En liten text jag skrev på planet.

Var gång jag reser känns det som om jag är på väg mot mer än bara en destination. Ett land. En plats. En semester.
Och var gång jag kommer hem från en resa känner jag mig som ny. Vet inte riktigt hur det kommer sig egentligen, att jag tillåter mig själv förändras så som jag gör. Kanske är det så att jag inte känner mig tillräcklig som jag är?

Det där påståendet kan nog, vid närmare eftertanke stämma för hur jag än vrider och vänder på det så tycks jag aldrig räcka till. Aldrig tillräcklig för mig själv.
För den ända jag egentligen – konstant – försöker tillfredsställa, räcka till för och imponera på är mig själv. Hannah och det som lever inom henne.

Det är bara för min egen skull som jag slutade beslutade mig för att gå ner i vikt och sluta äta. Allt för att kunna acceptera mig själv bättre. Det var bara för min egen skull som jag pressade mig själv för att hela tiden vara på topp.

Hannah, det är inte okej att du har gått upp två kilo, säger jag konstant till mig själv, även fast läkaren sa till mig att jag nästan var tvungen till det, att det var bra för min egen hälsas skull och att kanske så borde jag öka ytterligare två kilon till. Är inte detta underligt? Varför känns två hälsosamma kilon så himla fel?

Jag inser nu att jag verkligen måste ändra på det sättet jag ser på mig själv snarare än på de där sakerna som mitt inre talar om för mig, som att de där två kilona är en katastrof snarare än ett glädjerop.

Och nu sitter jag här. På planet. På väg. På resa. I väskan ligger mina bästa sommarkläder som ska smickra mig under den kommande veckan och runt om mig sitter min familj som jag kan vara mitt absoluta jag med. Jag kommer mötas av solens strålar, havets salta vatten och Egyptens varma doft. Allt känns, egentligen hur bra som helst och - just därför, just nu – inser jag vad det jag är på väg mot. Vad det är för ”ny” sida av mig som jag ska ta med mig hem.
Acceptans. Självkänsla. Självförtroende.

Inga fler dumma tankar om kilon hit eller dit, inga fler begränsningar på grund av ingenting. Jag räcker till! Jag är bra! Så himla svåra ord att säga men ändå så himla viktiga. Jag är vacker! Jag är värd! Dessa ord ska jag säga till mig själv. Varje dag. För nu tänker jag tillåta mig själv att vara glad. Jag är på väg.

[bildkälla]