om att accepeteras och inspireras.

fredag. vinden blåser, solen lyser, helgen är här och våren pirrar. maj har börjat och jag tror det blir sagolikt. i dag tänkte jag egentligen besvara en väldans massa kalasfina fårgelåda-frågor men, med tanke på den diskussion som uppstått efter att lådan stängts kände jag att det var viktigt, är viktigt att jag slår mig ner här och klargör ett par ting först.

 

 

i ärlighetens namn kunde jag inte låta bli att känna mig väldigt ledsen efter att ha läst det som skrevs. jag kände mig analyserad och kritiserad och det gjorde särskilt ont eftersom det verkar vara att ständigt påstående att jag skulle vara en perfekt människa. felfri. utan smärtor, mörker och komplex. i bland får jag intrycket av att om jag är pepp är jag för pepp och om jag exempelvis delar min hjärtesorg är jag för depp. men jag kan bara vara jag, och det finaste en kan göra för mig då är att acceptera mig för den jag är.

 

generellt brukar man säga att det tar ungefär fem år att bearbeta och göra sig så gott som frisk från en grov ätstörning. jag är inne på mitt tredje år sedan mitt stora fall. jag får inte längre panikångest över mat, jag tycker väldans mycket om det jag ser i spegeln, jag blir inte nervös över bufféer och restaurangbesök, jag har inga bestämda regler över mina matval och jag tränar inte längre för att se ut på ett visst vis. men, i bland får jag ångest. i bland tar tankar på mat och träning upp alldeles för mycket tid och i bland glömmer jag bort vart gränsen går.

 

i bland är jag lite för tunn, i bland säger spegelbilden mig tvärt om. jag är alltså inte helt frisk ännu, och som jag nämnt många gånger förut är jag inte så säker på att jag någonsin kommer bli det och det sårar mig otroligt mycket att någon ifrågasätter min friskhet på ett så kritiskt vis när jag själv gör det varje dag.

men det finaste en kan göra är ju att acceptera. 

 

efter att jag och mitt ex gjort slut kände jag mig smutsig. historien bakom det kan vi ta en annan dag men hur som haver gick det ut över både min träning, mina matvanor och min vardag generellt, media-användning, musiken jag lyssnar på, kläderna jag klär mig i, umgänge och bestyr.

jag ville rena och rensa. bort med negativiteter och ersätta med sådant som ger mig positiv energi.

 

lugna spellistor byttes till dansa, lev och le.

bloglovin städades och jag gick i från att följa trehundra på instagram till etthundrasextiotre.

jag såg över min umgängeskrets.

jag bytte ut tre år gamla klänningar, fyllda utav mellankoliska minnen mot gråmelerat, prickar och tunna guldringar.

jag började gå tänkar-promenader i stället för poddpromenader och såg till att träna mer ute i naturen, med väl vald musik i nya hörlurar.

 

allt för att må bra, få mer lycko-energi och levnadsglädje några långa trassliga veckor.

 

och när det gäller maten så beslutade jag mig för att jag vill hålla mig till mat som får mig att må bra. det är min hälso-filosofi. en jag gärna tipsar andra om! men den måste vara individuell sådan. maten som får mig att må som bäst kanske inte får dig att må som bäst. och det handlar inte om att vara nyttig. finns det ens något som är nyttigt nu för tiden? mitt emellan femtvå och lchf, metoder och detoxer. 

 

när man växer upp och bor hemma väljer ens föräldrar vad som serveras. sedan vaknar man upp en dag och inser att man kan välja alldeles själv och börjar experimentera. jag tycker det är hur spännande som helst att prova nytt!  som rawfood exempelvis. det är ingenting jag håller mig till men som jag gärna provar. jag tycker att all mat som gjorts på fina råvaror och tillgatas från grunden tycker är alldeles fantastisk. hur häftigt som helst!

finns det ens något som vanlig mat? vem bestämmer vad som är nyttigt eller inte? alla kroppar är olika, alla sinnen är olika, alla behöver olika mycket utav varje vitamin. jag har en känslig mage, den tål lika lite kött som gröna äpplen. en annan kanske är glutenintolerant eller allergisk mot nötter. vi kan inte, får inte, borde inte jämföra oss med varandra och vad andra äter. vi borde inte analysera och kritisera för vi kan omöjligt veta hur deras kroppar fungerar, vilken mat de är uppväxta med och vad de favoriserar.

 

vi kan bara inspirera. vi borde acceptera.

 

bara för att en publicerar en bild på något ätbart betyder det inte att det är hela måltiden. de fanns kommentarer som gjorde mig väldigt ledsen. jag vill inte vara analyserad eller kritiserad, särskilt på grund av min historia med ätstörningar. ät vad du tycker om, när du vill, hur mycket du än är sugen på. acceptera att vi alla är olika och låt oss snälla vara så. 

 fotografi: jag

du är så fin.

