torsdag. och jag har gjort en lista. en sommarlista! en torsdagslista! en om sånt som jag tror att du inte vet om mig. om sånt

som är ärligt, farligt och härligt. om sommaren och hur jag, hannah ellen josefin lever i den.

 

▲ jag stannar alltid vid tidningshyllan. ett vackert magasin med pirrande innehåll är som smågodis för mig, fast att jag bara får välja en bit, i stället för att fylla en hel påse. jag vill oftast ha en med fint papper, och oftast ska innehållet vara fyllt av små men fylliga bitar att smaska på en solig eftermiddag på stranden. helst en arikel om psykologi, att förändra ett sätt att tänka eller en krönika som gnäller lite svagt på konsumtionssamhället, patriarkatet eller perfektionismen som ständigt trycker ner. gärna också lite mode. stil och kläder och inredning. sådant att sukta efter. smultronprydda kuddvar och pudderrosa sjömnasklänningar faller mig kalasbra i smaken. gärna lite relations-krisp också, och recept-tugg och någon intressant arikel om någon att se upp till. som mia skäringer, exempelvis.

▲ jag älskar mia skäringer. har lyssnat på hennes sommarprat, kikat på snart alla avsnitt utav solsidan (de flesta tre-fyra gånger) samt hennes egna program, mia på grötö och läst hennes bok, dyngkåt och hur jävla helig som helst som jag ä-l-s-k-a-r. hon är så klok, smart, fräck, härlig, vågad, fin och självklar. dessutom är hon född i vågens tecken, precis som jag och verkar ha lika mycket känslostormar i sitt hjärta som jag i mitt.

▲ jag har fastnat för tidningen mama. två nummer har jag köpt och läst i sommar. jag har tyckt om recepten, inredningen, att läsa om magdalena graf och nassim al fakir. att lägga mina tankar i något annat än en nitton-snart-tjugo-årings tankesnurr. att slippa så-blir-du-artiklarna och hälso-peppen som bara gör mig ännu mera kropps-och-kost-förvirrad. att finna fina barnnamn och skriva ner dem och drömma om mitt familjeboende, hur många barn jag och min kärlek ska ha och om jag ska gifta mig - vilket porslin ska jag servera tårtan i, och om jag ens ska ha en tårta. jag tror jag ska ha kanelbullar med ljus i. randiga ljus.

▲ jag gick in i väggen i början utav sommaren. det där med att ta körkort blev alldeles för mycket för mig. för hårt. för intensivt. för fokuserat. och jag lovar att, om jag inte hade tagit körkortet den där onsdagen i juni. då hade jag nog gett up. förhoppningsvis bara körkortet. men kanske lite annat också. så djupt faller jag när jag faller. och det gör ont att erkänna, men det är viktigt att förstå att vem som helst kan drabbas utav för mycket krav, press och stress. akta er, snälla, fina, underbara ni. mörkret är bara fint när man sett solen sakta gå ner. inte när du vaknar en morgon och allt bara är svart. pang boom. trots att det ska bli den varmaste, klaraste och soligaste dagen i juni.

▲ jag har intresseanmält mig till cirka femton studentlägenheter i skövde. snart flyttar jag dit. den första sepetmber börjar skolan och två veckor innan dess säger jag upp mig från matbutiken och packar i hop. det kommer nog bli jättejobbigt. det är redan ganska tufft. och jag vet inte riktigt varför, egentligen. för det ska bli så himla skönt att komma bort. från staden där jag hänger, från byn där jag bor, från alla små samhällen jag tvingas besöka i väntan på bussar och tåg som ska ta mig därifrån. från bekanta ansikten från mellanstadiet som fortfarande gör mig arg och sårad och fylld av frustation. (inte över hur de behandlade mig, utan över hur de behandlade andra. fy.) det ska bli skönt att få vara med om något alldeles nytt. att jag inte har någon som helst aning om vad som ska hända framöver pirrar. det känns bara kalasroligt, egentligen! samtidigt som jag märker så väldans tydligt hur snabbt jag blivit vuxen. körkort. egen lägenhet. eget liv. egen framtid. jag är inte längre flickan som bara äter chokladen på magnum-glassarna och ger resten till pappa som målar mig med vaniljpinnen som om det var en pensel. jag är inte längre flickan som ror ut i en mörkgrön gummibåt i mormor och morfars sjö, ligger där och dagdrömmer om att jag ska stå på stora scener och sjunga när jag blir stor. jag är inte längre flickan som håller sin bästa kompis hand när hon besöker närmaste köpcenter för att julklappshoppa. jag är snart tjugo. närmare att vara mamman som mular min dotter med glass än att själv vara en dotter. pirrigt, läskigt, fint.  

fotografi: jag