om tio år finns jag kanske inte mer.

fredagsord. att vara hemma igen efter några världsfina dagar i sommarstugan. att vara tillbaka på jobbet. att vara ensam. att ta hand om sig själv och låtsas leva lägenhetslivet i sovrummet igen. tonårsrummet. mitt tillhåll, min lilla trygghet. rummet som varit min bästa plats på jorden i flera år men som snart kommer att bli min systers. vi ska byta rum. jag ska inte behöva det största mer. för jag ska flytta hemifrån. tror jag.

 

 

i dag kom beskedet på antagning.se om hur min höst ska se ut. i dag fick alla frågor ett svar. kom jag in på drömutbildningen? blir det en kurs? blir det en ny stad? blir det en utomlandsresa eller ett år som au-pair? 

ovissheten kan kännas så himla jobbig och läskig i bland. samtidigt som framtiden är det mest pirrande jag vet. i samma stund som jag klickar mig in på hemsidan... skriver www långsammare än någonsin. vet inte varför. vet inte vad jag är rädd för. ja eller nej. antagen eller ej. när jag ser resultatet, när jag ringt mamma och lagt på igen, när jag känt av både hurra-rop och ovissheten, när jag skrattat och lett brett och bitit ner mina naglar, då inser jag hur himla länge jag har gått och tänkt på det här. f-r-a-m-t-i-d-e-n. som om det skulle vara viktigare än allt. som om det skulle vara viktigare än det som är här och nu. 

 

jag har insett att de där framtidstankarna tar väldigt mycket utav min energi. att tänka på jobb, barn, resor, borden, viljor, att gifta eller inte gifta sig, bucket-listan och liknande är otroligt hisnande, tungt och stressande. när jag var liten var framtidsdrömmarna bara pirr, pirr, pirr. fantasin florerade. allting var möjligt, allting kändes enkelt. allting lät så lätt. men plötsligt är jag stor. snart tjugo och klar med det som kallas skolplikt. plötsligt är jag här. på antagning.se och ser de gröna orden. jag är inne. jag ska plugga. eller? som om jag vet. som om jag är säker. kommer jag någonsin veta? kommer jag någonsin bli säker? ovissheten. 

 

framtiden känns inget längre rolig. varför? för att framtiden är press. framtiden är stress. framtiden är rädsla för ånger. framtiden är att inte vilja göra samma misstag för många gånger. 

 

jag har alldeles för länge varit rädd för att göra och vara fel. och här sitter jag nu och borde hurra för att ännu en dörr har öppnats. jag har kommit in på drömutbildningen. jag har den fantastiska möjligheten att välja mellan mina två största viljor! men är det mina viljor? eller är det bara borden? är det bara måsten? fantasin kan inte längre florera. pirret går inte att känna. det finns en vägg mellan mig och lyckoruset. en tjock mur av krav. alldeles för länge har jag tänkt på framtiden. alldeles för länge har jag varit rädd för att hamna fel.

 

min pappa sa en kväll: du får inte glömma bort nuet, nuet är ju den första byggstenen mot framtiden. 

 

och om jag vågar. om jag bara bestämmer mig för att. jag. vågar. så kanske det ska vara så. att leva här och nu och låta det forma framtiden. i stället för att läsa på muren. läsa igenom alla kraven som jag inte längre vet om de tillhör mig eller samhället. 

just nu är tröttheten på tok för tung. just nu känner jag mig alldeles för liten och ung. just nu kan jag inte bestämma mig för vilken väg jag ska ta. inte nu, inte i dag. men det jag ska bestämma mig för är att inte vara rädd. jag ska välja det som känns härligt och pirrigt här och nu. och lita på att allting kommer bli bra tillslut, för så har det alltid varit. hittills har allting löst sig. hittills har allt blivit bra.

för det är oron som tar min energi. det är oron som gör det som är så roligt och pirrigt, fnissigt och fantastiskt plötsligt är alldeles ångestfyllt och huvudvärksframkallande. nu ska jag skåla för att alla mina viljor finns. jag ska skåla för alla mina öppna dörrar och jag ska skåla för att just här, just nu är jag bra precis som jag är. just här, just nu är livet fint precis som det är. och för varje dag som går ska jag tänka på pappas ord. jag ska välja det som känns bra här och nu.

