allt du kan tänka dig som har med hjärtslag att göra.
När jag blev fruktansvärd sjuk under sommaren, tog min pojkvän hand om mig. Han sov bredvid mig och var med mig hela den vecka jag var sjuk bara för att jag skulle ha någon till hands hela tiden fastän det fanns risk att jag skulle smitta honom. Det var väldigt fint och omtänktsamt.
Min ex-pojkvän gjorde slut med mig för tre månader sedan. Det kom som en shock för mig och jag blev extremt nedstämd för en lång tid och levde med en känsla av tomhet och av att jag aldrig skulle kunna hitta någon lika bra eller överhuvudtaget bli kär igen. För två veckor sedan kom det dock en person in mitt liv (och mitt hjärta) som bevisat mina farhågor fel. Han gör mig glad på ett sätt som jag inte känt på så länge, ni vet när man bara tänker på honom och det går ett varmt pirr genom hela kroppen, för att inte tala om hur det känns när han kysser din hals. Åh. Jag är så lycklig just nu. Till största delen för denna fina personen men också för att jag förstår att det fina med kärleken är att den kan komma till dig när det är som mörkast och när man minst förväntar sig den. Och att ett brustet hjärta alltid blir helt igen, det blir inte samma hjärta det var innan, men jag lovar att det förr eller senare blir helt. Alltid.
pussar o kramar till dej Hannah
Att älska och vara älskad. Det måste vara det finaste som finns <3
När jag var så livsledsen att jag bara föll ihop som en gråtande klump och han höll om mig, lyssnade, tröstade och sedan fick igång oss båda att möblera om hela hans hem. Mest för att få mig att glömma onda tankar. Det plus hans dans när jag hade bakat överraskningsäppelpaj.
Att ha den där känslan att man vill berätta allt för den här personen. Att ha en plats. En plats i hela världen där man får vila och vara sig själv. Vad än som händer.
Att han, trots att han bor alldeles för många mil ifrån mig, gör mig så satans lycklig. Ibland går man och längtar i flera veckor och visst, det är jobbigt att inte ha honom att krama om veckodagarna när man känner sig ensam och ledsen. Men att sakna kan också vara fint, speciellt när saknaden är ömsesidig.
och sedan när man träffas så borrar man in sig i hans famn och drar in lukten av honom och känner att: nu, nu är jag lycklig, och man ser i hans ögon att han känner samma sak. Sedan möts våra läppar och fjärilarna dansar runt magen precis som första gången. Och jag hoppas att han kommer fortsätta ge mig fjärilar
När min första kärlek lämnade mig för drygt tre år sedan, då trodde jag aldrig-aldrig att jag skulle kunna bli kär igen. Men sen träffade jag min pojkvän för snart ett år sedan och han är den bästa i hela världen för mig. Jag är så himla kär i honom. Sen han kom in i mitt liv har allting känts så mycket lättare. Jag är så mycket gladare, så mindre komplicerad med maten och så mycket-mycket tryggare i mig själv. I januari flyttar vi ihop.
när vi skrattar så att det gör ont i magen - jag och min absoluta favorit person, närmare bestämt kusin! underbart.
och åh vad dina bestyr låter fina! njut! Kram
När vi träffades första gången hade vi tagit några glas för mycket. Vi pratade och allt kändes så fint och avslappnat. Han tittade på mig utan säga något. Nästan som att han stängde av allting. Han viskade i mitt öra: "Du är så himla vacker". Jag skrattade generat och han frågade artigt. Får jag kyssa dig? Utan att jag ens han svara, tog hans sin hand i min och kysste mig.
Nu har vi varit tillsammans i 11 månader. Han gillar mumin lika mycket som jag och hans leende får mig att smälta.
När han skulle komma över efter en fest. Jag satt uppe till klockan tre för att gå och möta honom vid tunnelbanan, jag stod och rökte vid en lyktstolpe när han kom ut. Han log, ett leende som nästan var för stort för hans ansikte och småjoggade fram till mig. Han har aldrig kysst mig så ivrigt förut, och hans hand lämnade inte min midja under hela natten.
att han får mig att glömma allt det onda i livet och allt som känns svårt och svart för ett tag. ångesten och rädslorna liksom bara försvinner då han är med mig. hans energi kan fylla hela mig och under tiden han är med mig och en bra stund efteråt känns allt så fruktansvärt lätt bara.
