om en receptfavorit och frågelåda.
uppdatering: stopp och tusen tack för fantastiskt bra frågor!!
om det stora solskenslyckoruset.
för precis en vecka sedan åt jag jordgubbar med kvarg, dadlar, kokos och nötter, drack hallonvatten och åt knäcke med ägg till frukost och sprang en löptur i skogen. soligt! men hade både långa byxor och vindjacka på mig vill jag minnas!!
och ett klädval. klär mig gärna i tunna linne-byxor och slappa enfärgade tröjor nuförtiden. men drömmer om lite mer sånt här
solkatter på morgonhud och en vy över mitt rum. äntligen är det en passande årstid för mina sommar-blå lakan från lexington som jag fick i julklapp. tackar morfar och mormor för värdlens skönaste och mjukaste present!!
veckans godaste: den här frukosten samt vegan-salladen på kajgatan 34 som inkluderade hommus, nötter och äpple. mumma!!
och så får jag inte glömma den kalasgoda lunchen på raw food house i malmö med elin!! så himla mysigt café, tips, tips gånger tusen! här satt vi i flera timmar och pratade framtidsdrömmar, resor och hälso-filosofier.
så oändligt och galet kär.
en novell av mig. del fyra.
den femte mars tjugohundra fjorton.
jenny smsar josefin. skriver att hon är jätteförkyld, alldeles plötsligt och vill ses om ett par dagar i stället. är det okej?
ps. saknar dig.
fast egentligen är jenny inte förkyld det minsta. tvärtom känner hon sig mer levande än någonsin och sprang milen för första gången i år innan frukost. och det är väldans imponderande. särskilt eftersom hon bara sovit i ett par timmar i natt.
något hände i går. något som inte märktes för alla som gick där bredvid, på stans kullerstensgator och såg på när två bästa vänner gick så nära, hand i hand och log med sina stora glitterögon. men inuti jenny väcktes något. såhär hade ingenting känts förut. eller jo, kanske lite. och det är det som är det mest skrämmande utav allt. känslan, molnen, pirret, lyckoruset, saknaden, värmen och viljorna påminde om hur det brukade kännas att vara kär. men den här gången kändes allt så mycket mer. så mycket mycket mer.
en hel dag surrar förbi. jenny skriver ner sina känslor på blad efter blad och pennorna tar slut och allting ser fult och klottrigt ut men jenny skriver och solen går ner för hon vet att så länge hon skriver kommer hon så småningom förstå vad hon ska göra. och helt plötsligt står orden där. de hon har skrivit alldeles själv.
jag kan egentligen inte göra annat än att säga som det är. jag har blivit, i josefin, min allra bästa vän så oändligt, galet kär.
den åttånde mars tjugohundra fjorton.
josefin brer frukostmackor och häller upp yoghurt, tuggar, lyssnar på kings of convenience och cyklar till bussen. tar bussen till tåget, tåget till perrong fyra, går till skolan, pluggar, pratar, besöker en föreläsning eller två och åker hem. i tre dagar är det så. jenny har inte skrivit och hon har inte vågat tänka på det för hur sjutton ska hon tänka då? aldrig har hon velat träffa någon så mycket som jenny. världens bästa jenny. men varför brinner det i henne? varför pirrar det och varför tackar hon nej när pojken med surfrufset i parallelklassen för femtioelvte gången frågar "vill du hänga med hem? vi kan fika eller så? bara du och jag, alltså."
josefin brer frukostmackor och häller upp yoghurt, tuggar, lyssnar på kings of convenience och cyklar till bussen. tar bussen till tåget, tåget till perrong fyra, går till skolan, pluggar, pratar, besöker en föreläsning eller två och åker hem. ti re dagar är det så. jenny har inte skrivit och varför vågar hon inte tänka på. tills en kväll. just denna kväll.
mobilen vibrerar på nattduksbordet. nej, svarar hon. jag sover inte än. jag saknar dig med och vill också träffas snart. jag kan absolut i morgon och jaha, det ska bli spännande att höra vad det är för viktigt du har på hjärtat. vi ses väl på perrongen?
puss och godnatt. pirr och hjärtklapp efter hjärtkalpp.
den nionde mars tjugohundra fjorton.
