vilka egenskaper attraherar dig och egenskaper är snarare avtändande (hos en vän eller partner)? avtändande tycker jag är när någon kanske är lite för självgod, har lite för mycket bekräftelsebehov och är nittioprocent av tiden negativ och alltså väldans sällan glad över olika saker och ting. jag älskar människor som bjuder på sig själva, som kan vara ärliga och som låter mig få lära känna dem på djupet. eller människor som skrattar!! leenden gör allt. 

 
äter du frukosten på ditt rum? det beror på hur lång min morgon är!! dagar som i dag, då jag måste cykla till jobbet redan halv åtta så äter jag tidigast i familjen och sitter ofta vid datorn och pysslar lite i hop med en podcast under tiden jag äter. andra dagar njuter jag i köket med familjen och under sovmorgnar och lediga dagar älskar jag att krypa upp i sängen igen, famför en serie och äta där. trots skavande knäckebrödssmulor och blåbärsfläckar på lakanen!!

vad är det bra och dåliga med att driva en blogg och uppdatera varje dag? kan du ibland känns stress och press inför det? är det svårt att veta vad du ska skriva om? min blogg, min cafévärld började som en virtuell dagbok där jag kunde dela med mig utav snurrande tankar, vardagsbestyr och så även låtsas som om att det är mitt cv och visa upp lite fotografier och noveller. och än i dag är det så jag tänker om den, och det allra bästa är att det faktiskt finns människor som läser den, dagboken!! superfina människor som ger mig bra kritik, pratar med mig som om jag vorde en nära vän och berättar själva om deras livshistorier!! vi är som en liten klubb, ett gäng bästa vänner som delar allt. och åh, vad jag älskar det!! vad jag tycker mindre om är när det i bland kan kännas som om det inte riktigt är okej att vara något annat än fullkomlig. som om jag på samma gång borde tona ner min sprallighet och höja den till tusen, som om jag på samma gång borde ha en självklar politisk åsikt och samtidigt inte tycka så mycket alls. det tär på mig att få höra att jag borde gå upp i vikt, eller sluta ta dagen som den ljusaste av alla mina dagar, eller att inte ta kärleken på så stort allvar, fastän det gör ont. jag är inte fullkomlig, tyvärr. men som tur är så är det till nittionioprocent leenden jag få när jag bläddrar igenom kommentarsfältet. underbart!! och juts på grund av allt det här har jag nog aldrig känt någon mer stress eller press förutom den jag själv framkallat, oftast eftersom jag haft alldeles höga krav på mig själv i livet just då. 

 

räknar du kalorier? som med gröten, tar du de mått du känner eller väger du upp? jag skulle vilja säga att räkna kalorier är livsfarligt, att läsa på föpackningar jämt, det framkallade, i alla fall för mig det kontrollbehov som ledde till att jag fick så grova ätstörningar tillslut. så sluta upp med det bums om du gör det!! jag lovar, du behöver inte oroa dig för kalorier hit och dit. ett tag mätte jag allt jag åt med decilitermått också, det är precis samma sak. livsfarligt och behövs verkligen inte! i dag kokar jag gröten som det står på havregryns-förpackningen, mest för att det ska bli gott och rätt och så blandar jag i vad jag känner för. mumma kardemmumma!!

 

hur gör en för att stå upp för sin politiska åsikt, klädstil, livsstil osv? hur gör en för att våga säga det till alla i hela världen och inte skämmas? det där funderade jag så himla mycket och länge på. för, åh det är sannerligen lättare sagt än gjort!! men så bestämde jag mig för att sluta oroa mig för vad andra ska tycka. jag gör min grej och eftersom min omgivning, mina vänner och min familj älskar mig så vet jag att de kommer hurra för mig vad jag än gör. vem jag än älskar, vad jag än tror på, hur jag än klär mig och så vidare. dessutom så är livet till för att levas, och ditt liv är bara ditt! så lev det som du vill! do what makes you happy!

 

om du fick skriva en enda bok, vad skulle den handlat om då? som det känns i dag så vill jag att det skulle bli en novellserie. och den skulle handla om kärleken. om att bli i hop, vara i hop, göra slut och att gå vidare. kanske en berättelse utifrån mitt eget liv och mina erfarenheter. fast med inslag från ett vårigt paris. för visst vore det alldeles extra fint?