jag är på tok för självkritisk. har för lätt för att fylla livet med krav. aktar mig. aktar mig från att spela ut mina

lyckorus och skrika ut mina sorger. att hålla saker inom sig mår man inte bra av. och jag har kanske glömt hur

det är att bara leva. och inte oroa, stressa och ångra. så jag gick tillbaka. till hannah sommaren tvåtusentretton.

vad gjorde jag? vad åt jag? vad älskade jag? hur mådde jag? vykorten del ett.

vi på saltkråkan. picknick. grillmiddagar. sommarstugeliv. bok-kärlek. froosh i massor. turer med tåget. att våga

klippa håret. hembakt frukostbröd. regniga cykelvägar. värme. seconhand-fynd. mamma i korgstolen på altanen.

stråhatt. bigarråer. uteserveringshäng. solnedgången. sovmorgnar. buketter i fönsterkarmen. puss

                                                                                                                                                               fotografi: jag

 

jag mår lite bättre, för ett litet slag.  

 

lördag. och jag jobbar, tidigt. fastän jag gick och la mig så väldans sent i går. det där med sömn är något jag jämt underksattar. men när man går omkring med sådana virvelvindar i tankarna som jag gör en god natts sömn allt, allt , allt. jag sov så oändligt gott i natt. kanske för att jag har sorterat mina virvelvindar nu. kanske för att jag ser en väg ut.

torsdag. och jag mår så himla mycket bättre nu. jag är liksom på banan igen. har tagit skakiga steg in på min mail-inbox och kikat igenom instagram flödet som jag sa hejdå till för ett par dagar sedan, har börjat tuffa till mig. säga åt mina djävular och hjärnspöken att sluta klaga. sluta klaga och börja leva!! varje dag är ny, varje dag är värdefull.


hannah, du som är lite utav en hypokondrier, om du nu faktiskt får cancer i morgon, ska du inte passa på att leva i dag i stället

för att bära omkring på ångest och negativa tankar? tänkte väl det. sommarvädret bjuder på mängder regn just nu...

onsdag. det finns inget enkelt sätt att beskriva de senaste veckornas frånvaro här. det finns bara svåra ord och fumliga känslor, mörker och hopplösa tårar. länge har jag sökt efter något som kan hjälpa mig, upp ovan ytan. något som får mig att se solen på riktigt och en horisont av hopp, känna spår utav äkta lyckorus och meningen med allt. och i dag hände det.  ☁

och alltså åh. tänk att den här fjompen äntligen har tagit körkort!! ni som följt mig ett tag vet hur jobbigt det har varit för mig. resan från första sidan i teoriboken till dagens efterlängtade ord. grattis! godkänd! körkort!! och jag känner hur allt vänder nu. snart är jag tillbaka. starkare än någonsin!! tusen tack för allt underbart stöd. puss

som du kanske märkt så har jag varit ganska frånvarande i några dagar nu. jag finner inte riktigt i balans i livet och har behövt bearbeta och andas ut. än är jag inte riktigt där, men jag vet att jag snart hittar tillbaka till rutiner och livsglädje igen. puss och tack till alla fina som kommenterar och inspirerar mig varje dag här. det är lycka för mig.  ☁ ☁ ☁

mina tankeställare den här månaden / om må-bra-sommar ettpunktnoll. 

▼nätterna är långa och ljusa och dagarna likaså. den ända tiden är den du har och passa. vill kroppen ligga kvar i drömmarnas land några timmar till så låt den. sov ut, du behöver det.

 

▼när du tappar tandborsten i toalettstolen, när du skapar blåbärsfläckar på nya vita påslakan, när saker inte blir som du tänkt. skratta åt det! alla gör misstag i bland! le och säg: vad skönt, jag är mänsklig!! och du, när du och vännerna hamnar i en skratt-fest, passa på att skratta så mycket du bara kan. det, det är rena medicinen!

 

▼underskatta inte dofter, musik och tända ljus: slå på låtar som får dig på ditt bästa humör, tänd ljusen för att skapa en lugnare oas och unna dig en härligt hudlotion eller duschcreme. små fragment av lycka som skapar ro i själen dagen ut.