det blåser fastän solen skiner. vinden grabbar tag i jennys korta hår och i nacken pustar en iskall kyla. händerna darrar. hon gömmer dem i jackfickan där de får trängas bland hörlurar, kvitton, ett busskort och pappersrester från de otaliga mängden flapjacks hon ätit den senaste tiden.
tåget rullar in och det vänder sig i hennes mage. på de tjugo sekunder det tar för josefin att gå av tåget, vinka, gå fram till bänken där jenny väntar och sätta sig brevid hinner hon ångra sig om och om igen. ska jag säga som det är? eller ska jag inte utsätta henne för det kaoset hon kommer känna? är jag självisk nu? känner josefin lika dant som jag? är jag knäpp nu? som tror att hon kommer förstå och inte springa i väg eller putta ner mig på spåret?
"hej!" nu kan hon inte vänta längre. glitterögon, fräknar, leenden, hjärklappning, hjärtklappning, hjärtklappning.
"hej!" jenny svarar. tar ett djupt andetag och ut på tungan rullar fyra ord. ord som hon vet kommer förändra allt. och komiskt men smärtsamt slår hon händerna för ansiktet. gömmer sig bakom de frusna handflatorna och försöker hålla i hop de darrande fingrarna.
"jag är kär i dig."
men älskling, glöm imorgon. du lever ju nu.
ellen ellen ellen.
▼ just nu går jag mest jämt omkring med håret uppsatt i en sned hästsvans mitt på huvudet. tycker om att känna se lite vild ut. som en trollunge, som jag brukade kallas av kanot-pojkarna förr.
▼ är just nu frälst i yoga och rawfood och inkluderar gärna lite utav varje i min vardag. älskar att känna hur bra kroppen mår utav mycket grönt och hur lugn jag kan bli i själen utav en krigar-pose och väl vald musik. i bland blir det havsbris och i bland blood orange. älskvärt, hur som haver!!
om att finna lugnet mitt i veckan.
hela jag svävar liksom omkring som ett stort moln utav lugn och det är verkligen något att hurra för eftersom jag annars alltid ska ha sjuttioelva bollar i luften och alltid har tusen ting bokade i min kallender. lite vardagsbalans. härligt!
nu är det dags för ett frukost-tips!! en smoothie-bowl! jag mixade en halv stor banan, en näve frysta hallon, blåbär, en matsked mandelsmöt och lite ekologisk havremjölk. det blev en mycket rinnig smoothie, alltså ingen cream. men galet god!!
om vita knutar och slitet trä.
nu tänkte jag visa ett klädval från helgen. såhär kombinerar jag helst och bäst mina nya baggy-jeans. (boyfriend jeans är inget ord jag hurrar för nämnligen. förståeligt nog.) på hm hittar du de!! och mina älskade skor finnes på skorett.
tröjan hittade jag i mammas garderob här i sommarstugan. bortglömd! en ny favorit. köptes på second-hand ursprungligen.
solglasögonen fick jag i vagabond-tältet på way out west förra året när jag och gänget lyckades med en omgång labyrint.
allra käraste sommarstugeliv.
spegel. får eftermiddagskyssar utav solen. bär nyfyndad second hand-klänning och känner mig lite extra fin. vårvacker.
när kusinvitaminerna kommer på fika bjuder vi på kakor, popcorn och jordgubbar. jag äter bara jordgubbar och får kriga med jordiga barn-fingrar för att få de allra rödaste att smaka på. njuter. en liten dos sommar på min tunga.
och jag fick lyckorus gånger tusen när jag upptäckte att det fanns massvis kvar utav mitt kära mon amie-te i skafferiet!!
jag vet vem jag är, jag vet vad jag är.
efter tre långa, långa jobb-dagar var det äntligen fredag och ledighet och jag firade det som bäst med de här två snyggingarna, karna och signe. på en brygga i malmö. solsken, picknick och fantastiskt prat om sånt som böcker, feminism och framtid!!
sedan fortsatte min fantastiska långfredag hemma hos elsa och elivira, och deras nya familjemedlem elliott! jag kan lova er att det inte existerar en sötare eller mysigare hund än honom. blev alldeles förälskad! sedan åt vi ett litet påskbord med allt som är godast, inklusive vin och pratade kvällen ut. jag fick lätta mitt hjärta på stora frågor och åh vad det var välbehövligt.
