Lycka.
I onsdags var det ju min födelsedag och jag hade en sådan himla oslagbar dag. Morgonen bestod av god frukost och presentöppning med fina familjen, sedan några timmars skola och grattiskramar, hem och packa väska, härligt träningspass med mamma, byta om och göra sig finfin för middag.
Vi parkerade i stan och jag staplade ut i träklackar och tunn monkiklänning med mamma för att att det möta upp resten av familjen på resturangen. Smått besviken över att min favoritresturang hade fullbokat gick jag och funderade på vilken resturang det kunde bli. Mamma hade nämligen sagt att det skulle vara en överraskning.
"Vet du vart vi ska?" frågade mamma när jag genom kvällsmörkret gick över kullerstensgatorna. Det fanns bara en resturang på den gata vi gick emot. "Vespa?" Sa jag, med en smått frågande ton. "Du låter inte så glad?" Sa mamma då. Jag tyckte det var lite underligt med en Italienska resturang eftersom jag så sällan äter pasta och pizza men efter att ha tittat in genom fönstrerna tyckte jag att det såg så otroligt mysigt att jag tyckte att det inte gjorde mycket att favoritresuranen inte fick bli kvällens middagsplats. Alla de där tankarna gick på några sekunder och jag han inte svara på mammas fråga förrän vi var inne och ett gäng tjejer borta i hörnet avbröt mina tankar.
"Överraskning!" Tjejerna skrek och hoppade fram, jag tittade snabbt bakåt innan jag insåg att jag kände tjejerna. Varenda en av dom. Det var mina bästa vänner som hoppade fram, slog armarna om mig och skrattade glatt åt min förvånade min.
På resturangens mysigaste bord slog vi oss ner tillsammans. Mamma kramade mig adjö och jag fick sitta i mitten bland tända ljus, girlanger, smaskiga menyer och glada leenden. "Vilken chock!" Sa jag gång på gång. Jag brukar alltid lista ut sånt här. Jag vet allt alltid och ingen kan komma undan med något. Men det här hade jag ingen aning om. Visst visste jag att mina vänner var några av de finaste i universum, men inte att jag var värd en sån här uppmärksamhet. Oj.
Jag valde en pizza, quatro stragioni utan att riktigt kunna tänka och tillsammans avnjöt vi några timmars god mat och prat. Som om överraskningen inte var nog fick jag dessutom en massa fina presenter och som efteråt bjöd jag på en av dem. Choklad. Vid elva-tiden gav jag hejdå-& tack-så-jätte-mycket-kramar till alla tjejerna och vi åkte var för sig. Tessan, tjejen som har haft störst del i överraskningen följde med mig hem och efter en massa tjejsnack och leenden somnade vi bredvid varandra efter en av de bästa födelsedagarna jag har varit med om. Åh, vad jag är lycklig! Puss
Vi parkerade i stan och jag staplade ut i träklackar och tunn monkiklänning med mamma för att att det möta upp resten av familjen på resturangen. Smått besviken över att min favoritresturang hade fullbokat gick jag och funderade på vilken resturang det kunde bli. Mamma hade nämligen sagt att det skulle vara en överraskning.
"Vet du vart vi ska?" frågade mamma när jag genom kvällsmörkret gick över kullerstensgatorna. Det fanns bara en resturang på den gata vi gick emot. "Vespa?" Sa jag, med en smått frågande ton. "Du låter inte så glad?" Sa mamma då. Jag tyckte det var lite underligt med en Italienska resturang eftersom jag så sällan äter pasta och pizza men efter att ha tittat in genom fönstrerna tyckte jag att det såg så otroligt mysigt att jag tyckte att det inte gjorde mycket att favoritresuranen inte fick bli kvällens middagsplats. Alla de där tankarna gick på några sekunder och jag han inte svara på mammas fråga förrän vi var inne och ett gäng tjejer borta i hörnet avbröt mina tankar.
"Överraskning!" Tjejerna skrek och hoppade fram, jag tittade snabbt bakåt innan jag insåg att jag kände tjejerna. Varenda en av dom. Det var mina bästa vänner som hoppade fram, slog armarna om mig och skrattade glatt åt min förvånade min.
