när minusgraderna försvinner.
jag springer mot bussen. några sista frusna steg. fötterna ömmar av skoskavet från mina nya martens och de tunna stickade vantarna hjälper knappt mot vindens bitande kyla.
men det är vackert ute, tänker jag. andas ut när jag är framme vid busshållsplatsen. två minuter i, jag är i tid. ser bort mot ängen jag nyss sprang förbi. allt är frostbitet. träden, gräset, den lilla vanten som ligger vid trottoarkanten.
well i met you att the bloodbank. musiken som spelas i mina öron. bussen anländer och jag kliver på. kan inte låta bli att le när värmen kommer emot mig. trycker kortet mot kortläsaren och fortsätter in. förbi slitna morgonmänniskor och tomma röda stolar. upp för trappstegen, tänker att det säkert är ännu värmare längst bak.
så ser jag, vid ett utav sätena hur en svart sotarmössa sticker upp. jag känner igen den alldeles för väl. pllötsligt är alla de kroppsdelar som domnat bort uppvärmda igen. jag kan till och med känna lite morgonsol mot min kind.
jag hälsar, förvånansvärt glatt. drar av mig ryggsäcken och slår mig ner bredvid honom. han ser chockad ut, men ler brett. sekunderna står stilla ett litet tag. det händer ibland när jag ser honom. jag hinner räkna hans leverfläckar och förundras över de stora ögonen, jag hinner tänker åh-vad-himla-snygg-han-är och var-kom-solen-från-egentligen.
så kysser jag honom, och han mig tillbaka. jag drar mig undan, för jag har så mycket att berätta nu när vi äntligen ses igen. men han håller mig kvar. en hand i min hand, en hand runt min hals.
vi åker tillsammans in mot stan. byter berättelser om de två senaste dagarnas bestyr, pussas tusen gånger om och skrattar lite om sådant som bara vi förstår.
jag får luta mig mot hans axel, jag får ha min kalla hand under hans tröja. och han får hålla om min midja, följa mig till tåget fastän jag säger att nej, det behöver han inte. du missar ju skolan.
en lång farvälkyss. viskar att han älskar mig.
väl på tåget slår jag på musiken igen och i takt med att gårdar och hus, ängar och skogar flyger förbi mig tänker jag på hur lite jag visste om kärlek förut. hur lite jag visste om vikten av lite mänsklig kroppsvärme, att ett par kyssar kan kännas som sju plusgrader. hur lite jag visste om honom.
tänker vilken tur att vi fann varandra tillslut. för kärlek är ju faktiskt väldans fint ändå.
Åh vad underbart skrivet! Kan inte låta bli att själv le och undea när detta ska hända mig själv. Blir grön av avund men får lyckopirr åt dig på samma gång. Kram!
En helt fantastiskt fin text. Så vackert att det nästa gör ont. ♥
Detta var underbart. Så fint att få läsa och jag vill också ha någon som kysser mig och håller om min midja.
det är så fint att jag får tårar i ögonen
du är så otroligt duktig på att skriva!
alltså åh du är så himla duktig på att skriva!
shit vad fint!
åh åh åh såååå fint!
oh så fint!!
väldans väldans fint!
Så fint alltihop! Och hur du skriver! Lite lustigt egentligen att du skrev en textsnutt från låten bloodbank, hade tänkt fråga dig om din favoritlåt av bon iver när du hade frågelåda förut och då berätta att bloodbank är den bästa jag vet.
så fint skrivet alltså.
Åh, bland det finaste.
Sluta aldrig skriva Hannah, dina ord är dem bästa.
så fint
det finaste jag har läst på länge, åh så fint!
Åh vad fint. Hoppas jag någongång kommer hitta kärlek som det där. Skriv mer. Åh, gud va fint.
Detta var det absolut finaste jag läst här på din blogg. Är så glad att du får uppleva något såhär vackert.
Blir så glad av sånt här. För jag är inte själv kär just nu, och är ganska nöjd med att inte vara kär just nu. Men att läsa om folk som är kära är så hjärtevärmande fint.
så fruktansvärt fint.