jag känner ingen som har en sådan fin lägenhet som elsa och elivra. se köksvrån till exempel!! muminmuggar i massor, gamla skolplancher och de finaste kuddarna. plus elliott!!
lördag och vips hade jag rest från malmö till halmstad och morfar och mormors soliga veranda! här målade jag ägg med mina saknade kusinvitaminer och sjöng snaps-visor utan snaps vid den årliga påskmiddagen.
men. de där långa jobb-dagarna hade slitit på mig förvånansvärt mycket och jag orkade faktist inte göra mer de där dagarna än att liksom vara med och le. efter en skön natts sömn åt jag bland annat morfars världsbästa pannkakor till frukost och sedan for jag till sommarstugan i nya slitna jeans. så bra när man kan ärva utav kompisar!
stugan i frösakull är verkligen lugnets paradis, och jag längtar redan nu till sommaren då jag tänkte spendera två långa veckor här. nära hav och strand, stad och secondhand och mina bästa smultronstälen.
ingen aning alls.
jag vet inte.
och allt känn bättre i april.
cafétrolleri.
en novell av mig. del tre.
den fjärde mars tjugohundra fjorton.
stenugnsbageriet är litet med vinröda femtiotalsmöbler och med ljusslingor i taken. på väggarna hänger gamla svartvita fotografier från förr och personalen serverar ekologiska teer ur kantstött blommigt porslin.
skört.
josefin går försiktigt med en, nästintill överfull kopp kaffe i ena handen och ett fat med en nybakad kanelbulle i andra. vinglar mellan bord och stolar och fåtöljer och försöker hålla ögonen på vart hon sätter stegen, samtidigt som hon inte kan släppa blicken från fönsterplatsen där jenny redan sitter och väntar. hennes hår är nyklippt i en kort blond frisyr. en "pojk-frisyr" som det skulle stått i något modemagasin. hennes hud ser fortfarande sådär sommarbrun ut och de blåa ögonen glittrar när hon ler och säger "alltså, åh så härligt att vi fortfarande beställer samma sak fastän vi inte setts på så länge!" och nickar mot bordet. två kanelbullar, en kopp grönt te och en kopp svart kaffe. något är i varje fall sig likt, fastän allt annat känns så annorlunda.
på en sommar och en höst och en vinter har josefin levt som i en berg-och-dalbana, jämfört med jenny som verkar ha snurrat på the-rolacoster under sin göteborgstid. de brukar prata om livet så. att i bland är det kaos och livet går upp och ner, som för josefin som både blivit av med alla sina oskulder, blivit i hop med sin första pojkvän, gjort slut med sin första pojkvän, lätt som en plätt fått högsta betyg i psykologin men kämpat till tårar för att ens klara av journalistik-kursen, börjat gå i terapi och slutat för att livet blev bra fastän det alltid känts som om det är något som saknas.
saknar att känna kärlek på riktigt. ända in i själen. brinnande. pirrande. som på film. det måste finnas. hon har inte kännt det. men det måste finnnas.
saknar att fika med en riktig vän. att kunna prata om allt det där djupa och svåra som inte går med kursarvännerna. för de är så olika, tycker så olika och vill helst bara gå hem när klockan slår halv fem.
saknar att ha något som betyder. något som känns mer viktigt en kurs och mindre läskigt än framtid. något mer älskvärt än tvåtusen följare på instagram och att lyckas med de perfekta vegetariska biffarna.
jennys liv har mest snurrat runt, runt, runt i göteborg. hon pratar lite om pojkarna och hur de var vackra men inte mer och hur elaka kollektiv-tanterna var. hon lägger handen på josefins och säger att det är först nu som hon inser hur mycket hon längtar efter henne. "min kära vän". josefin ryser och rodnar. "min kära vän".
fyra timmar senare. vad var det som hände egentligen? perrongen är grå men molnen på himlen är rosa. solen håller på att gå ner och hand i hand står hon med sin bästa vän och ser hur tåget sakta rullar in. de skrattar åt något gammalt minne och glittrar med sina ögon när de, för en liten millimetersekund fastnar med blicken i varandra.