På resturangens mysigaste bord slog vi oss ner tillsammans. Mamma kramade mig adjö och jag fick sitta i mitten bland tända ljus, girlanger, smaskiga menyer och glada leenden. "Vilken chock!" Sa jag gång på gång. Jag brukar alltid lista ut sånt här. Jag vet allt alltid och ingen kan komma undan med något. Men det här hade jag ingen aning om. Visst visste jag att mina vänner var några av de finaste i universum, men inte att jag var värd en sån här uppmärksamhet. Oj.
Jag valde en pizza, quatro stragioni utan att riktigt kunna tänka och tillsammans avnjöt vi några timmars god mat och prat. Som om överraskningen inte var nog fick jag dessutom en massa fina presenter och som efteråt bjöd jag på en av dem. Choklad. Vid elva-tiden gav jag hejdå-& tack-så-jätte-mycket-kramar till alla tjejerna och vi åkte var för sig. Tessan, tjejen som har haft störst del i överraskningen följde med mig hem och efter en massa tjejsnack och leenden somnade vi bredvid varandra efter en av de bästa födelsedagarna jag har varit med om. Åh, vad jag är lycklig! Puss
Fjäderlätt.
Tackar syster min för universums finaste örhängen, från ginatricot ursprungligen.
Nu är jag sjutton och det känns himlans bra. Tusen tack för alla gratulationer också! Puss
BIRTHDAY GIRL.
Hej hej! I dag firar jag 17 år på jorden! Puss!
Golden cherie.
Nu när alla höstlöv så börjar ändra färg ändras även färgerna på mina läppar. Jag har plockat fram favoriterna och det ser ut att vara i röda, bruna och lite lätt rosa toner jag smackar för. Mörkt ska det vara i alla fall, passar fint med de beiga och pastellfärgade plaggen som man inte kan låta bli att älska. Och mitt bland alla pussar finner ni min lilla höstfavorit för tillfället. Dior Cherie. Ha det fint! Puss
Guess what.
I gårkväll firade jag 17årsdagen lite i förskott tillsammans med familj och släkt och se vad jag fick! Jag tänker mig skogspromenader med vänner, fotostunder i yrväder eller att gå ut i regnet mest bara för att. Älskar dom!
Och på tal om att älska. Jag måste passa på och tacka för alla fina ord jag får av er. Om det är något som ger mig gåshud, något som gör mig glad ens när allt känns som jobbigast så är det ni! Finner inga ord! Pussar till er
en septembermorgon.
En kylig septembermorgon och en kall skinjacka. En stickad halsduk och trasiga tummvantar.
"Mitt tåg går inte förrän om nittio minuter, när går ditt? Vi kankse kan hålla sälskap?" Orden hade mest rubblats fram. Men hon sa dem och efter något som kändes som en evighets förhoppningsfull väntan svarade han "Gärna det!" och tog tag i hennes hand. Hennes ömma, frusna hand. Handen som han hade hållt varm i nittio minuter. Handen han inte hade släppt en enda sekund. Hande hon som hon nu hade ett hjärta i bläck på.
"Egentligen ville jag inte gå hit över huvud taget" Hade han sagt. "Ingen sprit eller?" Hade hon svarat med säkerhet på att det var det han, en nittonåring som säkert var ute på upptåg varenda helg menade. "Haha, nja, faktiskt inte!" Hade han, till hennes förvåning svarat. "Jag hade hellre tagit det lugnt i kväll. Du vet, man ser att det är bra filmer på tv. Man går förbi Thairesturangen på väg hem och man blir liksom sugen på en hemmakväll. Dessutom går jag ju inte kvar här så länge. Jag tar studenten till sommaren och har inte två år kvar på skolan till skillnad från ettorna, eller ett år kvar som du." Han log. "Jag kände väl inte riktigt för att lära känna alla över en fest, fast jag måste säga att jag är ganska glad att jag gick hit ändå" Sa han och blickade åt henne och blev, precis som hon aningen mer rosa om kinderna. Hon knöt sina fingrar, hårdare runt hans hand och såg honom i ögonen. Hon kunde inte låta bli att försöka gå på ljupet. Aldrig hade hon sett sådana grönbruna, tindrande ögon som hans var
Två minuter kvar av bussresan och Ellen kan inte låta bli att titta tillbaka i sms-inkorgen från kvällen.