När vi ska sova och han först föreslår att vi borde ligga lite längre ifrån varandra för att det inte ska bli så varmt men efter en stund lindar sina armar omkring mig och drar mig in i hans famn och viskar "men det här är ju det enda jag vill"
Snygg bild!
Hur hon kan få mig att gå från att gråta till att skratta på bara någon minut, hur trygga hennes armar känns kring mig när jag är som mest sårbar, att hon på något magiskt vis kan få allt krångligt att kännas så enkelt och att hon trots mina fel och brister älskar mig ändå.
En kväll när jag var väldigt ledsen och låg med tårar i ögonen, skickade han peppande ord och en ljudfil där han spelade en fin låt(ho hey- the lumineers) på gitarr. Jag hade aldrig hört han spelat eftersom han är lite blyg och inte vågat. Men han spelade så fruktansvärt himla fint, och han var så himla duktig!
När hjärtat slår i sambatakter för att han är så nära, men ändå så långt bort.
För att han visade mig att ett brustet hjärta alltid läker. Och för att han tittar på mig, kramar mig och kysser mig som om jag vore hans prinsessa. Och för att vi kan ligga i en säng en hel kväll och bara prata om allt vi kommer på, om konstiga drömmar, jobb eller bara känslor. Jag känner att jag kan göra absolut allt med honom. Jag kan ha en fuldag och ändå berättar han att jag är det vackraste som finns. Och jag kan ligga och vara sjuk och sunkig i hans närhet utan att jag känner mig generad. Och jag kan till och med fisa i hans närhet och vi bara skrattar åt det. Han är så lätt att vara med och han gör mig så glad. Snart har vi varit tillsammans i 2 år och jag blir bara mer och mer kär för varje dag som går.
Jag vet att du kommer få uppleva detta Hanna. Jag har haft några förhållanden tidigare som inte slutade bra och jag trodde verkligen att jag förlorat min chans till ett förhållande. Men så kom han, min prins, och motbevisade mig.
Tusen styrkekramar till dig, fina människa!!
När man slutar jaga efter kärlek, ger upp att leta efter det eviga och fina och slutar skjuta upp livet i väntan på något bättre. Och istället tar alla chanser man får och lever varje dag som att det är den sista. När man fattar att livet är fest och hångel och dans och pepp och att man kan göra precis allt det där även utan kärlek.
Jag har snart varit borta i fem veckor. Jag köpte en enkelbiljett till London och har snart varit borta i fem veckor. Jag saknar min mamma, min pappa och min syster. Jag tror jag just nu inser hur mycket de betyder för mig och därför har jag nu bokat en enkelbiljett hem. Hem till kärleken och tryggheten. Och vet ni vad? Jag är så fantastiskt nöjd med mig själv för att jag inte bara vågade åka med en enkelbiljett hit utan för att jag också vågar säga: nej nu vill jag hem!
Jag har inte upplevt min första kärlek än. Jag har aldrig haft en pojkvän och jag är inte alls rädd över att säga detta.
Jag vet att det kommer en dag, att jag också ska få uppleva det.
Men jag vet i alla fall hur det är att vara älskad av andra än bara en väldigt fin kille.
När mamma fnissar lite hysteriskt åt något roligt som jag sagt och sedan tittar mig i ögonen och säger "åh vad jag älskar dig".
När jag kommer hem från en lång dag i skolan och det första jag möter är två hundhögon och en blöt tunga på kinden.
När mormor tar mig i handen och viskar "du är så bra".
Eller när jag äntligen får träffa och krama på min syster efter månader ifrån varandra.
Det är det bästa för mig.