josefin vet inte vad hon ska tänka nu. det är något i luften. som om en lång tid i från varandra har förvandlat dem från bästa vänner till världsbästa-vi-för-alltid-vänner. eller någon ännu mer.
senast hon kikade på klockan var den fjorton och trettiofyra och de gick ivrigt pratandes till caféet. nu är den prick nitton noll noll. tåget avgår om två minuter, jenny och josefin har kramats i tre. vad var det som hände egentligen?
de vill inte släppa taget om varandra, fastän de redan bestämt att de ska fika i morgon igen.
vad var det som hände egentligen?
om blåbär och avocado.
med en kalasbra start på dagen, såklart! så, nu är det dags för veckans frukostutmaning! har du hört talas om nicecream? eller smoothiebowl? det här är en alldeles sagolik blandning utav de båda!! vad ska vi kalla det? smoothie-cream?
häll upp i en skål och toppa med vad du vill!! själv hade jag kokosflakes, ekologiska russiin, pumpafrön, linfrön, hasselnötter, gojibär och torkade äppelbitar. det sistnämnda är verkligen galet gott! både som topping och snacks!
för jag tänker alltid gå min egen väg.
och nu är det dags för summeringen utav veckans bästa stunder, genom instagram där jag finnes som @_hannahellen! veckan började med en brunch hos elin. så himla bra att hon också har lite lediga vardagar, precis som jag! hur låter färsk favoritfrukt, pankakor och ett hav av goda pålägg? sedan cyklade jag till jobbet, kom hem trött, läste tidningar och drack té.
tisdagens bästa bestyr var löp-passet jag kom på alldeles själv. så himla roligt att springa med pepp-musik genom skogen, göra hemmapysslade intervaller och köra styrka bland stockar!! och på vykort två syns onsdagens bästa bestyr. pirr!!
vykort ett visar en morgonpromenad. en tankepromenad! genom dimma till vackra havet och tillbaka. och vykort två visar en alldeles för trött hannah inte är särskilt pepp på att stiga ur sängen och verkligen inte att cykla till jobbet! suck.
en favoritfrukost!! grapefrukt, ägg, grönt chai-te från highet living och renée voltaires bovetecrunch med mandelmjölk. lördags och jag och jenny var som nämnt i malmö och då såg jag ut lite som ovan.
lyckorusigt leende och en lunch på satori. så himla härligt café!! vill dit bums igen.
veckans finaste sak. min finaste sak. mitt ankare. jag är så oändligt lycklig för det! och det spelar ingen roll vad blickarna och orden säger för det här var nog bland min bästa val i livet! det betyder verkligen SÅ galet mycket för mig. åh. jag önskar er en underbar vecka! här kommer ett musik-tips. ha det fint! puss
om jenny, josefin och saknaden.
en novell av mig. del två.
den första mars tjugohundra fjorton.
jenny sitter och vickar på barstolen hemma i köket. hon har precis flyttat hem igen efter ett halvår och två månader i göteborg. gick en kurs i kreativt skrivande. bodde i kollektiv med tre rök-doftande tanter och spenderade helger på caféer, i barer, på klubbar, i restauranger, i parker, ute, ute, ute bland lockiga göteborgspojkar och sina närmsta kursar-vänner. det har varit en fantastisk tid och nu sitter hon med en kopp grönt chai som mamma och pappa köpt med från indien, resan hon aldrig kunde åka med på och summerar sina månader i staden som så länge varit hennes favorit. "jag är supernöjd, det ha verkligen varit så ofantligt fint!" peppar hon men kommenterar även det usla boendet, tanternas gnällande ord och hur hon var trött mest jämt på grund av att hon ville spendera så lite tid i kollektiv-kaoset som möjligt. agata, kristina och gunn-marie. anti-feminister som vägrade visa någon som helst välvilja mot jennys lilla kvinnosymbol tatuerad på ringfingret och som räknade ner dagarna till hon skulle flytta därifrån. det var hemskt, egentligen. men allt annat var verkligen u-n-d-e-r-b-a-r-t.
förutom två saker.
ett. inga lockiga göteborgspojkar var intressanta.
två. hon saknar josefin.