Och där är nu. Hon kliver av bussen och slår en sista blick mot det dimmiga hjärtat. Bubblande mage och fjärilar genom kroppen. De skulle mötas nu, för andra gången och ja, nu var hon faktiskt nervös.
Nollsex nollnoll och himlen är alldeles rosa, dimman ligger på marken och bland alla träd hörs viskande ljud och då och då ser hon ett gulfägat löv falla till marken.
Även fast hon fryser från tårna till fingertopparna så är hon alldeles varm innuti. Hon slår sig ner inne i busskuren och lutar sitt morgontrötta huvud bakåt mot glasväggen. Hon tänker på det bruna håret som stod så ivrigt åt alla håll, de grönbruna ögonen som tindrade så fint, de varma händerna och den skrovliga rösten.
Ellen var inte den typen av tjej som blev nervös. Nej, utåt verkade hon alltid ganska lugn och avslappnad. Hon fick ofta höra att det var otorligt hur hon gämt kunde vara så cool och inte oroa sig för någonting. De skulle bara veta hur hon kände just nu. Hon hade uppnått höjden av fjärilar och bubblor innom hela sig.
Ellen var inte den typen av tjej som blev nervös. Nej, utåt verkade hon alltid ganska lugn och avslappnad. Hon fick ofta höra att det var otorligt hur hon gämt kunde vara så cool och inte oroa sig för någonting. De skulle bara veta hur hon kände just nu. Hon hade uppnått höjden av fjärilar och bubblor innom hela sig.
De hade träffats på skolans insparksfest. Hon tänkte ofta vilken tur hon hade att det var just honom hon hade krockat med på väg ut. Av alla 800 elever på skolan var det honom. Han med det där varma leendet, avsmittande skrattet och den där doften.
"Lugnt! Är du också på väg hem?" Hade han sagt efter att hon hade ursäktat sig för att bokstavligen ha sprungit ner honom vid utgången. "Jaa" Hade hon sagt. "Ja, mina vänner är... upptagna och jag har ont i fötterna".
Han hade skrattat till svar, antagligen för att han förstod att hennes vänner fångat varsin killes uppmärksamhet och säkerligen stod och håglade i något hörn. Han hade skrattat precis sådär glatt som bara han kunde och lett det där breda, varma leendet som hon inte kunde sluta tänka på. Han gjorde henne varm och hon glömde bort att hon faktiskt stod ute i tunnaste linnet fasten de hade varit en av de kallaste dagarna på länge. "Jag med, mina vänner ska på efterfest med några ettor. Men jag är trött på hänga." Hade han svarat.
Hon minns hur hon bara stod där och inte kunde slita ögonen i från honom. Hur han, efter några svettiga timmar på dansgolvet ändå kunde se då där himla... fin ut.
"Mitt tåg går inte förrän om nittio minuter, när går ditt? Vi kankse kan hålla sälskap?" Orden hade mest rubblats fram. Men hon sa dem och efter något som kändes som en evighets förhoppningsfull väntan svarade han "Gärna det!" och tog tag i hennes hand. Hennes ömma, frusna hand. Handen som han hade hållt varm i nittio minuter. Handen han inte hade släppt en enda sekund. Hande hon som hon nu hade ett hjärta i bläck på.
Plötligt vaknar Ellen upp ur hennes dagdrömmande. Et tut från bussen och hon fick skynda sig att gå på innan den skulle strunta i henne och köra i väg. Bussen var sådär ekande tom som den brukar vid den här tiden. Hon slår sig ner på sin vanliga fönsterplats i mitten av bussen, lutar sig emot glasrutan, blundar och låter sig återgå till sitt dagdrömmande...