Gud så underbart! ♥
jag lärde känna en himlans fin pojke för fyra veckor sedan. vi pratade om allt som musik, kaffe, resor och festivaler varje i två av dom veckorna. vi tog bussen tillsammans varje dag. bästa morgnarna på länge. efter vecka ett sa han att han var förälskad i mig. jag fick panik, även fast jag kände likadant, och sa att jag fortfarande tyckte vi fortfarande höll på att lära känna varandra, men att vi kunde se hur det utvecklas.
jag kunde inte hålla detta för mig själv och berättade det som hänt för våran gemensamma kompis som hade introducerat han och mig för varandra. hon blev himla sur, och tyckte det var respektlöst av mig att säga att han var förälskad i mig för att hon också var kär i honom, något som hon inte berättat för mig. hon sa massa stygga saker till mig och åkte till en stuga med honom och två andra. jag provade å berätta till honom att jag kände samma sak, men han svarade aldrig på det meddelandet och nu pratas vi inte mer. hon tjejen har tagit min busskompis och jag har förstört allt. han överser mig totalt, även dock så kan jag se att han tittar på mig ibland. som tur är har jag mina allra bästa kompisar som får mig att skratta som aldrig förr och dom får mig att glömma honom bara sådär för några minuter. kan dock inte förstå att en av skolans mest populära pojkar har varit förälskad i mig. skulle fortfarande önska att han var det.
gud vad långt det blev, men jag ångrar inte att jag skrev det. du är så himla fin du hannah!! stå på för snart kommer kärleken och svepar in dig i sina stora och varma armar. puss och kram!
att jag såg i hans ögon från första stund i hans ögon att han verkligen vill ha mig,
just mig.
egentligen vet jag inte vad han ser,
bara att han med den blicken gör det klart
att jag är hans och han är min
och ingenting annat spelar längre någon roll -
om det någonsin har gjort det.
allt är så mycket klarare nu
och mellan oss finns ingenting annat
än bultande hjärtslag.
Trots allt som händer i våra liv så finns jag och mina vänner alltid där för varandra. Verkligen alltid. Vad som än händer. Det finns inga i hela världen som jag älskar så starkt.
att jag såg i hans ögon från första stund att han verkligen vill ha mig*
Att tycka om någon så mycket att 700 kilometer och långa långa veckor av saknad liksom blir värda. Att sedan kunna kramas för första gången på länge och känna hur allting bara känns bra och allt som är dåligt försvinner och ingenting annat spelar någon roll, det är det bästa med kärleken.
Jag tror det viktigaste är att känna på kärleken, fast du då vet att sorgen över att förlora vil vara ännu större. För styrkan i kärleken mäts inte i hur länge den har eksisterad, men om den har varit där, och om du har känt den, om det är år eller bara några minuter, för alt tar slut.
Det finns så mycket fint att berätta om mig och min kärlek. Vi har varit tillsammans i tre och ett halvt år. Och det är fint att det fortfarande känns som igår vi kysstes för första gången, samtidigt som det känns som att vi varit varandras i en underbar evighet. Att det känns som att vi fortfarande lär känna varandra samtidigt som det känns som att vi vet allt om varandra. Men finast av allt är att jag ser Universum i hans ögon och att stjärnfall faller i min mage när han ler, att han älskar mig som jag älskar honom.
Mysigt :)
Han ligger med sitt huvud mot min bröstkorg. Spelar någon rytm, som han, som den trummis han är, alltid gör.
- Vet du vad jag spelar?
- Näe. Eller, jag hör ju slagen och rytmen men vad det är vet jag väl inte.
- Det är ditt hjärta. Dina hjärtslag.
När han som är det bästa med ditt liv, vet att du skrattar så mycket åt New Girl, att han viterar dima favoritavsnitt då du är ledsen. Trots att han själv aldrig sett på det.
Åh, alla kommentarer. Börjar gråta, så fin den där kärleken kan vara.
När han vågar visa känslor och skriver fina saker som det här"Jag bara stod där, med mina absolut bästa kompisar och de vet säkert inte ens om att de är det. Och sen vara med den finaste människan jag vet på samma gång"
Det är så sjukt att han kan få mig att le när allt känns förstört,långt borta och krossat. Vi låg i en säng för tre veckor sedan och grät,båda två. Han hade förklarat att han ville ha en paus för att tänka och känna efter. Jag bara kastade ut meningar om hur mycket han betyder för mig och om hur rädd jag var att det aldrig skulle bli vi igen. Han avbryter mig och säger "saga,du är en underbar person" Jag bara log och blev alldeles varm inombords. Jag vet inte, men jag tror fan att det är kärlek i renaste grad.