 

vad vill du kunna göra i framtiden som känns svårt just nu? vad vill du kunna övervinna? just nu är det så svårt för mig att vara nöjd. att liksom slappna av och inte låta mig stressas upp utav sånt jag vet måste göras sedan. om det så är att packa min kånken som att gå ut och springa, skriva brev eller betala någon räkning. det finns en gräns mellan krav och vilja som är så svår att förutspå. så vill jag även få bukt med mina ätstörningar en gång för alla nu. inte vara så orolig och rädd. och låta det kännas okej att vara vilsen i kärleken. 

jag har så svårt att hitta mig själv. både på ett personligt plan och klädstil, livsstil mm. jag är så splittrad och kan gilla allt från blommiga blusar till blått hår och platåskor. hur gör man för att hits sig själv och hitta den stilen som känns som en själv? att hålla sig till i princip en stil och inte vara allt för splittrad och vilsen?  åh, fina du. jag känner igen precis den där känslan. vilsenheten. men just när det gäller klädstilen försvann den där känslan när jag slutade oroa mig för vad andra ska tycka. jag brukade tro att någon skulle bry sig och chockeras om jag hade en femtiotals-stil ena dagen och en svartvit kostym-stil den andra. men så insåg jag hur fånigt det var att oroa sig för det, och att om jag mår bra och blir glad av att klä mig som jag vill så ska det väl ändå inte spela någon roll vad någon andra skulle säga om det! eller hur? själv älskar jag både mina blommiga klänningar från myrorna lika mycket som kombinationen svarta tunna byxor i hop med en slapp t-shirt. mina gubbskor är lika mycket mina favoritskor som mina vans och jag tycker det är en stil i sig! hannah-stilen! min egna personliga stil som ingen annan riktigt kan uppnå. och det är väl underbart? fokusera på att skapa dig en egen stil utifrån det du tycker om och låt ingen annan bestämma - bara inspirera! och du, vore det inte väldans tråkigt att bara klä sig i blommiga blusar och inget annat? kanske kan en blommig blus plus blått hår och platåskor göra en galet snygg stil tillsammans? din stil! 

ge oss dina bästa sommarlovstips, både som en kan göra själv men även med sina vänner. har du några bra saker på lager som samtidigt inte kostar en förmögenhet? vad sägs om att den här frågan får sitt svar i ett alldeles eget inlägg snart? ett i kategorin drömvärld, där jag får gå banans bland sommarlovsviljor och drömmar. alla för den stundent-vänliga plånboken, såklart! pirr, pirr. 


jag försöker finna en "ny" stil, men att drömma om fina kläder som andra har, och hitta egna minst lika fina är inte lika lätt tycker jag.. därför undrar jag vad/vem som inspirerar dig i dina fina klädval? och "går går du tillväga" om du ser något som är otroligt snyggt på någon, men inte hittar det själv eller har en aning om vart det är köpt? du inspirerar mig så himla mycket! först och främst, tack! vad du är fin. ♥ mina första tips till dig är svaren på kommentaren ovan, att inte oroa sig om vad andra ska tycka, att inte sätta upp gränser och regler om att platåskor och blommiga blusar inte kan höra i hop samt att, egentligen bara utgå från vad du tycker är fint!! men jag förstår också hur rörigheten kan brännas när en tycker om mycket olika saker. olika årtal, olika mönster, olika kombinationer och olika typ av plagg. jag tycker om att göra kollage, både utav urklipp från tidningar men även genom att göra mappar i pinterest, där jag kan scrolla för att fylla hela mig med stilpepp!! så tycker jag verkligen att det är viktigt att inse att det som är snyggt på en annan kanske inte passar mig lika bra, och att någonstans därute finns en färg eller ett plagg som passar just mig sådär extra extra bra! hitta kläder som passar dig, du ska inte klä kläderna, kläderna ska klä dig!! våga, låta dig inspireras och låt ingenting var obekvämt! en behöver verkligen inte lida pin för att vara fin. 

hur ser din syn på alkohol ut? kort sagt så dricker jag endast det jag tycker om. det känns så himla ovärt att hälla i mig sprit som smakar illa, särskilt bara i syftet att bli full. alkohol är inte bra för kroppen, det är som ett gift och personligen tycker jag att euforin på dansgolvet blir tusen gånger större utan sprit. allt jag vågar ger en oändligt mycket större belöningskänsla utan alkohol än med. jag tar gärna en shot för att skåla eller liknande men annars dricker jag helst bara vitt vin, eller rosé. för det tycker jag faktiskt är gott, supergott! att njuta av. förstår verkligen inte hur man kan hälla i sig sådär. 