"Egentligen ville jag inte gå hit över huvud taget" Hade han sagt. "Ingen sprit eller?" Hade hon svarat med säkerhet på att det var det han, en nittonåring som säkert var ute på upptåg varenda helg menade. "Haha, nja, faktiskt inte!" Hade han, till hennes förvåning svarat. "Jag hade hellre tagit det lugnt i kväll. Du vet, man ser att det är bra filmer på tv. Man går förbi Thairesturangen på väg hem och man blir liksom sugen på en hemmakväll. Dessutom går jag ju inte kvar här så länge. Jag tar studenten till sommaren och har inte två år kvar på skolan till skillnad från ettorna, eller ett år kvar som du." Han log. "Jag kände väl inte riktigt för att lära känna alla över en fest, fast jag måste säga att jag är ganska glad att jag gick hit ändå" Sa han och blickade åt henne och blev, precis som hon aningen mer rosa om kinderna. Hon knöt sina fingrar, hårdare runt hans hand och såg honom i ögonen. Hon kunde inte låta bli att försöka gå på ljupet. Aldrig hade hon sett sådana grönbruna, tindrande ögon som hans var
Han, som aldrig riktigt hade förstått de fina i sina egna ögon hade trott att hon sökte efter annat och så efter några dimmiga andetag alldeles intlill varandra hade de möts för en kyss. Och allt hon kunde tänka var lyckorus, luckorus, lyckorus. Just för att det var han.
Plötlsigt så reser sig gåshuden på hennes armar där hon sitter i hopkuren på bussen. Hon ser att fönstret har blivigt alldeles dimmigt av hennes andetag och då kan hon inte låta bli att vara sådär tjejig och kär. Hon lyfter pekfingret över fönstret och ritar ett hjärta i dimman.
En gäll röst hörs i högtalarna och Ellen börjar smått samla i hop sina grejer och förbereder sig för att hoppa av. Nästa hållplats skulle vara hennes. Hon lutar sig tillbaka och låter sina tankar åter åka tillbaka en sista stund till den där kvällen. Hur de hade kysst varandra gång på gång de där sista tio minuterna. Hur han hade kramat henne hejdå och hur hon åter hade kännt den där doften som hon nu inte kunde få nog av. Hennes nummer var skrivet på hans hand med och ett hjärta var ritat på hennes.
Två minuter kvar av bussresan och Ellen kan inte låta bli att titta tillbaka i sms-inkorgen från kvällen.
Tack för sällskapet, ta det försikigt hem. /V.
Hon minns besvikelsen av hans sms. Hon hade hoppats på mera av hans värme i stället för ett sådär vanligt, nästan kallt sms.
Tack desamma, när gick din buss förresten, du behöver inte vänta ensam länge nu hoppas jag?! /E
Min buss går var tionde minut. Ville ju vara med dig. /V
Hon kunde inte tro att det var sant. De hade alltså varit hans buss som hade passerat tågstationen nio gånger den där kvällen. Nio chanser, men han hade stannat med henne. Det hela kändes bara så himla fint.
Vi kan väl träffas på måndag? Frukost innan skolan? /V
Hon minns hur hon hade sagt att hon i bland brukade ta den tidiga bussen till skolan, för att plugga extra i väntan på lektionerna. Det var så himla fint att han kommit i håg det, och visste att hon inte skulle ha några problem med att ta den där tidiga bussen...
Och där är nu. Hon kliver av bussen och slår en sista blick mot det dimmiga hjärtat. Bubblande mage och fjärilar genom kroppen. De skulle mötas nu, för andra gången och ja, nu var hon faktiskt nervös.
Utanför Drömbageriet, det mysigaste caféet hon visste står en välbekant kille med morgonruffsigt hår och rosiga kinder. Och när han vänder sig emot henne, och hon ser allt det där charmiga om honom så finns det inga tvivel om vem denna kille är.
V.
"Hej, vad söt du är." Hon känner hur temperaturen i kroppen ökar fortare än hennes hjärtslag och innan hon hinner säga detsamma så tar han hennes hand och öppnar glasporten med den andra. "Kom nu så bjuder jag dig på den godaste frukost du kan tänka dig! De har allt här, och vad jag längtat efter dig! Jag brukar alltid äta frukost här på måndagarna, vi kan ju göra detta till en tradition, om du vill.. Jag vet att jag vill i alla fall!" Och med de orden, generad och med de där tindrande ögonen slår han sig ner i en av caféets få hörnsoffor. Utanför fönstret öste höstregnet ner och där innanför sitter de nu tillsammans, så nära det bara går. Blandar kaffepussar med tuggor av croissanter och smörgåsar. Ett par värmande händer håller hårt i varandra och hon tänker då att dett här, det här vill jag göra varenda dag. Så säger hon det till honom och som svar får hon känna den varma doften åter igen och en croissantkyss som om möjligt var bättre än den förra. En kyss hon aldrig vill sluta smaka.
I held your hand, is this the thanks i get?