nu är jennys liv ganska planlöst. plugga är hon trött på. hon vill resa men vet inte riktigt med vem eller vart. jobbet börjar om prick sju dagar och även fast det ska bli skönt att ha lite mer pengar in plånboken igen så är hon faktiskt ganska trött på det också. jenny är kreativ, vill skriva mest hela tiden, eller spela på gitarren eller klippa kollage ur mammas gamla sköna hem-tidningar. inte stå i kassan på stans minsta ica-butik där bara pensionärer handlar och där de alltid handlar samma sak. frys-pizza, färdig-mat (oftast pannbiff med potatis och lingon) inlagd strömming, veckans bröd och becel-smör.
i hela jennys kropp längtar hon efter något nytt. något annat. när hon pratar med sin mamma får hon mest frågor om alla göteborgspojkar till svars. "du kanske är redo för någon ny nu? det är ju ett litet projekt" fnissar hon. men jenny tycker mest att det är en ännu jobbigare tanke. för hon blev inte ens förtjust i någon där borta. hon trodde liksom att den där känslan av att vara så oändligt trött på killar skulle försvinna efter ett tag men tyvärr är hon nog skärrad för livet efter sina idiotiska ex.
som en besvikelse är rummet precis likadant som när hon åkte. samma vita möbler, samma blommiga textiler, samma gardiner, samma kuddar, samma plåtburkar från erikshjälpen och kaffekannor från loppisen på södra esplanaden. ett nytt projekt. rummet. jenny blir med ens pepp och har en strålande idé. nu när hon ändå ska bo här ett tag så ska hon göra om rummet. det får bli hennes nya grej. byta ut, flytta runt och införskaffa nytt. hon behöver något annorlunda när allting annat är sig likt och alla framtidsförändringar känns för stora att tänka på.
hon skriver till josefin.
bästa du! jag är hemma nu! och saknar dig, vi har inte pratat på flera månader. kan vi inte ta en fika så jag får höra allt om din höst och så kan du få höra om mitt nya inredningsprojekt som ska rädda mig från hopplösheten? pussar och kramar!
så lägger hon sig i sängen. letar inspiration på pinterest och väntar på svar. sätter på radion och hör josefins gamla favoritlåt. eagle eye cherry - save tonight. och så tänker hon på josefines långa bruna lugg, fräknar på näsan och breda fnissiga leende när de satt på alla de där pluggfikorna för precis ett år sedan. våren på ingång. precis som nu. men så blev det sommar på ett kick och hon jobbade mest och sedan flyttade hon och plötsligt hördes de mest på facebook en gång i månaden, som sedan blev till varannan månad och det var inte meningen men så blir det när man inte längre kan träffas jämt och när tre rök-tanter vägrar internet och mobilens 3g slutar fungera.
men nu vill hon se det där leendet igen. refrängen kommer och det pirrar i från topp till tå.
josefin, josefin, josefin, fy vad vi är bra i hop.
när solen går i moln pratar vi viktigheter på satori.
nu tänkte jag berätta om dagens cafébesök! jag och allra käraste syster åkte aldrig till köpenhamn som tänkt. i stället blev det bästa, bästa malmö och det gick ju minst lika bra, för vi kom hem både med god mat i magen och våra shoppingkassar fyllda efter denna efterlängtade vårdag.
när solen gick i moln och våra magar började kurra styrde vi stegen mot ett nytt och alldeles ny-öppnat café som jag så länge velat prova!! café satori ligger utanför hansa och har en kanske lite midre rolig uteservering, men en världsfin inredning.
se här!! kristallkronor, bio-röda soffor, träbord och stora ljus. färglada kuddar, glödlampr i kedjor och himla sköna fåtöljer.
och med ett drömskt sortiment där både vegetariskt, veganskt och raw-food blandas verkade det här sannerligen lovande! och
det här var min mat! en raw-sallad med indisk blomkål, tomatsalsa, gula sultanrussin och kokosflakes. himla gott men ganska lite mat för en hungrig själ och kanske lite dyrt. nittiofem kronor. men jag är superglad att ha testat! och ps. bröd och hommus ingick men det tog jag inget av i dag. men det såg väldans fint ut!
allra käraste syster. jag är så glad att jag har dig. jag är så stolt över dig. du är så klok och kommer övervinna allt!
det här var vad jenny åt. en grillad surdegs-macka med mozzarella. betyg fem av fem hälsar hon! tips, tips!
