om ett tacksamhetsbrev.
❤ ❤ ❤ ❤
när jag flyttade till skövde lämnade jag oändliga tyngder bakom mig. och även fast jag saknar mina favoritpersoner så finns det ingenting kvar i skåne för mig längre. jag behöver distans till allt som varit och tid att få n-j-u-t-a utav allt det där som är här. på förvånansvärt kort tid har jag lärt känna så galet många magiskt bra och fina personer och de bestyr vi hittar på tillsammans, de samtal vi har och den hjälpande hand som finns precis överalt är jag så galet galet tacksam för. det förvånar mig faktiskt hur FANTASTISKA människor det finns!!
och jag trivs så galet bra här. utbildningen är drömmen och när jag lägger vikt i meditation, bra mat, sömn, älskvärda bestyr (inkluderat caféhäng och dansanta nätter) så gör det att även gråa dagar blir soliga. jag kan inte låta bli att älska allt som händer här. allra särskilt när jag jämt blir överraskad utav de där hjälpande händerna och varma kramarna och små fina födelsedags-gester, så som en spontan present, middagar, klingande glas för min skull, en morotskaka, midnattssång och små fina lappar med pirrigt peppande budskap. det har aldrig varit så h-ä-r-l-i-g-t att leva och växa som nu. tjugo år på jorden. äntligen lite lugn och lycka i själen. här ska jag stanna i tre år och det säker sannerligen mina axlar. det ger mig det där lugnet jag så länge letat efter.
tusen tack för alla fina gratulationer, jag är så oändligt tacksam för att så många fina personer stöttar och finns och peppar och bryr sig! från skåne till skövde och världens mest älskvärda släkt i halmstad. och alla ni fina coffeeworld-besökare som skickar små lyckorop som fyller upp hela mig. det här är ett litet tacksamhets-brev till alla er som finns omkring mig nu, när allting äntligen är bra. (bäst).
om mon amie och happiness under spetembersolen.
tjugo år och min bästa vän.
Hon är så stark, så sprudlande, så fin.
Hannah är verkligen sådär positiv, peppande, drömmande och mysig som hon är här i sin cafévärld. Gånger massor. Och jag beundrar verkligen hennes mod att även skriva om det som gör ont. Och hur bra är hon inte på att skriva?? Hon kan verkligen sätta ord på allt från oro till lyckorus.
Hannah, du är den vän jag vänder mig till när min hjärna är full av tankar, den vän jag längtar efter att få prata med i timmar, den vän som får mig att våga mer, den vän som alltid får mig att le.
Den vän jag alltid vill ha kvar i mitt liv.
Hannah, nu lånade jag din blogg lite i smyg, men jag hoppas du förlåter mig, jag vill bara att hela världen ska veta vilken fin person du är.
Grattis på födelsedagen! <3
många kramar
Michaela
om meditation, lyckorus och söndagsbrus.
i dag tänkte jag låta mina vykort tala för sig själva och i stället berätta om veckans allra finaste och mest minnesvärda minuter.
▼ om tisdagen var vi ett litet fint gäng som gick hem till en väns kollektiv för att laga indiskt och äppelpaj och prata viktigheter tills klockan slog midnatt. fjorton stycken filurer blev vi till slut. så magiskt fint en alldeles ovanlig vardagskväll.
▼ till middag åt vi kalasgod thai och sedan kramade jag tårögdt pappa hejdå för några veckor igen. tacksam till tusen. och om kvällstimmarna kom en fin vän på besök och vi pratade kärlek och promenerade genom midnattsmörker. världsfint.