En torsdagsspelista - Höstvindar.
Sånt som vore fint.
1. Att ha en såhär fin kallender att styra upp vardagen med.
2. Att ha sovmorgon och äta brunch.
3. Att ha en öppen spis i mitt rum.
4. Att ha såhär snygga naglar. Galet!
5. Att ha en glittrig tröja utanpå vita skjortan.
6. Att en dag få reda på att starbucks öppnat i stan.
7. Att vara sådär galen-i-dig-förälskad.
8. Att få tillbaka mitt objektiv från lagning så att jag i alla fall kunde försöka fotografera såhär fina bilder.
9. Att ha ett lika snyggt skrivbord som ovan.
10. Att få åka till london i höst med bästa Therese. Puss!
The clothes.
Eftersom ni är så fina och frågar: Skjortan är en figursydd typ från HM, stickad tröja, också från HM, velourtights från bikbok och skorna är vintage. Puss
and it felt like i could smile again.
Bonjour mes chéris! Tänkte mest berätta att jag har gått och blivigt med ny skrivmaskin, nämligen en Macbook pro! Ganska fint ändå. Nu tänkte jag spendera kvällens timmar met matlagning, plugg, tv och säkerligen lite dagdrömmande på det också. Ovan syns jag själv i collegetröja från gant & jeansskjorta från zoul of mq. Puss!
we're going country strong.
Ovan syns tre bilder (till) från min och Sofies fotorunda. På lördagseftermiddagen, precis innan mörkret föll, tog vi oss ut i höstvindarna och herre vad kul vi hade. Behövs en modell så kontakta Sofie, hon är g.r.y.m.m.
Jag har tankar som snurrar och är utmattad utav pluggstress och framtidsstress. Vill skriva allt, allt, allt men mitt största behov är att få sova och drömma mig bort lite. Så sängen väntar, godnatt fina ni. Puss!
To never loose the ones you love.
I lördags tog jag och bästa Tessan oss in till malmö för en mysdag med lite shopping och lunch.
Vi provade monkikläder och jag blev förälskad i en stor flanellskjorta och en tshirt med moln. Skönaste plaggen, åh!
Till lunch gjorde vi varsin egendesignad sallad på redfellas. Min bestod bland annat av kyckling, feta och soltorkade tomater. Mumma!
Therese hade mysigaste pippitröjan.
Här provar jag nya favoritplaggen. Figursydd skjorta och stor, stickad benvit tröja. Båda från HM.
Och det var den dagen. Nu funderar jag på att ta en tur till stan i veckan igen och köpa mig skjortan ovan. Kan liksom inte glömma den, eller vad sägs? Ha det fint! Puss
When the leaves are sparkling fire.
Ett löfte.
Genom blåsiga nätter med regnfall och prassel från flygande löv, genom dimmiga lektioner av glosor och ekvationer, genom dagar och nätter. Jag drömmer, men kanske dock inte som förr.
Förut var jag nämligen tjejen som drömde för mycket. Jag fick ofta höra att det bästa händer när man minst anar det och till en början var de ord jag bara var tvungen att ignorera. För jag kunde liksom inte låta bli att drömma.
Och när jag drömde drömde jag mest av allt om kärlek. Hur vi möts, vad han viskar i mitt öra och hur han älskar att ta min hand på nattbussen en regnig oktoberkväll. De var de drömmar som senare resulterade till de noveller jag satt och skrev i min säng om kvällarna.
Men nu har jag länge, under flera månader försökt få fram en novell. Men det säger bara stopp. I stället blir det önskelistor och lösningar till obetydliga problem som hamnar på papper i stället för drömmar och kärleksord. Och plötsligt så sitter jag där och tänker att allt är upp och ner inget greppar mig längre. Jag kan inte låta bli att tänka att det kan bero på att jag inte längre låter mig drömma lika mycket som då.
För någonstans mellan sommarregn och soliga stränder har jag haft på tok för mycket vilja och inte låtit mig själv drömma mig bort som förut. Jag har så gärna velat att de drömmar jag drömmer ska bli sanning och när folk talar om för mig att det finaste som har hänt dem kom som en överraskning och att saker man drömmer sällan blir till verklighet blir jag nästan lite rädd. Ja, hjälp.