Det är så sjukt att han kan få mig att le när allt känns förstört,långt borta och krossat. Vi låg i en säng för tre veckor sedan och grät,båda två. Han hade förklarat att han ville ha en paus för att tänka och känna efter. Jag bara kastade ut meningar om hur mycket han betyder för mig och om hur rädd jag var att det aldrig skulle bli vi igen. Han avbryter mig och säger "saga,du är en underbar person" Jag bara log och blev alldeles varm inombords. Jag vet inte, men jag tror fan att det är kärlek i renaste grad.
att det var mig han kysste.
När min hemlängtan var som värst kom han in i mitt liv, strök mig över ryggen och kysste mig på axlarna. Han log åt mig när jag inte klarade av de blodiga scenerna i filmen vi såg och jag gömde mitt ansikte i hans hals.
Idag åkte han härifrån och lämnade mig här. Jag vet inte hur jag ska klara mig nu, för jag får aldrig se honom igen.
Skolans snyggaste kille kysste mig på dansgolvet och bad mig att inte bli kär i honom, det var tydligen inte bra och han kunde inte bli kär i någon, sa han. Idag tänker jag att det var himla bra, sju månader senare är jag den första han är kär i och jag svimmar snart av hur kär jag är i honom.
Att känna sig omtyckt, känna sig vacker. Att en annan person ser det bra i dig som kanske inte du ser eller tycker, det är något av det bästa. Alla tvivel på att man inte är tillräckligt bra, dem försvinner långsamt.
Det är morgon och hon har bott här i en natt. Jag närmar mig henne försiktigt för att sedan lyfta upp henne i min famn. Hon är så liten, så skör. Hennes päls är len och luktar värme. Jag lägger mig i sängen och låter henne utforska, lära känna och sprätta lite i täcket. Helt plötsligt känner jag hennes nos intill min stortå, i samma ögonblick vänder hon på klacken och skuttar iväg i all hast. Och jag skrattar.
Hälsade på min finaste person för några dagar sedan. Åkte 35 mil för att äntligen få träffa honom efter 5 veckor ifrån varandra. Man fattar inte hur mycket man egentligen kan sakna en människa, men det var en sån otroligt fin känsla när våra läppar äntligen fick mötas igen. Vet faktiskt inte vad jag skulle göra utan honom, och att veta att han kommer bo där i 1-2 år till gör så ont i hela mig. Men vad ska man göra?
Vilken härlig blogg!
Han var den viktigaste människan i mitt liv, men det fanns ett problem och det var jag. I ett år var han min. Nakna nätter, promenad i natten då vi stod och dansade i en korsning, kyssar, frukostar, lektioner i skolan då allt jag gjorde var att stirra på honom och han på mig, värmen, pirret. Men jag räckte inte till för att dämpa min ångest och jag blev hans börda istället för lättnad. Skratt i natten blev till tårar och nu är vi ett "vi" som är ifrån varandra. Jag kunde inte vara med med honom även fast jag inte klarade mig utan honom.
Men jag ångrar ingenting. Och han har lärt mig så mycket, om livet och om mig själv. Det bästa med kärleken är att vara kär. Hur förjävligt det än är när det tar slut så är det så värt det. Året med honom var det värsta men bästa i mitt liv. En upplevelse som hette duga och kanske var vi inte rätt för varandra, men fan va kära vi var. Och det är jag så glad över.
Såg två personer på segway för ett tag sedan. Helt plötsligt stannade dom för att pussas. Ståendes på varsin segway. Dog så gulligt det var.
När jag vaknar mitt på dagen, med gårdagens smink utsmetad i ansiktet och de ihoptrasslade håret som igår var i fina lockar, han ligger och tittar på mig, suckar och säger "fan vad du är vacker".
När vi va ute och jag plötsligt kände hans armar om mig, hans mun mot sidan av min nacke. Kände hur han kramade om mig riktigt hårt som för att bevisa (kanske mest för sig själv) att det i alla fall kunde vara vi just då.