 

för ärligt. jag vet inte när livet tar slut. jag vet bara att jag lever i dag. så, ett tips: till alla som känner orosklumpar och rädslor. till alla som känner precis som jag. våga bestämma dig och gör som mig: njut utav nuet. och lämna oron bakom dig. tusen kramar, och ha det fint! puss

fotografi: jag

Känner verkligen igen den där känslan inför framtiden. Det är så himla läskigt på något sätt, att ta beslut. Hur vet en att det är rätt beslut? Men din pappa har rätt, det gäller att leva i nuet. Och göra det som känns bäst just nu. Hursomhelst, grattis grattis grattis till att du kom in!!! :) Det kommer nog bli grymt!

Wow, många kluvna känslor.. Själv kan jag emellertid inte identifiera mig så mycket, eftersom jag på något vänster haft den knasiga gåvan att alltid vara tvärsäker på vad jag vill. Psykolog - check. Paris - check. Och aldrig tvekat. Men jag ska nog tacka gudarna, för jag vet att ovissheten är vanlig och väldigt tärande. Skål för dig och din självmedvetenhet!
Vågar du berätta vad det är för möjligheter du nu har? Vilken utbildning du kanske eller kanske inte hoppar på? :)

Oj vad jag kände igen mig i det där! Är precis likadan, och tycker det är svårt att se "är det jag som vill det här, eller är det samhället/andra människor som vill det?"
Grattis grattis till möjligheten att gå den utbildningen! Blir nog bra hur du än väljer!
ta hand om dig!

Åh så himla bra skrivet fina du!!

Så fint skrevet! Jeg kjenner meg igjen i det der. Usikkerheten som oppstår når man skal velge. Men for meg virker det som at du er veldig selvbevisst og vet hva du liker og vil tross alt. Jeg tror man batre må begynne et sted og ta veien bit for bit. Lykke til! Og takk for et fint innlegg og at du deler av deg selv:)

åh vännen, jag känner igen allt det där. det är nog väldigt vanligt att ätstörda människor har så himla mycket "planering" going on i deras huvuden :/ jag kan t. ex aldrig sluta planera. har alltid en massa listor på saker jag måste göra, borda göra, "vill" göra. jag tror det är viktigt att stanna upp och tänka, "okej, vad VILL jag göra, på riktigt? vad LÄNGTAR jag efter?" och så kanske det är något så simpelt som att ligga på gräset och slumra till, ta en glass vid havet, ligga i sängen och se på serier.
jag har haft min första semestervecka denna veckan och kämpat med att koppla av. nästa vecka SKA jag fan koppla av. inte ha en massa måsten. bara njuta, ta dagen som den kommer, VARA i f-in NUET, inte i morgondagen. stor kram!

Underbara Hannah, tack. Tack för att du får mig att känna mig mindre ensam, tack för att du får min ångest och oro att lätta, tack för att du lär mig att njuta av de små sakerna i livet. Tack för att du är du.
Kram

så underbart formulerat!! Tar till mig av varenda ord du publicerat ! Kram

så himla bra ord :)

ååh måste bara tipsa om spellistan "café francais" på Spotify, superfin, du måste lyssna!! Du kommer älska den, det vet jag

Hej! Grattis finis, du förtjänar det verkligen! Får man lov att fråga vilken denna drömutbildning är?

Sen har jag även en liten Köpenhamn-fråga! Vilken årstid tycler du det är som finaste i Köpenhamn?
Du kanske hade kunnat skriva ett inlägg om Köpenhamn någon gång? Your dos and donts! Allt från mat till kläder till gator till sevärdigheter och liknande!

Hej Hannah!
Oj vad jag känner igen mig i dem där orden. Förra året var jag där. Jag hade dock inte drömutbildning som jag ville gå, jag visste bara att jag behövde något nytt. Och jag kom in, helt oväntat från min sida. Kan jag verkligen kasta mig ut såhär? Det var ett stort steg för mig. Det var tungt att hitta någonstans att bo, att trivas och sedan lämna. Men när jag väl flyttat hittade jag megafina vänner i min korridor direkt. Och jag har delat så många fina minnen med alla under året jag bodde i Kalmar. Det är en frihet att bo själv, göra som jag själv vill. Men att komma hem en helg, till mammas mat, barndomsvännerna och mina gamla löprundor, åh vad underbart det var också. Det är ju helt okej att ändå längta lite hem. Jag ångrade inte alls mitt lilla spontan nu-flyttar-jag-hemmifrån-ett-år val.