 

kan inte du ladda upp en video när du sjunger? du nämnde innan att du sökte till ett musikgymnasium så det hade varit roligt att få höra dig sjunga! åh, nej jag tror det, om något skulle kännas alldels för personlig, och otryggt. men om jag någon gång skriver en låt så är min cafévärld den första plats den hamnar på! när det än händer.


läser din familj din blogg och hur känns det att skriva så personligt på ett allmänt ställe och inte veta vilka som läser, att träffa ytligt bekanta som läst din blogg, hur känns det och hur brukar du svara de när de nämner det? jag vet att min familj besöker min cafévärld i bland, men inte hur ofta. så om jag skrivit något särskilt jag vill att de ska läsa måste jag ofta säga till och tipsa!! jag tycker om att vara öppen. mina erfarenheter är gärna något jag delar, ofta på grund av att det skapar en slags gemenskap där både jag och du som läser känner oss mindre ensamma. att det finns fler som delar jobbigheter som mina har alltid varit världsfint för mig och då tänker jag att det vore väl underbart om jag kunde få andra att känna detsamma!! men jag har ändå en gräns för vad jag delar med mig och inte, min magkänsla säger ofta åt mig att nej, nu blev det för personligt. men så är det också ett sätt för mig att bearbeta saker, genom att skriva om det. problemet blir liksom mindre när en säger det högt!

vad är ditt bästa sommarlovsbestyr och vad gör man när man vill hitta på något på sommarlovet men inte har sällskap eller inspiration? när man bara hänger framför tv'n men vill ta tag i livet. picknick!! leta fram det godaste i ditt skafferi och bege dig till strand, skog eller äng för en fin fikastund. antingen med en bok, block eller podd som sälskap eller med en vän, eller flera!! jag kan ligga i många långa timmar och tugga vindruvor, sörpla på en smoothie, skriva listor och lyssna på gamla sommarprat och podcast-favoriter. ett superbra bestyr att göra alldles själv! ett tips är då att passa på att fundera över livet ditt, hur trivs du? vem trivs du med? vad ger dig positiv energi och vad tar din energi i från dig? lär känna dig själv! och har du tid kan du alltid laga några extra goda pankakor, baka scones eller göra en hejdundrande fruktsallad att ta med dig ut i solen!! var kreativ, och ta hand om d-i-g.

vem är din förebild? jag vet inte om jag har just en ända persom som är min förebild. i stället har jag flera olika som inspirerar mig, på olika vis. en utav dem är mamma, hon är alltid så positiv, har jämt så otroligt kloka råd och dessutom en klädstil som är helt fantastisk!! en annan är elsa billgren, med hennes vis att jobba med bara sånt hon tycker om och att hon alltid tycks gå sin egen väg, vad folk än säger. åh. och så tycker jag att hanna widell och amanda schulman inte kan kallas mindre än f-a-n-t-a-s-t-i-s-k-a med sin öppenhet, ärlighet och, också dem oändligt med kloka råd. 

 

torsdag. och i morgon är det den sista dagen i studentveckan här i skåne. sedan är det officiellt sommar, alla är skolfria och peppiga och även fast jag jobbar på som vanligt ett tag till så kommer det inte kännas på-riktigt-sommar förrän allra käraste syster har vinkat hejdå till högstadiet och vi kan äta en lång lång pannkaksfrukost i trädgården på måndag. pirr! ▲

 

tisdag. och i skrivande stund ligger jag till sängs, kallsvettas och hostar, hostar, hostar. åh. är det inte typsikt att när jag, på en promenad kvällen innan säger att hm, vore det inte lite mysigt att vara lite sjuk nu, det var länge sedan! vaknar upp morgonen därpå och är just det. och nja, hosta är mindre myisgt, men serier och tusen koppar te kan jag absolut leva en dag med!


