Sitter i skolan en timma innan lunch

har promenerat genom oupptäckta gator i lund, det som jag älskar

bland vårvindar

och lyssnar nu på svante thuressons jazziga toner och drömmer om kvällsbestyr

en vän, en film, en god måltid och kramar

och ute faller sommarregn och det känns på värmen att åskan är på väg

den älskade omskakande åskan

jag vill tro att det är något magiskt som händer när åskan kommer fram

eftersom det händer så sällan

blixtrar och dunder på ett ungefär

som om jag ska förstå i kväll, med en vän och en måltid

att allt är bra nu. Att jag faktiskt snart är fri

även om jag i bland faller så faller jag lätt

som sommarregn på ett mjukt grönskande gräs

och inte som vinterhagel på hårda asfaltsgator

jag är inte fri, inte riktigt ännu

men jag är stark

som åskan

och lätt

som sommarregnet

och nöjd

som när man har promenerat förbi fina portar och blomsterprydda balkonger

som när man lyssnar på fredagsjazz , lever och längtar.

Som när man kan titta sig i spegeln och le. Äntligen.

[bildkälla]