▼ söndagar är lika med plugg-dagar. om eftermiddagen gick jag hem till tove och drack te, åt vindruvor och rawbollar, pratade, pluggade och kikade på åskmolnen utanför spetsgardinerna. typiskt bra söndagstbestyr.
det är så synd.
en novell, av mig. men inte om mig. 
ser du dem? de går hand i hand genom den sena höstkvällen. den första kylan. tätt i hop och igenom parken. lövprassel och skratt. fram till en trappuppgång och upp till hans lägenhet går de. ett litet rum. svartvita lakan och bilder på håkan på väggarna. han har uppvikta jeans och en prefekt åtsittande skjorta. hon har svart kjol och en grå tshirt med tryck.
nu kokar han te. det var någon vanlig men ändå så himmelsk smak. men hon lägger inte märke till fruktigheten, inte heller känner hon att tungan blir lite, lite bränd utav det rykande vattnet. hon ser hur han slår på en film, drar handen genom håret och slår sig ner på det svartvita, lutar sig mot säng-gaveln och ställer tekoppen på golvet bredvid. hon lägger sig tätt intill.
en timma senare ligger hon inte och nuddar hans axel längre. nu ligger hon på bröstkorgen. hör hjärtat som slår i takt med hans ord som aldrig får ta slut. hans fingrar i hennes hår. känner på lockarna. ser på henne. kinder, näsa, mun, ögonen som är riktade rakt emot filmen.
vill komma närmre.
hon biter sig i läppen. låter fingertopparna promenera över magen. känner blicken i ögonvrån. vet inte vad hon vill. för han är så fin. lika fin nu som då. lika fin nu som när de såg ut över tågen och spåren och var högt uppe bland molen.
men allt annat då? hjärtskutt och snurrande tankar. rädslan att säga ja till att vara bunden, fylld på krav, öppna upp sig, låta knivar sticka hål på hjärtat, låta sig en dag stå ensam kvar. låta sig känna sig bortglöm. låta sig såra sig själv.
eftertexten till filmen rullar ut. hennes hand rör vid hans skäggstubb och hans vid hennes lockar igen.
läppar. skratt. och han stänger av tvn. slår på markus krunegård. åh, uppsala heter låten som tillsammans med det varma ljuset utav lampan i förstekarmen och regnet som försiktigt knackar på rutan gör ett soundtrack till kvällen.
de går ut i natten igen. när de skiljs åt ler de båda på vägen hem.
så vackert. det glittrar på himlen. hon tänker på honom och nynnar på krunegård och ser upp mot karlavagnen som han pekade ut på himlen. och han tittar neråt. skorna rör sig snabbt över höstlöven. den som är hennes absoluta favoritårstid. prassel prassel. ser upp mot karlavagnen.
det var en fin kväll. leenden sprids var gång de tänker på den. pirr i magen och fnitter i halsen.
en annan dag i parken. ser du dem? där går dom igen. fem dagar senare. möts och kramas. en puss och fnitter som bubblar ut. igenom natten. lite kyligare, just den här kvällen.
vi går ganska långt bakom dem. vi ser läppar röra sig, men hör inte orden. vi ser hur de stannar upp och slår sig ner på bänken. vi går närmre. gatlyktans ljus är svagt och deras blickar möts alldeles för sällan.
vi hör dem. och vi tänker. tänker att det är så synd det hon säger. det är så synd att hon inte vill vara närmare än sådär. det är så synd att de går åt varsitt håll. det är så synd att tårar rinner.
det är så synd.
och åh, uppsala spelas på olika håll i kväll.
leva här och leva nu.
om vardagarna försöker jag ännu finna balans i det dom är plugg plus egentid plus socialt. och det går bra! bättre! nästintill bäst nu när jag faktiskt spenderat så mycket tid med mig själv det senaste året att jag är trygg med att vara jag fastän jag är med andra! och de där andra, mina världsfina klassisar, de är magiska på riktigt. aldrig har jag mött så mycket öppna, inspirerande, stöttande och kloka människor på en och samma gång. och när vi vandrar upp för billingen, när vi lagar indiskt i någons kollektiv, när vi pratar kärlekskaos på rasterna och när vi grillar halloumi och pratar livsresor vid en liten röd stuga i skogen så kan jag plötsligt stanna upp - allt är så tydligt, solnedgången, skratten, skogen som doftar septemberkväll och värmen från elden och leenden från de som möter min blick - och få världens härligaste rus igenom kroppen. lyckoruset. jag känner det så väldans ofta nu.
