jag mår så himla bra här. bättre än på länge. det är som om allt det jag gått igenom. alla mina strider mot och med mig själv, all den där styrkan jag samlat på mig, all den motivation till lycka och alla höga berg och djupa dalar som skapat balans inom mig har jag fått utlopp för här. jag trivs så galet, galet bra med mitt lilla boende på den finaste innergården i hela staden. jag vaknar upp med utsikt över äppellunden och en park där höstlöven ligger och prasslar under morgonpigga farbröders skor och som virvlar upp i luften när hundarna springer förbi.

om vardagarna försöker jag ännu finna balans i det dom är plugg plus egentid plus socialt. och det går bra! bättre! nästintill bäst nu när jag faktiskt spenderat så mycket tid med mig själv det senaste året att jag är trygg med att vara jag fastän jag är med andra! och de där andra, mina världsfina klassisar, de är magiska på riktigt. aldrig har jag mött så mycket öppna, inspirerande, stöttande och kloka människor på en och samma gång. och när vi vandrar upp för billingen, när vi lagar indiskt i någons kollektiv, när vi pratar kärlekskaos på rasterna och när vi grillar halloumi och pratar livsresor vid en liten röd stuga i skogen så kan jag plötsligt stanna upp - allt är så tydligt, solnedgången, skratten, skogen som doftar septemberkväll och värmen från elden och leenden från de som möter min blick - och få världens härligaste rus igenom kroppen. lyckoruset. jag känner det så väldans ofta nu.

vilket år. vilket slitsamt jävla år. och så hamnade jag här tillslut. som en belöning fick jag allt jag önskat och även om stressen pulserar så hårt i mig i bland att jag gör mig redo för en hjärtattack och även om kärleken springer i kapp mig och frågar om jag inte vill känna lite ändå, älska, hålla någon i handen medan han visar mig biografen och pussar mig i den höstkrispiga natten och jag-vet-inte-vill-inte-eller-vill-jag om och om igen så är det här mitt bästa någonsin. att äntligen få känna sig trygg i sitt eget sällskap och få visa mig själv att jag kan.

jag kan ta hand om mig själv nu. jag har klarat mig igenom allt det jobbiga jag ska, i alla fall för ett tag.
och nu återstår bara en sak. leva. leva. leva här och leva nu.  ❤ 

fotografi: jag