Men nu har jag insett att sådana tankar inte funkar längre, inte för mig, nej inte alls. För om jag skulle sluta drömma, då skulle inte jag vara jag. För jag har alltid varit en dagdrömmare. Vare sig jag sitter ensam på en klippa någonstans och önskar en arm omkring mig eller om jag sitter och bläddrar bland höstmysiga bloggar och tänker hur fint det vore att sitta och drickar chai på en uteservering under filtar med de bästa. Så det är bara för mig att sluta känna oron och i stället inse att det är okej. Fina saker kommer visst hända med mig. För om jag vet vad jag önskar så vet jag vad jag strävar efter. Jag lovar mig själv, er och kärleken att inte sluta drömma. Att börja drömma mera, våga och sedan skriva, skriva, skriva.
För utan drömmar, vad vore Hannah då? Dröm vidare vänner. Puss
I will try for your love.
FREDAG!! I dag skiner solen men ändå käns hösten i vinden. Och jag älskar det! I kväll blir det god mat, bra tv, film och gott snacks med tre fina vänner. Ha en härlig kväll!
The fall och autumn.
September. Hösten är årets absolut mysigaste tid. Jag kan inte låta bli att längta till allt mys
som är på gång. Just därför tänkte jag nu dela med mig av ett gäng höstligheter jag längtar efter.
Och ni får gärna berätta om allt höstigt och fint som ni längtar efter också. Puss!
Jag vill sitta med mina fina på caféer i timmar. Plugga, läsa, prata och bara värma oss från
höstkylan som vilar utanför.
Mysfaktorn höjs ganska snabbt när regner börjar smattra mot rutan.
Och i bland kan måste man få unna sig något lite extra, ibland.
Jag skulle vilja åka på tivoli också. Tänk kvällssol och att vara högt uppe bland karussellerna.
Kanske är det bara jag i hela världen som tycker att det är mysigt att vandra omkring på tivolin
med en extra tjock halsduk om halsen, en fin vän i armen och en latte i handen(?)
I höst är det dessutom dags att dyka ner i alla stora stickade tröjor, gömma sig i halsdukar
och kanske hela kroppen i en jättefilt om kvällarna. Kan tänka mig att många pluggtimmar
kommer spenderas i min säng, under filtar och täcken med min dator i knät.
Mysa med katterna. Åhåh!
Ha pluggfika á hemma-hos är helmysigt. Uppkurade i soffan med någon bok om ekvationer och
kreationer, en tékopp och en vän. Himla fint.
Och bland det bästa jag vet är när solen går upp på morgonen, det är iskallt och himlen är
alldeles rosa och frosten lgger och glittrar sådär fint. Jag kan lova att mina vänner kommer
bli utsläpade i morgonsolen ett flertal gånger, med filt såklar. Förlåt till dem, såhär i förväg.
Annat morgonfint är att ligga och dra sig under en filt. Och bara låta tårna sticka ut.
Att alltid ha ljus tända precis överallt.
Och så får vi förståss inte glömma kanelbullens dag den fjärde oktober. Ska firas!! xx
. ph: weheartit
almost like an old photograph.
Frukost. Stekt ägg med dill, skinka och paprika. Inte den bästa bilden egentligen då favoritobjektivet är sönder och på lagning. Men snart ska det vara helt och fint igen. Längtar!! Ha det fint, Puss!
we don't sleep.
Dagens klädsel då. Önskan uppfylld! Jag bär jeans från crocker, linne i spets från monki, stickat från Hunky Dory och så bästa skinpajen från TopShop. Skorna är clarks, från scorett. Puss!
solskenet.
I dag mår jag bättre och har lyckas ta mig till skolan för lite lektioner och träffa vänner och sånt. I eftermiddag vankas det höstmys med bästa Therese. Tänker förövrigt ta tag i alla fina önskemål som har droppat in. Mer om mig, mer noveller, mer om min stil mm. Ska bli! Nu ska jag bara dra mig igenom några timmar till av skolan och sedan, efter höstmys, så ska det nog komma upp något av de där önskemålen här. Ha det fint, Puss!
Kissing cousins.
Let's start with a smile.
Fuktblandning (blodgrape, kiwi, banan, jordgubbar och körsbär), sötmandel, björnbär från trädgården och färskpressad apelsinjouice resulterar i universums godaste frukost när man är förkyld. Ha det fint! Puss
Back Down South.