Så bra Hannah! Låt ingen säga till dig vad du ska göra! Du är du och om en inte kan acceptera det så borde en inte heller lägga ner tid på att störa sig eller på att skriva dumma kommentarer. Det är avundsjuka allt bygger på. Men gör det du vill. Det är ditt liv och du är kung över ditt eget liv. Du bestämmer precis helt själv och du har bara ett liv. Slösa inte bort det på att anpassa dig och att rätta dig efter andra. Du är superfin och superkoll precis som du är och det där med att du skulle ha ett felfritt liv tycker jag inte alls var rättvist sagt. Du delar ju med dig av så mycket hjärtesorg och dåliga dagar, varken på ett triggade sätt eller på ett tyck-synd-om-mig-sätt. Du visar bara att ingen har det perfekta drömlivet även om en gärna vill tro det ibland. Och ditt sätt att visa det har i alla fall stärkt och hjälpt mig. Fond yourself and be that som jag brukar tänka. Tusen kramar!

Åh fina Hanna! Jag skrev en kommentar och mat i din frågelåda (men var inte med i någon diskussion) sedan såg jag att folk hade spunnit vidare på den!

Jag menade absolut inget illa, jag var bara nyfiken, eftersom jag själv har varit sjuk i anorexi. Jag funderade bara på om du fortfarande kände rädsla för saker som choklad och glass. För ibland efter en ätstörning så väljer man att inte tycka om saker med mycket socker för att slippa ångesten. Lite svårt att förklara men så var det för mig, men det behöver så klart inte vara så för dig!

Men jag tycker precis som du att man får äta hur man vill och det som passar en själv bäst, samt prova nya saker :)

Jag är hemskt ledsen om min fråga verkade elak eller så, det var absolut inte min mening.

Du är en underbar person och jag älskar din blogg och dina tankar och ser verkligen upp till dig!

Stor kram!! <3

Åh vad bra skrivet!

Kloka tankar. Du är så bra!

Du är så himla bra som du är, låt ingen annan säga något annat.

Så himla himla himla bra skrivet Hannah. 1000 pepp-kramar till dig <3

Åh Hannah, du är en sådan klok person tycker jag. Kramar till dig. <3

Hannah, jag tycker att du är så otroligt bra och inspirerande. Att läsa det du skriver har varit en stor hjälp och fint nöje. Jag har så länge jag läst din blogg (länge nu) tyckt att din värme tränger genom varje inlägg och att du verkar som en genuin person. Det är otrolig starkt att skriva personligt om så viktiga saker, det finns för lite sånt i världen och det tycker jag att vi ska hylla. Kramis

Väldigt bra skrivet. Jag älskar att läsa intressanta och kloka tankar som kommer rakt från hjärtat. Och det kändes verkligen som att detta gjorde det, och det fångade mig.

tack. tack, tack, tack.

Jag brukar inte kommentera men jag måste säga att du är en väldigt väldigt vis människa! Jag är själv väldigt osäker på mig själv och lider av depression och har i många år haft problem med aptiten. Jag ser väldigt mycket upp till dig, hur stark du blivit och hur du vågar vara glad och peppa dig själv! Det hade jag velat bli bättre på, jag trycker ner mig själv varje dag för det är vad jag har lärt mig att göra och jag vågar knappt unna mig att vara glad en hel dag dels pga dem onda tankarna och dels för att det faktiskt känns läskigt. Jag läser ofta din blogg, jag tycker du verkar vara en sån himla fin människa! Hade varit väldigt roligt att träffa dig om du är i Halmstad någon gång. :)

Så himla klokt skrivet! Du är superfin och bra på alla sätt och vis Hannah! Sen vill jag bara säga att jag känner igen mig väldigt mycket om det där du skrev om ditt ex. Om att känna sig utnyttjad och smutsig. Om det inte redan gjort det så lovar jag att det är över snart. Tusen kramar!!

Så himla klokt skrivet! Du är superfin och bra på alla sätt och vis Hannah! Sen vill jag bara säga att jag känner igen mig väldigt mycket om det där du skrev om ditt ex. Om att känna sig utnyttjad och smutsig. Om det inte redan gjort det så lovar jag att det är över snart. Tusen kramar!!

Otroligt välformulerat och klokt skrivet. Jag vill verkligen peppa dig att inte ta åt dig från människor som sitter bakom datorskärmar som tror sig ha rätt bild av dig. Dock, om de ändå gör det, tycker jag att det är fantastiskt bra att du skriver ett sånt här inlägg.

Hannah, du är så himla himla himla bra!!!!!!

du är verkligen en av mina största förebilder!
så tråkigt att vissa kommenterar såna saker men ändå så beundransvärt hur stark du är!!!
kramar i massor

tyckte detta var ett jättemoget och superklokt svar på alla frågor du fått kring maten. jag, som var sjuk i anorexi i flera år, nu frisk sedan många år (är betydligt äldre än dig hehe), har också funderat kring hur "nyttig" din "favoritmat" är. samtidigt så tycker jag du verkar ta hand om dig, och det är det som räknas. jag får inte känslan av att du är restriktiv längre. eller att du straffar dig själv genom maten. du verkar NJUTA av maten. det är det som får mig att tänka att du är på god väg. jag hejar massor på dig!