i dag tänkte jag dela med mig utav ett litet turist-tips om du är på skånevisit i sommar! allra helst när det är söndag och du är hungrig som en varg. söndagsbrunchen på möllebacken i helsingborg!! länk.

söndag. och jag vaknar lycklig och leende. peppad på allt! det är en sagolikt bra känsla, särskilt eftersom

jag vaknade med raka motsatsen i går. men, när jag somnade sent om natten var jag fylld på massvis utav

nya insikter. sådant som troligen kommer hjälpa mig massvis framöver! men de berättar jag om en annan

dag. nu tänkte jag sprida min pepp genom att dela med mig utav några smultron.

 

sommarkänslor. sommarvijor. sommardrömmar.

 

jag längtar till midsommar. eller vilken annan dag som helst egentligen som jag tar mig tiden att plocka

blommor och pryda huvudet med en blomsterkrans.

 

 

jag drömmer om pannkaksfrukost. allra käraste syster och jag, ute i trädgården, färska bär och strålande

sol. precis som för två år sedan. det är dags att uppta traditionen igen!! 

 

jag tycker den här bilden på lovisa ranta är så oändligt himla fin!! secondhand-klänning, bekväma skor

och sommarben. tagen från hennes gamla blogg, kisskissbangbang som jag hade som absoluta favorit i

flera år!

 

 

té. under min senaste visit i mitt sommarparadis införskaffade tre nya sorter som jag säkerligen kommer

smaka under alla sommarens kvällsmys, långfrukostar och eftermiddagskortspel innanför regnet. 

 

 

mellan allt tankegrubbel och jobb så har jag inte fotograferat särskilt mycket den senaste tiden. men jag

tänker att det får bli ändring nu. bums. för åh, det känns som om jag vill minnas vartenda litet ögonblick

den här sommaren. så framföver får kameran bestämt följa med!!

att sitta på uteserveringar. känna solkyssar varvat utav trädens svalkande skugga, äta brunch eller fika och

prata tokigt länge om allt som en tänker på. det är ett bestyr jag sannerligen ä-l-s-k-a-r. 



smultronen syns i  trädgårdslandet nu, krusbären börjar få färg och snart lär ett hav utav vinbär dyka upp.

så småningom äter jag mina egna jordgubbar och i skogen kommer jag en dag kunna plocka mitt absolut

bästa bär. blåbär! visserligen en sensommar-kärlek men bara det där med bär gör både mig och min mage

väldans sommarkär.

jag har väl sagt det förut, men jag säger det igen. saknade cajsa, när du kommer hem, då ska vi minsann

ut på vattnet igen. jag för första gången på fyra år. tror att det kommer bringa mig massvis utav lyckorus,

särskilt om jag inte trillar i. åh, som jag längtar!!

 

alltså sommar. bara ordet smakar så himla gott!! dansa! drömma! skriva! sola! magiskt. alla fotografier är

från wehearit. jag önskar dig en superfin juni-vecka!! tusen kramar och ha det fint! puss

                                                                                                                                             ph: weheatit.com

det kan vara så lätt att tro att allt är möjligt. 

att man är stark och kan krossa allt, allt, allt.

 

men även det starkaste trädet kan falla. förr eller senare. när du går ut för att hämta tidningen på lördagsmorgonen ligger det där. snett över garaget, en gren in i tvättstugan och en annan i bilrutan. stora starka träd faller hårt. krossar mer än de själva.

jag vet inte hur stark jag är. på träningspassen kan jag sparka ner alla ätstörningsdjävular och onda andar. där är min energi är på topp. ingenting känns omöjligt. allting är möjligt. jag kan gå på stan en dag och känna mig finast, starkast och bäst i hela vida världen. en ny klänning, mörkt läppstift, sommarlockar och silvana imam i mina kritvita hörlurar. blickar på mig. silvana sjunger. "jag svär på min mamma jag ska ge dem vad de tål". power.

 

när jag tänker på de där stunderna kan jag enkelt börja lova och peppa att jag är det absolut stadigaste och starkaste trädet som finns. med guldiga oliver, solmogna och med klargröna blad utan ett ända maskhål. eller ett körsbärsträd. med dyrbara japanska blommor. tuff och puderrosa. 