att stället var nyöppnat märktes på personalen. himlans rörigt borta vid kassan och våra drycker blev förväxlade men väl borta vid fönsterkarmen smakade denna green-mango-smootie toppen!!
om världens finaste lilla ankare.
ungefär såhär har jag sett ut de senaste dagarna. lycklig och tankspridd om vartannat. så typsikt mig!! hur som haver är det en alldeles särsklit underbar fantastisk magisk älskvärd sak som hänt mig. onsdag eftermiddag i lund, klockan fyra, utanför hand-och-hjärta-studion, med lisa miskovsky i öronen och bardomsminnen i tankarna, pirrigare än på en lång lång tid.
knappt en timma senare gick jag därifrån med världens finaste ankare. tatuerad på vänstra handleden. och åh, som jag älskar den!! och jag gjorde den för min skull, för det här är min tid, det här är mitt liv och jag fäller nästintill tårar när jag tänker på
och det kunde inte varit en mer passande tid än i mitt sista tonnår. singel och, trots veckans känslomässiga berg-och-dalbana lyckligare och mer självsäker på länge, kanske någonsin!! när jag ändå är inne på visa-och-berätta-spåret tänkte jag passa på
vad är det för mening när det regnar jämt?
den fjortonde mars tjugohundra tretton.
vintern har varit lång och grå. josefin har blandat stressiga tentor med frusna tår och ingenting har egentligen känts särskilt roligt alls. inte ute-kvällarna på au revoire, som annars är hennes bästa ställe för de spelar håkan på hög volym och det är fri påfyllning av öl och torrostade cashewnötter. inte tågresorna hem till stockholm och familjen för där är ju allt sig precis likt och hon vill inte vara sig lik för hon vet inte vem hon är, inte ens när hon är där. inte ens att rita är roligt längre. promarkers-pennorna är nästintill dammiga och akvarellerna har stelnat och blocket är borttappat. kanske glömde hon det i cafeterian, eller på stadsbiblioteket eller under den där lunchen på saluhallen där bästa vännen jenny fick henne att motvilligt visa sina senaste illustrationer.
tre saker som annars ger henne lyckorus men som hon nu inte finner varken tid, ro eller lust till längre.
för vad är det för mening när det regnar jämt?
för vad är det för mening när dagarna är så långsamma?
för vad är det för mening när kjolen inte längre passar så fint som förr?
för vad är det för mening när stressen trycker ner henne så hårt att hon ändå inte orkar någonting alls?
för vad är det för mening att ens existera i en värld när meningen med livet är att finna den rätta och bli kär?
josefin har aldrig varit kär. hon har aldrig ens kysst någon. men det är det ingen som vet.
de sitter i cafeterian, som vanligt om måndagseftermiddagarna, jenny och hon. jenny är världens mest sprudlande person. hon pratar positivt om precis allt och det finns egentligen bara tre saker josefin har hört henne klaga över. det första är hennes ex-pojkvänner. torun och jakob. två precis lika dana killar, bara i olika åldrar. det är verkligen märkligt hur jenny lyckades hitta två pojkar som hade så mycket likheter. men jenny tänker nog inte ens på det. hon tänker mest på hur dumma, konstiga, fula, skeva dom är. i bland undrar josefin om det inte är jenny det är fel på. inte så att jenny var den som gjorde så att det tog slut för torun verkar rent ut sagt dum i huvudet och jakob var supersnäll men också rädd för precis allt som jenny älskade. att resa, att bada naken, att vara ute sent om natten och att äta marockansk tapas på möllan. men det var väl ändå jenny som valde dom? som tog steget från dejt till förhållande? som kysste deras mjuka pojkläppar och som bad de att sova över någon mörk natt när hon inte ville vara ensam?
det andra är skolmaten. fastän man inte behöver äta det som bjuds på, det är ju trots allt ett folkuniversitet de går på och det är mitt i stan och det tar två minuter till närmsta ica. men jenny tycker inte om pasta carbonara, fiskpinnar med remouladsås och pannbiff. nej jenny äter vegetariskt, veganskt, rawfood och kanelbullar och dricker alltid grönt te och äter keso med russin och kokosflakes till mellanmål. och det chockerar henne varje dag att det inte är något i närheten utav det som serveras. kassler, så oändligt trist. det tredje är hennes körlärare. en sextioårig kvinna som mest skäller och som gnäller och ger jenny en sådan prestationsångest att hon i bland inte ens kommer till skolan för att hon "måste gråta av sig lite i dag".
