa i Berlin och var totalt förälskad och förvirrad under valborgsnatten.
Donkeyboy - Sometimes Sommaren 2010, Rix fm festival med Isabelle och Julia. Levde för stunden och tänkte mest på träning och kanot. Tänk om jag hade vetat att allt skulle försvinna på grund av en skadad handled om bara några månader. Tänk om jag hade vetat att det skulle bli bland det bästa som hänt i mitt liv.
//
jag tycker nog om att börja om.
Min värd är lika snurrig som vanligt och jag antar att någonstans djupt inne, strax emellan hjärta och själ är detta ett steg i riktning mot någon slags stabillitet. Och det ler jag över.
Så nu finner ni mig alltså här och här kommer lite summering och repetition över vad jag brukar, vill och kommer att skriva om...
Dagar på uteserveringar då jag dricker gott kaffe, fotar, pratar, skrattar och skriver. Sånt som jag gör bäst helt enkelt.
Drömmar. Allra helst om solskenssommar och kärlek och önskan att mitt hår ska växa sådär långt igen.
Stil och fint. Lite införskaffat, önskningar, vad jag har på mig och sånt.
Noveller. Det skriver jag en hel del uatv, det kan beskrivas som ett utlopp för alla mina önskningar och drömmar. I bland kan det vara baserat på verkliga saker som hänt mig och mina vänner, kanske något som jag har läst och sedan drömt vidare om, i bland sommar och i bland är det mest önskningar jag vill ska slå in.
Och så fotar jag mycket också. På saker jag gör och kanske även där, lite införskaffat. Och det är väl mest det mina tankar styr åt.
Annars så brukar beskrivningen om mig och bloggen min låta såhär:
Om Hannah… I chanelkoftor och slimmade jeans sitter hon på caféer med vänner och skriver, skrattar och när hon går och lägger sig om kvällarna drömmer hon sig bort. Hon är sexton-snart-sjutton, våg och, precis som många andra i den där åldern, förvirrad över livets alla meningar och frågor. Men när de där dagarna med lyckorus kommer glöms alla problem bort och hon skrattar brett och glatt. Allt detta kallar hon Coffeeworld, och det är precis i den världen du är just nu.
Så nu finner ni mig alltså här och här kommer lite summering och repetition över vad jag brukar, vill och kommer att skriva om...
Dagar på uteserveringar då jag dricker gott kaffe, fotar, pratar, skrattar och skriver. Sånt som jag gör bäst helt enkelt.
Drömmar. Allra helst om solskenssommar och kärlek och önskan att mitt hår ska växa sådär långt igen.
Stil och fint. Lite införskaffat, önskningar, vad jag har på mig och sånt.
Noveller. Det skriver jag en hel del uatv, det kan beskrivas som ett utlopp för alla mina önskningar och drömmar. I bland kan det vara baserat på verkliga saker som hänt mig och mina vänner, kanske något som jag har läst och sedan drömt vidare om, i bland sommar och i bland är det mest önskningar jag vill ska slå in.
Och så fotar jag mycket också. På saker jag gör och kanske även där, lite införskaffat. Och det är väl mest det mina tankar styr åt.
Annars så brukar beskrivningen om mig och bloggen min låta såhär:
Om Hannah… I chanelkoftor och slimmade jeans sitter hon på caféer med vänner och skriver, skrattar och när hon går och lägger sig om kvällarna drömmer hon sig bort. Hon är sexton-snart-sjutton, våg och, precis som många andra i den där åldern, förvirrad över livets alla meningar och frågor. Men när de där dagarna med lyckorus kommer glöms alla problem bort och hon skrattar brett och glatt. Allt detta kallar hon Coffeeworld, och det är precis i den världen du är just nu.
[alla bilder av mig]