 

men så finns det andra stunder. andra dagar. andra nätter. det är som att jag blivt alldeles skör på en millimetersekund. du vaknar upp och kliver ut i trädgården. suckar, utan att tappa hakan eller kaffekoppen. "nu igen." du ropar in till familjen, att det lilla nyplanterade trädet har fallit igen. 

 

det som stod så stadigt alldeles nyss.

 

det finns andra stunder. andra dagar. andra nätter. då jag sovit förlite och frukosten min blev inte alls så god som tänkt. då kunderna i matbutiken är stressade och anklagande, då han hemsöker min näthinna och illamåendet står mig upp i halsen igen. då jag helt plötsligt och så väldans tydligt kan känna mina höfter och ångesten för att de gamla, slitna levis-shortsen inte längre passar mig, fastän de aldrig riktigt gjort det ändå. "jag vara bara inte gjord för dessa dar" sjunger håkan och jag sjunger med. blundar. låter gråten komma liksom droppar från en mörk himmel. storm. åska i själen. motvinden fångar mig. jag faller.

 

i bland är det svårt att sätta fingret på precis varför stormar bildas. särskilt när solen sken så himla varmt och klart för bara någon minut sedan. men jag tänker att ofta är det på grund av bråk. negativa gråa moln mot positiva glittrande strålar. varje dag händer det där inom mig. ett innerligt bråk mellann två röster. vissa dagar är jag stark och kan tränga igenom, eller i alla fall ignorera de mörka molnen av ren tankekraft. andra dagar är det en sådan evendelig motvind att jag snart inte ens orkar stå. faller. kanske krossas någon tunn och sliten gren också.

 

jag ser det framför mig lite såhär: en stressad familj, fem barn och tre bilar. sju husdjur, ett stort hus och en liten tomt. de lever livet hektiskt och har liksom glömt att ta hand om trädgården under vintern. ni vet, den långa kalla känslostormande vintern som varade ända till april? kanske har andra trampat i den också, rabatten, skyndat sig förbi genom ett gäng sköra olivträd på väg därifrån och knäckt några grenar på vägen. 

våren kom som en chock. helt plötsligt var det nya aktiviteter i familjer, matcher på helgerna och nya jobbscheman som styr över vardagarna. plötsligt är det den femte juni, grönskande sommartider. semester väntar runt hörnet och även om alla hoppas på solsken vet vi att det svenska vädret bjuder på en hel del regn också. sommarregn. ett väder jag egentligen älskar eftersom det finns plats för väldans mycket melankoli, tankegrubbel och tusen koppar te.

 

familjen är jag och olivträdet är mitt inre. vintern har varit lång, våren har gått flygande fort och nu är det plötsligt juni. jag har suttit på mitt bästa café hela dagen och mött både solsken och ett stormande regn som fick mig att flytta in från uteserveringen. läst bok, ätit lunch, kikat i kalendern och planerat sommaren. inspirera och filosofera. känt både lyckorus och ångest, melankoli och eufori. solstrålar och brakande åska.

 

i sommar ska jag plantera om. inga andra måsten eller borden finns. livet är fint, precis som det är. med familjen, karriären, husdjuren, de tre bilarna och det stora huset jag inrett alldeles själv. men trädgården, rabatten, är bortglömd. någon har brutit grenarna på mitt olivträd och trampat för hårt i jorden. jag vill vattna, odla nytt, rensa ogräs, men låta prästkragarna vara kvar. 

 

det är min sommar-plan. det är mitt projekt. det är vad stormen och solglimtarna talat om för mig i dag. 

                                                                                                                                                   min pinterest.

söndag.  och mitt mellan tidiga timmars jobb och stressande körkortsplugg ligger jag nu i soffan. alldeles slut med rufsigt hår och trötta ögon. stökigt i hjärnan, stökigt i själen. förr brukade jag aldrig bli nervös. men nu. alltså, åh. det där himla körkortet

är vad jag önskar mest i hela vida världen just nu och jag hoppas till tusen på att drömmen blir verklighet snart.