vilket år. vilket slitsamt jävla år. och så hamnade jag här tillslut. som en belöning fick jag allt jag önskat och även om stressen pulserar så hårt i mig i bland att jag gör mig redo för en hjärtattack och även om kärleken springer i kapp mig och frågar om jag inte vill känna lite ändå, älska, hålla någon i handen medan han visar mig biografen och pussar mig i den höstkrispiga natten och jag-vet-inte-vill-inte-eller-vill-jag om och om igen så är det här mitt bästa någonsin. att äntligen få känna sig trygg i sitt eget sällskap och få visa mig själv att jag kan.
jag kan ta hand om mig själv nu. jag har klarat mig igenom allt det jobbiga jag ska, i alla fall för ett tag.
och nu återstår bara en sak. leva. leva. leva här och leva nu. ❤
om meditation, tacksamheter och höstvindar.
här är två vykort från mitt rum!! ser du kakelugnen? åh! drömmen. och i helgen dyker pappa upp! och då ska här minsann bli hemtrevligt på riktigt!! hyllor, ett nytt skrivbord och en skrivbordslampa vore väldans fint att ha!
och så ett klädval. kappa från hm, linnet och byxorna likaså, på fötterna har jag vans och den stickade saken är från indiska.
resten utav dagen bestod utav plugg, plugg, långfika med fina klassisar och mera plugg. i söndags fortsatte på ungefär samma vis, och bästa stunden var när jag slog mig ner i äppellunden. solsken!! fast nu önskar jag mig faktiskt lite mer höstrusk. krisp och regn. eller vad säger du? berätta om ditt liv, dina känslor och dina höstönskningar. ha det fint! puss
om dagboksord.
och plötsligt så kallar jag det här mitt hem.
jag har fått nya vänner, nya rutiner, nya vanor och nya sätt att få lyckorus på. vilket känns så underbart, underbart bra. och åh, jag behövde sannerligen en nystart. en ny plats. en ny tid. något annat än det som var.
och som alltid dricker jag te. just den här morgonen sörplar jag ett organiskt relax-te från pukka, med smak av marshmallow root, fennel, chamomille. en lite annorlunda och himla spännande sort som både smakar och gör gott. tips, tips!!
om äppellunden, krispiga morgnar och solskenshelgen.
lite mer än en vecka har gått sedan jag kom hit. vykort ett är i från precis den dagen. det är mamma på bilden, en timma senare var alla flyttlådor på mitt nya sovrumsgolv och mamma och pappa kramade mig tårögda hejdå. med en ny spännande känsla i kroppen for jag sedan för första gången igenom min nya stad, på mormors gamla cykel, rosa och mötte åtta nya klasskamrater för pubb-häng. en sådan tokigt fin start! vykort två visar min första frukost i mitt nya hem. det var måndag. min första skoldag. kanske den längsta dagen jag varit med om, någonsin!!
vykort från en fika med en ny vän. vi slog oss ned på café rådhuset, mitt under den varma höstsolen, fikade på hembakat och andades ut efter ett gäng hektiska dagar. det är tokigt hur många bra och härliga personer en kan lära känna så snabbt!! i min klass är vi femtio som alla är så snälla, öppna, unika och härliga, och min inneboende-kompis klara är världens bästa att dela lägenhet med och alla andra fina filurer jag fått lära känna har lärt mig att redan älska mitt nya skövde-liv till tusen.
en soligare dag såg jag ut såhär. i klädd slitna jeans, vans, elle-tröja från second hand och mina bästa elefant-örhängen.