Street lights.
Det trevliga förkyldningen håller sig kvar. I dag faller regnet utanför mitt fönster, en hög med tidningar ligger bredvid mig och Pretty Little Liars rullar på på datorskärmen. Bortsätt från just förkyldning och extrem huvudvärk ser denna dagen ut att se ganska skön ut ändå. So long vänner. Puss!
music in motion.
Del ett.
Mitt i min förkyldningslördag fann jag en spellista med länge bortglömda låtar. Flera av dem framkallade skaratt och lyckorus, andra tårar och en klump i magen. Jag tänkte nu dela med mig av de låtar som tillsammans med ett minne känns som starkast för mig. Kanske har ni något eget minne till låtarna? Enjoy och ha en fin lördagskväll. Puss
Joe Brooks - Dating Game Hösten 2008, jag hade min första blogg. Hannahstone.devote.se och var den första i skolan på högklackade kängor, stickad magtröja och högmidjade kjolar. Tog dagens outfitbilder, kunde inte leva utan min systemkamera och min gitarr.
Erik Hassle - Hurtful Vintern 08/09. Samma blogg fast mer press. Minns alla gånger jag och bästa vännerna tog oss in till stan bara för att fika och jag ville inte ha någonting. Best bara för att. Hur jag sedan fortsatte att skippa måltider och grät för att folk kallade mig wannabe för att jag inspirerades så av favoritbloggarna.
Jason Reeves - Photographs and Memories Alla Jason Reeves låtar påminner egentligen om två stunder. Men, denna låten påminner lite speciellt om när jag var på skidresa i frankrike, våren 2009. Jag och min vän Linnea låg i vårat lilla sovrum och pratade om dumma pojkar, kärleksdrömmar och hur fint det vore att resa med sin pojkvän. Eller hur fint det egentligen vore att ha en pojkvän över huvud taget.
Jason Reeves - The End Den här påminner mig nästan bara om när jag, hösten 2009 hade berättat för honom att jag tyckte om honom och hur han sagt att han tyckte om mig med. När han slog på min favoritlåt och hur jag blev alldeles varm i kroppen. Fint att tänka på även om det aldrig riktigt blev vi.
Joe Brooks - Superman Låten jag lärde mig spela på piano och sedan bytade flickord mot pojkord när jag tänkte på honom.
Coldplay - Fix You Tillbaka lite, till sommaren 2009. Jag var i stockholm för första gången och skulle, tillsammans med Linnea och våra mammor se Coldplay live. Jag minns glädjen och rysningarna från när hela publiken ställde sig upp och sjöng med till Fix You med tändare mot skyn. Åh!
Owl City - Fireflies Vintern/åren 2010. Jag letade efter borttappat självförtroende, sökte till gymnasiet och träffade killar jag egentligen inte tyckte om. Var på klassresa i Berlin och var totalt förälskad och förvirrad under valborgsnatten.
Donkeyboy - Sometimes Sommaren 2010, Rix fm festival med Isabelle och Julia. Levde för stunden och tänkte mest på träning och kanot. Tänk om jag hade vetat att allt skulle försvinna på grund av en skadad handled om bara några månader. Tänk om jag hade vetat att det skulle bli bland det bästa som hänt i mitt liv.
//
Good morning my love.
Jag är sjuk, igen. En förkyldning kryper inom mig och jag kan bara hoppas på att må bättre snart. Åh..
Låten är Sweet Disposition (The Temper Trap) med Ellie Goulding. Puss fina ni!
sommarens sista sötma.
Bruncher, luncher, middagar och frukostar, dopp i det blå, göteborgsäventyr, konserter, way out west, kroatien, sommarstugan och tylösand, nya möten, fest, klubb, kyss, saltvatten. Picknickar och shoppingrunder, fotostunder och fikapauser. Kram och puss till alla fina som gjort min sommar så bra. I dag kom jag över kylan och sa hej till det som kommer bli den bästa hösten. Puss
[bild av mig]
Oh, yeah Miami.
. Source: weheartit.com
I dag var jag pappas plus one på en biobiljett från jobbet. Vi såg mysiga Larry Crown men jag åt
mest förmycket popcorn och försvan lite för ofta i drömmar. Men det var väldans fint det med.
Godnattpuss!