nu är de tillbaka på ex-pojkvännerna igen. josefin är så nyfiken och jenny är så öppen och det är väl det som gör dem så bra för hon får fråga precis allt om kärleken och fastän jenny rodnar och säger att "jag verkligen inte är den rätta för att säga det här men..." så berättar hon.
hon berättar hur kyssar känns.
hur ett krossat hjärta bränns.
hur det är att ligga alldeles naken tätt i hop med en annan person.
hur det är att hålla handen när man går igenom ikea och ska köpa en ny skrivbordsstol till någon man älskar mer än livet självt.
fast nu älskade jag ju inte honom, eller så gjorde jag det. hur vet man egentligen? hur vet man jenny? jenny?
jenny vet ingenting. hon tycker allt låter så fint, fast också läskigt. hon vågar aldrig möta någons läppar när hon dansar där under glitterlamporna på au revoire. hon har hållt en pojkes hand på promenad en gång. men två dagar senare reste han till new york och hon skrev och skrev men fick inget svar och nu skäms hon fastän hon inte bryr sig om honom ändå. hon önska bara att hon hade något annat att tänka på. någon annan att tänka på.
efter pluggfikan kramas de hejdå och jenny pussar henne på kinden, viskar "fy vad vi är bra!" och skuttar därifrån i hennes blommiga femtiotalsklänning och hennes långa, blonda, lockiga hår flygandes i luften.
josefin tittar på henne. det är verkligen vacker, håret, och hur hon liksom dansar när hon går. jenny försvinner runt ett hörn och josefin vänder om, går mot perrongen, tar tåget hem med ett leende. för, om det ens bara är för en sekund så är det ingen får josefin att må så som jenny får. lycka, liv och pirr.
pirr. pirr. pirr.
pappan och havet.
nu tänkte jag visa ett par ting jag nyligen införskaffat och förälskat mig i. kanske har du sett dem på min instagram förut men
det första är den blommiga klänningen. den är köpt på emmaus i malmö och är en lång fyrtio-talare, tror jag. i veckan ska jag
och här är molly! hon har jag minsann inte införskaffat nu för hon är min katt och hon är fem år. men molly är också en bästis
det andra är den här underbara skrivboken!! i mina en utav mina bästa färger, puderrosa och med en otroligt fin illustration av muminpappan på. inspirerad av "pappan och havet" kanske?
den har vita blad som jag inte vet hur jag ska fylla. funderar på illustrationer, mina bästa citat, små vardastankar från bussturer och caféer, eller att fylla varje sida med ett brev till mig själv i en viss ålder. hej hannah-trettiofem, bor du i paris nu?
har du hittat kärleken och vem är det? hur trasig har du varit som mest och när mådde du egentligen som bäst? nu är det april
boken hittar du för nittionio kronor på pocketshop!! och klänningen kostade troligtvis lite för mycket men om jag inte klipper
det är april och jag är tillbaka igen.
hannah ellen josefin. träningstokig och vårpirrig genom skogen. solglimtarna och peppande musik ger mig en sådan världsbra energi. nu, när jag funnit det typ av träningstyp och rutin som passar mig kan jag ärligt säga att jag fullkomligt älskar att träna. att känna mig stark är kanske den bästa känslan jag kan känna just nu!
såhär tar jag helst och bäst vara på solskenet. genom en lunch-fika-något på ebbas skafferi i vårvärmen. tipsar varmt om deras räksmörgås!! för sjuttiofem kronor blir du sannerligen mätt och räkorna var verkligen i sin bästa kvalité. kalas!
i torsdags var jag så trött att jag inte orkade mycket mer än att ligga i vågrät possition, lyssna på melissa horn, skriva och peppa mig inför kvällsjobb med en världsgod mellis. ett äpple plus kvarg plus godheter från nöt-och-frukt-skåpet.
en solig dag for jag och pappa på en lång övningskörningstur. vi tog ett litet stopp i lomma på favoritcaféet kajgatan trettiofyra för lunch. jag åt en vegansallad med hommus, äpple och cashewnötter och pappa en rödbetor-chevré grillmacka. två supergoda rätter som jag varmt rekommenderar!!
