jag är så stolt över oss.

till elsa:

 

på stationen i dag. jag köpte två nya böcker och ett muminblock. hade egentligen inte ens tänkt gå in på pocketshop, i alla fall inte köpa något. men det blev tre stämplar i mitt kort och minus tvåhundratio på mitt konto. 

 

den ena boken handlar om ett mord i brännheta colombia och två unga tjejer som backpackar där. den får mig att tänka på hösten, att jag kanske inte ska plugga ändå. utan att resa. åh, jag vill resa.

 

det är på buss etthundratrettiotvå från malmö, med ett regn fallandes utanför den smutsiga fönsterrutan som jag tänker på det här. som jag bläddrar i mina nya böcker och stänger ute skriket och skrattet och smattret med nya hörlurar och kents, enligt mig bästa melodier. jag vet hur mycket du har lyssnat på kent. och jag undrar i mina tankar om du är som jag, låter bli att lyssnar på samma låtar som spelades när allt gjorde som ondast. för att känslorna sitter i melodierna, för att det handlar om oss i texterna, för att vi vill att tiden ska vara förbi.

vännen, ser du vad jag ser?
jag är nästan som du. 

jag stänger colombia-boken och slår upp den andra och börjar läsa. på första sidan finns det en stor bild och en kort, liten text om författaren. född nittionhundranittiotvå, bara ett par år äldre än mig. och jag tänker att jag också vill. så himla gärna. åh, jag vill skriva.

boken börjar med en tillbakaberättelse. en nybliven student vid namn beatrice faller handlöst framför eiffeltornet och blir kär. i mörka lockar, i blomsterprydda balkonger, i paris. åh, jag vill tillbaka till paris.

och det är här du kommer in, elsa. det är här jag börjar tänka på dig igen.
när du vill så säg det. jag åker med dig. vi läker våra sår i landet du älskar. och vi packar bara med oss sånt som vi älskar, sådant vi behöver för att överleva. du kanske tar med elvira, jag kanske tar med kameran, men båda tar med skrivblocken. och tjugofyra extra pennor. minst. 

vi reser.
vi skriver.
vi flyttar till paris.

när du vill elsa. när du vill.

fotografi: jag

åh va fint. du skriver så bra <3

jag vet din känsla precis, hannah. verkligen.
och sanningen är att jag faktiskt ska det. jag flyttar till Paris i sommar. kan du förstå?


jag flyttar faktiskt till Paris i sommar. min livsdröm förverkligas. <3

Det här kan vara det finaste jag har läst i hela mitt liv. Och jag har läst mycket. Och skrivit mycket. Paris, du och jag, och Elvira om hon vill. Det blir sanning, jag lovar. Du är den finaste vännen man kan ha och jag är så oändligt tacksam att du finns i mitt liv.
Jag älskar dig,
kanske delvis för att
du är
som jag
<3

Men först, innan vi far till Paris och skriver romaner och blir fotograferade framför eiffeltornet och dricker vin på uteserveringar så tycker jag att vi allra snarast tar en helg, bara du och jag, i sommarstugan din. Skriver, lyssnar på kent (men inte de låtarna som gör ont, för du har rätt, jag undviker dem också), pratar, njuter, funderar, läser, promenerar. Gör det som vi är bäst på, som man gör själv men som man kan göra i sällskap med någon som också gör de där sakerna själv. Vi kan prata om framtiden och fälla någon tår över det förflutna, för att vi behöver och för att vi kan utan att det nödvändigtvis ska komma tusen tårar till.

ps. Du är en fantastisk skribent.

Så galet bra.

Du skriver så fint. Men snälla snälla snälla stor begynnelsebokstav skulle underlätta läsningen för ögonen rejält. Nu glider meningarna in i varandra och gör så att det svider i mina ögon. Jag har svårt att förstå varför du aldrig använder stor bokstav i början av en mening. Så om du inte kan skriva någon versal, kan du åtminstone förklara varför?

du skriver så himla fint!

tror faktiskt att det här är din bästa text, definitivt min favorit bland den du skrivit!

Så. himla. fint!