bit för bit.
▼ ▼ ▼ ▼ ▼ ▼ ▼ ▼ ▼ ▼
det är i mörkret jag blöder
det är i mörkret jag går sönder
slits
bit för bit
mellan viljor och måsten
mellan allt som jag har varit och den jag ska bli
mellan hjärtont och förvirring
mellan hopp och rädsla
för framtiden
jag älskar att tänka på den
men ska det verkligen gå så bra som jag jämt säger att det ska
ska det verkligen ordna sig till slut
ska verkligen allt bli bra
kommer jag lära mig äta och träna normalt och inte låta det gå åt fel håll
kommer jag kunna hålla hjärnspöken borta
kommer jag låta bli att alltid sträva mot perfektion
kommer jag sluta fälla tårar över det lilla och blunda för det stora
kommer jag finna någon riktig kärlek tillslut
jag sitter i köket med michaela, en så sagolikt bra vän
vi pratar om kärleken
vi båda suktar båda efter den
och jag har mött kärleken
men förlorat den alldeles för snabbt igen
eller rättare sagt har den tagits i från mig
ett ord ett ryck
slut och så var allt borta
slut och så gick jag hem igen
vi pratar om framtiden
och om hur kärleken kommer vara i den
michaela tror på den
magin
att kunna säga ärligt att det för alltid kommer vara vi
men jag
fastän mamma och pappa fortfarande verkar pirriga
och morfar plus mormor är det finaste som finns
så tror inte jag att det har med mig och göra
jag har förlorat hoppet
jag har funnit rädlsan
jag ser alldeles för skevt nu
jag måste lära mig hur
hur jag tar mig upp ur mörkret
som finns med mig även på dan
i bland lyser solen ner mot mig
och jag glömmer allt det onda
och fokuserar på det fina
men djupt där inne finns det kvar
rädslan om att vara alldeles för fel en dag
jag ringer psykologen
tänker att nej
jag måste få riktig hjälp nu
måste få prata ut
bokar tid fastän jag ångrar mig
dagarna tickar på
och jag ångrar mig när solen skiner
vill springa dit bums
när mörkret faller på
så ringer telefonen
mitt i den soligaste utav marsdagar
rösten säger att hon är sjuk
det blir inget besök den här veckan
och det gör ingetning då
för se så fint solen strålar
se så fin jag är i min klänning
och känn så stark jag är när jag springer min sista kilometer hem
hem tillsammans med solen
timmarna går
dagen tickar på
plötsligt är det kväll
mörkt ute
mörkt inne
spotify spelar våra låtar
jag väljer att inte pausa
lyssnar och känner hur luften går ur mig
problemet är inte saknad
problemet är inte du
problemet är jag
jag var inte älskad
jag vill ingen ha
jag är den som gjorde allt för att vara den perfekta
även då gör ingen så mycket fel som jag
tjugotvånollnoll
ligger i mörkret
vill mest somna och drömma
drömma om en annan dag
när jag har kärleken i min hand
ler åt allt som ordnat sig så bra
men så vaknar jag
morgonminuter
och solstrålar genom en spetsgardin
och tolv timmars möjligheter framför mina ögon
men inom mig finns ett mörker
jag har förlorat hoppet
jag har funnit rädlsan
jag ser alldeles för skevt nu
jag måste lära mig hur
hur jag tar mig upp ur mörkret
som finns med mig även på dan
i bland lyser solen ner mot mig
och jag glömmer allt det onda
och fokuserar på det fina
men djupt där inne finns det kvar
rädslan om att vara alldeles för fel en dag
det är i mörkret jag blöder
det är i mörkret jag går sönder
slits
bit för bit
▲ ▲ ▲ ▲ ▲ ▲ ▲ ▲ ▲ ▲
kvällsord. av mig.
Det var det finaste jag läst på länge länge länge.
Du är inte ensam, och oj så älskad oh inspirerande för många!
du måste låta tiden gå. ett avslut är en sorg och den måste bearbetas, och bearbetning tar tid. var ledsen, och låt dig vara det. framtiden kommer sen, nya tider kommer sen - när du är redo. ta hand om dig nu och skynda inte på det. tänk som att du måste skriva klart ett kapitel innan du kan börja på ett nytt.
kram
oh så fint och bra
Det gör så ont. Att orden känns som att de är mina. Att jag kan relatera till varenda stavelse. Men det känns så skönt ändå. För då vet jag att jag inte är ensam. Då vet jag att jag faktiskt delar det mörka med någon som JAG tycker är sådär bra och fin och genuin som jag själv inte kan vara. Så sträck på dig min fina. För du kommer visst att bli älskad. Du är älskad. Du är nog. Du är bra.