ännu en frukost. den här gången med mitt bästa höst-te från garant, som är ett grönt chait-te. såklart. samt solglimtar i ett utav
ännu en vy från min innergård och ännu ett jag. hela veckan var fylld utav olika aktiviteter. jag hängde på international speed-friending, utomhusbio, förfester och en himla massa andra festligheter. och även fast det gjorde en alldeles slut-i-rutan-trött så var det så himla värt och roligt på samma gång.
fredag, och när jag väl kom hem från skolan och olika aktiviteter var energin som bortblåst. och vad passar sig inte bättre, och viktigare då om inte ett mellanmål! frukt, te och müsli med mandelmjölk. himla enkelt men himmelskt gott. sedan, om kvällen var det dags för kräftskiva, följt av förfest och kår-klubb. så himla studentigt! så himla mycket vin! så himla roligt!
så lunchade jag och mamma på mitt nya favorithak, inkognito. är du i lund, gå dit bums!! hittills har jag provat mitt-i-naturen-foccacian samt den vegetariska pajen. mumma kardemumma, gånger tusen!!
▼ om den studentvänliga höstgröten.
och jag kan nästan inte säga vilket ställe jag trivs i bäst. vilket är väldans skönt eftersom veckan varit fylld med känslostormar
nåväl. mer om introveckan, de snurrande tankarna och saknaden en annan gång! nu är det morgon och dags för dagens absolut bästa måltid!! frukost! och vad är inte en bättre höst-frukost än gröt, gröt, gröt!!
fiberhavregryn kokad med en halv banan, kardemumma, vaniljpulver, pumpafrön samt torkade aprikoser. toppad med kokos, hasselnötter, russin, resten utav bananen, björnbär från trädgården, kanel och mandelmjölk.
väldans gott!! särskilt tillsammans med en kopp grönt chai, från märket garant som är mitt absolut bästa och student-ekonomi
om den sista veckan innan äventyret.
två små vykort från en sjuklingsvardag. att vara sjuk var som nämnt väldans välbehövligt. och trots att det ibland var oändligt
när en är sjuk kan en minsann äta precis hur tokigt som helst. vill magen och halsen ha snälla, mjuka och svala ting så ska den bestämt få det!! som kall risgrynsgröt, exempelvis!! med mandlar, russin och mandelmjölk. kanske kan tyckas tokigt i augusti men åh, så oändligt gott! och alla vet ju hur jag älskar allt som hör julen till. (längtar).
efter att ha packat ungefär hela dagen var det fantastiskt välbehövligt att få möta upp michaela igen, och dricka vuxenläsk på café ariman om lördagskvällen. om fredagskvällen hade ebba varit hos mig på kvällsfika och med både hennes och michaelas peppande ord i mina tankebanor var det väldans orosfritt som jag reste till min nya stad om söndagen. och redan samma kväll mötte jag upp ett gäng nya fina klassisar för vin och burgare. lättnad. tusen kramar, och ha det fint! puss
om dagboksord från något nytt.
till skövde. till mitt nya rum. till mitt nya hem.
här ska jag bo nu. plugga. leva. fika. hänga på pimms. på biblioteket. på campus. gå på yoga på gymmet som jag bor granne med, äta frukost på min världsmysiga innergård och dricka kvälls-te med min nya fina rumskompis klara. i mitt rum finns en kakelugn och ett fönster som vätter ut mot äppellunden. och jag grät när jag packade in alla mina kläder i garderoben.
saknad. längtan.
ena sekunden känns det som om jag skulle kunna packa ner allt i flyttlådorna igen och springa hem med allt i famnen. hem. till tryggheten. mamma och pappa och vårt lilla hus på landet. till matbutiken igen. där ingenting händer men där allt känns varmt och bekant. och andra sekunden känns det här så fantastiskt s-j-ä-l-v-k-l-a-r-t. och jag är imponerad utav hur mitt livs alla berg-och-dalbanor har format mig till den väldans starka versionen utav mig jag nu inser att jag blivit. modig. självständig. tryggheten finns i mig. och även om den blandas utav saknad och längtan så är även den faktist också självklar.
jag kommer klara det här. det här kommer att bli bra. trots allt nytt
och främmande
och stort
och skrämmande
är det precis vad jag insett i dag.