i fredags tog jag en lång morgonprommenad till havet där solen sken och vattnet blänkte. just nu inser jag hur det jag skriver i bland låter lite överdrivet men när lyckan kommer kan det kännas precis så. samma är det med kaoset i hjärtat som speglar sig
min fredagseftermiddag spenderades på café. st. jacobs stenugnsbageri i lund bjöd på en väldans god surdegsbaguett, grönt te och michaela bjöd på många långa timmars prat om allt mellan himmel och gjord. bästis. ♥
efter långfikan vankades det en familjekväll. pappa överraskade med ett besök på stadstheatern där vi såg mairka carlssons "en negers uppväxt" som var så oändligt rolig, bra och - framförallt - viktig! efteråt var jag både peppad och tung. superpepp på att säga i från och kräva förändring men samtidigt ledsen över hur illa saker ting egentligen är i vårt lilla land. se!!
i lördags träffade jag äntligen det här lyckopillret, josefin! vi solg oss ner på espresso house, innanför regnet och smakade, njöt och pratade i kapp om allt som hänt sedan sist. så galet efterlängtat! ps. missa inte hennes superhärliga instagram: @josefinhey.
och här är jag i ett utav mina allra bästa klädval. i söndags sökte jag förövrigt in till skolor för höstterminen!! dessutom har jag en smärre längtan efter att resa också. alltså har jag ingen aning om vad som kommer hända när sommaren är slut men åh, tänk att jag, förhoppningsvis ska få plugga något som får mig att le, le, le! äntligen, säger jag bara. ha det fint! puss
och i bland måste något försvinna för att annat ska få plats.
här ovan syns tio dröm-klädval som jag inspireras utav och tänker ta med mig bland mina tankemoln till
om tryggheten i vårblommorna
om blåbärslycka och ett superpeppigt humör.
...känns mina tankebanor rena och klara igen och jag är redo för att starta dagen igen! det var dagens första fredagstips!! och
först och främst, ett vackert glas vanligt vatten med citron. tänker mig det som en naturlig och ekonomsik vitaminkick. prova gärna med lite riven ingefära och mynta. det kickar i gång dagen något alldeles extra!!
ur min bästa-skål-just-nu äter jag naturell lätt kvarg blandat med keso, en nypa kanel, kardemumma, vaniljpulver, en matsked kokosflingor och blandade torkade frukter, exempelvis hackade aprikoser och fikon. allt ihopblandat till en röra.
som sedan toppas med mandlar, en sked mandelsmör, gojibär och färska blåbär. det är vad jag kallar fredagslyx!!
till det dricker jag, förutom citron-vattnet en rykande kopp green tea chai från favoritmärket higher living. tips, tips!!
samt en finncrisp med sjuminuterskokt ägg, persillia, peppar och flingsalt serverat på ett vårblommigt och lite smått kantstött favoritfat. åh, nu blev jag så oändligt sugen på att fara på loppis bums och införskaffa mig lite fler sköra frukosttilbehör!!
här kommer ännu ett tips!! jag har bytt ut låtar på min dansa, lev och le-spellista då jag verkligen känt att en del utav musiken har alldeles för mycket negativ energi. som om spöken från onda tider letat sig in mellan raderna. men nu finns det bara pepp, och vårpirr!! det är inte riktigt klar ännu, men klicka här om du vill lyssna.
och tipsa mig gärna! om du har någon favoritmelodi som antingen skänker pepp, gör en på danshumör eller bara vänder mina läppar till ett automatiskt leende! nu börjar min fredag som ska handla om att övningsköra, träffa en saknad vän på fika i lund och pappa som överraskar med en familjekväll. tusen kramar, och ha det fint! puss
april, april, april.
jag har en liten idé om en hörna i trädgården som bara är min. gjord för morgonstunder, med en rykande
jag ska fortsätta kämpa för körkortet. det är svårt. prestationsångest möter snurrande tankar möter rädslor
alla i familjen fyllde år i mars. både mamma, pappa och allra käraste syster. utav mig fick mamma bland
och sist men inte minst vill jag nämna sommarstugeliv, secondhandfynd, söndagspicknick, rosé, att smida