Jag tycker lätt att man glömmer bort att det finns olika sorters kärlek. Så när inte den ena kärleken existerar, så finns det förmodligen kärlek från ett annat håll. Mellan djur och dess ägare, en speciell plats och en person eller helt enkelt två personer emellan.
det var ett stort folkhav men min blick fastnade på honom och jag kunde inte slitna den. han var det vackraste jag någonsin sett. han presenterade sig som adam och allt om ordet olycka var i ett annat universum. jag låg uppe hela natten och försökte förgäves att hitta honom på facebook, allt jag hade att ut gå var skola, stad och adamadamadam. efter fyra timmar hade han svarat på min förfrågan och i 427 dagar var han min och jag var hans.
han hade varit bortrest under en vecka och jag hade varit helt vilse utan honom. när jag kom ut till busshållsplatsen efter skolan står det är välkänt ansikte och väntar, som en överraskning tar han med mig in till staden. går med mig till mitt favorit cafe utan att jag behöver säga något, kan min beställning utan och innantill. han var pojken som var så himla nervös men stolt presenterade mig för hans föräldrar som hans flicka. jag tyckter om att höra det, att vara hans. att känna tryggheten av att han ville ha mig och bryr sig, är stolt. det är det viktigaste för mig, honom och tryggheten han ger mig.
Första gången vi träffades. var så nervös att jag höll på att dö, men så fort jag såg honom blev allt bra. på natten körde han mig hem, vi höll handen medans vi lyssnade på håkan och mumford and sons och väl hemma i min by gav han mig en godnattkyss och sa att jag var fin.
något av det bästa är att det faktiskt känns okej att förlora sig själv för att sedan hitta sin andra halva hos någon annan. och pirret i magen och ömsesidigheten. det är det finaste ju.
Att alltid ha någon som intesserar sig över hur min dag har varit. Någon som vill att jag skall gå på insidan av trottoaren och inte för nära trafiken, för att han är rädd om mig. Någon som alltid stiger upp och kokar saffran-te på nätterna jag inte kan sova. Någon som jämt säger hur vacker jag är, speciellt alla gånger då jag känner migh hopplös och låg. Någon som vill lära mig saker, och vill att jag skall lära honom allt ointressant, som alla Finlands presidenter eller planeternas position i solsystemet. Eller kanske hur man knyter en pålstek. Så känns min kärlek.
Jag bor 80 mil från min kärlek, flyttade ifrån honom i somras.
Det bästa med kärleken är att den är så stark. Trots att vi gått från att gå i samma klass så bor vi nu 80 mil ifrån varandra och håller fortfarande ihop.
När vi träffas är det underbart. Jag förlorar mig i hans kyssar, kramar och doften som jag älskar. Vi får äntligen somna i varandras armar igen, jag får godnattpussar på pannan och han viskar in i mitt hår att jag är det finaste han vet. Hans kyssar är det finaste jag vet.
Jag bodde ungefär 100 mil från min pojkvän och när han en dag skrev att han skulle flytta hem fylldes hela jag av en känsla av värme. Världens finaste människa flyttar hem för mig, offrar sig för mig. Nu är vi ute på en tågluff tillsammans, och åh det är romantiskt.
Jag träffade min första kärlek en regnig sommarmorgon i juni detta året. Träffades utan alkohol och vänner men med tusen fjärilar i magen. Vi bråkade igår, på natten. Jag skrev för en dryg timme sedan och frågade om vi kunde släppa det och bli sams igen. Han har inte svarat. Inte än.
hur vi låg i min säng och lyssnade till tonerna av en låt vid namn "ta det lugnt med mig" och började gapskratta eftersom de orden inte stämde in alls på oss. och så kramarna och kyssarna därefter, hur han fick mig att känna mig levande, glad och lycklig. Så perfekt.
Jag ryser av välbehag på ett underbart sätt som inte går att beskriva när han kysser mig i nacken och jag kan inte sluta gråta, det är söndag och han ska åka hem igen, efter bara två korta dagar tillsammans. Vi bor nästan 50 min ifrån varandra och träffas bara varannan eller var tredje helg, och när jag ligger där och gråter undrar jag hur jag har stått ut med all denna hemska saknad i snart två år. Sen tänker jag, detta är verkligen kärlek, att stå ut med så mycket sorg för att bara få träffas några dagar i månaden, när de dagarna är de mest underbara du varit med om och du inte kan tänka dig ett liv utan honom.
Att stå på en festival i sommarvärmen med den man älskar. Ett av de banden man längtat mest efter att få se ska vilken minut som helst upp på scenen. Min pojkvän, som står bakom mig, vänder mig helt om så att vi står med våra ansikten mot varandra. Han lägger ena handen på min kind, ler och säger sedan "Jag älskar dig" för första gången i vårt förhållande. Den närheten, glädjen och kärleken som spreds där och som varade under hela festivalen är obeskrivlig.