åh vad jag känner igen mig mycket i det här, att glänsa i ljuset och vara som sorgsnast i mörkret när ingen ser.
Men det finaste och viktigaste är att du kämpar på, vilket det så väl märks att du gör. Det syns antagligen på riktigt, och det syns här på bloggen. Och det är fint och starkt att kunna kämpa på så väl man kan, när man egentligen bara känner hopplösheten. Du är stark, och du kommer klara det här.
Och när du minst anar det kommer ljuset och kärleken, och visar att allt var värt det.
så himla fint du skriver!
känner verkligen igen mig i dina ord, så himla fint!
Kanske...bara kanske lägger du för mycket vikt på kärleken just nu Hanna? Du är inte ens 20 år fyllda och egentligen ska du ta vara på denna tid och lära känna dig själv.
Känner mig helt och hållet samma. Verkligen. Så fint skrivet!
Det kändes nästan som att det var jag själv som skivit det. Det går rakt igenom.
Du är stark och du är älskad till stjärnorna och tillbaka av tusentals människor på denna jord! Kramar i mängder
så fint :)
så otroligt fint! du sätter ord på känslorna mina.
Så himla fint skrivet! Tack för att du delar med dig, och snälla, fortsätt fortsätt med ditt skrivande. Dina ord berör. Kram
så himla vackert men samtidigt känns det så sorgligt.
men "den som väntar på något gott väntar aldrig för länge." en dag kommer just Han komma in i ditt liv och stanna där. jag tror verkligen det! kram! ♥
Styrkekramar! <3
Nästa gång du förlorar hoppet så RING MIG, annars blir jag nästan arg på dig!!!!!! (du skriver jättefint hjärtat, och det får blöda och man får gå sönder, men då kan jag väl få agera plåster och tejp). Massa puss ses snart
fina du, jag känner igen mig så mycket. Kämpa på. Det gör jag. Vi kämpar tillsammans, okej? Boka ny tid hos psykologen, även fast det känns som ett steg bakåt när du känner dig stark. Kram
du är stark hannah!
Så himla ärligt och fint.
Så fint skrivet, förstår dig verkligen.. Tänker ofta också på sånt som att inte duga åt någon, men tänk då att det här är ditt liv, gör vad du vill, hitta andra saker som gör dig glad och sen, när du som minst anar det så finns han helt plötsligt där. Jag har bestämt mig för att jag kanske inte är redo för kärleken än, att jag först måste hitta migsjälv och vad jag vill i livet, leva mitt eget liv innan jag bestämmer mig för att dela den med någon annan. Sträv inte efter att vara perfekt, för ingen är perfekt, och du duger som du är! Vi är ju fortfarande så unga, och vi har ett helt liv framför oss, nån gång kommer du hitta din riktiga kärlek, ha tålamod och glöm inte ha kul under tiden! Kram!
åh Hannah, vill skicka dig tusen systerliga styrkekramar!!
<3<3<3!
Så fint att få se en annan sida av dig. Bra skrivet, och hög igenkänningsfaktor verkligen. Hoppas det ordnar sig för det. På något vis gör det ju alltid det till slut.
så himla fint, tappar andan. <3
och som en käftsmäll träffade de mig rakt in. orden som lika glasklart kan tas från min mun. fyfabian vilket hjärtskärande helvete vi lever i. men samtidigt en så brutalt vacker fantasi. amen
Du er så kjempe fin, og fantastisk til å skrive og sette ord på ting. JEg er også redd for fremtiden. Fremtiden og studiet jeg har drømt om i flere år, og redselen om at det kanskje ikke blir like bra som jeg vil. Det er å mange som flytter hjem igjen og angrer. Blir jeg en av de?
hej fina hannah. och andra.
har skrivit ett inlägg om myterna kring anorexi här. kanske något du/ni kan känna dig/er förstådda i? låt oss krossa myterna och öka förståelse. http://hej.blekk.se/2014/04/04/gastinlagg-10-myter-om-anorexi/#comments
