så är jag på väg. traskar över kullerstensgatorna i skövde, förbi torgets stora julgran, den sista snöfläcken och caféerna som inte vaknat än. jag har tre väskor med mig, en rullväska, min kånken och en stor påse fylld med klappar. ser bort mot tiggarna, funderar lite på vad som skulle hända om jag gav alla mina klappar till dem. sedan gå jag vidare. klockan närmar sig nio. lördagsmorgon. decembermorgon. och tio minuter senare ser jag mitt tåg rulla in på stationen och snart är jag på väg till lund igen. hejdå skövde för i år. hej familjemys, julfirande, kärlek och nostalgi.

jag skulle kunna skriva tusentals ord och rader om tvåtusen femton. kanske ännu fler om jag bara fokuserar på denna fantastiska hösttermin. min första i skövde. att flytta hemifrån till en ny stad, att börja plugga, att träffa massvis utav nya vänner, att hitta på en massa äventyr och fina bestyr med dem och att lägga allt mitt fokus på sådant som får mig att må så bra som möjligt. som min relativt nyutvecklade och självklara kärlek till vegan-kost, meditation och yoga exempelvis. allt det här har gett mig så mycket. jag mår bättre än någonsin nu. och jag vet inte om det är egentiden, eller c-vitamintillskotten, att studera hjärnan, medvetandet och positiv psykolog eller mindfullness-projektet. men pusselbitarna har fallit på plats. och även om det ständigt tillkommer nya bitar så är det ett väldans komplett pussel. och jag lutar mig tillbaka och ser ut genom tågfönstrett där jag sitter i skrivande stund och ler. glittrande sol och frostbitna skogar som blir till åkrar när tåget passerar hallandsgränsen. magiskt, är det inte? hur lycklig en hösttermin i skövde kan göra en.  ❤